Ibland upptäcker jag musik som både jag och ni gillar. Koffin Kats är ett band som skriver sådan musik.
Koffin Kats handlar om ståbas och rockgitarr i helig symbios. En frän hybrid mellan punkrock och rockabilly, en genre som en del kallar horrorpunk. Jag skiter i epiteten och digggar, för den här musiken svänger.
Här är två bra låtar att börja med:
För några veckor sedan hörde Peter Larsson på Gasoline Magazine av sig. Han hade sett mina fotografier från Färnsjörepan och undrade om inte jag var sugen på att sälja några av dem till tidningen.
Öh. Ja, jo. Gärna för mig…
Sagt och gjort. Jag satte mig och redigerade fotografierna för tryck och dammade över ett antal bilder till min namne.
Tämligen snart uppstod dock problemet att vi bär exakt samma namn. Det blir väldigt förvirrande med två Peter Larsson i samma tidning, särskilt som jag och Peter kom överens om att detta inte var sista gången som jag kommer att figurera i Gasoline (!). Hastigt och lustigt (?) bestämde jag mig för ett “artistnamn” i tidningen, och det fick bli Sneeky Pete efter det Holley-ägda varumärket Nitrous Oxide Systems (NOS) produkt med samma namn. Det vill säga det minsta och snikigaste lustgassystemet man kan köpa.
Att Sneeky Pete - skrivet Sneaky Pete - även är slang för en del andra mer eller mindre lustiga fenomen får jag på köpet.
Hur som helst så är även domännamnet sneekypete.se nu registrerat (det fixade jag i fredags, den 13:e). Så det är det som bloggen numera heter. Man måste ju vara konsekvent! Detta kan nog också vara en fördel då Bildrömmar och drömbilar samt domännamnet www.metica.se varit lätt förvirrande. Bättre att vara just konsekvent.
Så hej då Bildrömmar och drömbilar, välkommen Sneeky Pete. 
Jag hade tänkt på det ett tag. Det var dags att göra slag i saken; att hjälpa till att samla Sveriges Novaentusiaster på ett och samma ställe och peppa dem till nya stordåd!
Så jag slog en signal till Herman Scharm, en av tre som drivit forumet och intresseföreningen Svenska Chevrolet Nova-sällskapet sedan 2002. Han blev mycket positivt överraskad över mitt förslag om att vara med och hjälpa till, och talade med de andra två ansvariga. En liten stund senare vad saken biff, jag var högst välkommen att sponsra sällskapet med min expertis och tid.
Några dagar och många arbetstimmar senare så var forummjukvaran uppdaterad till den senaste versionen, alla spamkommentarer och spamanvändare utkastade och webbplatsen avdammad samt uppfräschad med en rad nya forum!
Tanken med Svenska Chevrolet Nova-sällskapet från min sida är nu att göra webbplatsen lika välbesökt, inspirerande och trevlig som Capriceforumet. Bara det en utmaning i sig då antalet Chevrolet Caprice-ägare i Sverige är långt många fler än Novaägare.
Till detta ska sedan läggas konstant forumutveckling och påfyllande av vettigt innehåll i forumet/på webbplatsen, att det ska löna sig att vara betalande medlem och att de Novaentusiaster som faktiskt själva bidrar till Novasällskapet känner att de får något i retur.
Förhoppningsvis leder allt detta till att fler svenskar upptäcker vilken fantastisk bil Chevrolet Nova är! Och kanske kan vi redan i sommar se en bättre uppslutning bland landets Novaägare på Sveriges bilträffar.
Jag har all anledning att återkomma i ämnet!
Till dess kan väl du som gillar Chevrolet Nova, eller kanske till och med äger en, besöka Svenska Chevrolet Nova-sällskapet webbplats: http://www.novasallskapet.com
Vad tror du? Hur många biltidningar finns det plats för i Sverige? Jag tror tyvärr att åtminstone någon eller några blaskor kommer att dö tidningsdöden framöver.
Här är anledningarna:
Låt oss analysera läget lite mera noggrant.
