Bildrömmar och drömbilar

Jag håller som bäst på att åtgärda smärre rostangrepp på Capricen. Då bilen inte är tillräckligt risig för en helt ny omgång billack har jag under en längre tid inför karossarbetet sökt efter en liten mängd färg med en nyans som motsvarar Chevans vita yttre. Det har med tiden utvecklats till att bli ett riktigt detektivarbete.

Exempelvis är Capricen omlackad då den började sin karriär som snuthäck. Den nya lacken - lagd i USA någon gång 1993-1994 då bilen gjordes om från Highway Patrol-kärra till civilpolisbil - har till precis nyligen varit en vit kulör med hemlig bakgrund.

De första trevande försöken att identifiera nyansen blir så klart inte framgångsrika. Corrostabils vita visar sig vara alldeles för kall, Mekonomens tvivelaktiga motsvarigheter alldeles för gula.

Efter ett tag drar jag mig till minnes att den förre ägaren vid något tillfälle sagt att bilen är lackad i Corvette-vit. Bilden klarnar en smula.

Vidare korrenspondens med den goe göteborgaren (numera ägare till en fin Buick Skylark från 1968) resulterar i att jag hittar ett lackstift i bilen. Bingo! Arctic White, WA 9567 heter lacken.

Nu ser läget verkligen ljust ut. Ett problem återstår dock, de otal lackfirmor jag kontaktar har inte denna färg i lager. Det blir till att vända sig till ett företag som blandar egen billack, vilket långtifrån alla gör.

Ett tips från forumet på Caprice.se (tack Matte!) pekar i riktning Autoexperten. Men det är inte heller alla verkstäder anslutna till denna kedja som blandar lack. I Stockholm är det bara Huddinge som pysslar med sådant.

Därtill upplyser de mig om att de inte får skicka lack med post. Miljöfarligt gods försöker de förklara det hela med. Det är ett stort problem eftersom verkstan bara har öppet på vardagar på tider när jag jobbar.

Tipro AB i Kil i Värmland vet bättre. Det är ok för dem att skicka lack som bussgods. Men för en ynka burk (till att börja med, för att testa) blir frakten dubbelt så dyr som själva lacken. Dessutom upplyser Tipro mig om att Arctic White WA 9567 finns i två varianter. En version som sålts från 1989 och framåt, och en som fanns mellan 1991 och 2006. Efter en lång diskussion kommer vi fram till att det måste vara den senare som min bil är lackad med.

Det slutar med att jag hamnar hos Johann-Willi Meier i Bålsta (efter tips från Tipro). Han driver Lubeca AB och har genom tiderna levererar till lack till de flesta. Från SAAB via den svenska Camaroklubben till enskilda mopedentusiaster.

Han löser utan att blinka mitt problem, och i garaget står nu en fin burk med rätt billack och korrekt nyans.

Står du inför samma dilemma? Så här löser du det:

1. Bor du i Stockholms södra delar kan du åka till Autoexperten i Huddinge. De blandar rätt lack till
   dig och din bil.
2. Bor du var som helst i Sverige och behöver omfattande kvantiteter billack, ring Tipro så hjälper de till.
3. Bor du i norra Stockholm, ringa Johann-Willi Meier så fixar han din lack på nolltid.

Igår var det åter dags för medlemmarna i KTHMTK att träffas. Kvällens ämne var transmissioner, och jag fick lära mig en del om växellådor i allmänhet, och dubbelkopplingsväxellådor (puh!) i synnerhet.

Rätt givande föreläsning. Kvällens ciceron, Porschefantasten och fartdåren Ulf Tolérus, visade prov på stor kunnighet. Förutom långa, intressanta utläggningar om olika växellådskonstruktioner kunde han avslöja att det allt sedan 60-talet pågått ett stort kunskapsutbyte mellan olika, konkurrerande bilfabrikanter. I all hemlighet, långt från styrelserummens dammiga konstymnissar.

Ulf Tolérus passade även på att berätta att dubbelkopplingsväxellådan kommer att vara den givna pusselbiten i morgondagens drivlinor, oavsett om de sitter i Porsche eller Skoda. I alla fall så länge förbränningsmotor finns kvar på marknaden, vilket den lär göra ett bra tag.

