Bildrömmar och drömbilar

Jag håller som bäst på att åtgärda smärre rostangrepp på Capricen. Då bilen inte är tillräckligt risig för en helt ny omgång billack har jag under en längre tid inför karossarbetet sökt efter en liten mängd färg med en nyans som motsvarar Chevans vita yttre. Det har med tiden utvecklats till att bli ett riktigt detektivarbete.

Exempelvis är Capricen omlackad då den började sin karriär som snuthäck. Den nya lacken - lagd i USA någon gång 1993-1994 då bilen gjordes om från Highway Patrol-kärra till civilpolisbil - har till precis nyligen varit en vit kulör med hemlig bakgrund.

De första trevande försöken att identifiera nyansen blir så klart inte framgångsrika. Corrostabils vita visar sig vara alldeles för kall, Mekonomens tvivelaktiga motsvarigheter alldeles för gula.

Efter ett tag drar jag mig till minnes att den förre ägaren vid något tillfälle sagt att bilen är lackad i Corvette-vit. Bilden klarnar en smula.

Vidare korrenspondens med den goe göteborgaren (numera ägare till en fin Buick Skylark från 1968) resulterar i att jag hittar ett lackstift i bilen. Bingo! Arctic White, WA 9567 heter lacken.

Nu ser läget verkligen ljust ut. Ett problem återstår dock, de otal lackfirmor jag kontaktar har inte denna färg i lager. Det blir till att vända sig till ett företag som blandar egen billack, vilket långtifrån alla gör.

Ett tips från forumet på Caprice.se (tack Matte!) pekar i riktning Autoexperten. Men det är inte heller alla verkstäder anslutna till denna kedja som blandar lack. I Stockholm är det bara Huddinge som pysslar med sådant.

Därtill upplyser de mig om att de inte får skicka lack med post. Miljöfarligt gods försöker de förklara det hela med. Det är ett stort problem eftersom verkstan bara har öppet på vardagar på tider när jag jobbar.

Tipro AB i Kil i Värmland vet bättre. Det är ok för dem att skicka lack som bussgods. Men för en ynka burk (till att börja med, för att testa) blir frakten dubbelt så dyr som själva lacken. Dessutom upplyser Tipro mig om att Arctic White WA 9567 finns i två varianter. En version som sålts från 1989 och framåt, och en som fanns mellan 1991 och 2006. Efter en lång diskussion kommer vi fram till att det måste vara den senare som min bil är lackad med.

Det slutar med att jag hamnar hos Johann-Willi Meier i Bålsta (efter tips från Tipro). Han driver Lubeca AB och har genom tiderna levererar till lack till de flesta. Från SAAB via den svenska Camaroklubben till enskilda mopedentusiaster.

Han löser utan att blinka mitt problem, och i garaget står nu en fin burk med rätt billack och korrekt nyans.

Står du inför samma dilemma? Så här löser du det:

1. Bor du i Stockholms södra delar kan du åka till Autoexperten i Huddinge. De blandar rätt lack till
   dig och din bil.
2. Bor du var som helst i Sverige och behöver omfattande kvantiteter billack, ring Tipro så hjälper de till.
3. Bor du i norra Stockholm, ringa Johann-Willi Meier så fixar han din lack på nolltid.

Jag gillar detaljarbete. Är väldigt förtjust i att timme efter timme sitta och koncentrera mig på pyttesmå jobb. Perfektionism, du vet.

Därmed är jag måttligt intresserad av att sätta den otympliga vinkelkapen i Capricen. I synnerhet i trånga utrymmen kan det resultera i betydligt mer bortkapat järn än vad som från början var tanken.

Lösning: ett litet multiverktyg från Classe för 129 spänn. På med en kapskiva (Dremel, 3 cm i diameter), varva 32 000 rpm och det blir som att sätta en varm kniv i smör. Plus att det går att kapa milimeter för milimeter, med militär precision.

Under min och flickans minnesvärda bilsemester i Norrland i augusti besökte vi Örnsköldsvik. Med stadens alla härliga backar mitt i centrum gled tankarna inte helt osökt till San Francisco, en av USA:s finaste städer.

