Om du planerar att köpa en Chevrolet El Camino tycker jag att du ska hålla lite i slantarna. Förutom att Blocket är nedlusat av dem, förekommer de alltid i radannonserna i Wheels och Power Magazine. Dessutom är de en högst vanlig syn ute på Sveriges gator. Som denna fina El Camino från 1971.
Prutläge med andra ord!
Min gode bloggvän Anders Hjelm (http://grandprix63.blogspot.com) fick förhandstitta på flygarna i förra blogginlägget. Han var minst sagt svalt inställd till dem, och lät meddela att örnar och dödskallar inte skulle locka honom till min blogg.
Istället för fågelfän och delar av benrangel skickade han sin egen tolkning, och vilken tolkning sedan! Klart snygg flygare (se nedan) som verkligen sätter fingret på den ömma punkten, vad min blogg faktiskt handlar om. Inte så många örnar, men desto mer muskelbilar, motorer men framför allt: Människorna bakom bilarna.
Ibland blir man lite hemmablind, minst sagt.
Här är Anders toksnygga flygare. Notera de skönt murriga färgerna och att rastret lyser igenom. Stiligt och coolt. Det finns bara ett problem: Jag är tillbaka på ruta ett med många detaljer och ett foto. 
Det börjar dra ihop sig till Wheels Nat’s Winter 2012. Dags att sparka igång marknadsföringen av bloggen.
De med minnet i behåll minns att jag tog hjälp av min gamla polare Lasse förra året med just layout av flygare i marknadsföringssyfte. Blev nöjd med resultatet, men insåg efter en stunds eftertanke att jag inte vill ha några fotografier på flygarna. Dels för att det skulle kosta betydligt mer att printa/tryck dem, dels för att jag vill att flygarna ska vara rena och enkla med så få detaljer som möjligt.
Så jag satte mig ned med internet, ett gäng gratistypsnitt och Photoshop. Se, det blev ju några utkast i alla fall.
Tycker att de alla är snygga på sitt sätt om än inte superinformativa, och har fått höra att de både är bra och att de liknar allt från nazistpropaganda till reklam för Hells Angels. Vet inte hur det ska tolkas, men de verkar i alla fall väcka känslor. Det är bra. Om man sedan tror att de är just reklam för nazister och motorcykelklubbar är det naturligtvis mindre bra. Men jag tror och hoppas att det mest är folks livliga fantasi som spökar.
Eller vad säger du?
Two-Lane Blacktop är utan tvekan en av de absolut bästa bilfilmerna någonsin.
Precis som genrekollegan Vanishing Point beror detta på att Two-Lane Blacktop är en av de bilfilmer som tar upp de existentiella frågorna. Manuset är inte särskilt komplext, och präglas inte av något filosofisk bråddjup, men ändå. På ren svenska handlar Two-Lane Blacktop om meningen med livet. När filmens fyra olika huvudpersoner (GTO, The Driver, The Mechanic, The Girl) lever ett par dagar av sina liv framför våra ögon är det samtidigt hela deras liv som passerar förbi oss. Döden, ungdomen, åldrandet, kärleken, pengarna, lyckan. Alla är de ämnen som spelar stor roll i Two-Lane Blacktop precis som i det verkliga livet.
Det är därför Two-Lane Blacktop får det absoluta toppbetyget.
En detalj som drabbar tittaren är det otroligt långsamma tempot som Two-Lane Blacktop utspelas i. Det kan uppfattas störande på samma sätt som när dogmareglerna slog igenom för 16 år sedan. Men det skapar samtidigt effektivt utrymme för eftertänksamhet, tittaren hinner med lätthet med att fundera över de stora frågorna. Och långsamheten bidrar med stor autenticitet.
Ja, befriande skulle jag kalla tempovalet. Fjärran är alla stökiga detaljer som t.ex. moderna actionfilmer som Transformers 3 formligen är nedlusad av. Inte heller behöver vi dras med den tokstress som sänker rullar som de i Fast & Furious-serien. Anledningen till detaljorgierna och superstressen är självklar: Man försöker släta över det faktum att man inte har någon historia att berätta.
I Two-Lane Blacktop är det precis tvärtom. Sparsmakat med fart och fläkt, och varenda pinal som återfinns i filmen har något att berätta och bidrar till historien. Och när motorerna väl vrålar till, ja, då är det på allvar.
Förutom att Two-Lane Blacktop är filmvärldens svar på musikbranschens evergreen så är rullen också fylld med odödliga filmrepliker och ordväxlingar.