Dessutom upplyste han medlemmarna om vikten av att inte glömma bort att fylla på olja i växellådan. Som högst involverad i tågtillverkningsindustrin berättade Ulf att det inte är en särskilt bra idé att köra X2000 mellan Stockholm och Skövde utan smörjmedel i transmissionslådan. Även om det går, så luktar det nämligen väldigt konstigt vid ankomsten. Och det resultaterar alltid i ett haveri, även när det gäller tåg…

Annars är KTHMTK:s sammankomster rätt skojiga. Tänk dig en samling gubbar runt 45 år och uppåt som alla vet mest och bäst om fordon. Sätt dem i ett rum och servera ett påstående. Vänta en mikrosekund och notera det oerhört underhållande munhuggandet som uppstår.

Jag kan lätt tänka mig att dessa herrar blir alldeles fruktansvärt odrägliga i ett oinsatt sällskap. Och fantastiskt inspirerande, om än i ett begränsat antal par timmar, när omgiviningen är intresserad.

Naturligtvis har du ägnat både en och två timmar åt att fundera över vilken behandling Bettie ska få under denna höst, och kommande vinter och vår.

Nu kan du slappna av, ty så här ser garagesäsongens åtgärdlista för Capricen ut:

1. Fixa rost på a-stolpen samt små rostfläckar som finns lite här och var, typ skärmkanter.
2. Byta ut bilens gamla tändsystem mot ett nytt.
3. Fixa ny grill.
4. Genomföra det vanliga underhållet, med nya oljor och så vidare.
5. Fixa en smart och permanent lösning för det customiserade bromsljuset i bakrutan.
6. Löda kretsar och installera rinnande blinkers.
7. I samband med första premiärturen till våren, tömma AC på eventuellt kylmedium hos någon AC-specialist så att kompressor, slangar och dito kan monteras ur hösten 2010.

Blir jag bara klar med dessa åtgärder är jag nöjd. Har för övrigt redan kommit i gång ordentligt med rostlagandet, rinnande blinkers och grillen!

Då och då måste vi byta remmar. Allt som som oftast ett skittråkig underhållsjobb, men ack så nödvändigt då vattenpumpar, generatorer, kamaxlar och andra livsnödvändiga funktioner är 100 procent beroende av dessa remmar.

Eller som allas vår Bosse säger: fuska med remmarna och invänta ögonblicket då ventiler och kolvar möts i en dödskyss.

Men det behöver inte vara trist. Om du äger en folkvagnsbubbla går det att byta generatorrem på fem sekunder med hjälp av endast en skuvmejsel.

Om du inte tror mig, titta på filmen nedan!

I stället för att lacka bilen på det traditionella sättet med lackspruta, eller budgetalternativet enkomponentslack på sprayburk, går det faktiskt att rolla på färgen.

Ja, du läste rätt. Jag ramlade över metoden då jag letade efter lackeringstips.

Men att rolla betyder inte raggarlack á la mattsvart Volvo 240. Näe, jag pratar om blank billack som man kan spegla sig i, och som håller år efter år. Som kostar runt femhundringen i materialkostnad.

Enligt förespråkarna finns det bara en enda nackdel, och det är att det går åt tid att måla bilen på det här sättet.

Mycket tid.

Vi pratar om kanske tio lager lack som ska rollas på. Dessutom ska bilen slipas mellan varje lager.

Receptet för ett snyggt resultat stavas för övrigt mekanlack utblandad med lacknafta, så att den är så tunn att den liknar mellanmjölk i konsistensen. Till det behöver du addera tålamod, en skumgummiroller och en bil som tål att experimenteras med. Lägg även till åtskilliga timmars lusläsning av de guider på nätet som förklarar hur arbetet ska utföras.

Och om sanningen ska fram, gör det här på en bil där det passar. För med stor sannolikhet kommer slutresultat den allra första gången att hamna någonstans mellan ovan omskrivna mattsvarta raggarvolvo och proffslack.

Således gäller: En ny V70 eller Mercedes + mekanlack = big no no. En skön Dodge Charger med sportiga kromfälgar och rejsingdäck + orange mekanlack = yes!

http://rollyourcar.com

Så damp ett mejl från KTH Motor- och teknikklubb ner i inkorgen. Höstens föreläsningar inklusive datum är spikade! Ser riktigt intressant ut.

• 29/9: Anders Eliasson från KTH Materialvetenskap sprider kunskap om gjutning.
• 20/10: Vår medlem Ulf Tolérus berättar om bilars transmissioner i allmänhet, och om Porsches dubbelkopplingsväxellåda i synnerhet.
• 11/11: Bo Rendahl från Swerea förklarar varför bilar rostar, och vilka modeller som är bra eller dåliga. 

Här kommer för övrigt några fotografier från säsongspremiären den 9 september. I synnerhet Amazonerna glänste!