Men Ö-viks bästa sida är inte dess skönhet. Det är shoppingen.

Och jag pratar inte om H&M, Dressmann, Stadium och Åhléns, utan affärer med begagnade grejer.

Allra bäst visade sig Pingstkyrkans second hand-butik vara.

Förutom att flickan hittade superfina restaurangknivar i fint skick för en struntsumma så ramlade jag över några riktiga fynd.

Det första var två allmäna reparationsböcker för lite äldre bilar. I “Bilens ABC” och “Din bil” finns svaren på alla de där enkla frågorna du aldrig vågar ställa. De som befinner sig i glappet mellan rena nybörjarfrågor och avancerade spörsmål. Som hur man servar och reparerar bilens tändsystem och hur ventiljustering går till.

Kunskapskostnad för båda böckerna: 20 kronor.

Det störst kapet visade sig dock bli apparatlådor, det vill säga små boxar man stoppar in färdiga kretskort i för att skydda dem mot framför allt fukt och stötar (både fysiska och elektriska).

Jag har varit på jakt efter sådana i några veckor nu, för mitt projekt rinnande blinkers. Apparatlådor har dock visat sig vara sjukt dyra.

Men inte på Pingstkyrkans second hand! Efter en tämligen lång diskussion med personalen, som inte hade en susning om vad lådorna ska används till, än mindre vad de är värda, fick jag mängdrabatt. Tre svartmålade aluminiumlådor för 10 spänn styck.

Snacka fyndpris. Normalt kan en enda apparatlåda gå på flera hundra kronor…

Ahhaaa AB - förmodligen mest känt som varumärket 118100 - påstår att de är företaget som har svar på allt.

Fin slogan är det, men knappast sann,

När jag till exempel för någon månad sedan sms:ade frågeställning “Kommer jag att ha kul i kväll?” fick jag svaret “118100 tror att du kommer att ha enormt roligt ikväll. Vi tror att du kommer titta på en komedi som kommer lyckas att få alla du känner att skratta”.

Meep! Wrong answer.

För det första är jag inte förtjust i i filmer vars primära syfte är att få folk att skratta (det vill säga komedier), och för det andra var planen att gå ut och ta en pilsner med några vänner.

Roligt hade vi förvisso, men det blev baske mig inte ENORMT roligt.

Det roligaste och själva poängen med det här blogginlägget är dock att 118100 listar alla frågor och företagets egna svar på sin webbplats. Sjukt kul!

Till exempel kan besökaren ta del av alla frågor (och svar) som någonsin ställts rörande Chevrolet och/eller Caprice.

Som att en Chevrolet Silverado från 1981 väger runt 2 041 kilo, att 1970 års Chevrolet Nova har bultmönster 4 X 114,3 mm och att det finns 16 stycken Chevrolet Impala från 1962 i Sverige.

Mindre tydligt men desto mer underhållande svar får frågan “Vad är det för motor i Chevrolet Camaro SS?”.

“Chevrolet Camaro SS är utrustad med en kraftig V8-motor som slukar bensin och fart som en kamel slukar vatten under ett ökenrace”.

Men så är det ett väldigt ospecifik fråga också.

http://spa.118100.se/search/chevrolet+caprice

Det finns många saker att tänka på när det är dags att köpa bil. Rent av några fällor att ramla i. Här är en lista med punkter som kan hjälpa dig på vägen till det perfekta bilköpet.