1) Hur många svenska biltidningar som på något sätt rör jänkebilar har vi idag?! På rak arm kan jag räkna upp åtminstone Street&Strip, Bilsport, Gasoline, Classic Motor, Nostalgia, Klassiker, Wheels Magazine, Power Magazine och senaste tillskottet Fuel Magazine. Alla dessa blaskor har ett innehåll som mindre men oftast mer har med amerikanska bilar att göra.
För ett litet land som Sverige är det väldigt många olika tidningar. Visst, det bor också många bilfantaster i vårt land, men knappast SÅ många att det i längden räcker till att hålla 10-15 biltidningar med liknande likriktade innehåll flytande.
Det är väl kanske just därför det börjar hända saker. Till exempel annonserade nyligen Wheels Magazine att de ska koppla ett grepp om läget med alla importskojare i Sverige som skor sig på kärlekskranka V8-älskare, och sortera ut de seriösa från de mindre seriösa i ett kommande reportage. Det är en bra start, och jag hoppas att vi får se mer granskande journalistik och mindre illa dold textreklam i de svenska biltidningarna framöver.
Vidare är vissa (typ alla utom Street&Strip, Gasoline och Fuel) av dessa tidningar mer än lovligt gubbiga. Detta är inget akut problem för biltidningarna då just de äldre männen ofta har utflugna barn och gott om pengar, men innehållet blir ju också lätt ålderstiget och mossigt. Det attraherar få nya läsare, vilket förhindrar en nytillväxt av unga bilfantaster och i sin tur nya prenumeranter.
2) Hur många bra, helt kostnadsfria bilbloggar finns det inte idag. Bilbloggar som drivs av hungriga, fantasirika, kreativa personer. Bangshift, Jalopnik, Street Legal TV och Hooniverse är fyra bra, men det finns mååånga fler.
Lägg sedan till att varje utländsk jänkebilsblaska med självbevarelsedrift har satsat på webben sedan åratal tillbaka. Och så alla dessa eminenta bilforum, oftast ett riktigt bra sådant per bilmärke och -modell.
Här ligger de tryckta tidningarnas mögiga frågespalter i lä, rejält! Forumen innebär att du kan ställa en fråga nu, och få svar om fem minuter. Vill du kan du lägga en frågebombmatta över 10 forum och få 10 mer eller mindre bra svar på kort tid. Addera en stunds funderande och du har löst 99 av 100 problem inom en timme. Det mina vänner, är inspiration som heter duga.
Och här hemma händer? Inte mycket. Surfa exempelvis in på Wheels Magazines webbplats och du inser att de precis lärt sig stava till internet. Sajten används för att kränga t-shirts och blogg verkar de inte ha en aning om vad det är. Forum? Näe, spalten “Fråga professorn” ska lösa den biten. Det vill säga “Fråga nu, få svar om en månad”. Om du har tur…
3) Jag har tagit upp de svenska tidningarna, men hur ser det ut i utlandet. Huga!
Hot Rod, Super Chevy, Chevy High Performance, Mustang Monthly, Mopar Muscle, Car Craft, Muscle Car Review, Popular Hot Rodding, Rod & Custom, Street Rodder, Vette, High Performance Pontiac, Ol’ Skool Rodz, Rodders Journal, Drag Illustrated, Hot Rod Digest…
Att vi står inför en lika internationell marknad här som i alla andra branscher gör att de svenska biltidningarna inte har så mycket att konkurrera med förutom språket och den lokala vinkeln. Men den lokala vinkeln, med feta bildreportage från bilträffar, tar Power och de andra inte särskilt väl hand om. Vem orkar vänta 1,5 månader för att betalar 60 spänn för ett tryckt reportage när snyggare och större fotografier OCH film finns ute på webben dagen efter bilträffen?!
Då är det väl språket då, som återstår. Förståelsen. Men vad jag vet så var det länge sedan raggaren var tvungen att lära sig engelska på grund av sitt jänkebilsintresse…
Jag gillar Allan Hill. Han bor i en gammal nedlagt bilfabrik i Detroit, där Packard en gång i tiden tillverkade sina bilar (produktionen upphörde 1958). Allan kan verka lite sorgsen, men han är faktiskt - för den som lyssnar - full av tillförsikt och framtidstro.