Det finns jävligt många sätt att avliva sig själv på när man mekar med bilen. Det är väldigt lätt att få en två ton tungt fordon i skallen, orsaka en explosion med hjälp av svetsen, gasa i hjäl sig med kolmonoxid eller varför inte få halspulsådern avskuren av en sylvas bit från en sprängd kapskiva.

Orsakerna till olyckorna är många, några av dem stavas lättja, okunskap, trötthet eller ren och skär dumhet. Oftast i den ordningen.

Så här lagom till helgens garagepyssel är det alltså på sin plats med en varning, ett tråkigt men livsnödvändigt och förmodligen återkommande tema här på Bildrömmar och drömbilar. För vi behöver alla bli uppmärksammade på riskerna lite då och då.

Läs nedanstående artikel (klicka på bilden) från den amerikanska motorcykeltidning American Iron. Inse sedan att Bräkleen har en sjukt svart baksida.

Så var det dags att besiktiga bruksbilen, en fransman född 2004.

Lite nervös är jag. Det är som att gå till käftis - den ofrivillige besökaren vet att om något är trasigt blir det både jobbigt och dyrt att fixa. Dessutom går det inte att bara skita i de upptäckta problemen, för då kan det bli riktigt j-vla dyrt och jobbigt.

Pang, så kommer nedslaget. Skyltbelysningen fungerar inte.

Störande, men tack och lov lätt att åtgärda och dessutom billigt.

 - Har du noterat det, frågar den sympatiske besiktningsgubben.

 - Näe, det har jag nog missat, säger jag.

Utan att tillägga att jag förmodligen struntat i det, om jag hade sett det.

Besiktningsgubben upplyser också om ojämn bromsverkan fram. Värdena ligger inom accepterad gräns, men att smörja bromsok och se över bromsklossar och skivor kan vara en god idé.

Lite jobbigare. Får se om jag orkar slita mig från Capricen och meka bruksbil i vinter eller om jag tar smällen vid nästa besiktning.

Som förmodligen inte kommer att ske hos Svensk Bilprovning.

Regeringen har som bekant beslutat att avskaffa Svensk Bilprovnings monopol att besiktiga bilar. Beslutet börjar gälla från den 1 juli nästa år.

En av besiktningsgubbarna berättar att han jobbat 41 år på Svensk Bilprovning. För hans del är framtiden inte så värst osäker då han snart går i pension.

Han är dock oroad över hur priset för en besiktning kommer att se ut framledes. Enligt besiktningsgubbens egen utsago fördubblades avgiften i Danmark tämligen omgående efter att de avskaffade sitt monopol 2005.

Jag gissar att en sådan prischock för något varje bilägare enligt lag är tvungna att göra kommer att innebära ett dråpslag för trafiksäkerheten. Folk som redan nu är ledsna på besiktningskostnaderna, vägskatt och andra straffavgifter kommer att få vatten på sina kvarnar och skita fullständigt strunta i Svensk Bilprovning.

Tillbaka till nuet.

Nästa vecka ska Bettie ska granskas. Då blir det riktigt nervöst. I och för sig ska det ske på en besiktningsstation där jag vet att det jobbar människor som gillar jänkare, men ändå. Det finns en del saker som bara måste fungera, oavsett vilken inställning personalen på en av Svensk Bilprovnings stationer har till jänkebilar.

Som sagt, det är roligare att använda vintern till att göra Bettie än finare än vad hon redan är, än till drift och underhåll.

Vilket sin tur och på Capricen är betydligt roligare än drift och underhåll när det gäller bruksbilen.

Glöm min skepsis. Filmen “Bygg en V8 med topprestanda” är riktigt bra. Spenderade precis en hel kväll i dess sällskap - snacka om aha-upplevelser och ifyllda kunskapsluckor på löpande band.

Det uppstår förstås en del frågor som börjar med “Varför…” och “Men hur gör jag…”, - de tre dvd-skivorna är inte 100 procent heltäckande - men samtidigt kan mekpolare, insatta och olika forum ge svar på den typen av detaljfrågor.

“Bygg en V8 med topprestanda” är bra för nybörjare som letar efter övergripande information om hur en motor inspekteras, monteras ur och isär, plockas ihop och återmonteras. Medföljer gör också en himla massa tips om vad du bör och kan göra själv, och vad som motorverkstan ska göra, samt grundläggande information om motorns delar och funktioner.

Det bästa är dock att ”Bygg en V8 med topprestanda” är en film, och inte en bok. Det gör att motorn och alla delar kan betraktas ur alla tänkbara vinklar, vilket i sin tur underlättar inlärningsprocessen avsevärt.