1. Folk överdriver, i synnerhet i annonser. Dra av eller lägg till, beroende på vad säljaren påstår. Och du, ta i ordentligt när du gör det.
2. Var uppmärksam på om säljaren lämnar konstiga eller inkonsekventa svar på dina frågor. Ska hon eller han sälja bilen på grund av att vederbörande tröttnat på jänkebilar samtidigt som det står ytterligare två amerikanare på gården, båda skrivna på säljaren? När du ställer samma fråga med 15 minuters mellanrum, får du samma svar? Utgå från att säljaren försöker lura dig - med den grundinställningen är det lättare att hitta fel och brister.
3. Glöm inte att alla försöker luras, från lokalvårdaren upp till vd:n, män precis lika ofta som kvinnor.
4. Varför ska säljaren avyttra bilen? I synnerhet om bilen är en klenod ska det inte finnas några tvivel, anledningen ska säljaren presentera omgående, och i affekt.
5. Bara för att motoroljan ser bra ut behöver det inte betyda att motorn är i prima skick. Säljaren kanske bytte oljan en timme innan du kom och tittade på bilen. Tumregeln är: bra olja betyder ingenting, dåligt olja betyder problem.
6. För att vara på den något mer säkra sidan, kolla även hur tändstift och avgaser ser ut.
7. Om dina frågor väcker irritation hos säljaren är det läge att dra öronen åt sig.
8. Ja, du måste krypa in under bilen för att kunna vara säker på att göra en bra affär.
9. Det finns många fula trix att dölja skador, fel och brister. Ta reda på vilka de är.
10. Ta pcls¨reda på vilka brister just den bil du är intresserad av brukar lida av. Finns gott om listor på nätet.
11. Om det är läge, pröva ett skambud. Man vet aldrig. Men detta ska läggas fram på ett trevligt och lätt ointresserat sätt.
12. Har säljaren rent å snyggt hemma? Ser det ut som en soptipp? Ordning eller kaos? Sådana faktorer berättar i bland mer om bilen är bilen själv.
13. Har säljaren lagt ner pengar och tid på detaljer betyder det att säljaren har varit mån om bilen.

Efter att ha tröskat tusentals halv- eller helusla bilannonser på Blocket är det uppenbart att många svenskar inte har en aning om hur de ska författa en säljande text.

1. Hur ofta läser du en annons i stil med “4 hjulsdriven, motor 350, obesiktigad och avställd.”?! Precis, väldigt ofta. Det finns ingen som helst anledning att inte utnyttja antalet tecken som annonsformatet erbjuder, exempelvis 2 000 bokstäver när det gäller Blocket. Så att all fakta om bilen verkligen framgår. Precis som med vilken annan text som helst placerar du dock det viktigaste längst upp.
2. Spela på folks känslor. Varje bil har sin egen karaktär eller eget rykte, och i många fall är det därför potentiella köpare kollar på just det bilmärket och den modellen. Exempelvis “Nu säljer jag min älskade 740, den sista riktigt driftsäkra Volvon” eller “BMW bortslumpas, nu kan du köpa tysk kvalité snorbilligt!”.
3. Om du inte är den första och enda bilägaren, påstå inte att bilen exempelvis bara är sommarkörd. Hur f-n kan du garantera det?! Förtroende tar lång tid att bygga upp, men raseras på nolltid…
4. Skippa onödig information. Om det är en sedan på bilden finns det ingen som helst vits att också skriva “karosseri: sedan”.
5. Dölj inte regplåten! Många spekulanter vill i lugn och ro börja med att kolla upp grundläggare uppgifter om bilen utan att behöva kontakta säljaren. Dold regplåt = större risk för köparen = svårare att sälja bilen.
6. Ju fler fotografier på bilen, dess bättre. Punkt.
7. Ange aldrig orsak till bilförsäljningen, det är solklart att du inte har ett behov av bilen längre, att du behöver pengarna eller någonting annat. För mig som köpare är din situation totalt ointressant, i alla fall i så här tidigt i försäljningsprocessen. Jag blir alltid misstänksam när mer eller mindre goda anledningar dyker upp. Är verkligheten så beskaffad att bilen börjat krångla och du vill bli av med den när symptomen fortfarande är sporadiska?!
8. Skriv inte att prutmån finnes. De som normalt sett inte brukar pruta behöver inte bli upplysta om att chansen finns, och de som alltid prutar kommer att göra det i alla fall.
9. Nämn de problem som finns. Då både framstår du som ärlig, och är det på samma gång. Dessutom skulle jag som köpare bli både förbannad, sur och besviken om jag hittar fel som inte nämnts. Ingen bra grund för bilsäljaren att stå på i en försäljningsprocess.
10. Har du utfört regelbunden service på bilen och kan bevisa det, skriv för guds skull detta i annonsen! Bättre säljargument är svåra att hitta.
11. Slutligen, sätt en vettig rubrik och stava rätt. Rubriken lockar till vidare läsning, och rättstavade texter underlättar förståelsen men berättar också att du är inte är slarvig person.

