Bildrömmar och drömbilar

Så har jag äntligen fått arslet ur vagnen och släppt ut Bettie på sommarbete. För en vecka sedan ställdes hon på, och i fredags var det säsongspremiär för Capricen.

Vad har jag då hunnit med att göra under den första vintern?! Inte alls allt jag hade tänkt mig. Anledningarna har varit flera, men de två viktigaste är förstås att jag och flickan flyttat till radhus och att jag blev uppsagd i maj och var tvungen att fixa nytt jobb (vilket tack och lov gick både snabbt och smärtfritt).

Här är i alla fall (hela!) listan över saker jag åstakommit: 

1. Bytt packbox mellan kardan- och bakaxel
2. Ny olja i bakaxeln
3. Nya tändstift
4. Fixat nya dörrlister på framdörrarna, samt diverse små rostangrepp under de gamla listerna
5. Nytt bränslefilter
6. Nytt oljefilter i motorn
7. Bytt motorolja
8. Satt dit ny huvkråka
9. Riktat upp bakre kofångare
10. Installerat bilstereo, slutsteg och högtalare
11. Renoverat plåtfälgarna, samt satt dit egencustomiserade centrumkåpor
12. Ny växelspaksknopp
13. Monterat customiserat bromsljus i bakre vindruta
14. Nytt luftfilter

För att vara helt grön på att meka med bilar är jag nöjd, men riktigt glad blir jag först nästa vår om jag åstakommit mer än under föregående vinter.

Jag antar att rubriken signalerar att jag av misstag hällt vatten i motorn, pumpat däcken fulla med batterisyra eller odlat ventilsallad.

Det är enklare än så.

När jag var på Hansen Racing i går gick det mest åt pipsvängen. I stället för beställd mineralolja till motorn (hade tidigare planer på att köra delsyntet i motorn, men ångrade mig) fick jag ännu mera delsyntetolja med mig hem i den förseglade kartongen.

Och i stället för substitutet till Dexron III, det vill säga några extraflaskor 76 Super ATF, fick jag 76 ATF Type F. Alltså Fordolja med enorm vidhäftningsförmåga som gör automatlådan rapp som fan men som smörjer rätt kass. Växellådsolja anpassat för strippen och som vanligtvis byts ut mot ny efter några repor.

Dessutom köpte jag tre flaskor, men det stod bara två flaskor i papplådan. Snopet.

Slutligen var luftfiltret naturligtvis tre tum tjockt, och inte den minsta storleken jag bad om (två tum).

Någon större skugga ska inte falla över Hansen Racing som kvickt som satan bytte ut produkterna mot rätt vara. Dock var det tur att jag bad den milt trötte butikssäljaren Thommy Ångman att kolla en extragång när han vid mitt andra besök för dagen på Hansen Racing tejpade igen oljelåda två.

För se på fan, låg det inte åter fel olja däruti.

Alltså. Dubbelkolla inte, trippelkolla. Därefter kolla en gång till.

Föregående ägare har föredömligt märkt oljefiltret till V8:an på nedanstående sätt. Mycket fiffigt, för då kan man även anta att motoroljan bytes samtidigt.

Jepp, jag kopierade genast idéen!

Med fettnipplar gömda under vägdamm, olja och gammalt fett - som tillsammans bildat ett betongliknande pansar, tog det en bra stund att både hitta och rengöra smörjpunkterna.

Så när vissa skryter med att det tar 10 minuter att smörja framvagnen, räkna med att några timmars arbete ligger närmare sanningen. I alla fall om du tidigare fuskat med fettsprutan.

Flera av varandra oberoende källor påstår för övrigt att min Chevrolet Caprice från 1987 ska ha 10 fettnipplar, men jag hittar inte fler än 9. Mycket märkligt.

Tänka sig, en servicedetalj på Capricen som går att utföra på under fem minuter.

Att byta bränslefilter är extremt lätt. Bort med luftburken, fram med 12 och 26:ans nyckel och lossa de två muttrarna. Ut med hylsan som håller filtret på plats och se till att fjädern inne i röret inte slarvas bort. Ut med det gamla filtret och in med det nya, och vänd på demonteringsproceduren. 

Inget bensinspill, inga krånglande eller svåråtkomliga gängor. Gött!

Det enda jag undrar över är om det i syfte att förhindra eventuellt bränsleläckage kan vara läge att applicera lite Loctite för att försegla den yttre muttern på bränsleröret?!

