Bildrömmar och drömbilar

Det finns en uppsjö tv-serier med fokus på bilar numera. För att hålla koll på dem alla och vad de handlar om har jag gjort en lista. Mycket nöje!

1. Wrecks To Riches: Vad: Custombyggaren Barry White köper fordon för en struntsumma och bygger om dem till tokfeta muskelbilar under en tidsperiod om max fyra veckor. Sedan säljs de på auktion. Kritik: Väl värd att se med stort fokus på detaljer samt bilmekande. Jänkebilar: Ja, bara amerikanska järn i den här tv-serien. Camaro, GTO, Mustang, Nova, Chevelle…
2. Wheeler Dealers: Vad: Radarparet Mike Brewer och Edd China köper nergångna bilar, renoverar dem, och säljer dem vidare med en viss förtjänst (förhoppningsvis). TV-serien är inne på sin nionde säsong och behöver ingen närmare introduktion. Är du bilfantast ska du se alla avsnitt. Kritik: Precis som med Wrecks To Riches är denna tv-serie väl värd att se med sitt stora fokus på detaljer samt bilmekande. Jänkebilar: Många europeiska bilar, men den sista säsongen är en USA-special med en hel del sköna jänkare, bland annat en Dodge Charger (1970) och en Chevrolet Bel Air från 1957.
3. Desert Car Kings: Vad: Familjen McClure driver en bilskrot och renoverar bilar från denna skrot för att sedan sälja dem för så mycket pengar som möjligt på olika auktioner. Kritik: På tok för mycket fokus på familjegnäll och pengar, och för lite på själva mekandet. Värd att se, men inte mer. Jänkebilar: Enbart! Vad sägs om Ford Thunderbird från 1965, en Oldsmobile 442 från 1970 eller en Chevrolet Chevelle SS från 1966.
4. Overhaulin: Vad: Den kände designern och custombyggaren Chip Foose och hans mekarpolare kidnappar halvrisiga bilar och gör om dem till coola och snygga customåk. Ägarna luras på olika kluriga sätt, men får i slutet av varje program tillbaka sin bil i det nya skicket. Oftast med en känslostorm och en ocean av glädjetårar som resultat. Kritik: Går på tomgång efter ett tag eftersom dramaturgin alltid är den samma och det ALLTID är en #¤%&£$€ tidsbrist, något som påtalas i parti och minut. Det vore också önskvärt med lite mer fokus på mekande och problemlösande. På det hela taget är dock Overhaulin riktigt angenäm underhållning värd att se varenda avsnitt av. Jänkebilar: MAAASSOR! Chip Foose och hans kompanjoner designar och renoverar bara amerikanare och bland dem återfinns sköna fordon som Chevrolet Chevelle (1971), Ford Falcon (1963), Ford Custom (1950) och Chevrolet El Camino (1970).
5. American Hot Rod: Vad: Kontroversiella men inflytelserika custombyggaren Boyd Coddingtons (Jesses James och Chip Foose ska ha varit hans lärlingar en gång i tiden) stilbildande tv-serie. Här byggdes det så väl sköna customs som hot rods. Kritik: Extremt mycket gnäll, hade varit roligare med mer problemlösande och färre sparkade personer. Jänkebilar: Bara amerikanska bilar. Och vilka bilar sedan: Chevrolet Impala från 1961, Chevrolet Corvette från 1954 och en Dodge Polara från 1963 är bara några få som finns med i serien.
6. Rides: Vad: Tittarna får besöka olika customiseringsföretag och se bilbyggen ta form. Kritik: Presentationen är väl så där, och jag tycker att det är för lite mekande i sedvanlig ordning. Men vilka bilar! Jänkebilar: En hel del, bland annat en helskön Plymouth Road Runner från 1970 (The Hammer!).
7. Pimp My Ride: Vad: Tittarna får skicka in bilder på sina skrothögar, och har de tur så blir deras bilar pimpade i programmet. Stort fokus på kaross eroch installationer av knäppa tillbehör, inte så stort fokus på drivlinor. Kritik: För många idiotstora fälgar, hysteriska bilägare och stereosystem med femtioelva högtalare. Jänkebilar: Förekommer frekvent, men också massor av ointressanta europeiska, nyare bilar. Välj episoder med omsorg, typ den med en Ford Mustang från 1967 eller det avsnittet när en 1968 års Chevrolet Chevelle restaureras.