För ett tag sedan besökte jag och några vänner en retromässa i Stockholm. Mässan som sådan var på det stora hela rätt lam, men några höjdpunkter fanns förstås, även om dessa var rätt dyra.
Bland de sköna grejerna till salu kunde några redigt snygga trälådor från Shell (för leverans av stadsgas, men ändå) skådas, men också en filmaffisch (“Den vilda jakten på Cadillacen”), några slitna bowlingkäglor (sååå coola, men saftigt dyra) samt skönt punkjunk från Biribakkens, vilket inkluderade en kylarmaskering från okänt fordon.
Å så tavlan då, från Don Eddy. Den som heter “Bumper Section XIII 1970”. Så himla trevlig och mullig, och egentligen inom räckhåll rent prismässigt. Mycket dumt att jag inte slog till. 
Om du inte vet vem Don Eddy är så kan jag berätta att han är en konstnär från Californien som pysslar med fotorealism och som började måla i mitten av 60-talet. Hans trevligaste period är den mellan 1967 och 1972 då han målade av många trevliga bilar, som Mercury Cougar, Buick Le Sabre, Chevrolet Impala och olika VW-modeller.
Don Eddy gjorde även andra tavlor under denna period, som “Angels of Destruction” och “Rat”. Konstverk som berör.
Kolla hans verk här (under menyvalet Archives): http://www.doneddyart.com
TV-serien Alcatraz, som hade premiär på TV4 igår, innehåller en hel del godis. Bland annat en nyinspelning av den klassiska biljakten på San Franciscos gator från filmen Bullitt (sista avsnittet, första säsongen). Tyvärr handlar det om en modern tappning, med en lika modern Ford Mustang och Dodge Charger. Samtidigt har teamet bakom Alcatraz satsat mycket på att efterlikna originalbiljakten, så räkna med en och annan överraskande detalj från förr!
Den som inte orkar vänta 12 avsnitt eller har lust att betala för sig (Alcatraz går även på TV4 Play mot betalning) kan med fördel se delar av biljakten här:
Bytet av kylarvätskan har utförts på en Chevrolet Nova från 1970 med en CSB 305 kubiktum/ 5,0 liter
För drygt en månad sedan, när jag körde hem från Färnsjörepan i Filipstad i Värmland, hittade jag dessa frostnupna och nyimporterade jänkebilar utanför Bergius Bil i Karlskoga. Sweet. Bröderna Fredrik och Peo Bergius kan man alltid räkna med! Men jag undviker gärna Cock Grease Pomada…
Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/7yvz6or
De bilar som ingår i fotoserien är:
Förmodligen. Själv gör jag det och skrapade därmed ihop 9 av 10 möjliga poäng. Se upp för fråga fem, den är särskilt svår… 
Här gör du testet om filmbilar: http://bit.ly/Ha8Lx8
Tycker du liksom jag att det ibland är lite klurigt att komma underfund hur vissa bildelar, verktyg och andra fackrelaterade ord ska översättas från svenska till engelska? Tänkte väl det.
För eget bruk gjorde jag för ett tag sedan en ordlista för att råda bot på problemet. Ett litet mekanikerlexikon där de svenska orden kommer först, och sedan de engelska (bland de ordlistor som finns brukar det omvända gälla). Varför inte publicera denna ordlista här på bloggen?! Det vore ju dumt att inte låta fler människor dra nytta av det arbete jag ändå har gjort.
Och du… Har du något ord som platsar i lexikonet, hör av dig! Samma sak gäller eventuella felöversättningar, stavfel eller andra missar.
Här hittar du ordlistan: http://www.metica.se/blogg/ordlistan/
Nu är det bråda dagar i landets mekgarage, något som inte minst märks utanför Hansen Racing i Spånga, Stockholm. Jag var där för några dagar sedan för att köpa nya bakre stötdämpare till Novan, samt införskaffa ett par hjälpfjädrar till mina saggiga bakre bladfjädrar (mer om dem i ett senare blogginlägg). Parkeringen utanför fylldes hela tiden på med nya jänkebilar. Tyvärr hann jag bara fånga två, lite nyare varianter på bild.