Plötsligt en dag ser min Renault Clio ut som Pelle Svanslös. Helt utan förvarning har någon stympat den stackars fransosen, hårt och brutalt.

Vänster backspegel är knäckt, vriden ur led. Helt utan anledning.

Bilia vet råd, men tar gruvligt betalt för dem. Drygt 2 000 kronor fattigare, och jag har en ny sidospegel i min hand.

Tur i oturen är att det är grymt enkelt att byta backspegel, så där får Bilia inga pengar av mig. En liten plastpanel ska sprättas bort, och tre skruvar och plus en kontakt ska lossas. Sedan är det bara att montera den nya backspegeln.

Jag upptäcker att det faktiskt kan vara lite halvkul att meka bruksbil. Men bara lite grand. En kvart eller så.

Tänk att ha en billyft i garaget. Gosse, det hade varit något det. Att slippa släpa fram garagedomkraften och pallbockarna vareviga gång jag ska in under bilen och meka.

Undrar vad den där modellen kostar?

Hm. Förmodligen ingen idé att ens fundera vidare på saken - lär ju gå två Capricer på en sådan makalös pjäs.

Det har jobbats på rejält i garaget. K har kört sin motor i bromsbänk med fina siffror (uppåt 290 hästar om jag minns rätt) och utan problem.

Motorn är nu monterad i Cudan, och det mesta ska enligt uppgift fungera väl.

Själv var jag i garaget i går, för första gången på tre veckor. Bettie såg övergiven och dammig ut, och hon gav mig en elak blick och extra mycket ångest. I synnerhet som Cudan stod i sitt hörn och blänkte, med ett retfullt leende på grillen.

Dags att dra på rejält med mekandet, för runt kröken ligger målrakan mot sommaren.

Så. Då har jag kastat pengar på Hansen Racing. Igen. 

5 liter 10W/30-olja från 76 till 350:n, och 7 liter Dexron-olja till växellådan.

Hoppas det räcker!

Dessutom har nytt bränsle- och oljefilter införskaffats, och så slog jag till på en oljefilteravdragare för 84 kronor. Så jag slipper dra skruvmejseln rakt i genom skiten och skruva, med olja överallt som resultat.

Till midsommaren ska Bettie ut på vägarna. Jepp, inget slår en deadline för att få saker och ting gjorda.

Jag snubblar redan på namnet på den klisterlapp som sitter på insidan av Capricens baklucka. Service Parts Identification Decal ligger inte särskilt bra i munnen.

Att sedan lista ut vad alla General Motors koder står för - de så kallade Regular Production Option - är än klurigare.

Några är tydligare än andra. Som koden GU4, som står för att bakaxeln har utväxling 3.08. Eller K64, som berättar att generatorn laddar 78 ampere.

Även LM1 är tydlig, den koden säger att bilen rullade av bandet med en bensinmotor på 5,7 liter med 8 cylindrar och fyrportsförgasare.

Magiska 9C1 förkunnar att kärran är en snutbil.

Sedan blir det luddigare. Här är några (av många) koder jag inte fattar så mycket av:

• 1AA: Sales incentive - retail amenities
• 7Z9: Cluster police type-telltale
• 8YH/9YH: Component RR LH computer sel susp
• EGW: Fleet program - “delayed warning”

Följande koder hittar jag över huvud taget ingen information om: D6J, E5Z, Z7Z, E9Z, LAK, LBK, VQ2, YT9, Z5T, 1EA, 1E2, 11U, 6F3, 6PC, 627, 629, 7G2 och 9A3.

Hilfe!

En halvbra och bitvis kryptisk förteckning över GM:s Regular Production Option hittar du här:

http://www.metica.se/blogg/service-parts-identification-decal-spid/

Det var inte svårt att luska ut vad för typ av lim som var det bästa valet för att nagla fast gummilisterna på Capricedörrarna. En fråga här på bloggen och i några forum pekade ut vinnaren, 3Ms Super Weatherstrip Adhesive.

Att få tag på limmet, däremot, är inte helt trivialt.

Efter ivriga telefonsamtal till idel oinspirerade säljare hos 3M, Ahlsell, SGA, Wer-agenturer i Örebro och ytterligare tre limnasare är det stopp.

