Sneeky Pete

Internet är fullt med förståsigpåare och experter. Inte sällan eskalerar diskussionerna när två eller flera av dessa experter träffas på ett forum. När det gäller motorer och hobbymekaniker är de två hetaste ämnena  motoroljor och momentnycklar.

Just beträffande momentnycklar tänker jag särskilt på en kilometerlång tråkning på Sporthoj.com.

För att bespara dig timmar av mer eller mindre (mest mindre) intressant läsning följer här ett extrakt med det viktigaste ur den forumtråden, blandat med egna erfarenheter. Några riktigt bra tips som rör moment, och hur vi hobbymekaniker ska förhålla oss till det.

1. Eftersom verkstadshandböcker sällan redogör för skruvförbandens friktionskoefficient, vinkeldragning, smörjmedel eller motsvarande information… Hur bör vi tolka dessa? Med andra ord: skall vi smörja? Var skall vi smörja, och med vad?

- Rensa det gängade hålet med en gängtapp, blås ur med tryckluft (om du har). Rengör sedan skruven med stålborste (plus tryckluft om du har). Smörj gängorna och under skallen med lämpligt smörjmedel:
För aluminiumgods används aluminiumpasta, exempelvis Biltema 36-910. För stål eller gjutgods används kopparpasta, till exempel Biltema 36-1800. Det går också bra med motorolja.

2. Då momentet ofta är de enda data i verkstadshandböcker som delges och en momentnyckel är ett enkelt och relativt billigt verktyg ämnat att omsätta dessa i praktik; Hur skall vi hantera denna? Position, handhavande, förberedelser?

- Ställ in önskat moment på momentnyckeln enligt exempelvis verkstadshandboken. Dra först skruven så att du får ett “litet” motstånd, använd en hyls- eller ringnyckel av lämplig storlek. Dra med momentnyckeln i EN ENDA RÖRELSE tills rätt moment uppnåtts. Ibland säger verkstadsmanualen att du ska dra i två steg, först till exempel 3.5 Nm och i nästa omgång 5.5 Nm. Dra då samtliga skruvar med det första moment först och sedan med det andra. Viktigt att inte dra “nästan” klart och ta omtag. När du är klar så kom ihåg att SLÄPPA på spänningen i momentnyckeln. Glöm inte: Att göra rätt är viktigare än att ha rätt märke på momentnyckeln.

3. Med momentnycklar i lämplig kvalitet, rengjorda skruvar och en dutt 5-56 och noggranhet när det gäller angivet moment och jämnt dragna skruvar, är jag hemma då eller lurar några vanliga faror som man normalt inte tänker på?

- Du klarar dig oftast fint!

4. Varför ska man dra en momentnyckel i EN ENDA RÖRELSE tills det klickar, och inte ta omtag? Momentnyckeln borde väl känna av rätt moment ändå?

- Det har att göra med att startmomentet för att få igång rörelsen igen är rätt stort, har du då stannat strax under önskat moment kommer du lösa ut nyckeln ut utan att ha uppnått rätt moment.

5. Hur vårdar man sin momentnyckel bäst? Ja, bortsett från att den skall ligga i ospänt läge när den inte används.

- Det är i princip det, samt se till att den inte blir full i sand och slipdamm.

6. OM man vill kalibrera sin momentnyckel, var går man då? Är det värt det?

- Till företaget Exova METECH samt Nej! Att kalibrera momentnyckel är helt klart överkurs för hobbymekaren. Men kolla gärna med en annan momentnyckel så att ditt verktyg verkligen är korrekt kalibrerat.

7. Verkstadshandboken säger att jag ska dra torrt, och här står det används smörjmedel. Vad gäller?

- Följ verkstadshandboken!

8. Har vi glömt något?

- Ja. Är det exempelvis flera bultar som ska dras, till exempel till topplock eller ventilkåpor, är det viktigt att alla bultar dras med samma moment. Så trycket fördelas jämt, och packningen trycks ner lika mycket överallt.

På tal om den nya mekplatsen. Det finns två saker som jag saknar i garaget, men som jag förmodligen aldrig kommer att lägga pengar på. För att alltid finns andra grejer som jag ännu hellre vill ha.