8. South Beach Classics: Vad: Bilhandlaren och superegot Ted Vernon tar chansen att visa upp sin 20 yngre hustru. Ibland får vi även se en och annan skön jänkebil när Ted Vernon köper och säljer amerikanska bilar. Det händer att det mekas med bilar också, men det är mera sällsynt. Kritik: För mycket tjafs med och exponering av Robin Vernon. För lite bilar. Dock roligt att få lite känsla för vad amerikanska klassiker kan vara värda. Jänkebilar: Så gott som enbart jänkebilar, bland annat en Chevrolet Impala från 1963 och en Chevrolet Corvette från 1966.
9. Unique Whips: Vad: Kändisar får sina bilar omgjorda av Will Castro. Kritik: Rätt trökigt i längden då de flesta bilar först och främst får nya idiotstora fälgar monterade, eller på annat sätt görs om rent utseendemässigt. 100 procent lackbox, 0 procent fräck drivlina liksom. Jänkebilar: Jovars, men de flesta på fel sida milleniumskiftet. Dock skymtar några få tuffa bilar förbi, som en Lincoln Continental från 1967 och en Cadillac modell Hearse från 1984.
10. Street Customs: Vad: Ryan Friedlinghaus, dryg ägare till West Coast Customs, lider av en svår oförmåga att kommunicera och gnäller därmed konstant på sin personal. Däremellan customiserar samma personal okända och kända personers bilar. Kritik: För mycket gnäll och för lite verkstad. Jänkebilar: Kanske hälften av de bilar som customiseras är sköna jänkebilar. Bland dessa 50 procent återfinns bland annat en Plymouth Barracuda (1967), en Chevrolet Nomad (1958) och en Ford F-100 Pickup (1955).
11. Top Gear: Vad: En tv-serie om och med bilar som till och med mormor kan ha glädje av eftersom den innehåller så mycket mer än bara fordonsnörderi. Som kändisar, färgstarka programledare, återkommande tokroliga inslag och en stor portion brittisk torr humor. Kritik: Riktigt roligt för det allra mesta! Jänkebilar: Förekommer, men främst i specialavsnitt. Till exempel när de tre programledarna drar till USA för en roadtrip och köper sig varsin lätt kantstött amerikanare; Chevrolet Camaro RS (1989), Dodge Ram 150 Pickup (1991) och en Cadillac Brougham (1989).
12. Fifth Gear: Vad: Bilnyheter, biltester, sportbilar, bla bla. You know the drill. Kanske mest känt för den karismatiske föredetta racingföraren och numera programledaren Tiff Needells välkryddade och exalterade testkörningar. Kritik: Inte den roligaste bilrelaterade tv-serien, men ett bra sätt att hålla sig uppdaterad med vad som händer. Jänkebilar: Ytterst sparsmakat med den varan, tyvärr.
13. Monsters Garage: Vad: Jesse James, känd för att ha varit otrogen mot föredetta frugan Sandra Bullock och för sitt MC-customföretag West Coast Choppers, är programledare. I varje avnitt får en ny grupp bestående av mekaniker etcetera en tajt budget och ett uppdrag att bygga ett monsterfordon, till exempel en polisbil som förvandlas till ett munkstånd (eh…), en Cadillac Coupe De Ville som görs om till en Demolition Derby-bil, eller en skolbuss byggs om till att bli en pontonbåt. Hinner de utföra uppdraget på sju dagar vinner de en massa sköna och dyra verktyg. Kritik: Spännande problemlösning och fräna bilar, och har därmed ett tämligen stort underhållningsvärde. Minus för att det är en hel del fina och tuffa bilar som förstörs… Jänkebilar: Ja, en hel del. Vad sägs om axplocket Ford Ranchero (1970), Ford Bronco (1968), Chevrolet Corvette (1973) eller en Ford Model a från (1929) för att nämna några få. Coolt också med den Ford Anglia från 1959 som i ett avsnitt ska förvandlas till en nitro dragster (dock misslyckas de tävlande med detta).
14. Ultimate Car Build-Off: Vad: Los Angeles-baserade bilbyggarföretag tävlar om 100 000 dollar. Detta genom olika galna tävlingar där fordon byggs om. Till exempel görs en Buick Regal och en Chevrolet Monte Carlo (båda sköna 80-talare) om till agentbilar komplett med missiler och möjlighet att lägga rökridåer. Två tama vanar görs om till superbilar med hjälp av elaka turboaggregat. Chip Foose är domare och programidén är inte helt olikt Monsters Garage dito. Kritik: Lite väl barnsligt ibland. Men det är ju det vi gillar, och därför vi tittar… Jänkebilar: Nästan uteslutande jänkebilar, som en Pontiac Firebird (1980) med högtflygande planer och en Cadillac Hearse (1984) som byggs om för att fixa lite hill climbing.