Inte ens USA bildelar i Sunne kan hjälpa mig, trots att jag köpte dörrlisterna där.

Räddningen kommer i form av S&S Custom. Det är den supertrevliga delägaren Stefan Danielsson som tar samtalet.

Du, du kanske kan mejla din beställning, säger Stefan lite försynt, efter ett fem minuter långt pratstund. Jag står mitt i en vattenläcka, med vatten upp till knäna, tillägger han.

Snacka om kundservice.

Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad, sade Socker-Conny.

Det går att komma rätt långt med en kofot också.

Dagens första upptäckt i garaget är att det räcker med just ett bräckjärn för att rikta upp bakre kofångare på Capricen. Min första tanke var att slänga en fett tross eller liknande runt ett träd och kofångarfästet, och på det sättet dra ut det då kofångaren bak tidigare var intryckt på höger sida.

Det behövdes alltså inte. Kofot till kofångare, det hörs ju på namnet. Dessutom är det skönt att slippa riskera att få ett träd rakt över biltaket.

Den andra upptäckten i dag är rengöringsmedlet Bräkleen. Snacka mirakelkur mot bångstyriga klisterresten. Egentligen gjort för broms- och kopplingsdetaljer, men det verkar vara ett utmärkt rengöringsmedel mot det mesta.

Klart bättre än Bauhaus antiklistermedel, som tog med sig allt inklusive lacken…

Wheeler Dealers är ett matnyttigt program som går på Discovery Channel. Konceptet är att köpa entusiastbilar för en spottstyver, fräscha upp dem för en minimal budget och sedan sälja dem vidare.

I nedanstående avsnitt, som någon vänlig själ lagt på Youtube, lagas det rost i a-stolparna på en Mazda MX-5. I synnerhet när det gäller svets- och plåtarbete så får tittaren en hel del värdefulla tips.

Tänka sig. Varje Capricedörr är bestyckad med 22 väderbitna och därmed stenhårda clipsjävlar som håller dörrlisterna på plats.

Polygrip, flertalet plattänger och skruvmejsel fixar inte att avlägsna dem.

Avbitare och hovtång ställer bara till problem.

Efter en liten stund förstår jag att det handlar om att använda rätt form av tång. Vilket visar sig vara en rundtång med böjd spets.

Det som tidigare tog 3 minuter per dörrclip tar nu 3 sekunder. Voila!

Återstående arbete består av att ta bort limmrester med hjälp av varmluftspistol och slipa bort små rostangrepp och lacka med rostskydd och vit färg. Samt sätta fast nya dörrlister. Gånger fyra. I bland önskar jag att jag hade en Chevrolet Caprice coupé.

Hm. Undrar just vad för typ av lim jag bör använda för de nya dörrlisterna. Då de kostar 1 300 spänn paret känns det inte riktigt som om det finns ekonomiskt utrymme att chansa…

Äntligen börjar jag bli klar med fälgrenoveringen. Och efter en stunds eftertanke måste jag få lov att säga att jag är grymt nöjd. Inte minst med de små döskallarna (syns inte på detta fotografi) som är placerade i mitten av centrumkåporna. Tuff liten detalj!

Mer information om projekt fälgrenovering hittar du bakom nedanstående länk:

http://www.metica.se/blogg/2009/03/02/projekt-falgrenovering/

Du som har ett bra minne kommer nog ihåg mina tidigare inlägg om fälgprojektet. Tanken var att jag skulle fräscha upp mina gamla plåtfälgar med blanksvart färg och snygga centrumkåpor.

Dessa centrumkåpor visade sig dock vara för risiga i kromet, så jag bestämde mig för att rugga upp ytskiktet i stället, och måla dem vita.

Så här blev resultatet:

Ett problem återstår, som du säkert redan listat ut. Exakt all krom måste slipas bort om den vita färgen ska bita riktigt ordentligt. Alternativet är att blästra centrumkåporna, men då måste jag köpa en punktbläster och det tillåter inte min ekonomi.

Därför har jag två nya idéer. Slipa bort all vit färg (redan gjort - ett riktigt hästjobb), och sedan klarlacka centrumkåporna i detta opolerade skick. Då får jag till ett riktigt rått utseende. Eller så målar jag dem i en kulör som är förlåtande, så att utseendet inte lider av att lite lack eventuellt ramlar bort. Där har jag funderat på något form av hammarlack.

Vad tycker du?

