Bildrömmar och drömbilar

Ringer det någon klocka om jag skriver namnet Leif Garvin?

Mm, tänkte väl.

Han är som bekant en av Sveriges mest kända bilbyggare, både här hemma och utomlands. Konstigt vore det väl annars, Leif har byggt både en 1967 års Shelby GT-500 “Eleanor”-replika, en kopia av KITT, det vill säga Knight Riders Pontiac Trans Am från 1982 med blinkande dioder i grillen, samt världens bästa kopia av den moderna Batmobilen.

Nu ska han bygga en Batmobile till. Med elmotor (trots att Leif är V8-fantast). Som han ska köra kust till kust i USA med! Allt filmat som internationell (nåja) webb-tv av Bobbo Krull.

Helgalet är bara förnamnet. Att han dessutom, enligt en två år gammal intervju i DN, vill göra en svensk nyinspelning av bilfilmsklassikern Cannonball Run (den med Burt Reynolds och Roger Moore), med Ronny och Ragge (!), gör honom inte till en mer sansad individ.

Mm. Det är är inte så lite Bruce Dickinson över Leif Garvin. Det vill säga multitalang av rang. Förutom att Leif är fenomenal på skruvandet rattar han även en skapligt hyllningsband som heter Fan Heller (gissa vilket bands låtar de lirar). Jösses. Karln är bara 44, men behärskar mer än vad de flesta hinner med att lära sig under ett helt liv. Respekt!

Leifs nya Batmobile-projekt finns här: http://batmobilesweden.com

Garagepolaren K brukar berätta skojiga historier om sina resor till Sydafrika. Det är rena vilda västern därnere, tillägger han.

Så lämpligt att trimfirman LupiniPower håller till där nere då. De pimpar Chevrolet Lumina Ute SS (australiensiska Holden Commodore med nya Chevrolet-emblem) 6 liter stora V8:a med kompressor. Det adderar ytterligare 173 hästar och 270 Nm, vilket ger den lilla pickisen chansen att göra 0-100 på 4,5 sekunder. Undrar om det plastiga kjolpaketet står pall för dessa accelerationer?!

Helt klart är att jag tycker att de svenska rörpularna (och alla andra hantverkare, för den delen) ögonblicket ska kasta ut sina tråkiga Caddys och ersätta dem med nattsvarta Chevrolet Lumina Ute SS. Helt plötsligt blir det lite mindre tråkigt med vattenläckage i huset. Ja, snacka om att vi kan kora “Årets hantverkarbil” redan idag!

Du vet att mattsvart lack (och mattblå dito, as well) har dött som tänkbart alternativ till din sköna jänkebil när Dagens Industri-bilagan DI Weekend listar det som bilvärldens hetaste trend just nu.

Nu är det bara att hålla tummarna för att Bugatti, Maserati, Mercedes, Ford, Lamborghini och alla andra mesiga biltillverkare håller tassarna borta från mattgrön. Å andra sidan, inte ens de kan dra ner Camaro F-Bomb i smutsen. Den bilen knäcker f-n det mesta.

För någon vecka sedan uppmärksammade jag GM:s problem när det gäller varumärkesbyggande. Det är ett problem som konkurrenten Ford inte har.

När jag dammsög internet på information om Ford F-150 hittade jag nämligen två nya, manliga pr-filmer (”Dyno-stress” och “Hauling Timber”), de andra tre kommer senare) som göms bakom länken nedan. F-n, Ford får ju till och med sin mjuka och pk-listiga produktlinje Ecoboost att framstå som någonting mer än bara förnuftig. Det vill säga cool. Respekt. Igen!

http://www.fordvehicles.com/trucks/f150/experiencef150/

PS På tal om att stressa skiten ur motorer är det precis det som görs på Maskinsektionen på min arbetsplats KTH. Får du någonsin chansen att se en FET fastspänd Scaniamotor vråla och jobba så att svetten lackar ur motorblocket, ta den! Så tufft. DS

Trots en lång och intressant historia med många milstolpar valde GM att avsluta varumärket Pontiac utan några större ceremonier. Lite märkligt, kan tyckas, då Pontiac betytt mycket för GM och som mest sålt över 1 miljon bilar per år. Så sent som 2008 såldes 267 000 Pontiac.

Så skrev Svenska Dagbladet igår i samband med att GM nu slutat sälja Pontiac (tillverkningen ströps redan för ett år sedan). Kass begravning måste jag säga.

Eftersom GM haft rätt stora problem med sina varumärkesfilosofier under de senaste 10 åren är det således glädjande att företaget nu verkar göra något för de fyra bilmärken som de behållt. Eller rättare sagt för det bilmärke jag älskar och bryr mig om: Chevrolet.

