Bildrömmar och drömbilar

Jag har faktiskt en teori till angående oljepluggar i toppskick, fast mer specifikt kopplad till Rödqvarnan. Växellådan och transmissionshuset är gjorda i aluminium och därför drar man inte bulten särskilt hårt. Gör man det drar man förr eller senare sönder gängorna. Vilket precis hände mig. Grr.

Tror iofs att föregående Rödqvarneägare redan varit där och dragit för kung och fosterland. Det krävdes knappt någon kraft alls innan oljepluggen dansade frivarv efter frivarv i hålet.

Fixade det hela med ytterliggare en bricka (det är det innersta gängvarvet som brakat), samt en egentillverkad packning. Har hållt i åtta timmar hittills. Faaast… Det är väl packningsmaterialet som just nu ackumulerar växellådsolja. Snart kommer väl inkontinensen. Tur att Helicoil, Time-sert, V-coil och andra lösningar med insatsgängor finns.

Precis som jag skrev i blogginlägget “Friskt kopplat, hälften brunnet” för snart två veckor sedan så är det inte alltid lätt att minnas i vilket ordning saker var monterade. Det löses ibland mycket enkelt med ett buntband (se bild nedan), som även håller reda på delarna så de inte kommer bort.

Idén kom jag på när jag pysslade med Rödqvarnans tändsystem där det på ett ställe sitter ett antal små muttrar, brickor (vanliga så väl som låsbrickor) och kablar på en och samma gängade axel.

Lider du av extra svår Alzheimer kan du också märka pryttlarna med siffror. Själv är jag inte riktigt där. Ännu…

Om du känner dig ovanligt givmild och vill glädja mig (jag fyller ju snart år…), så skulle någon av nedanstående böcker sitta som en smäck!

1. “World’s Worst Cars - From Pioneering Failures to Multimillion Dollar Disasters” (den långa upplagan med 320 sidor) av Craig Cheetham.
2. “The Rockabillies” av Jennifer Greenburg.
3. “Hells Angels: en sällsam och skrämmande legend” (gärna den svenska översättningen) av Hunter S Thompson.
4. “Biker: Truth And Myth: How The Original Cowboy Of The Road Became The Easy Rider Of The Silver Screen” av Bill Osgerby.
5. “Hot Rod Garages” av Peter Vincent.
6. “Speed Kings” av Dirk Behlau.
7. “Cole Foster and Salinas Boyz Customs: Style. Substance.” av Cole Foster och Mike LaVella (samt förord av Kirk Hammett!).
8. “Kustom Graphics: Hot Rods, Burlesque and Rock’n'Roll” av Julian Balme.
9. “Art of the Bobber” av Spencer Drate, Judith Salavetz, Jim Babchak och Howard Kelly.

Jag var hemma hos M häromveckan, och fick som vanligt låna en inspirerande bok ur M:s imponerande samling böcker med inriktning nischad populärkultur.

“The World’s Worst Cars“, indelad i kapitlen med de oöversättbara men ack så roliga rubrikerna “Badly Built”, “Design Disasters”, “Financial Failures”, “Misplaced Marques” och “Motoring Misfits”, är en trevlig bekantskap.

Förutom givna klavertramp som Edsel, AMC Gremlin och Pacer, får vi stifta bekantskap med ett antal bilar som endera är haverier på ett eller annat sätt, eller ser ut som sådana. Bland dem återfinns Oldsmobile Tornado, Cadillac Seville (1979-1986), Chevrolet Nova (1970-1979), Dodge Dart, Chevrolet Corvair och mer okända bilar som Bricklin SV-1 och Ford Zephyr MK 4.

Att bokens författare även sågar Chevrolet Caprice som en toktråkig designmiss avfärdar jag med en lätt axelryckning… Även solen har ju som bekant sina fläckar.

1. Är du trött, latt eller stressad är det upplagt för skador.
2. “Den hugger efter husse”…
3. 15 000 - 20 000 varv i minuten med en kapskiva kapar nog av den grövsta av tjurnackar.
4. “Den här lilla kapningen ska väl gå rätt snabbt att fixa”.
5. Skivan gick in som en het kniv i smör och lyckades nästan kapa av en sena på en millisekund.

Känner du igen dig, känner du igen tankarna eller kommentarerna? Tänkte väl det.

Kalla mig gärna klen, men efter den här lilla kapskiveincidenten så hoppar åtminstone jag över budgetkapskivor, bristande koncentration och stress. Resterna av kapskivan bet rätt bra i kinderna kan jag lova.