Här är några, som exempelvis när GTO försöker imponera och utmana, men misslyckas kapitalt:
“GTO: I don’t like being crowded by a couple of punk road hogs clear across two states, I don’t.
The Driver: I don’t believe I’ve seen you. Of course, there’s lots of cars on the road like yours. They all get to look the same. They perform about the same, too…”
Eller när The Mechanic / The Driver säger några sanningens ord:
“The Mechanic: You’d have yourself a real street-sweeper here if you put a little work into it.
GTO: I go fast enough.
The Driver: You can never go fast enough.”
Och så har vi filmens liksom livets ultimata tagline:
“GTO: Performance and image, that’s what it’s all about.”
Bilarna i Two-Lane Blacktop är många, snygga och tuffa. Förutom de två som bär upp filmen - En Chevrolet 150 från 1955 och en Pontiac GTO 1970 - kryllar det av fräna åk. I synnerhet i den senare halvan av filmen då det hängs på dragracebanan Lakeland International Raceway. Dodge Super Bee från 1968, en supervässad Chevrolet Corvette från 1964, Dodge Charger Daytona från 1969, mängder av den första generationens Camaro och så vidare.
Det är mycket snack om Bullitt och American Grafitti när det kommer till bilfilmer som gjort ett betydande avtryck i filmhistorien. Inget ont om dem, men Two-Line Blacktop är filmen som formade och fostrade fler än en generation biltokiga motorskallar. Det har den fortfarande potential att göra, om än i betydligt mindre skala. För runt nästa krök väntar nya utmaningar, nya äventyr, nya människor, nya bilar. Där väntar resten av ditt liv, oavsett om du lever på 1970-talet eller 2012.
Bilbetyg: 10/10
Filmbetyg: 10/10
Magasinet Life fyller 75 år och passar samtidigt på att lista de 75 bästa framsidorna någonsin. För mig är valet av det coolaste enkelt. Omslaget ser utan tvekan ut så här.
Glöm inte att titta in på magasinets webbplats. Life kan verkligen stoltsera med världens bästa fotografer.
Här hittar du Life: http://www.life.com/
Så här ser delar av startfältet ut (fordon med fyra hjul, stencoola tvåhjulingar tillkommer) så här långt till Färnsjörepan 2012 (förare inom parentes). Snacka om maxad lineup till arrangemanget som bäst beskriv som isracing för fullvuxna och som går av stapeln i Filipstad den 3 mars.
Tillkommer gör ett antal andra skojiga fordon som en 5 ton tung lastbil, en etanoldriven gammel-SAAB, några tokvässade hundkojor, en Triumph Spitfire från 1966 med mera. Var där eller vad fyrkantig!
Det är alltid spännande att se hur andra människor har det i sina mekgarage. För ett tag sedan följde jag av den anledningen med en polare till hans vattenhål. Då han äger betydligt fler bilar än bara sin Mercury Cougar, bland annat två Jaguarer, så innebar det ett besök i Stockholms kanske största - trumvirvel - Jaugargarage.
Trots mottot “Jaguar Only!” hade några personer fått dispens för andra bilmärken, bland annat en fräck Alfa Romeo Montreal. Mekgaraget var dock mest fyllt med britter. Cirka 30 - 35 Jaguarer för att vara mer exakt. Några E-type förstås, men också en Jaguar XJ plus ett antal Jaguar Mark II varav en fet rackare med en sexa bestyckad med trippla förgasare.
Anor har garaget också. En av gubbarna berättade att han hängt här i 30 år. Kanske för den höga trivselfaktorn, kanske för den låga garagehyran: 600 spänn per månad. Då ingår bandsåg, tryckluft framdragen till ett antal åtkomstpunkter runt om i garaget, hydraulpress, saxlyft, svarv med mera. Dock är varje mekplats inte särskilt stor, en bil får plats och så finns det utrymme för en arbetsbänk. That’s pretty much it. Några hade löst detta genom att slå till på två mekplatser brevid varandra för att på det sättet även få plats med alla nya och begagnade Jaguardelar.
I övrigt är mekgaraget tämligen väldisponerat med en bred körgång i mitten där i princip två bilar kan mötas, och så mekplatser på båda sidorna av körgången.
Innan jag lämnade mekgaraget blev jag för övrigt påmind om att jänkarna (Mopar) var långt ifrån ensamna om att tillverka motorer med hemisfäriska förbränningsrum när det begav sig. Den som är sugen på att ta reda på mer kan ju alltid skriva in Harry Westlake i valfri sökmotor och inse att Jaguar lanserade hemi ett par år tidigare än Chrysler.