Eller ja, det hade varit glädjande om GM nu hade lyckats göra något vettigt av sitt varumärkesputsande. Den känslomässiga kampanjen “Chevrolet runs deep” - med en himla fin Chevrolet-logotyp därtill - tilltalar mig otroligt mycket. För jag gillar Chevrolet ur ett historiskt perspektiv. De nya bilarna (Volt, Camaro och Chevrolet undantagna) tilltalar mig dock inte det minsta. Och sett ur den synvinkeln - att uppmuntra mig att vilja köpa, säg en sprojtans ny Malibu - är kampanjen helt v ä r d e l ö s.

Spana in kampanjen här: http://www.chevrolet.com/experience/

Nu har Victor Muller gått ut i amerikansk press och sagt att han anser att en retro-SAAB á la Fiat 500, Mini och Folkvagnsbubblan är företagets nya topprioritering.

Intressant! Kan bli ett kommersiellt självmord… eller en riktigt, riktigt lyckad satsning. Hur som helst så jublar jag av glädje. Inte en dag för tidigt att fler än en handfull biltillverkare inser att 2000-talet bildesign rent utseendemässigt motsvarar fettspäckade flodhästar.

Tydligen har Victor Muller redan skisser på hur en kommande SAAB 92 skulle kunna se ut. Undrar om de har likheter med Bo Zollands fräsiga designlek rörande en retrospektiv SAAB 96 som kom häromåret.

När GM-folket tittar in i sina kristallkulor är det dessa gigantiska dammsugare de ser. Inplastade Segways med plats för två.

Det må vara ett koncept, men nej tack. Gärna en elbil, men först ett rejält designat fordon som man kan titta på utan att ögonen börjar blöda. Tack vet jag designstölden Smite. Där har det i alla funnits vett att inse sina egna begränsningar.

… men Dodge Charger i polisbilsutförande är fortfarande tuffast på den här sidan millennieskiftet.

När Chevrolet Caprice 9C1 lanserades i oktober förra året var jag måttligt imponerad, men GM hade i alla fall vett att stoppa i en redig motor i sin polisbil (samt addera bakhjulsdrift). Det är mer än vad man kan säga om Ford Police Interceptor 2012, som precis lanserats.

Ersättaren till USA:s kanske sista riktiga jänkebil - Ford Crown Victoria - baseras nämligen på civila Ford Taurus. Bestyckad med V6 som det häftigaste i motorväg och den amerikanska poliskåren lär göra allt annat än att sprida viss trygghet genom att lojt glida runt med nervevade rutor och kromade armbågar.

Over and out.

Det finns en positiv sida med Tullverkets nya, skärpta krav angående vad som får klassas som ett samlarfordon och därmed slippa tullavgift och 25 procent moms vid import till Sverige.

Det blir betydligt dyrare att importera jänkebilar från 50- till 70-talet, vilket gör att värdet på de fordon som redan finns i Sverige går upp. Prisökningen inträffade ganska exakt i samma sekund som Tullverkets hårdare linje slog igenom i början av december i år.

Annars är skärpningen bara skit, skit och åter skit. Dags att bli riktigt, riktigt lokaltidningsbesviken. Sur och förbannad. Vresig. Ilsk!

Det absolut sunkigaste med det nya kravet är att en hårt arbetande snickare från Vetlanda inte har råd förverkliga sin pojk- eller flickdröm. För exempelvis en hyfsat fin Chevrolet Chevelle från 1970 kan det handla om sisådär 40 000 kronor extra att betala till pappa Staten innan skönheten får beträda de svenska vägarna.

För att fordonet ska räknas som samlarobjekt måste det dessutom vara sällsynt och ha ett högt värde. Hallå! Det finns förvisso ett starkt jänkebilsintresse i Sverige, men inte fan är amerikanare något annat än sällsynta här. På vinterhalvåret kan det går månader mellan att jag ser två olika jänkebilar ute på vägarna, och då bor jag ändå i Stockholm.

Och när blev pengavärde ett tecken på att något är värt att samla på? Det avgör du och jag, inte staten eller EU.

Plockar ett exemplar av Dagens Industri. Med följer en bilaga, som har begåvats med det spännande namnet Nya bilar 2010. Skojsigt, lite trevlig läsning på tunnelbanan hem tänker jag, en gnagande oro till trots. Bilagor är ju inget annat än uselt maskerade intäktskällor med skitrisigt journalistiskt innehåll.

Och visst är det så, bortsett från en puttrigt trevlig intervju med mannen bakom elbilen Tesla alias storhetsvansinnet själv, Elon Musk.

Men sedan då?