Ett vanligt problem på lite äldre Chevor är den sladdriga växelspaken. Den glappar rejält i sidled, det vill säga mot/från föraren. Det problemet hade jag också tidigare, och jag plågades av farhågan att hela rattstången var tvungen att rivas för att komma åt problemet.

Tack och lov visade det sig att den glappande växelspaken gick att fixa utan att behöva montera isär rattstången. Det räcker med att slå ur sprinten som håller fast växelspaken och sedan byta den fjäder som uppenbarar sig i hållet.

Själva bytet av fjädern är dock lite småtrixigt, både att få ut den gamla utan att tappa ner den i rattstångens inre men framför allt att få den nya (och 150 kronor dyra!) på plats. För att underlätta monteringen använde jag ett buntband av den mindre sorten (se bild nedan). Den gör att du inte tappar fjädern inuti rattstången, och används med fördel även vid demontering.

Först provade jag att knyta fast ett snöre i fjädern, men det funkade inte alls. Dels är det svårt att lossa snöret när fjädern är på plats, dels är det lätt att avlägsna buntbandet när det inte längre behövs och det hjälper också till att positionera fjädern mot hålet där fjädern ska tryckas ner.

För att få fjärden på plats använder du för övrigt också två vanliga skruvmejslar. En smalare för att sakta men säkert trycka ner fjädern i hålet, och en lite bredare för att applicera tryck på fjädern så att monteringsprocessen blir enklare.

Det är också en bra idé att använda till exempel vitt litiumfett för att minska friktionen mellan fjäder och hålets kanten där fjädern sitter.

Den övre bilden visar principen med bultbandet och fjärdern, och den nedre visar hur den riktiga fjädern ser ut.

Har rotorn suttit fastmonterad på fördelaraxeln i sisådär 10-15 år kan den vara lite småsvår att få bort.

Det löste jag genom att använda ett litet brytjärn (se fotografiet) med en lite tjockare masonitskiva som stöd. Funkade finfint.

Fiat. Som godis. Varför inte. Fiat 500 är onekligen en riktig godsak. Finns på ett italienskt fik nära dig.

Att Autosols slippasta är toppenbra grejer mot matt krom visste vi ju redan. Det är bara applicera i modesta mängder, gnugga hyfsat försiktigt så att man inte skrubbar bort allt krom, och sedan spegla sig i resultatet.

Bearbetning med hjälp av vatten och våtslippapper, och därefter en smula Autosal, och man kan även uträtta underverk med gammal plast. Till exempel bakljus som åldrats och blivit matta.

Men…

Igår upptäckte jag att Autosol också är helt magiskt bra för att bli kvitt apelsinlack. Det vill säga billack som blivit knottrig på grund av kass lackapplicering.

Fram med en trasa, lägg på en liten klick slippasta, gnugga försiktigt och voilà! Lacken är nu helt jämn istället för knottrig. Observera att du behöver polera billacken efteråt, för att få tillbaka lystern.

Det kallar jag husmorstips för bilhobbyn.

Nitroz har börjat med webbtv. Tänk va gött att tekniken numera är så billig att vem som helst kan börja pyssla med tv-journalistik.

Ärligt talat har Nitroz några repor kvar att köra innan det är kvalitet från start till mål. Reportagen är extremt pratiga och oredigerade. Allt som sägs ska tryckas in.

Men, men. Charmiga är de, tv-sändningarna. Och intressanta som fan. Och välbehövliga för bilhobbyn! I synnerhet de program som tar upp fordonsteknik. Så börja med avsnitten om turbon och kolfiber. Bra skit!

http://www.nitroz.se

Jag funderade en bra stund över hur jag skulle skydda dörr och bilinredning från det gnistrande regn av svetsloppor som skulle uppstå när a-stolpen skulle svetsas.

En tunn plexiglasskiva mellan dörrkarm och instrumentbräda var en temporär men för dyr och jobbig idé. Ihoptejpade pappskivor billigt nog, men en riktig idiotlösning som snarast hade blivit en katalysator för bilbranden.

Till slut kom jag på det. Brandfiltar!

Funkar skitbra. Svetslopporna fastnar i filtarna, som sedan kan borstas av. Och återanvändas för sitt riktiga syfte, om så önskas.