Bonus

1. Monsters Garage: Det gjordes en svensk variant på Monsters Garage år 2005. Har du spelat in/digitaliserat dessa avsnitt får du hemskt gärna höra av dig!
2. Top Gear: Det har även gjorts en amerikansk variant, Top Gear USA. Fler jänkebilar, färre lustigheter.
3. Det ska finnas fler bilrelaterade tv-serier, bland andra Modern Hotrodz, Hard Shine, My Classic Car, Hot Rod Reality, Horsepower TV, Barry’s Speed Shop, Gran Turismo (svensk), Chop Shop, Carfellas, Motor City Motors, The Car Show, Chasing Classic Cars, My Ride Rules och Chop Cut Rebuild. Dessa har jag dock inte lyckats få tag på och sett ännu, och kan därmed inte kommentera. Har jag missat några andra serier förutom de som redan nämnts? Plita i så fall gärna ner namnet på dessa i kommentarsfältet!

Många äro de som är imponerade av ett häftig dollargrin, men en bils bakdel kan vara minst sagt lika vacker, ball och tuff.

Här är tio bakdelar som jag - om än inte förevigt så i alla fall idag - tycker är de absolut fränaste i bilvärlden.

1. Oldsmobile Super 88 1961: GM hade tröttnat på fenkriget, eller vände de bara upp-och-ner på fenorna? Klart är att Oldsens bakparti är en av de ballaste rumporna under 1900-talet.
2. Chevrolet Impala 1965: Lite förutsägbart val kanske. Och just 65:an är ganska plain Jane. Men jag är samtidigt otroligt svag för Impala-rumpor från 50- och 60-talet, och 65:an är rak och stöddig på ett kaxigt tilltalande sätt.
3. Dodge Charger 1965: Extremt imponerande och vacker ljusramp! Full pott!
4. Ford Thunderbird 1961: Nästan alla Thundbird-rumpor imponerar, men 61:ans raketmotorinspirerade lyktor är helt klart bland de snyggaste.
5. Buick Riviera 1971: Boattail någon? Cool!
6. Pontiac Star Chief 1959: V-formade fenor uppåt plus lika maxade fenor nedåt på skärmkanterna imponerar stort. Star Chief var namnet!
7. Dodge Polara 1961: En av de mer udda bakpartierna som verkligen växer med tiden. Från “Vaf-n?!” till “Jösses va fräck!”.
8. Cadillac Coupe De Ville 1968: Påminner inte så lite om en Tie Fighter från Star Wars. Lika snygg när det är ljust ute som om natten. Harmoniserar också otroligt bra med front och grill.
9. Edsel Villager 1960: Vilket linjespel. Edsel spelar som vanligt i sin egen division, långt ifrån vad som kan kallas modest och sansat.
10. Buick Lesabre 1963: Fin övergång över bakljusen där kofångaren gifter sig med fenan. En smula blygsam, men samtidigt delikat bakdel.

Bubblare: Cadillac Fleetwood 1959, Buick Le Sabre 1959, Buick Roadmaster 1958, Chrysler 300 F 1960 och Mercury Monterey 1959.

I så fall hade min lista över favoritbilar från året då jag kom till världen sett klart häftigare ut. Inte som den mediokra förteckningen som jag publicerade i fredags.

1970 var nämligen det år då alla de fräckaste åken fanns att köpa hos bilnasaren. Ja, hade jag varit född 4 år tidigare hade alltså min lista sett ut som följer:

1. Chevrolet Nova: De som följer denna blogg har väl förstått att jag älskar Chevrolet Nova. Snacka om ett mångsidig fordon: Lika mycket familjens andrabil när det begav sig som mormors shoppingvagn eller sonens busiga gaträser. Novan var och är också, tack vare att den hittills kostat så lite och inte vägt så mycket, ett givet val för alla som velat rejsa lite hårdare på strippen. Många Novor har också mött döden här, och lika många har vunnit segrar åt sina förare. Redan en klassiker vid sidan av Chevrolet 1955-1957 och Ford 32:or.
2. Chevrolet Chevelle: Vid sidan av Chevrolet Nova är Chevellen en av mina absolut favoritbilar. 1970 års modell är en av de smaskigaste årgångarna, och det vore en ynnest att någon gång i livet få äga en RPO Z15!
3. Plymouth GTX: En avskalad GTX med plåtisar, centrumkåpor och scoop är till utseendet bland de råaste muskelbilarna som finns. Steve Stropes grafitgrå version som var med på SEMA för ett antal år sedan är ett bra exempel på det (förutom fälgarna då).
4. Dodge Charger: Behöver den här bilen och denna årgång verkligen någon närmare ingående beskrivning? Jag tror faktiskt inte det…
5. De Tomaso Pantera: Denna bil dök upp i medvetandet redan 1984 när Mötley Crües sångare Vince Neil körde ihjäl Hanoi Rocks trummis Nicholas “Razzle” Dingley. Efter det har den aldrig försvunnit…
6. Chevrolet Camaro: Tro det eller ej… Visst gillar jag Camaro 1967-1969, men jag är mest förtjust i årsmodellerna 1970-1973. Kan ha att göra med att den första muskelbilen jag någonsin körde var just en Camaro från 1971. Det minnet har bitit sig fast. Men det är också något med den där grillen som jag gillar… Brutalt som ett hajgap!
7. Pontiac GTO: Denna bil, gärna GTO Judge, står väl på varje grabbs önskelista?!
8. Oldsmobile Cutlass: Gärna med optionpaketet 442 W-30 tack! Snacka om rolig pensionsförsäkring.
9. Plymouth ‘Cuda: Är för närvarande inte helt bekväm med Barracudans utseende när det kommer till de två första generationerna. Men mellan 1970-1974 är de grymt snygga. Dessutom har jag haft nöjet att detaljstudera en Cuda då garagepolaren mekar med en ur den tredje generationen.
10. Ford Mustang: Alla gubbars stora favorit, och naturligtvis en av mina och många andras inkörsportar till vår passion för USA-bilar. 1970 års modell är förstås mera ungdomlig än en 65:a med ekerfälgar, och en av de versioner som lockar mest är förstås specialmodellen Boss 429 med en närmare 400 hästar fet motor.

Vad sägs om en lista med favoritbilarna från det året jag föddes?! Å du, vilka bilar var och är balla det året då du kom till världen, kära läsare? Gör som jag vetja, och lista 10 bilar.

Själv föddes jag 1974. Det var typ det året då muskelbilarna dog. Ordentligt. Detta på grund av oljekrisen. Mustang II från detta år kunde köpas med en Pinto-motor om 4 cylindrar. 74:ans Camaro fanns till salu med en hundra hästar klen raksexa om 250 kubiktum. Chevrolet Corvette erbjöds med ett hästkraftsantal från 195 till ynkliga max 270 kusar. Ja, du ser ju illa ställt det var.