Fy fan. Vad som bjuds är en mycket stygg framtid. Det börjar med en illa omstöpt Fiat 500 (kommande Ford Ka), och fortsätter med en tjock Chevrolet Cruze (ett verk signerat GM:s designchef i Sydkorea…). Därefter följer Kia Soul (bilmodellsnamnet är ett hån, här finns inte tillstymmelse till själ) och Citroën C3 Picasso (konstnärens skeva linjer återkommer i bilens kaross, DET är inte positivt).

Inte ens tyskarna har lyckats med sin senaste version av pansarkryssaren E-klass. Till sist har Mercedes precis som så många andra fordon förlorar sitt ansikte då de omisskänliga lyktornas form nu är bilhistoria.

Precis när jag är på väg att fullständigt tappa hoppet om 2010 hittar jag en liten strimma ljus. Renault Mégane Coupé 2010 är trots allt lite halvfräck. Frän motorhuv. Spänstiga former. Kvicka linjer.

Men ändå. Är det en bil jag skulle vilja köpa? Lägga närmare 200 loppor på. Tveksamt.

Då och då skickar bildesignern Bo Zolland ett mejl med vackert innehåll. För några dagar sedan kom ett sådant, med stajlade tolkningar av 2010 års Chevrolet Camaro SS.

Synd att bara bloggägaren och några få andra ska kunna njuta av Zollands artisteri. Det ändrar jag på! 

En dator som ser ut som en Dodge Charger SRT-8. Kan det vara något?

Bakom främre kofångaren återfinns dvd-spelaren. Framljuset lyser när datorn är påslagen, och bakljusen flimrar när hårddisken jobbar. Huvkråkan utgör av- och påknapp. Coolt värre.

Säljs av PC Rides för en överkomlig slant och återfinns bakom länken nedan.

http://www.pcrides.com

Obamas Cash for Clunkers-program är ett av hans sämsta beslut så här långt. Här är några av de negativa sidorna med skrotningspremien som den amerikanske presidenten gärna talar tyst om.

1. Försäljningssiffrorna för nya bilar är tillbaka på samma låga nivåer som innan premieperioden inledes. Den bestående effekt som USA:s administration hade förväntat sig uteblev alltså.
2. Cash for Clunkers resulterade i 700 000 sålda nya bilar och ungefär lika många skrotade fordon. Därmed försvann en jävla massa perfekta reserverdelar i den hungriga hydraulpressens gap.
3. Hur många av dessa skrotade bilarna fungerade alldeles utmärkt? Ur ett miljöperspektiv är det nämligen intressant att veta att det går åt ett antal år av utsläpp från ett gammal fordon för att väga upp mot utsläppen vid tillverkningen av en ny bil.

Som tur är var det inte alla som gick på Obamas fultrick.

I måndags kom bomben: Nästa år gör Chevrolet Caprice comeback som polisbil. Den magiska beteckningen 9C1 - Chevrolets produktkod för sina polisbilar - är tillbaka.

Bakhjulsdrift, specialkalibrerad sexväxlad automatlåda och en sexliters V8 som flåsar upp Capricen till 100 knyck på 6 sekunder till trots, kritiken från svenska bilfantaster har bitvis varit frän. Eller vad sägs om det giftigaste uttalandet jag hittills snubblat över: “En förväxt Daevrolet med ett namn som hädar en ikon…”.

Amerikanerna å sin sida är lyriska. Kommentarer som “Yet another police car I will have the pleasure of taking a backseat ride in.”, “Expect to see me at a police auction in a few years.” och “I would like to own one as well, much more stylish than the Crown Victorias.” talar sitt tydliga språk.

Själv är jag lite ambivalent och min åsikt landar någonstans mittemellan Sverige och USA. Bättre än ingenting är den första, spontana tanken. Bättre än mycket annat är tanke nummer 2. Och då i synnerhet vrålfula Carbon Motors E7

Det ryktas för övrigt om att en civil version av Capricen (som tyvärr baseras på australiensiska Holden Statesman) ska släppas till allmänheten redan 2012. Och att produktionen av Chevrolet Impala SS kommer att sparkas i gång några år senare. Ska bli spännande att se vad som händer framöver.

http://chevroletcapriceppv.com

I dag fyller bloggen precis ett år! Födelsedagen ska naturligtvis firas på bästa sätt: med en tur i Bettie.

Nyligen florerade ett rykte om att General Motors skulle byta färg på sin logotyp. Från blå till grön. Det skulle vara ett steg i arbetet att putsa upp det rejält skamfilade varumärket.

Lyckligtvis var det bara skitsnack. För som vi alla vet så kostar det bisarrt mycket att ersätta en gammal logotyp med en ny - allt från skyltar, brevpapper och visitkort till ohemult mycket annat måste samtidigt bytas ut.

Och GM, det gröna och miljövänliga alternativet? Så originellt. Känns inte som biltillverkaren direkt är först på den pucken.