Så var rosten i a-stolpen bortkapad. Dags att bocka till en stålprofil. Inte det enklaste, trots att Capricen är en bil ritad med endast en linjal. Men så är jag en riktigt plåtslagarnovis också (första gången jag bankar stål!).

Det gamla tricket med en uppmjukad kartonbit som mall fungerar dock riktigt bra. Och garagegrannens plåtverktyg får stå för en första rak bockningskant, en kant som sedan jämnas till och rätas ut i ändarna med polygrip, gummiklubba och skaftet på en vanligt hammare. Till att vara uppfinningsrik och utrustad med stort tålamod om man inte har tillgång till dyra verktyg!

Vid mitt besök på Kungliga Maskinsektion på KTH i fredags fick jag en bok av min bekant tillika kollega G. Automotive Handbook heter den, och är utgiven av inte helt okända bildelsföretaget Bosch.

Vilken makalös bok! Ett uppslagsverk på över 1200 sidor, i behändig pocketform. Med allt du behöver veta, och lite till.

Här hittar du grafer, formler, staplar, tabeller, sprängskisser och utförliga förklaringar över och till bilen samtliga delar. Här är några exempel.

• Hur fungerar bilen kylsystem, vilka delar ingår och hur går flödet? Automotive Handbook har svaret.
• Hur ser stötdämparen ut inuti? Automotive Handbook har svaret.
• Vilka smörjmedel finns, var ska de appliceras och vad har de för egenskaper? Automotive Handbook har svaret.
• Vad gäller när man drar åt en skruv eller bult? Automotive Handbook har svaret.
• Vad gäller när man ska ställa in kamaxeln? Automotive Handbook har svaret.
• Turbo är bra grejer, men hur var det nu igen med tryck och densitet? Automotive Handbook har svaret.

Och så där fortsätter det, i all evighet. Automotive Handbook innehåller så otroligt mycket värdefull information, på alla nivår. För nybörjare, hobbymekaniker och proffs.

Dessutom finner du allt från formler för hur man räknar ut hur en säker omkörningen ska utföras (!) till all data du behöver för att svarva till egna kolvar (oavsett bränsle- och motortyp) i Automotive Handbook.

Det som skiljer boken från annan litteratur i ämnet är att den är extremt pedagogisk. Så om du måste välja en endaste bilbok att ha i garaget och på hyllan så är det Automotive Handbook som gäller. Jag lovar!

Jag sitter på jobbet när DN ringer. Reportern söker ett gäng blivande civilingenjörer att prata med beträffande deras utbildningsval. Det visar sig nämligen att ingenjör enligt en purfärsk och stor studie för första gången på mycket länge betraktas som ett hett yrke. Eller rättare sagt: det hetaste yrket av dem alla.

Jag guidar ner reporter och bifogad fotograf till KTH:s Kungliga Maskinsektion (som för övrigt fyller 100 år i  år, grattis!). Väl där får de sina ingenjörsstudenter att intervjua, och blir nöjda.

Jag dröjer kvar en stund. Träffar en bekant, G, som jobbar på Maskinsektionen som universitetsadjunkt. Han bjuder på en trevlig rundvandring på sitt jobb, vilket passar ypperligt eftersom jag söker inspiration till framtida forskningsreportage för jobbets räkning.

Det blir en extremt fascinerande tur för en bil- och motorintresserad novis som jag.

Först får jag titta på de sex bromsbänkar med tillhörande kontrollrum där G laborerar. Miljön är förvillande lik den i en musikstudio, med skillnaden att här kryllar det av turboaggregat, motorer och kraftfulla datorer istället för musikintstrument och mixebord.

I en bromsbänk sitter en superhemlig pjäs som G kallar för spegelmotorn. Den får jag inte plåta, men G berättar att den är ypperlig för att visuellt kunna studera hur förbränningsprocessen går till. I rummet intill hörs en gigantisk Scaniamotor frusta och stånka, när den piskas i bromsbänken. Den väger ett ton, upplyser G.

Själv laborerar G med en Opelmotor, som sitter i en annan av de sex bromsbänkarna. På motorn sitter en rackarns massa sensorer och givare kopplade till en kraftfull styrdator. Tanken är att vid varje givet motorvarv, exempelvis 2103 varv per minut, dynamiskt med datorns hjälp kunna ställa in den optimala tändningen och därmed förbränningen. Ungefär som dagens styrenheter, men med betydligt bättre precision. Det innebär si sådär 1 000-tals beräkningar och simuleringar per sekund, enligt G. Imponerande.