Lycka till! I morgon byter jag sida och ger några tips om hur du ska gå till väga när du köper en bil.

För någon månad sedan ramlade jag av en ren händelse över en urtufft customgrej: Vandrande blinkers. Sådana monterades redan i fabrik på Ford Thunderbird (från 1965 till 1975), men är numera ett populärt stajlingtillbehör till exempelvis Ford Mustang. Eller typ vilken bil som helst som har en skön ljusramp där bak, exempelvis Chevrolet Caprice och Impala.

Efter en stund hittade jag några färdiga lösningar som bara är att plugga in, men de kostar åt skogen för mycket.

Efter ytterligare någon timmes idoget letande på internet stötte jag på en komplett ritning med de elektronikkomponenter som behövs, samt pedagogisk monteringsansvisning. Heja!

Det återstår att fundera ut hur lösningen säkras mot vresiga besiktningsmänniskor samt väder och vint.

Eftersom internet är till för kunskapsdelning: varsågod. Här kan du tanka ner informationen jag hittade. Hör av dig när du byggt något coolt. Själv har jag ytterligare ett projekt under vintern 2009/2010 att se fram emot. Gött!

http://www.metica.se/rinnande_blinkers.zip

Det finns jävligt många sätt att avliva sig själv på när man mekar med bilen. Det är väldigt lätt att få en två ton tungt fordon i skallen, orsaka en explosion med hjälp av svetsen, gasa i hjäl sig med kolmonoxid eller varför inte få halspulsådern avskuren av en sylvas bit från en sprängd kapskiva.

Orsakerna till olyckorna är många, några av dem stavas lättja, okunskap, trötthet eller ren och skär dumhet. Oftast i den ordningen.

Så här lagom till helgens garagepyssel är det alltså på sin plats med en varning, ett tråkigt men livsnödvändigt och förmodligen återkommande tema här på Bildrömmar och drömbilar. För vi behöver alla bli uppmärksammade på riskerna lite då och då.

Läs nedanstående artikel (klicka på bilden) från den amerikanska motorcykeltidning American Iron. Inse sedan att Bräkleen har en sjukt svart baksida.

Glöm min skepsis. Filmen “Bygg en V8 med topprestanda” är riktigt bra. Spenderade precis en hel kväll i dess sällskap - snacka om aha-upplevelser och ifyllda kunskapsluckor på löpande band.

Det uppstår förstås en del frågor som börjar med “Varför…” och “Men hur gör jag…”, - de tre dvd-skivorna är inte 100 procent heltäckande - men samtidigt kan mekpolare, insatta och olika forum ge svar på den typen av detaljfrågor.

“Bygg en V8 med topprestanda” är bra för nybörjare som letar efter övergripande information om hur en motor inspekteras, monteras ur och isär, plockas ihop och återmonteras. Medföljer gör också en himla massa tips om vad du bör och kan göra själv, och vad som motorverkstan ska göra, samt grundläggande information om motorns delar och funktioner.

Det bästa är dock att ”Bygg en V8 med topprestanda” är en film, och inte en bok. Det gör att motorn och alla delar kan betraktas ur alla tänkbara vinklar, vilket i sin tur underlättar inlärningsprocessen avsevärt.

Vad gör man när hungern river i magen och det står en varm färdigrätt i mikron i garaget, men besticken har glömts hemma?

Cajsa Warg hade naturligtvis rätt, på fler än ett sätt. Sexans nyckel är ett klart bättre alternativ än att äta med händerna.

Samtidigt går det åter att konstatera att rätt verktyg för rätt jobb är grejen. Pastan gled nämligen runt som en tvål i ett badkar…

Jag antar att rubriken signalerar att jag av misstag hällt vatten i motorn, pumpat däcken fulla med batterisyra eller odlat ventilsallad.

Det är enklare än så.