I dag bytte jag olja och filter i min automatlåda, en Turbo Hydramatic 700-R4 eller TH 700 som den kallas i folkmun.

Inte en sekund för tidigt, men förmodligen flera år för sent.

Karet med spillolja glittrade värre än en guldvaskarpanna i Klondyke 1896. Fast silvrigt då. Metallspån i automatlådan är ingen höjdare.

Men skit sak samma. Nu är arbetet genomfört, och jag ett antal erfarenheter rikare. Vilket var meningen.

Skulle lådan rasa - vilket den säkert gör förr eller senare med tanke på hur illa servicen är skött tidigare - så finns det finfina och renoverade inbyteslådor för cirka 10 000 kronor. Ett pris som inte svider allt för mycket i plånboken.

Många är de gånger då jag skrattat gott åt reklam som “Gå ner 30 kilo på 3 dagar”, “Bli silversmed på 24 timmar” eller “Lär dig allt om programmering på 2 dygn”.

Nu har jag själv gått på samma säljsnack. Beställde precis filmen “Bygg en V8 med topprestanda”, som har undertexten “Mecka som proffsen på 8 timmar!”…

I och för sig inbillar jag mig inte att jag efter att ha sett filmen river Capricens V8 och renoverar den på några timmar, men faktum kvarstår: Jag hittade en artikel om filmens uppkomst i ett gammalt nummer av tidningen Wheels, och på samma uppslag som artikeln slutar fanns en helsida med snudd på textreklam där läsarna kunde vinna filmen.

Meep-meep-MEEP! Varningsklockorna ringer med en väldigt ilsken signal.

Ja, ja. Bara jag lär mig något nytt om motorer som jag inte redan kan, och får några värdefulla tips på vägen om hur man exempelvis byter lyftare och kamaxlar, är investeringen vettig. Dessutom är det en Chevrolet 350 som filmen handlar om, precis en sådan motor som sitter i Capricen.

Till det ska också adderas att webbplatsen där filmen säljs är ytterst seriös. Så… nu väntar jag med spänning på brevbäraren!

http://www.meckasjalv.se

Efter en del efterforskande hur en motortvätt genomförs på bästa sätt var det så dags för Capricens V8:a att knådas med avfettning och vatten.

Det blev en rätt nojig rengöringsprocess med avskärmade och punktvisa insatser. Fördelare, batteri, säkringar, tändstift, generator, tändspole och olika remmar lämnades exempelvis med samma halvskitiga status som tidigare, vilket också gällde ytor i direkt anslutning till dessa vattenkänsliga delar.

Men eftersom ny skit inte alls tillförs i samma omfattning som den gamla gradvis kommer att avlägsnas på ett eller annat sätt (förmodligen genom att delar byts ut), så gör det inte så mycket att motor och motorutrymmet inte blev 100 procent smutsbefriat.

Alltså får luftburkens blanka renhet även fortsättningsvis stjäla betraktarens hela uppmärksamhet.

Så har jag äntligen fått arslet ur vagnen och släppt ut Bettie på sommarbete. För en vecka sedan ställdes hon på, och i fredags var det säsongspremiär för Capricen.

Vad har jag då hunnit med att göra under den första vintern?! Inte alls allt jag hade tänkt mig. Anledningarna har varit flera, men de två viktigaste är förstås att jag och flickan flyttat till radhus och att jag blev uppsagd i maj och var tvungen att fixa nytt jobb (vilket tack och lov gick både snabbt och smärtfritt).

Här är i alla fall (hela!) listan över saker jag åstakommit: 

1. Bytt packbox mellan kardan- och bakaxel
2. Ny olja i bakaxeln
3. Nya tändstift
4. Fixat nya dörrlister på framdörrarna, samt diverse små rostangrepp under de gamla listerna
5. Nytt bränslefilter
6. Nytt oljefilter i motorn
7. Bytt motorolja
8. Satt dit ny huvkråka
9. Riktat upp bakre kofångare
10. Installerat bilstereo, slutsteg och högtalare
11. Renoverat plåtfälgarna, samt satt dit egencustomiserade centrumkåpor
12. Ny växelspaksknopp
13. Monterat customiserat bromsljus i bakre vindruta
14. Nytt luftfilter

För att vara helt grön på att meka med bilar är jag nöjd, men riktigt glad blir jag först nästa vår om jag åstakommit mer än under föregående vinter.

Jag antar att rubriken signalerar att jag av misstag hällt vatten i motorn, pumpat däcken fulla med batterisyra eller odlat ventilsallad.