Jag noterar för övrigt att det i vart och ett av bromsbänksrummen finns en gigantiskt nyckelsats från Kamasa Tools. Det visar sig att Kamasa sponsrar Maskinsektionen med just verktyg. Jag tänker tanken att G borde övertala företaget att även sponsra mitt privata garagemekande, men inser att det skämtet inte passar sig och håller därför käften.

Jag leder in diskussionen på skillnaden mellan och smidda och gjutna kolvar, som sedan mynnar ut i prat om vevstakar. G berättar att vevstakstillverkarna numera fryser ner och slår av vevstakarnas nedre fäste mot vevaxel - det vill säga frigör överfallet - för perfekt brottytor och därmed passform. Cool produktionsmetod.

Vi stannar en stund i en sal med några lustiga bilar. Bland annat visar G det fordon som han och hans studiekamrater byggde och tävlade med 2004 i det årligt återkommande projektet KTH Racing. Bilen hänger i en ställning på vägen, vilket inte är ett dugg konstigt eftersom den bara väger drygt 100 kilo. Låg vikt är som bekant den viktigaste nyckeln till låg bensinförbrukning och höga farter.

Sedan blir det ett besök i källaren. Jag får en snabb lektion i hur diverse motordelar fungerar och jobbar tillsammans (skrotlådorna är smitfulla med gamla kluvna katalysatorer, lika kluvna motorblock, brända kolvar och skeva kamaxlar). Får även svar på varför vissa kolvtoppar har urfrästa fickor. Det är för att undvika kontakt mellan kolv och ventiler på högkompressionsmotorer.

Väl inne på lagret visar G stolt upp de tre sprillans nya SAAB-motorer som precis anlänt och som Maskinsektion i praktiken fått till skänks (typ betalat 7 000 kronor styck för).

Sedan blir det ett besök på motorkyrkogården, som bland annat innehåller en maskin för att testa oktantal samt en jävligt mäktig Rolls-Royce Merlin. V12-motorer om 27 liter och 2100 hästar imponerar…

G avslutar rundvandringen med att peka på två portabla och extremt smidiga bromsbänkar som en av hans kollegor konstruerat (fett med fotoförbud på dem!). “Ta hit din Cheva så kan vi bromsa den”, säger G.

Lite sugen blir jag. Inser dock snabbt det olämpliga i att piska skiten ur den sletna gamla 350:n. Det får vänta till efter motorrenoveringen som förhoppningsvis ska påbörjas i höst och beräknas vara klar vilket årtionde som helst…

Vår vän i norr - ∞, oändlighetssymbolen, liggande åttan, kringlan, krånglan, möbiusbandet, Seskarös starke son eller rätt och slätt Izac som han kallar sig - är en listig herre med idéer.

Jag har länge funderat över vilka, men framför allt hur uppsättningen verktyg ska förvaras i Capricen när den rullar på Sveriges somriga landsvägar. Det har Izac löst. Han kallar sin uppfinning för akuthinken. Fiffigt, eller hur.

Fler smarta tankar och idéer hittar du här: http://blog.seskaro.nu

Innan vi kastar ut julen för den här gången vill jag tipsa om garagepolarens fina julgran. Se och lär!

God fortsättning!

Det finns viktigare saker att klä julgranen med. Som Chevroletslingor.

Finns de på Nerd Approved är prylarna godkända. Bara att köpa! Eller ännu bättre i dessa tider: placera på julklappsönskelistan.

Vad sägs om en bröstrost som etsar fast en stiliserad bild av Darth Vader på mackorna. Eller krokar, som föreställer öron (vilket gör att du kan dra skämtet “Sssch, this walls got ears…”).

Eller de mer bilrelaterade prylarna nedan. Skänker enorma “Vill ha”-känslor!

Musik ska spisas med stil - koppla mp3-spelaren till högtalarna i en folkabuss!

Meka en sallad

Världens snyggaste husvagn - Airstreamer - nu som tekanna!

Här hittar du allt du behöver, och allt annat: http://nerdapproved.com

Julen närmar sig med stormsteg. Och när vi ändå pratar och tuffa och råa prylar, vad sägs om denna döskallering där benknotorna har ersatt av skruvnycklar. Perfekt julklapp till dig själv, eller att sätta upp på den egna önskelistan. Du hittar ringen bakom länken nedan.

http://www.bigjoesbikerrings.com