Besökte Sifvert skruv på Lindhagensgatan 53 i tokholm i går. Det är himmelriket för alla som diggar gängade stålbitar.

Hur som helst, väl inne i butiken är kön närmare en kilometer lång och består av idel män. Efter ett tag utbrister en bastant dam i kassan att det är självplock på skruvar som gäller, varpå absolut ingenting händer. Alla står kvar och ser ut som skäggiga och lite närsynta fågelholkar, undertecknad inkluderad.

Då utbrister damen lite halvirriterat “Jaha, det verkar som inga gubbar klarar av att plocka skruv i dag, då får ni vackert vänta på er tur”.

Efter några sekunder spricker håriga ansikten upp i leenden, och det går upp för mig på vilken nivå humorn ligger inne på Sifverts skruv.

Sedan går allt som på räls, och jag inser än en gång vilken skillnad det är på att beställa prylar online mot att gå till en verklig butik, få förstklassisk hjälp, inspiration och mer därtill. Internet kan ta sig i röven. I alla fall i bland.

Nu, 40 kronor fattigare, är jag samtidigt 15 förzinkade och gängpressande skruvar samt en roliga anekdot rikare.

Kan för övrigt meddela att den som behöver exceptionellt smala låsmuttrar inte behöver gå till Sifverts skruv. Där hittar den skruvsugne inga sådana. Då är det bättre att kontakta Hansen Racing, som enligt uppgift från Sifverts personal ska ha sådana.

PS Jag struntade i att ge inlägget den nördiga rubriken “Skrufvat värre”… DS

Jag bytte tändstift för ett tag sedan. Sju av åtta vill säga. Det sista kom jag inte åt, hur mycket jag än ville, trixade och vred min egen kropp till möjliga och omöjliga ställningar grund grenrören.

Vad jag behövde - och fortfarande behöver - är den fasta nyckel med stor offset som du ser på bild nedan. Den införskaffades på Bauhaus i går, för 40 riksdaler.

Den ska förmodligen lösa det sista trilskade tändstiftet på torsdag. Om inte annat efter att jag kapat den fasta nyckeln i två delar  - om den inte får plats mellan grenrören.

Jag avslutar det här inlägget med några väl valda ord som jag hittat på nätet och som beskriver mitt problem tämligen väl!

Offset Wrenches: When You Need One, You Need One - Bad

If you haven’t seen a set of these before, we’re not surprised; Offset wrenches aren’t a common find. They’ve been around for a long time, but you can go a long time in the shop without having a burning need for one.

But when you do finally come across that need it will indeed burn, and the virtues of the offset wrench can make your project go from nightmare to possible.

Efter en extremt nogrann rengöringprocess och en rejäl omgång Autosol visade det sig att Traderainköpet blev en halvlyckad chansning. Kromet på de fyra centrumkåporna är i ett lite för dåligt skick för att det ska se bra ut.

Det är uppenbart att bruksskick betyder olika saker för olika människor.

Men det gör inte så mycket. I stället för att behålla det poriga och rostiga kromet slipar jag bort det som är dåligt. Sedan lackar jag dem vita och får centrumkåpor med en personlig och unik prägel på köpet. 

Vad har jag för bultmönster? Hur går en bultcirkelmätning till?

Det är de ständiga frågorna en nyfiken bilägare med heta fälg- och däckdrömmar ställer sig. Inte sällan har de kommit från min egen käft.

Nu har jag lärt mig läxan. Så här mäter man:

Till saken hör att Chevrolet Caprice (boxymodellen, 1977-1990) är utrustade med både GM:s lilla och stora bultmönster.

• Sedan har det lilla bultmönstret (5 x 4,75 tum / 120 mm).
• Herrgårdsvagn har det stora bultmönstret (5 x 5 tum / 127 mm).

MEN. Capricer med extra kraftiga bromsar (heavy duty brakes) - det vill säga herrgårdsvagnar och polisbilar (9C1) - har det stora bultmönstret. Alltså har även jag det.

Vilket bara är bra, eftersom tillgången på fälgar därmed blir betydligt större.

Andra viktiga och relevanta frågor runt däck och fälgar göms bakom nedanstående länk, som leder till det nordiska Audiforumet där det finns en utmärkt artikel i ämnet.

http://www.nordicaudi.com/arkivet/artiklar/data/a1249/a1249.php