Nu har tre varumärkesexperter slagit ihop sina påsar och tagit det hela ett steg längre. Tillsammans har de skapat The Blake Projekt där de erbjuder GM gratis konsultation (hur begåvat pr-trick är inte det!) motsvarande en halv miljon kronor. 

Huvuddragen är att Chevrolets varumärke spretar åt alla håll; stort, litet, dyrt, billigt. Det borde i stället vara något i stil med “Amerikanernas egna amerikanska favoritbil”. Varumärket ska signalera att ett bilköp ger bra utdelning, att köparen får mångfald för pengarna, att Chevrolet är en bil med anor.

Buick ska å sin sida inte konkurrera med Chevrolet när det gäller pris. Där ska bilköparen i stället få “Bra kvalité utan att behöva betala för status”. GMC ska kort och gott stå för “Grovskuren tillförlitlighet”

Slutligen kommer Cadillac aldrig att kunna konkurrera med japanska eller europeiska prestigebilar. I stället ska varumärket signalera ”Det absolut senaste när det gäller motorer och bilelektronik”.

Jag tror de är sanningen på spåret.

Den har kallats landets långsammaste bilfabrik. Och visst, med 20 byggda lyxåk årligen är Koenigsegg i Ängelholm inget under av produktivitet. Å andra sidan är SAAB numera nere på futtiga 100 producerade bilar per dag, så det finns vissa likheter de två bilfabrikanterna emellan.

Om det blir ett köp till slut så är det många som jublar, trots att det kanske inte är världens smartaste affär. Det finns flera anledningar till det, och många av dem tar Svenska Dagbladets journalist Jonas Fröberg upp i sin begåvade analys som återfinns bakom nedanstående länk.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3050173.svd

Det ska dock bli kul att se om SAAB kan bli lika duktiga på resurshantering som Koenigsegg är, samt om deras bilar blir lika målgruppsanpassade.

Biltidningen Klassiker har en fin och väldigt frekvent återkommande artikelserie som de kallar Dagens namnsdagsbil.

Den utmärkte bloggaren Grand Prix 63 (se länk till honom under Bloggar till höger!) gjorde mig i går uppmärksam på att jag missat något väldigt viktigt, nämligen Chevrolet Caprice namnsdag.

Ja, enligt Klassiker alltså.

Mycket, mycket dåligt av mig. Tur att man har upplysta bloggkompisar!

http://www.klassiker.nu/zino.aspx?articleID=11441

De mest rabiata fackanslutna brukar göra allt för att stänga till min trut när jag för ämnet på tal.

Men faktum kvarstår - jag är en av de där kolsvarta fåren som tycker att lönesänkning under kristider kan vara en bra idé, och att föredra framför att kasta ut kunnig personal ur företagen.

Men det finns en fet förutsättning, och det är lönesänkningen gäller för alla yrkesgrupper i företaget, och under en tidsbegränsad period.

Nu har lastbilstillverkaren Scania genomfört just det. För alla i företaget, från vd till montörer vid bandet. Detta genom en arbetstidsreducering - de anställda ska jobba 80 procent men får 90 procent av sin lön.

Rätt bra deal.

Fast knappast för mellanchefer och vd, de får nog fortsätta jobba fulltid och mer därtill. I synnerhet som de brottas med en nästintill raderad vinst; 164 miljoner kronor under första kvartalet i år ska jämföras med 3,5 miljader under samma tidsperiod under 2008.

Min åsikt om lönesänkning kommer för övrigt från min tid som egen företagare, en nyttig period i livet. Där fick jag lära mig basala saker som att färre uppdrag vara lika med mindre pengar in till företaget.

Jepp, svårt att sparka sig själv, och då återstår bara en sak.

När jag ändå håller på och gnäller kan jag sparka in en öppen dörr också.

En ny undersökning genomförd av den amerikanska säkerhetsorganisationen The Insurance Institute for Highway Safety visar att moderna småbilar klarar sig dåligt när de krockar med moderna bilar i mellanklassen - trots toppbetyg i Euro-Ncap.

No shit, Sherlock. Det kan de flesta som inte sov på fysiklektionerna under högstadiet lista ut. Deformationszoner i all ära, men de räcker inte alltid till.

Kan sätta en fet peng på att de fysiska lagarna även gäller för min Caprice och en Smart Fortwo i ett chicken race. Bettie skulle demolera den lille till oigenkännlighet.

Vilket naturligtvis gäller för en fullt frisk Chevrolet Caprice utan våldsamma rostangrepp i ram och vitala karossdelar.

Om jag vill volta med en Chevrolet Caprice eller en Smart Fortwo? Hehe. Där väljer jag den lille alla dagar i veckan. Och en krock i Bettie med en modern suv hoppas jag väääldigt gärna över. Men det är två separata historier jag gärna talar tyst om, ok?