För övrigt gillar jag Hummer H1 (till skillnad från H2/H3). Däremot blir det väldigt lökigt att försöka stöpa om den till en pimpad bil hämtad från Snoop Doggs senaste musikvideo (en H1:a ska vara fet, burdus, grön och ruffig, inte snobbvit…). Samtidigt svarar ett sådant där pimpande väldigt bra mot en viktig poäng med jänkebilar och hobbyn som sådan: Varför har du gjort så där? För att jag kan!
Här har du en Camaro som tamigfan fått både enorma mängder tid och kärlek. Anders har inte snålat någonstans, och resultatet är ju därefter: En snorfin Chevrolet från 1967 som vunnit både priser och stulit många blickar utefter Sveriges vägar. Här är några ord från en stolt ägare.
Vad heter du?
- Anders Tångklev.
Varför valde du just en Chervolet Camaro från 1967?
- Jag hade en Dodge Charger från 1969 innan Camaron, så jag har prövat även det “hårdaste”. Jag föll för Camaron därför att jag tycker den är mer “praktisk” än Chargern på de flesta sätt. Första årgången Chevrolet Camaro RS/SS från 1967 har dessutom de rätta dragen. Jag fick denna bil som ett byteförslag till en början, men affären rann ut i sanden. Men efter att ha tjötat (och betalt) till mig den blev den min till slut…
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Att åka runt på olika träffar/utställningar med familjen och träffa likasinnade människor! Sedan blir den aldrig klar till 100 procent, det är väl det som är lite av själva grejen?! Att förbättra det man inte är nöjd med, allt efter vad plånboken säger.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Cirka 150 000 kronor bara för motor och lack. Sedan var inköpspriset bara det dryga 200 000 kronor då var den ändå var “rätt så ok skick”. Timmar ja… många!
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Med billackeringen (tog 6 månader) var det bara en massa strul med olika “snögubbar” som velade hit och dit, och aldrig blev klara. Då vart jag riktigt “Pissed off”. Sedan, när den väl var hemma igen, så tyckte jag det tog lite väl lång tid att montera ihop den igen.
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Drivlinan - sexväxlad manuell låda - Det är faaan-i-mig rock’n'roll! när det finns lite mos under huven. 2200 rpm i 130km! Då är det skoj att åka lite.
Vad återstår att göra?
- Eldragningen i motorrummet. Och eventuellt uppgradera 383:an med nytt insug och kamaxel, och ett par Air Flow Research-toppar… Men pengar, pengar…
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Jag kan inte säga vilken som är just den snyggaste. Det finns allt för många att välja bland. Men det ska vara en bil som används, som någon kör med. Till och från träffar på en trailer, det tycker jag INTE är OK! En bil skall användas!
I början av veckan hörde en gitarrnörd och tillika gammal medarbetare av sig för att fresta med ett reportage han skrivit från den tyska mässan Musikmesse i Frankfurt som gick av stapeln under förra helgen. Hans artikel berörde bland annat den åldrande men samtidigt ständigt aktuella “konflikten” mellan de två stora gitarrtillverkarna Fender och Gibson.
Det där sparkade igång min nyfikhet och jag började surfa runt bland fakta, termer, begrepp och modeller som “Single coil pickups”, “Les Paul“, “Stratocaster”, “materialval”, “Double humbuckers” och annat viktigt.
Snart var jag fångad på nördkroken.
Efter ytterligare någon timmes gitarrsurfande kom jag in på Gibsons olika gitarrermärken. Hårdrocksguran Flying V i alla ära, men namnet Gibson Firebird lät (och låter) rätt fräckt det med.
Firebird, som i Pontiac Firebird? Näe, snarare Firebird som i Dodge Coupe från 1939!
Jo, Gibson Firebird designades av Raymond H. Dietrich, samme man som gav oss en av de där svintuffa kuporna, som vid sidan av Willys, Ford, Chevrolet och Plymouth fungerar både som gangsterglidare, gasser och dragsterdräpare.
Firebird har för övrigt drag av femtiotalets stolta bilfenor och blev tillsammans med syskonet Gibson Thunderbird med tiden mycket uppskattade gitarrer av världens musiker. Särskilt av Johnny Winter och Lynyrd Skynyrd, vilket passar med tanke på vad dagens och gårdagens raggare lyssnar på. Cirkeln är sluten, liksom.