Det är enklare än så.

När jag var på Hansen Racing i går gick det mest åt pipsvängen. I stället för beställd mineralolja till motorn (hade tidigare planer på att köra delsyntet i motorn, men ångrade mig) fick jag ännu mera delsyntetolja med mig hem i den förseglade kartongen.

Och i stället för substitutet till Dexron III, det vill säga några extraflaskor 76 Super ATF, fick jag 76 ATF Type F. Alltså Fordolja med enorm vidhäftningsförmåga som gör automatlådan rapp som fan men som smörjer rätt kass. Växellådsolja anpassat för strippen och som vanligtvis byts ut mot ny efter några repor.

Dessutom köpte jag tre flaskor, men det stod bara två flaskor i papplådan. Snopet.

Slutligen var luftfiltret naturligtvis tre tum tjockt, och inte den minsta storleken jag bad om (två tum).

Någon större skugga ska inte falla över Hansen Racing som kvickt som satan bytte ut produkterna mot rätt vara. Dock var det tur att jag bad den milt trötte butikssäljaren Thommy Ångman att kolla en extragång när han vid mitt andra besök för dagen på Hansen Racing tejpade igen oljelåda två.

För se på fan, låg det inte åter fel olja däruti.

Alltså. Dubbelkolla inte, trippelkolla. Därefter kolla en gång till.

Föregående ägare har föredömligt märkt oljefiltret till V8:an på nedanstående sätt. Mycket fiffigt, för då kan man även anta att motoroljan bytes samtidigt.

Jepp, jag kopierade genast idéen!

Med fettnipplar gömda under vägdamm, olja och gammalt fett - som tillsammans bildat ett betongliknande pansar, tog det en bra stund att både hitta och rengöra smörjpunkterna.

Så när vissa skryter med att det tar 10 minuter att smörja framvagnen, räkna med att några timmars arbete ligger närmare sanningen. I alla fall om du tidigare fuskat med fettsprutan.

Flera av varandra oberoende källor påstår för övrigt att min Chevrolet Caprice från 1987 ska ha 10 fettnipplar, men jag hittar inte fler än 9. Mycket märkligt.

Tänka sig, en servicedetalj på Capricen som går att utföra på under fem minuter.

Att byta bränslefilter är extremt lätt. Bort med luftburken, fram med 12 och 26:ans nyckel och lossa de två muttrarna. Ut med hylsan som håller filtret på plats och se till att fjädern inne i röret inte slarvas bort. Ut med det gamla filtret och in med det nya, och vänd på demonteringsproceduren. 

Inget bensinspill, inga krånglande eller svåråtkomliga gängor. Gött!

Det enda jag undrar över är om det i syfte att förhindra eventuellt bränsleläckage kan vara läge att applicera lite Loctite för att försegla den yttre muttern på bränsleröret?!

Plötsligt en dag ser min Renault Clio ut som Pelle Svanslös. Helt utan förvarning har någon stympat den stackars fransosen, hårt och brutalt.

Vänster backspegel är knäckt, vriden ur led. Helt utan anledning.

Bilia vet råd, men tar gruvligt betalt för dem. Drygt 2 000 kronor fattigare, och jag har en ny sidospegel i min hand.

Tur i oturen är att det är grymt enkelt att byta backspegel, så där får Bilia inga pengar av mig. En liten plastpanel ska sprättas bort, och tre skruvar och plus en kontakt ska lossas. Sedan är det bara att montera den nya backspegeln.

Jag upptäcker att det faktiskt kan vara lite halvkul att meka bruksbil. Men bara lite grand. En kvart eller så.

Tänk att ha en billyft i garaget. Gosse, det hade varit något det. Att slippa släpa fram garagedomkraften och pallbockarna vareviga gång jag ska in under bilen och meka.

Undrar vad den där modellen kostar?

Hm. Förmodligen ingen idé att ens fundera vidare på saken - lär ju gå två Capricer på en sådan makalös pjäs.

Det har jobbats på rejält i garaget. K har kört sin motor i bromsbänk med fina siffror (uppåt 290 hästar om jag minns rätt) och utan problem.

Motorn är nu monterad i Cudan, och det mesta ska enligt uppgift fungera väl.

Själv var jag i garaget i går, för första gången på tre veckor. Bettie såg övergiven och dammig ut, och hon gav mig en elak blick och extra mycket ångest. I synnerhet som Cudan stod i sitt hörn och blänkte, med ett retfullt leende på grillen.

Dags att dra på rejält med mekandet, för runt kröken ligger målrakan mot sommaren.