Ja, 1974 var ett fruktansvärt dåligt bilår. Volvos P1800 lades ner året innan, och den sista årgången är således den från 1973. DeLorean Motor Company bildades 1975. Jaja, här är i alla fall min lista. Trots bilmisären har jag lyckats skrapa ihop 10 riktigt balla fordon, men det tog sin modiga tid.

1. Ford Gran Torino: Huvudrollsinnehavare i tv-serien Starsky & Hutch. Bara en sådan sak. En bjässe som samtidigt fortfarande fick lov att prestera, trots oljekrisen.
2. Dodge Dart Rallye Sport: Dodge Dart har alltid varit raggarnas storfavorit vid sidan av Plymouth Valiant. Rätt utrustad var och är den jävligt snygg och fräck.
3. Chevrolet El Camino: Denna härliga och balla pickis var fortfarande riktigt brutal 1974. Ett måste för den tuffe hantverkaren då som nu!
4. Dodge Charger: Sista året en Charger fortfarande var just en Charger. Någon närmare presentation behöver nog inte denna bil.
5. Datsun 260Z: En av icke-jänkarna på listan. Men den som någonsin gluttat på eller kört en bil från Datsuns 200-serie vet vad jag menar. Vilket fordon! 1974 var för övrigt året då 260Z ersatte 240Z.
6. Lamborghini Countach: En mardröm att köra rent bekvämlighets- och siktmässigt, men likväl en dröm i varje pojkrum världen över. Vilka former. Stressade dessutom andra biltillverkare att prestera bättre prestandamonster.
7. Oldsmobile Cutlass: Trots gäddhängen på sidorna en riktig skön bil, med tydliga drag av systerbilen Chevrolet Chevelle Malibu. Dock är ingen Cutlass från detta år komplett utan den 7.5 liter stora Rocket-V8:an!
8. AMC Javelin AMX: AMC behöll sin oförnuftighet längre än många andra bilfabrikanter och fortsatte att bygga helgalet coola och tuffa bilar. Javelin från 1974 är en av dem.
9. Holden Monarco GTS Coupe: Rätt customiserad och utrustad är denna australiensiska bil hur ball som helst. Klassiska Slotmags-fälgar och ett Hillborn-scoop och du är på väg åt rätt håll.
10. VW Golf: 1974 var det året som Golfen hade premiär. Inte mitt förstahandsval, men sicken bil. Dess inflytande kan inte överskattas. Lättad GTI-modell med breddade skärmar i plast och i lagomt pimpat tyskstuk blir den ju riktigt fräsig. Och går redigt bra!

Har du någonsin funderat över hur man ska gå till väga om man vill åka över och köpa bildelar billigt i USA? Det har jag. Och jag har dessutom gjort det. 49 kilo bildelar närmare bestämt.

Här är en lista över vad som gäller och vad du bör tänka på!

1. Först och främst: om du inte avser hänge dig åt smuggling (lagbrott) så ska du förtulla och betala moms för dina bildelar om värdet för dem överstiger 4 300 kronor! Mer exakt säger Tullverket så här: “Om inresan till Sverige sker med flyg eller färja i kommersiell trafik får du tull- och skattefritt ta med dig varor för 4 300 kronor.”.
2. Tulltjänstemännen har andra saker för sig att kolla dina resväskor med bildelar för, säg 4 301 kronor.  De fokuserar på att hitta knark och annan skit. You do the math.
3. Jag reste (oplanerat tack vare förseningar) till Sverige via Bromma istället för Arlana. På Bromma flygplats finns ingen tullstation. Hade värdet på mina grejer överstigit 4 300 kronor hade jag alltså varit tvungen att åka till Tullverket efteråt och betala tullavgift och moms.
4. Den som tror sig vara smart kan skicka kvittona i ett brev till sig själv hemma i Sverige. Kostar en dollar, det vill säga cirka 7 kronor (i skrivande stund). Dessutom: Öppna kartongerna, eller kasta dem. Besudla delarna med lite smörjfett som du tar med hemifrån. Vips är grejerna begagnade = värda mindre.
5. Kolla upp vad du ska ha innan du reser, och var du ska köpa dem. De flesta butiker har små lager, och det kan ta dagar (ibland upp till en vecka!) att få hem bildelarna till butik från huvudlager eller till och med den fabrik som tillverkar delarna. Beställ direkt när du landat så ökar chansen att få godiset med dig hem!
6. Till exempel Autozone redovisar bildelarnas vikt direkt på sin webbplats. Det underlättar din planering avsevärt. Så du vet hur många resväskor du behöver, och hur vikten ska fördelas.
7. Många flygbolag erbjuder möjligheten att ta med sig extra resväskor för en struntsumma. Kolla upp vad som gäller för just ditt flygbolag, det är oftast definitivt värt det!
8. Köp en bagagevåg på Kjell & Co eller annan teknikbutik. Det gjorde jag, och det innebar att jag vägde in mina extraväskor på 50.5 lbs (22.9 kilo) respektive 51 lbs (23.1 kilo)…
9. Transportation Security Administration (TSA) i USA kommer garanterat att öppna dina väskor med skumma grejer, så lås INTE väskorna och lämna gärna ett meddelande till TSA. Det gjorde jag, och det märktes knappt att de kollat igenom väskorna (annat än att även de lämnade ett meddelande till mig!).
10. Släpa inte med dig extra resväskor från Sverige, utan köp dem på plats i USA. De kostar inte många dollar på till exempel Walmart. 
11. Detta är ingen uppmaning till brott. Överstiger värdet på dina bildelar 4 300 ska du betala tull och moms!