Det är inte utan att jag undrar hur det omvända skulle fungera idag. Hur skulle den bil se ut som blev formgiven av den eller de designer som står bakom till exempel Ipad eller Xbox 360?! Förmodligen skulle den inte vara så vacker. Samtidigt gillar jag tanken på hur helt olika genrer korsbefruktas. Det är där, i skärningen mellan två vetenskaper, ämnesomåden och så vidare, som någonting nytt och spännande föds.
Här var det en fin och välpolerad Chevrolet Nova serverad! Varsågod.
Det som imponerar mest är dock garageporten bakom Novan. Scheiße! Det går att trycka in Chevan på bredden i det där garaget. Mumma!
Jaja. Bara att drömma vidare, om så väl puts som ett eget G-I-G-A-N-T-I-S-K-T garage. En dag, då j-vlar! Pepp!
Min gode och pålitlige bloggkamrat i väst (http://svammelsurium.blogg.se) brukar då och då ta sig en tur till bilimportföretaget Nordtrafiks containrar för att se vad som anlänt till Sverige från Amerikat.
Häromdagen kom han ihåg Novaälskaren Larsson i öst och skickade således över några fotografier på en ruggigt cool Chevrolet Nova från 1972 som precis anlänt.
Av Mårtens - ja, herr Svammelsurium heter ju så i verkligheten - kommentarer och fotografier att döma så handlar det om en riktigt välbyggd krutburk som hänger av det mesta på våra vägar. Så här skriver han:
Den här ser inte så billig ut. Mycket fint byggd. Bigblock, Brodix-toppar, bra delar och kanonfinish med. Den har fyrlänk, Strange spole till bakaxeln, fullbur, line-lock, tryckluftsstyrd låda med mera. Fina prylar och inga raggarlösningar någonstans vad jag kan se. Mycket seriös bil. Men den har ändå kvar full inredning, rutor med mera. Ingen överladdning heller. Ingen gas, kompressor eller annat, bara en herrejössesjävlar jätte-Holley. Men det kan nog flytta åbäket rätt bra ändå…
Då återstår frågan vem som köpt Novan och vad den ska användas till?! Vet du mer, hör av dig!
Ni vet hur det är. Då och då kommer man på något “smart” sätt att lösa ett problem.
En av mina “smarta” universallösningar på problem brukar vara att slipa. Ja, istället för att köpa nya prylar.
Faktum är att jag älskar att slipa (och polera). Det har tagit sig helt sjuka proportioner!
Hittills har jag slipat (och i vissa fall målat/lackat):
Dessutom funderar jag allvarligt på att slipa/polera så väl vattenpumpen som insuget…
Om jag hade förvärvsarbetat under all den tid jag lagt på att slipa alla grejer i listan ovan hade jag vid det här laget kunnat köpa så väl en fet kompressor som ett rejält blästerskåp för de pengar jag tjänat in.
För övrigt undrar jag vad jag har fått slipintresset ifrån. Kanske föddes det för cirka 20 år sedan då jag jobbade på St Jude Medical med pacemakers. Vanligtvis testade jag makapärerna innan de skickades ut till kund, men det hände också att jag jobbade i produktionen med detaljpolering av epoxihöljen samt glasblästring av titankapslarna som elektroniken fanns i. Vill minnas att jag tyckte att det var otroligt avkopplande, snudd på kul, att göra detta. Kanske har jag någon diagnos, trots allt…
OK. Det är inte dags att köra in och bänka V8:an på ett bra tag. Men det skadar ju ändå inte att höra sig för. Så att man har en uppfattning om vad det kostar, vad man ska ha med sig och om det är något man som motorbyggare absolut inte får glömma.