När jag var på Hansen Racing i går gick det mest åt pipsvängen. I stället för beställd mineralolja till motorn (hade tidigare planer på att köra delsyntet i motorn, men ångrade mig) fick jag ännu mera delsyntetolja med mig hem i den förseglade kartongen.

Och i stället för substitutet till Dexron III, det vill säga några extraflaskor 76 Super ATF, fick jag 76 ATF Type F. Alltså Fordolja med enorm vidhäftningsförmåga som gör automatlådan rapp som fan men som smörjer rätt kass. Växellådsolja anpassat för strippen och som vanligtvis byts ut mot ny efter några repor.

Dessutom köpte jag tre flaskor, men det stod bara två flaskor i papplådan. Snopet.

Slutligen var luftfiltret naturligtvis tre tum tjockt, och inte den minsta storleken jag bad om (två tum).

Någon större skugga ska inte falla över Hansen Racing som kvickt som satan bytte ut produkterna mot rätt vara. Dock var det tur att jag bad den milt trötte butikssäljaren Thommy Ångman att kolla en extragång när han vid mitt andra besök för dagen på Hansen Racing tejpade igen oljelåda två.

För se på fan, låg det inte åter fel olja däruti.

Alltså. Dubbelkolla inte, trippelkolla. Därefter kolla en gång till.

Föregående ägare har föredömligt märkt oljefiltret till V8:an på nedanstående sätt. Mycket fiffigt, för då kan man även anta att motoroljan bytes samtidigt.

Jepp, jag kopierade genast idéen!

På mitt jobb får jag i snitt två samtal per dag från pr-människor. I 99 fall av 100 har de tyvärr inget vettigt eller användbart att tillföra mitt arbete.

Nu har tidstjuvarna också - något otippat - hittat min privata bilblogg. Tack o lov ser utdelningen lite bättre ut här. Redan första kontakten bär faktiskt frukt.

Prime PR “tipsar” mig nämligen om Carwinism, en blogg som drivs av Audi och där olika bildesignexperter skriver om bilens evolution, från vindrutans allt mer tillbakalutade ställning till rattens utveckling genom 1900-talet.

Smart drag, Audi. Reklam kan och ska vara både intressant och rolig.

http://www.carwinism.se

Inga problem. Det är bara att boosta tillvaron och skaffa konto på Google, typ Gmail, och koppla på sökbjässens bildtjänst Picasa.

Vips har du drygt 1 000 nya fräscha megabyte till ditt förfogande. Och tar de slut är det bara att öppna ett konto till. Och ett till. Och ett…

Fotografiet nedan - en fet Ford rat rod - ligger naturligtvis på mitt Googlekonto och har sedan bäddats in i detta blogginlägg.

Mycket fiffigt.

På Dagens Industris webbplats finns en intressant och skojig intervju med Peter Horbury publicerad. Jepp, den designchef på Volvo som såg till att fila ner bilens fina kanter.

Efter ett gästspel på Ford är han nu tillbaka på Volvo, därav artikeln på DI.

Framtiden får utvisa om den rekryteringen betalar sig. En sak är dock säker redan nu och det är att Peter Horbury är känd som mannen som inte håller igen med vad han tycker. Topplistan över de fulaste bilarna tacklar han med följande bitska uttalande.

“På första plats Alfa Romeo SZ. På andra plats Alfa Romeo SZ. På tredje… jag hade faktiskt besök av killarna som ritade den där bilen och bad dem förklara sig. De sade att det var det första försöket med datorstödd design. Jag föreslog att de skulle köpa en bildskärm också.”

Hela intervjuer gömmer sig bakom länken nedan.

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?stat=0&ArticleID=2009%5c05%5c16%5c337656

Tjänsteresor har stulit rätt mycket av min fritid under det senaste året. Då är det skönt att kunna konstatera att biltidningar fortfarande är ett av de bästa resesällskapen man kan ha. En del av dem - amerikanska Super Chevy - är särskilt trevlig. I synnerhet för oss Chevroletägare.

Tonen i Super Chevy är lättsam. Layouten lite lätt föråldrad men samtidigt tryggt traditionell. Artiklar, språk och tips är stabila, och enkla att förstå.