Här är lite rara fotografier från mitt bildelsköpande i USA.

Larsson i beställartagen inne på O’reilly Auto Parts.

Diverse bildelar på hotellrummet innan de packats i resväskorna.

VM i resväskor! Vanligtvis reser jag endast med två väskor av handbagagetyp…

Släkten ska ha sitt. Dags att skicka vykort.

Ett sött litet meddelande från TSA!

Du må tro att bagagevagnen var svårmanövrerad!

Häromdagen fick jag det här mejlet. Trevligt med lite uppmärksamhet.

Din blogg ”Bildrömmar och drömbilar” har valts ut för att ingå i Cisions topplista över svenska motorbloggar. Bloggen kommer även läggas till i Cisions tjänsteplattform Cisionpoint, ett medieregister som används av våra kunder som finns inom pr- och kommunikationsbranschen och informationsavdelningarna på myndigheter och företag.

Bloggarnas placering i topplistan grundas på en metodik som utgår från inlänkar, alltså antal webbsidor som länkar till bloggen ifråga, hur ofta bloggen uppdateras, relevans, antal läsarkommentarer och mängd bloggar i bloggrullen. Din blogg har alltså baserat på detta vunnit en plats i vår tio-i-topplista.

Kan för övrigt avslöja att min gode bloggvän Anders “Grandprix 63” Hjelm hamnar på samma topplista då Cision av misstag mejlet som skulle gå till honom till mig stället.

Fotografiet är taget av Stefan Baging. Kolla hans grymma fordonsbilder här: http://www.flickr.com/photos/baging/

Det finns verktyg som du bara måste ha tillgång till när du mekar med din bil, som hylsnycklar, skruvstäd och svets. Så finns det de verktyg du väldigt gärna vill ha, men förmodligen aldrig kommer att ha råd att investera i. Eller prioritera framför prylar till bilen.

På min önskelista placerar sig följande verkyg från den senare kategorin:

• Hydraulisk verkstadspress: Tänk att enkelt exempelvis kunna pressa ur och i till lager utan att stå där med slägga och gasolbrännare.
• Pelarlyft: Är jag less på garagedomkraften, pallbockarna och garagehoran nu? Svar ja!
• Inspektionskamera: Oj så praktisk, i synnerhet i motorrum och under bilen. Alla tappade muttrar skulle hittas i ett litet nafs!
• Digital metallsvarv: Skulle helt klart underlätta tillverkningen av divers detaljer till bilen, eller bara en sådan trivial sak som att svarva till ett par bromsskivor.
• Engelskt hjul: Plus kunskaperna att hantera verktyget, förstås! Men sedan skulle jag kunna bygga en helt ny kaross helt själv. Eller nästan, i alla fall.
• Ett redigt blästerskåp: Med tillhörande monsterkompressor, och gärna med plats för stora saker typ fälgar. 

Bubblare (åtminstone relalistiska att ha råd med inom en inte alltför avlägsen framtid): Pelarborr, hjuldolly, och ultraljudstvätt.

Igår tog jag upp boken Motormän i Svealand som hastigast. Det finns lite mer att säga om den, faktiskt.

Det är ett förtjusande litet verk från 1952, med ett vackert band. Innehållet är rart, läsaren får bland annat veta att det fanns 306 065 personbilar och 255 382 motorcyklar registerade i Sverige 1 oktober 1951. Hon eller han får också ta del av en rad personliga bilhistorier från dåtidens motormän i Svealand. Siffrorna som redogör för världsdelarnas bilbestånd 1951 fascinerar också: Amerika har 52 miljoner bilar medan Asien stoltserar med fjuttiga 1 miljon…

Dessutom öppnar boken med fina fotografier, bland annat på en Ford från 1951, en brutalskön Cisitalia och en kurvig Chevrolet Styleline De Luxe, också från 1951.

Jag avslutar blogginlägget med en spännande lista från boken! Antalet registerade bilar i Sverige fördelade efter fabrikat 1 januari 1951, i urval och sorterade:

1. Ford, 46 657
2. Chevrolet, 27 260
3. Opel, 23 730
4. Volvo, 23 544
5. Renault, 9 232
6. Dodge, 9017
7. Citroën, 8 764
8. D.K.W, 8 478
9. Plymouth, 8 266
10. Volkswagen, 7 783

Intressant att antalet Chevrolet var fler än Volvo, och spännande att gatorna verkligen dominerades av jänkebilar 1951. Intressant också att SAAB bara hade fjuttiga 879 reggade bilar i trafik. Men så började företaget också tillverka bilar 20 år senare än Volvo.