1. En riktig verktygstavla. Hittade faktiskt en sådan i plåt på Jula, för 199 kronor. Det priset lär väl dock matcha kvaliteten.
2. Ett rejält verktygsskåp eller verktygsvagn på hjul. Helst Snap-on, men givetvis går även Ampro bra. Detta lär dock dröja med tanke på vad de kostar.

Vem vet, om jag uppfostrar kommande lilltösen med mycket kärlek och omtanke så kanske hon en vacker dag ger mig något trevligt i farsdagspresent.

Hittade den här sköna knivringen på nätet häromdagen. Passar ju bra i dessa tider som är fyllda av Halloween-fester och allhelgona-firande.

Eller så sätter du den på fingret när du är i garaget, och skalar elkablar med en sällan skådad flyhänthet.

Mer information om hur du blir garagemästare i fingerspitzgefühl hittar du här: http://www.handytwineknife.com

Jag har faktiskt en teori till angående oljepluggar i toppskick, fast mer specifikt kopplad till Rödqvarnan. Växellådan och transmissionshuset är gjorda i aluminium och därför drar man inte bulten särskilt hårt. Gör man det drar man förr eller senare sönder gängorna. Vilket precis hände mig. Grr.

Tror iofs att föregående Rödqvarneägare redan varit där och dragit för kung och fosterland. Det krävdes knappt någon kraft alls innan oljepluggen dansade frivarv efter frivarv i hålet.

Fixade det hela med ytterliggare en bricka (det är det innersta gängvarvet som brakat), samt en egentillverkad packning. Har hållt i åtta timmar hittills. Faaast… Det är väl packningsmaterialet som just nu ackumulerar växellådsolja. Snart kommer väl inkontinensen. Tur att Helicoil, Time-sert, V-coil och andra lösningar med insatsgängor finns.

Näe. Inte ens en ynka kloavdragare har de i sitt sortiment. I alla fall inte i affären på Hamngatan i Stockholm. Löjligt.

En annan person som förmodligen inte anser att Clas Ohlson löser alla problem är den bostadslöse som igår låg utanför Classe kommande butik på Drottninggatan. Å andra sidan påstår en bekant att Clas Ohlson i alla fall delvis löst något, eftersom mannen ligger på ett liggunderlag från butikskedjan.

I alla fall måste jag få lov att replikera med en liknelse, ty liggunderlaget är Clas Ohlson-leverans i ett nötskal. Man önskar sig en lägenhet, men får ett liggunderlag. Man önskar sig en kloavdragare och får… ingenting.

För någon vecka sedan pratade jag med en kollega på KTH. Det visade sig att han varit involverad på ett hörn i Åke Hörnells tokfina superexport, svetsvisiret Speedglas 9000. 

Vilken braksuccé Åkes uppfinning blivit med tiden. Över 1 500 000 sålda exemplar och 11 erövrade designpriser.

Därtill har något snille räknat ut att en svetsare slipper headbanga sisådär 1500 gånger per arbetsdag för att fälla skärmen upp och ner, vilket givit en produktivitetsökning om minst 10 procent. Detta genom Åke Hörnells smarta svetsglas med automatiskt avbländning.

Men… professor Jörgen Eklunds bidrag är inte dåligt det heller. Det består av avsevärt mycket bättre syretillförsel i svetsvisiret som gör att svetsaren slipper andas in 4 gånger så mycket koldioxid mot vad han eller hon egentligen borde (på grund av kass ventilation i svetsvisiret). Ökad puls, andningsfrekvens, belastning och därmed ökad trötthet är nämligen priset en vanligt hobbysvetsare som du eller jag får betala för våra budgetvisir, som endast är bestyckade med automatiskt avbländning.

Så låt mig läska med några bilder av hur det skulle kunna se ut om vi skulle hosta upp runt 4 000 spänn för ett svetsvisir istället för en dito på Jula för 800 kronor. Snacka om stil och bredbild!

1. Är du trött, latt eller stressad är det upplagt för skador.
2. “Den hugger efter husse”…
3. 15 000 - 20 000 varv i minuten med en kapskiva kapar nog av den grövsta av tjurnackar.
4. “Den här lilla kapningen ska väl gå rätt snabbt att fixa”.
5. Skivan gick in som en het kniv i smör och lyckades nästan kapa av en sena på en millisekund.