På det hela taget är den här tidningen en riktig vän i väskan. Internet i all ära, men magasinen har inte spelat ut sin roll. Ja, bland fordonsentusiaster är biltidningen i det närmaste en bibel, som ligger dem mycket varmt om hjärtat. Bloggägaren inkluderad!

För övrigt behöver du inte resa för att få tag på Super Chevy. Press Stop kränger tidningen på nätet.

http://www.superchevy.com

När tidningen Forbes listar världens vackraste bilar är det idel självklarheter som räknas upp. McLaren F1 och Bugatti Type 41 Royale samsas med flera olika Ferrarimodeller, Delahaye 135MS Figoni et Falaschi och svenska Koenigsegg.

Väldigt vackra bilar, men väldigt förutsägbara i ett sådant sammanhang.

Då är det roligare när samma tidning ger sig på att försöka lista världens sämsta bilar. Så här ser den uppställningen ut.

• AMC Pacer 1975-1980
• Chevrolet Vega 1970-1974
• Citroen SM 1970-1972
• Fiat Strada 1978-1988
• Ford Bronco II 1983-1989
• Ford Edsel 1957-1959
• Ford Pinto 1971-1980
• Honda Accord hatchback 1978
• Mazda RX-2 1971
• Oldsmobile Delta 88 1979-1984
• Pontiac Fiero 1984
• Renault Dauphine 1956-1968
• Sachsenring Trabant P50 1957-1962
• Yugo GV 1981-1991

Att Pontiac Fiero och Ford Edsel är usla, det vet vi. De är erkänt bråkiga bilar.

Men jag hade faktiskt ingen aning om att Ford Bronco och Oldsmobile Delta 88 var sådana problembarn?!

Dessutom, var är Opel? Var är folkbubblan, vars hopplösa kupésitutation beskrivits med de bevingade orden “så patetiskt värmesystem att det under en kall dag är effektivare att sätta eld på sitt eget hår”. Volvos 300-serie, någon? Borde inte så väl Peugeot som Renault ha åtminsone varsin bil på den här listan?

Sugen på fler kassa bilar - spana in Time Magazines lista över världens 50 sämsta bilar!

http://www.time.com/time/specials/2007/0,28757,1658545,00.html

Wheeler Dealers är ett matnyttigt program som går på Discovery Channel. Konceptet är att köpa entusiastbilar för en spottstyver, fräscha upp dem för en minimal budget och sedan sälja dem vidare.

I nedanstående avsnitt, som någon vänlig själ lagt på Youtube, lagas det rost i a-stolparna på en Mazda MX-5. I synnerhet när det gäller svets- och plåtarbete så får tittaren en hel del värdefulla tips.

Ett knotigt långfinger brukar lösa upp min irritationsknut. Men alltid lika kloka hyfsexperten Magdalena Ribbing vet bättre. En otrevlig och farlig bilist ska du enbart akta dig för, inte bemöta med förbannelser eller arga gester.

Lättare sagt än gjort.

På min bonuslista finns emellertid den förmildrande omständigheten att jag alltid tackar de som faktiskt har vett att exempelvis låta mig gå först vid obevakade övergångsställen. Sådant skänker glädje och harmoni till både avsändare och mottagare.

Hm. Eller så är det en fet jävla scudmissil i rakt upp i mumindalen idioterna ska ha. Jag är ambivalent.

Om det finns hopp om livet, läs Ribbings råd här:

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/03/26/markera-mot-trafikdrullar-2416

Toolmonger är en blogg så smitfull med verktyg av alla de slag att även härdade slagborrskramare och vinkelslipsmarodörer får kåtslag. En blogg som garanterat skrämmer bort alla som har tummen mitt i pannan.

Däremot finns det något för alla smaker, knypplare så väl som plåtslagare.

För att beskriva exakt hur nördig Toolmonger är kan jag berätta att bloggen tipsar om Ax Men säsong två, en tv-serie om skogshuggare på History Channel…

Endera har du stängt det här webbfönstret vid det här laget, eller så trycker du på länken nedan om ungefär en mikrosekund.

http://toolmonger.com