Jag har gjort en upptäckt på sistone. Typ under de fem senaste månaderna. Barn har stor betydelse för vad som sker i mekgaraget! Här är hela listan…

1. Jag är så otroligt mycket mer fokuserad på att producera när jag får lite tid över och kan hänga i garaget. Det finns väldigt lite tid till övers för att dra fötterna efter sig. “Just do it” är mottot varje gång!
2. Maratonskrikande bebis gör att jag utvecklat ett fantastiskt tålamod. Bra att ha när jag måste vricka handleden ur led för att dra åt den där sista skruven längst ner i motorrummet (som jag givetvis tappat tre gånger innan gängorna tagit).
3. Bebisprodukter är bra till mycket. Ta bara de där tvättlapparna (de torra), som vi använder för att torka upp bebisen restprodukter. De är mycket slitstarka och dryga, och fungerar även utmärkt för allehanda restprodukter från jänkebilen.
4. Barn gör att man börjar tänka i många steg. Det vill säga tänka långsiktigt, se över hela beslutskedjan. Inte bara det som ska utföras härnäst. Tidigare har jag varit en tämligen usel schackspelare, men nu kanske jag har en ärligt chans även i det spelet!
5. Förhöjt säkerhetstänkande är väl egentligen ingenting jag behöver. Ja, jag har länge inbillat mig själv att jag tänker efter både en och tio gånger innan jag gör något som kan vara riskabelt. Men det är att lura sig själv. Med barn har vi föräldrar helt plötslig ytterligare en viktig orsak till att hålla oss själva vid liv. Å just säkerheten kan vi inte se över nog många gånger.

Behöver du en liten felsökningsguide för att identifiera ett oljeläckage på din automatlåda, till exempel en TH350?! Det duktiga folket på Caprice-forumet vet som vanligt hur man ska gå till väga, och har i ett foruminlägg listat några punkter som är vanligt förekommande när det kommer till oljeläckare på växellådan.

1. Oljetråget inklusive packning. Skevt tråg? Trasig packning? Är skruvarna dragna med för mycket moment?
2. Strutens (bell housing på engelska) tätning mot växellådshuset.
3. Oljestickan och röret denna löper i. Här ska det sitta en packning.
4. Vakuummodulatorn. Korrekt tätad?
5. Uttag/drivning av hastighetsmätaren.
6. Packboxen runt yoken på utgående axel från låda. Rätt vanligt problem om bilen stått längre perioder.
7. Packning plus o-ring runt oljepumpen.
8. Packbox runt konverterns anslutning in i lådan.
9. Sprickor i växellådshuset. Ovanligt, men kan förekomma. Att kolla om allt annat håller tätt.

… men du vet samtidigt att det är dags att byta oljetrasan i garaget när…

1. … den luktar värre än oljan i din bakaxeln.
2. … du blir skitigare än du var innan när du torkar av dig på den.
3. … du hittar trasan vid dörren till garaget. Den har krypit dit av sig själv.
4. … svärmor förser dig med en sopsäck gamla slitna men nytvättade sänglinnen. Whoppi, aldrig har tyg varit så roligt.
5. … den innehåller järnspån, och när du torkar bort det där pyttelilla oljespillet från den nya lacken så…
6. … mekpolaren kidnappar den eftersom dasspappret på toaletten är slut och industripapper river värre än sandpapper i röven.
7. … samma polare är svart runt näsan.
8. … du hittar den tillsammans med de andra 112 oljetrasorna som “bara försvann” i ett råttbo under arbetsbänken.

I går publicerade jag raggarprofilen Sten Berglinds två år gamla lista över de ballaste raggarbilarna. Eller näst ballaste, för här kommer min variant som innehåller både tuffare och coolare jänkebilar!

1. Buick Special från 1957. Har kallats bilhistoriens mest väldesignade fordon. Med all rätt. Det svepande V:et över bilens mittparti, som dessutom spelar tvåhändigt med c-stolpen, är kanon! Den tredelade bakrutan är fantastisk, och grill liksom bakparti är så makalöst vackra att betraktaren tappar andan. En av Buick och GM-koncernerns riktiga fullträffar. Vidare klarar bilen av både hårdhänt och mild customisering utan att tappa sin själ. Dessutom har jag sett så väl plåtrena, en- och tvåfärgade lackeringar som alla fungerar alldeles utmärkt.
2. Lincoln Continental från 1963. Presidenters val är också mitt. Bara dörrarna, där det bakre paret utgörs av självmordsvarianten, gör den här bilen till en designdröm. Dessutom andas fordonet en stadsmannamässig värdighet på ett sätt som få andra bilar mäktar med. Det var inte många som kunde slanta upp de pengar bilen kostade när den kom, men desto fler kan göra det 2009.
3. Cadillac Series 62 Coupé De Ville från 1956. Bilen går även under namnet Tuttfia, och anledningen är enkel. Bilen bystar upp sina krombehag på ett sätt som ger David Cronenburg kåtslag, och de är precis lika omtalade som Edsels ekivoka grill. I övrigt är bilen majestätiskt vacker, ett riktig bombnedslag helt enkelt.
4. Buick Riviera från 1964. Välmarkerat höftparti, en enorm kupé, en lika enorm entré in till kupén och en rakbladsvass och hungrig grill. Där har du Rivieran i ett nötskal. Fordonet är raka motsatsen till ordet diskret. Tack för det, GM.
5. Dodge Polara från 1960. Med sina extremt välvda vindrutor och avkapade fenor är bilen en något udda fågel i sammanhanget. Men det gör inget, för det bilen eventuellt tappar på att vara annorlunda tar den igenom på sina pråliga vräkighet. Titta på en nypolerad Dodge Polara som solar sig och du är blind resten av ditt liv.
6. Pontiac Bonneville från 1962. Om du ber någon, vem som helst, rita en fantombild av hur en raggarbil ser ut, så kommer en Pontiac Bonneville från tidigt 60-tal att utkristallisera sig. Jag är helt säker. Latinamerikas lowrider-favorit nummer ett är också raggarna och jänkebilsfantasternas älskling. Du behöver inte betrakta bilen särskilt länge innan du förstår varför.
7. Chevrolet Caprice från 1965. Well, jag hoppas att du såg den komma. Om du inte redan förstått att jag är kär i Capricer så gör du det nu. Deras skönhet är given, och behöver inte kläs i ord.
8. Chrysler 300G från 1961. Snurrbara säten och fenor som nästan går att flyga med är två fina designidéer som utmärker denna bil. Lyx och prestanda i ett fick varje svensk grabb, och säkerligen en och annan tjej, att under början av 60-talet längta hårt och länge efter en Chrysler 300G.
9. Plymouth Fury från 1961. Passande namn på en världens till utseendet mest arga bilar. Fordonet är en orgie i vacker formgivning.
10. Chrysler Imperial från 1959. Stor. Tung. Magnifik. En bil värdig den som bestämmer över ett stormaktsvälde, helt enkelt.