Känner du igen dig, känner du igen tankarna eller kommentarerna? Tänkte väl det.

Kalla mig gärna klen, men efter den här lilla kapskiveincidenten så hoppar åtminstone jag över budgetkapskivor, bristande koncentration och stress. Resterna av kapskivan bet rätt bra i kinderna kan jag lova.

Den senaste veckan har präglats av en hel del magproblem. För att peppa och belöna mig själv för att jag stått ut med skiten (bokstavligen talat) tog jag Volvon och brände över till Swedol för en liten investeringsrunda. Förutom ett gäng bultar och brickor av varierande storlek och på lösvikt blev det en uppsättning drivdorn, ett sedan länge saknat verktyg i garaget.

När B i garaget (han som alltid, alltid glänser med nya sköna verktyg) kommer springandes med Powerbuilts Digital Torque Adaptor, då kommer jag att bli avundsjuk.

Har nämligen aldrig blivit kompis med momentnyckeln. Den ligger mest i sin låda och kastar ledsna blickar på mig. När den inte är gömd under ett berg av reservdelar, skräp och verktyg, vill säga. Att momentnyckeln ofta är för stor och klumpig, för grovkorning, för trög och jobbig att ställa in på rätt moment på, för bökig att plocka fram, är några dåliga argument varför den nästan aldrig används. Det är så mycket lättare att förlita sig på den inbyggda momentnyckeln i handen och armen.

Med Digital Torque Adaptor försvinner alla dessa argument. Adaptern passar de flesta spärrskaft, lätt att använda samt liten och behändig.

Är den bara tillräckligt tillförlitlig (har ännu inte läst några recensioner) är de 49 dollar den kostar rena rama kapet!

Finns att köpa på Toolsmith Direct. Slå till!

http://www.toolsmithdirect.com

Jag sitter på jobbet när DN ringer. Reportern söker ett gäng blivande civilingenjörer att prata med beträffande deras utbildningsval. Det visar sig nämligen att ingenjör enligt en purfärsk och stor studie för första gången på mycket länge betraktas som ett hett yrke. Eller rättare sagt: det hetaste yrket av dem alla.

Jag guidar ner reporter och bifogad fotograf till KTH:s Kungliga Maskinsektion (som för övrigt fyller 100 år i  år, grattis!). Väl där får de sina ingenjörsstudenter att intervjua, och blir nöjda.

Jag dröjer kvar en stund. Träffar en bekant, G, som jobbar på Maskinsektionen som universitetsadjunkt. Han bjuder på en trevlig rundvandring på sitt jobb, vilket passar ypperligt eftersom jag söker inspiration till framtida forskningsreportage för jobbets räkning.

Det blir en extremt fascinerande tur för en bil- och motorintresserad novis som jag.

Först får jag titta på de sex bromsbänkar med tillhörande kontrollrum där G laborerar. Miljön är förvillande lik den i en musikstudio, med skillnaden att här kryllar det av turboaggregat, motorer och kraftfulla datorer istället för musikintstrument och mixebord.

I en bromsbänk sitter en superhemlig pjäs som G kallar för spegelmotorn. Den får jag inte plåta, men G berättar att den är ypperlig för att visuellt kunna studera hur förbränningsprocessen går till. I rummet intill hörs en gigantisk Scaniamotor frusta och stånka, när den piskas i bromsbänken. Den väger ett ton, upplyser G.

Själv laborerar G med en Opelmotor, som sitter i en annan av de sex bromsbänkarna. På motorn sitter en rackarns massa sensorer och givare kopplade till en kraftfull styrdator. Tanken är att vid varje givet motorvarv, exempelvis 2103 varv per minut, dynamiskt med datorns hjälp kunna ställa in den optimala tändningen och därmed förbränningen. Ungefär som dagens styrenheter, men med betydligt bättre precision. Det innebär si sådär 1 000-tals beräkningar och simuleringar per sekund, enligt G. Imponerande.

Jag noterar för övrigt att det i vart och ett av bromsbänksrummen finns en gigantiskt nyckelsats från Kamasa Tools. Det visar sig att Kamasa sponsrar Maskinsektionen med just verktyg. Jag tänker tanken att G borde övertala företaget att även sponsra mitt privata garagemekande, men inser att det skämtet inte passar sig och håller därför käften.