Så jag skickade ett mejl med tre frågor till fyra inkörning- och bänkningsfirmor:
Frågorna löd:
Halvarsson Racing:
Nilsén Performance:
DTE Racing:
Apple Racing:
Analys:
Både Nilsén Performance och Halvarsson Racing valde att svara direkt över mejl, medan så väl Ernie som Appelgren ville besvara frågorna över telefon. Just telefonkontakt ger många klara fördelar för kunden, så den vägen är helt klart att föredra. Och andra sidan valde jag mejl som kommunikationsform, och efterfrågade uppgifterna den vägen, något bara Nilsén Performance och Halvarsson Racing ville leverera. Hade jag velat ha uppgifterna telefonledes hade jag ringt direkt.
Ernie gav ett mycket seriöst intryck och många tips. Till exempel att Joe Gibbs zinkspetsade olja är grymt bra vid inkörning. Att K&N-filter plus öppen luftburk ovanpå utan vidare kan ge 10 extra hästar på en small block. Han visade förståelse för den nybörjaroro som finns hos alla dem som ska köra in/bänka sin första motor. Han utlovade också en spännande dag då man lär sig sjukt mycket. Han sade även att han hade gott om förgasarnålar för ombestyckning, något kunden inte behöver ha med sig utan sedan kunde komplettera med.
Hans kommentar på vad kunden absolut inte får glömma är dock lite väl uppenbar. Lite av “Om allt är helt är inget trasigt”, typ.
Vad gäller Mats Appelgren måste jag få lov att säga att en mer ödmjuk, förstående och tillmötesgående person i motorbranschen är svår att finna. Just förståelsen är något jag uppskattar extra mycket eftersom det skänker en viss trygghet när resultatet av många tiotusentals kronor ska stressas rejält. Ett stort förtroende för den som ska göra detta är minst sagt livsviktigt. Även Appelgren kom för övrigt med många tips.
Annars kan jag konstatera att de riktigt kända motorbyggarna/bänkningsproffsen är någon dryg tusenlapp dyrare, annars verkar det inte skilja så mycket i pris.
Mitt val blir Mats Appelgren, och det av främst tre skäl. Han befinner sig rent geografiskt närmast, men framför allt verkar han vara den person som bäst kan göra jobbet på det sätt jag vill ha det. Dock ska ingen skugga falla över Ernie som verkar vara minst lika duktig. Men viktigast av allt är nog att mekpolare K1 har bänkat sin Moparmotor hos Appelgren, och berättat mycket gott om honom.
Inget slår personliga rekommendationer från personer man litar på.
Finns det något mer tillfredsställande än att byta gammalt slitet krom mot nytt, blänkande, kraterfritt dito?
Klart det gör! Men näst efter att skita och jöka är krombyte på Novan en av de roligare aktivitererna.
Nu senast fick bilen en ny och fin yttre backspegel, nytt gaspedalsgummi med kromram och så en nytt handtag till ena ventilationsfönstret (det andra ventilationsfönstret får vänta då ramen är beställd eftersom själva axeln som vredet sitter på är trasigt).
På tal om gaspedalsgummit… På Novan byter man faktiskt hela gaspedalen när ett sådant här ingrepp görs, inte bara gummit (där skiljer sig gas- och bromspedal från varandra). Jag noterade i samband med bytet att den fjäder som sitter på baksidan av gaspedalen - vars funktion verkar vara att fixera pedalen och pedalaxeln för rörelser i sidled - var trasig. Då det är tämligen svårt att komma åt gaspedalen på grund av dess placering tog jag den enkla vägen och låste fast den nya pedalen genom att byta den solida axeln mot en skruv med mutter, bricka och låsbricka. Den lösningen känns inte permanent eller särskilt stabil, i synnerhet inte som gaspedalen nu kan förflytta sig några centimeter i sidled.
Således letar jag med ljus och lykta efter en ny, bättre lösning. En lösning som inte nödvändigtvis innebär att ersätta den trasiga fjädern, då det är jobbigt nog ändå att meka nere vid golvet utan att försöka sätta den på plats. Har du en sådan lösning?
Det är åt skogen för lite musik här på bloggen. Låt mig komma med ett tips. En platta som osar outlaw country och jävlaranamma.
Jag menar förstås Pistol Annies debut “Hell on Wheels”.
Börja med titelspåret, “Boys from the South” och “Takin’ Pills”. De där prasslande majsfälten och lastbilsfiken återfinns runt nästa krök.