Bubblare som inte riktigt klarade sig in på listan är Buick Electra och Buick Le Sabre från 1959, Pontiac Star Chief från 1957, Lincoln Premiere från samma år och Buick Roadmaster 75 från 1958 (vilken j-vla häck den bilen har!).

Hur ser din lista ut?

För två år sedan listande Expressens förre medarbetare Sten Berglind de tio bästa raggaråken. Han hade naturligtvis en del poänger, men missade också en j-vla massa godis. I synnerhet som han en ynka gång var inne och nosade på 60-talet.

Gubben (grymt kunnig i ämnet med bland annat boken Raggare på sitt samvete) är förmodligen väldigt färgad av sin egen uppväxt, han är ju själv raggare sedan 50 år tillbaka. Men samtidigt gör det honom lite lätt oflexibel i sinnet.

Det ska det bli ändring på i morgon bitti, då jag listar tio vrålheta jänkebilar. Men först, Stens gamla dammiga lista från 2007.

1. Ford Fairlane Crown Victoria från 1955.
2. Cadillac 1959.
3. Chevrolet Bel Air 1958.
4. Oldsmobile 98 från 1958
5. Hudson från 1951.
6. Buick Limited från 1958.
7. Dodge Custom Royal från 1959.
8. Ford Thunderbird från 1960.
9. Mercury Eight från 1949.
10. Ford Fairlane Skyliner från 1959.

Så har jag äntligen fått arslet ur vagnen och släppt ut Bettie på sommarbete. För en vecka sedan ställdes hon på, och i fredags var det säsongspremiär för Capricen.

Vad har jag då hunnit med att göra under den första vintern?! Inte alls allt jag hade tänkt mig. Anledningarna har varit flera, men de två viktigaste är förstås att jag och flickan flyttat till radhus och att jag blev uppsagd i maj och var tvungen att fixa nytt jobb (vilket tack och lov gick både snabbt och smärtfritt).

Här är i alla fall (hela!) listan över saker jag åstakommit: 

1. Bytt packbox mellan kardan- och bakaxel
2. Ny olja i bakaxeln
3. Nya tändstift
4. Fixat nya dörrlister på framdörrarna, samt diverse små rostangrepp under de gamla listerna
5. Nytt bränslefilter
6. Nytt oljefilter i motorn
7. Bytt motorolja
8. Satt dit ny huvkråka
9. Riktat upp bakre kofångare
10. Installerat bilstereo, slutsteg och högtalare
11. Renoverat plåtfälgarna, samt satt dit egencustomiserade centrumkåpor
12. Ny växelspaksknopp
13. Monterat customiserat bromsljus i bakre vindruta
14. Nytt luftfilter

För att vara helt grön på att meka med bilar är jag nöjd, men riktigt glad blir jag först nästa vår om jag åstakommit mer än under föregående vinter.

Gårdagens blogginlägg - som tangerade ämnet muskel- och ponnybilar - har väckt en fråga. Var går gränsen mellan dessa två klassificeringar, och vilken bil räknas egentligen som vad?

Det finns två sätt att se på den saken. Den enkla och den komplicerade listan:

Vad har du för åsikt i ämnet?

Jag snubblar redan på namnet på den klisterlapp som sitter på insidan av Capricens baklucka. Service Parts Identification Decal ligger inte särskilt bra i munnen.

Att sedan lista ut vad alla General Motors koder står för - de så kallade Regular Production Option - är än klurigare.

Några är tydligare än andra. Som koden GU4, som står för att bakaxeln har utväxling 3.08. Eller K64, som berättar att generatorn laddar 78 ampere.

Även LM1 är tydlig, den koden säger att bilen rullade av bandet med en bensinmotor på 5,7 liter med 8 cylindrar och fyrportsförgasare.

Magiska 9C1 förkunnar att kärran är en snutbil.