Jag leder in diskussionen på skillnaden mellan och smidda och gjutna kolvar, som sedan mynnar ut i prat om vevstakar. G berättar att vevstakstillverkarna numera fryser ner och slår av vevstakarnas nedre fäste mot vevaxel - det vill säga frigör överfallet - för perfekt brottytor och därmed passform. Cool produktionsmetod.

Vi stannar en stund i en sal med några lustiga bilar. Bland annat visar G det fordon som han och hans studiekamrater byggde och tävlade med 2004 i det årligt återkommande projektet KTH Racing. Bilen hänger i en ställning på vägen, vilket inte är ett dugg konstigt eftersom den bara väger drygt 100 kilo. Låg vikt är som bekant den viktigaste nyckeln till låg bensinförbrukning och höga farter.

Sedan blir det ett besök i källaren. Jag får en snabb lektion i hur diverse motordelar fungerar och jobbar tillsammans (skrotlådorna är smitfulla med gamla kluvna katalysatorer, lika kluvna motorblock, brända kolvar och skeva kamaxlar). Får även svar på varför vissa kolvtoppar har urfrästa fickor. Det är för att undvika kontakt mellan kolv och ventiler på högkompressionsmotorer.

Väl inne på lagret visar G stolt upp de tre sprillans nya SAAB-motorer som precis anlänt och som Maskinsektion i praktiken fått till skänks (typ betalat 7 000 kronor styck för).

Sedan blir det ett besök på motorkyrkogården, som bland annat innehåller en maskin för att testa oktantal samt en jävligt mäktig Rolls-Royce Merlin. V12-motorer om 27 liter och 2100 hästar imponerar…

G avslutar rundvandringen med att peka på två portabla och extremt smidiga bromsbänkar som en av hans kollegor konstruerat (fett med fotoförbud på dem!). “Ta hit din Cheva så kan vi bromsa den”, säger G.

Lite sugen blir jag. Inser dock snabbt det olämpliga i att piska skiten ur den sletna gamla 350:n. Det får vänta till efter motorrenoveringen som förhoppningsvis ska påbörjas i höst och beräknas vara klar vilket årtionde som helst…

Från att ha varit tämligen modest när det gäller investeringar ger sig plötsligt garagepolaren B ut på en $hopping $pree. Inte heller är han särskilt diskret, utan placerar gärna sina nya fynd på ett strategiskt sätt på arbetsbänken så att alla kan se dem.

Kan ha att göra med att vi andra retat honom en hel del för att han är den enda killen i garaget som inte äger en svets…

Makita 6271 DWDE. Borrmaskin och skruvdragare. Kvalitetsverktyg. Mmm. Jag är inte det minsta avundsjuk.

Jaja. Jag får väl nöja mig med Boschs gröna konsumentserie så länge. Till dess att den stenrike, avlägsne och framlidne släktingens advokat hör av sig.

Vår vän i norr - ∞, oändlighetssymbolen, liggande åttan, kringlan, krånglan, möbiusbandet, Seskarös starke son eller rätt och slätt Izac som han kallar sig - är en listig herre med idéer.

Jag har länge funderat över vilka, men framför allt hur uppsättningen verktyg ska förvaras i Capricen när den rullar på Sveriges somriga landsvägar. Det har Izac löst. Han kallar sin uppfinning för akuthinken. Fiffigt, eller hur.

Fler smarta tankar och idéer hittar du här: http://blog.seskaro.nu

… och på grönt är det gasen i botten!

Skämt åsido. För några veckor sedan ondgjorde jag mig rejält över min Kendesvets. Anledningen var att trådmatningen på Kendesvetsar är minst sagt usel, vilket beror på en undermålig konstruktion.

Jag lämnade in skiten på Jula och sade att jag ville ha ett tillgodokvitto, så jag kunde köpa en Esab istället. Det godkände Jula utan att argumentera en endaste mikrosekund, Trots att det var över ett halvår sedan Kendesvetsen inhandlades och trots att jag skruvat isär och ihop halva svetsen i mitt felsökande. Trots att den inte var särskilt väl behandlad i övrigt och inkom till Julas reklamationsavdelningar nedkastad i en misshandlat och icke förseglad kartong.