Sedan blir det luddigare. Här är några (av många) koder jag inte fattar så mycket av:

• 1AA: Sales incentive - retail amenities
• 7Z9: Cluster police type-telltale
• 8YH/9YH: Component RR LH computer sel susp
• EGW: Fleet program - “delayed warning”

Följande koder hittar jag över huvud taget ingen information om: D6J, E5Z, Z7Z, E9Z, LAK, LBK, VQ2, YT9, Z5T, 1EA, 1E2, 11U, 6F3, 6PC, 627, 629, 7G2 och 9A3.

Hilfe!

När tidningen Forbes listar världens vackraste bilar är det idel självklarheter som räknas upp. McLaren F1 och Bugatti Type 41 Royale samsas med flera olika Ferrarimodeller, Delahaye 135MS Figoni et Falaschi och svenska Koenigsegg.

Väldigt vackra bilar, men väldigt förutsägbara i ett sådant sammanhang.

Då är det roligare när samma tidning ger sig på att försöka lista världens sämsta bilar. Så här ser den uppställningen ut.

• AMC Pacer 1975-1980
• Chevrolet Vega 1970-1974
• Citroen SM 1970-1972
• Fiat Strada 1978-1988
• Ford Bronco II 1983-1989
• Ford Edsel 1957-1959
• Ford Pinto 1971-1980
• Honda Accord hatchback 1978
• Mazda RX-2 1971
• Oldsmobile Delta 88 1979-1984
• Pontiac Fiero 1984
• Renault Dauphine 1956-1968
• Sachsenring Trabant P50 1957-1962
• Yugo GV 1981-1991

Att Pontiac Fiero och Ford Edsel är usla, det vet vi. De är erkänt bråkiga bilar.

Men jag hade faktiskt ingen aning om att Ford Bronco och Oldsmobile Delta 88 var sådana problembarn?!

Dessutom, var är Opel? Var är folkbubblan, vars hopplösa kupésitutation beskrivits med de bevingade orden “så patetiskt värmesystem att det under en kall dag är effektivare att sätta eld på sitt eget hår”. Volvos 300-serie, någon? Borde inte så väl Peugeot som Renault ha åtminsone varsin bil på den här listan?

Sugen på fler kassa bilar - spana in Time Magazines lista över världens 50 sämsta bilar!

http://www.time.com/time/specials/2007/0,28757,1658545,00.html

Jag har knutit ett Google Analytics-konto till min blogg. Mest för att jag är så nyfiken på hur folk hamnar på Bildrömmar och drömbilar.

Bland de mer spektakulära sökfraserna läsarna - kanske du? - plitat in i Google för att slutligen hamna hos mig återfinns dessa 10:

1. “Bystiga”: Förmodligen var det inte kromtuttar som eftersöktes.
2. “Batteri eller generator”: Det är frågan. Prova båda…
3. “Betydelse av bildrömmar”: Det är verkligen frågan!
4. “Dyrt att äga en Hummer?”: Jämförelsevis, ja.
5. “Fälgar i lågkonjunktur”: Håll dig till plåtisarna.
6. “Hur mycket bensin drar en Chevrolet Blazer?”: Hur rund är en boll?
7. “Hur tjock is krävs att bära en bil?”: Hur djup är en grop?
8. “Pimpa din bil”: Ska du göra!
9. “TV4 wokmat”: Du som faktiskt klickade på länken i sökresultatlistan i Google - vad tänkte du?
10. “Vindrutetorkare som låter”: Nej tack!

Amerikanska Forbes, en tidningen som älskar listor (vem gör inte det!), har precis kompilerat en ny sådan över den amerikanska trafiken. Här är några lika intressanta och skrämmande punkter:

1. I snitt dör 110 amerikaner varje dag i trafikrelaterade olyckor.
2. Eftermiddagens rusningstrafik mellan 17:00 och 19:00 är farligast att köra i, då stryker närmare 7 personer per timme med.
3. 36 procent av olyckorna med dödlig utgång om natten involverar sprit, på dagen är procentsiffran “bara” 9 procent.
4. Flest personer dör i bilolyckor när veckodagen är en lördag, och den månad då flest går åt i trafiken är augusti.
5. USAs nationaldag - 4 juli - är den dag på året då flest avlider i bilolyckor.

För resten, för ett tag sedan gjorde Forbes även en lista över städerna med de jobbigaste trafiksituationerna. Ett litet tips till dig som avser köra bil i USA.

1. Los Angeles (Kalifornien)
2. San Francisco (Kalifornien)
3. Washington (Tillhör ej något delstat)
4. Atlanta (Georgia)
5. Houston (Texas)
6. Dallas (Texas)
7. Chicago (Illinois)
8. Detroit (Michigan)
9. Riverside (Kalifornien)
10. Orlando (Florida)
11. San Jose (Kalifornien)
12. San Diego (Kalifornien)

Känns som Kalifornien är en j-vligt bråkig delstat, vilket i och för sig inte kommer som en överraskning med tanke på hur många vägar de har där.

Det finns naturligtvis många fler exempel på att fyrkantsdesignen har firat triumf på triumf de senaste åren. Här är en lista över lite dyrare klossbilar än de jag skrev om i går.

1. Ford Bronco, konceptbil.
2. Ford F-250 Super Chief, konceptbil.
3. Jeep Patriot, Startech edition 2008.
4. Ford Flex 2010.
5. Cadillac E-flex, konceptbil.
6. Rolls Royce Phantom Drophead Coupe.