Nu kör jag alltså gul Esab istället för röd Kende. Tack Jula (som verkar ha som filosofi att faktiskt vara tillmötesgående när det gäller problem).

Resultatet (se bild nedan) talar sitt tydliga språk. För det tål verkligen att upprepas: Det är en enorm skillnad för en nybörjade att svetsa med en trefassvets med jämn och fin trådmatning i jämförelse med en enfassvets som med en svetstråd som hackar sig fram.

Var hos den lokala verktygsnasaren efter jobbet igår. Har lite grand tröttnat på att slipa ner svetsfogar medelst tunn kapskiva. Tänker att det kanske går lite snabbare med navrondell och lamellskiva. Och det med något större precision i djupled…

Bingo. Hittar ett paket med fem olika typer av slipskivor för 59 riksdaler. Då ingår en diamantkapskiva. Rena rama prisfesten!

Kommer samtidigt att tänka på den skräckhistoria som en medarbetare (förvisso journalist, men ändå) på min förra arbetsplats berättade för något år sedan. Enligt honom hade en kapskiva exploderat nära trynet på en hobbymekare han kände, vilket fick som resultat att hobbymekarens nästipp kapades samtidigt.

Låter så där trevligt.

Fråga: Är det någon skillnad i kvalite när det gäller kapskivor? Något speciellt jag ska kolla efter?

Tänkte bara tipsa om en toppenuppfinning som rönt mycket uppmärksamhet bland mekarpolarna i garaget. Jag pratar om den röda svetsmagneten, ett utmärkt verktyg som nyper fast den plåt man ska svetsa till dess att man hunnit punkta dit metallbiten.

Se bara upp vad du betalar för den. Har sett priser från 50 kronor upp till 500 spänn!

Jag gillar detaljarbete. Är väldigt förtjust i att timme efter timme sitta och koncentrera mig på pyttesmå jobb. Perfektionism, du vet.

Därmed är jag måttligt intresserad av att sätta den otympliga vinkelkapen i Capricen. I synnerhet i trånga utrymmen kan det resultera i betydligt mer bortkapat järn än vad som från början var tanken.

Lösning: ett litet multiverktyg från Classe för 129 spänn. På med en kapskiva (Dremel, 3 cm i diameter), varva 32 000 rpm och det blir som att sätta en varm kniv i smör. Plus att det går att kapa milimeter för milimeter, med militär precision.

Häromdagen ramlade jag över dessa leksaker på Coop i Häggvik, en verktygssats för barn. Det verkar som om marknadsförarna på Black & Decker har gjort sitt jobb. I alla fall delvis - för priset är i saftigaste laget.

Fast den äkta varan är knappat gratis, den heller.

Tänk att ha en billyft i garaget. Gosse, det hade varit något det. Att slippa släpa fram garagedomkraften och pallbockarna vareviga gång jag ska in under bilen och meka.

Undrar vad den där modellen kostar?

Hm. Förmodligen ingen idé att ens fundera vidare på saken - lär ju gå två Capricer på en sådan makalös pjäs.

Jag är en pragmatiker. Coola teknikprylar i all ära, jag går främst i gång på verktyg som uppenbart förenklar mitt liv.

Som Black & Deckers skruvdragare Smartdriver. Hur många skruvar har inte tappats rakt ner i svåråtkomliga hål, hur många fingertoppar har inte manglats sönder av vassa skruvgängor? En liten arm som håller skruven på plats löser enkelt dessa problem.

Varför har ingen kommit på det tidigare?

Ytterligare en smidig lösning är New Waves vågformade slipskivor. Förenklar sliparbete i trånga vinklar med ungefär 543,7 procent.

Toolmonger är en blogg så smitfull med verktyg av alla de slag att även härdade slagborrskramare och vinkelslipsmarodörer får kåtslag. En blogg som garanterat skrämmer bort alla som har tummen mitt i pannan.

Däremot finns det något för alla smaker, knypplare så väl som plåtslagare.

För att beskriva exakt hur nördig Toolmonger är kan jag berätta att bloggen tipsar om Ax Men säsong två, en tv-serie om skogshuggare på History Channel…

Endera har du stängt det här webbfönstret vid det här laget, eller så trycker du på länken nedan om ungefär en mikrosekund.

http://toolmonger.com