Jag ber för övrigt om ursäkt för den redigt sopiga kvaliteten på fotografierna. Men vad gör man när man bara har tillgång till en mobilkamera.
Paus i diskussionen om skillnaden mellan olika kamaxlar och deras respektive användningsområde.
Precis som i alla andra mekgarage uppstår det ibland dispyter. Det här är ett (väldigt svenskt) sätt att hantera det på: En lapp med ett ilsket meddelande.
Två av många Jaguar Mark II i Jaggagaraget.
Frans äger också en Jaguar Mark II. Till den har han renoverat en Jaguarbakaxel och håller för närvarade på med en motorrenovering.
Kan upplysa dig om att en Jaguar E-type inte är ett bra köp för långa människor som mäter över 1850 mm i strumplästen. Väldigt snålt med utrymme.
Jaguarsgaragets fikahörna. Där serveras det thé och scones…
Det finns en uppsjö tv-serier med fokus på bilar numera. För att hålla koll på dem alla och vad de handlar om har jag gjort en lista. Mycket nöje!
Bonus
Varför inte arrangera en liten quiz, eller frågesport som det heter på ren svenska, för kompisarna i mekgaraget eller bland dina jänkebilsintresserade polare. Det har jag gjort, och det var uppskattat. Om du inte orkar skriva en egen frågesport kan du låna min. Här är den (korrekta svar är markerade i kursiv text):
Vad för bil sportar raggaren Leffe i Sunes sommar?
Vilket år började Chevrolet tillverka sin världsberömda smallblock?
Att Mopar står för Motor Parts vet vi väl alla, men vilket årtioende började Chrysler använda denna term?
Gillar man jänkebilar diggar man Burt Reynolds, som bland annat var jävligt ball i filmen Smokey & The Bandit. Vilka av föjande tre stenhårda rullar, sprängfyllda med tuffa jänkebilar, har han också haft en huvudroll i?
Vilket av följade tre svar innehåller de BÄSTA anledningarna till att du skulle vilja plana blockets cylinderdäck.
Vem eller vilka var det som lovsjöng Chevrolets bigblockmotor 409?
På tal om jänkebilar och musik. Vilket svarsalternativ innehåller fyra band som haft jänkebilsrelaterade motiv på sina singel- eller albumomslag?
Pontiac GTO introducerades 1964, men vilken motor var det GM krönte sitt verk med och som var starkskottet för muskelbilseran?
Chevrolet Nova hade faktiskt tre syskon under början av 70-talet som alla var väldigt lika Novan. Vad hette de?
Vad har Rob Halford, Seasick Steve, James Hetfield, Eric Clapton, Roy Orbison, Mike Ness, Jon Bon Jovi, Eddie Van Halen, Jeff Beck, Sammy Hagar, Bruce Springsteen, Vince Neil och Alice Cooper gemensamt?
Det här mejlet damp ner i min mejlbox för några månader sedan:
Hej Peter,
Mitt namn är **** ***** och jag arbetar med att sprida information om [STOR biltillverkare] ******* *********.
Jag har just funnit din innehållsrika och väldigt snygga bilblogg och undrar om du vore intresserad av ett samarbete med mig? Jag är intresserad av att skriva en text till din blogg om ********** ********* med innehåll som passar med ditt nuvarande innehåll på bloggen. Du får gärna presentera texten som en sponsrad text för att skilja ut den från dina egna texter.
Jag betalar gärna 1000 sek för att ha texten, samt två länkar till ********** hemsida, på din blogg. Självklart får du godkänna texten innan du lägger upp den på sidan.
Jag hoppas att detta låter intressant för dig?
Med vänliga hälsningar,
**** *****
Jag tackade nej. Även om texten tydligt skulle vara utmärkt som sponsrad kände jag att min trovärdighet och bloggens integritet skulle få sig varsin törn. Dessutom är min tanke att varje blogginlägg att det ska tillföra något, vilket var en klar osäkerhetsfaktor här.
Vad säger du? Gjorde jag rätt? Är tankarna ovan sunda? Jag tycker det, men det är du som bestämmer.
Designern Christian Annyas har i samband med att Chevrolet fyller ett sekel i år samlat en rad av bilmärkets mätartavlor på sin blogg. Det handlar främst om hastighetsmätare från 1941 till 2011, och en rad bilmodeller som Bel Air (1956), Impala (1959), Camaro (1969), Nova (1970), Silverado (1985) och Corvette (2003) avhandlas.
Christian Annyas passar samtidigt på att skjuta ner idén med digitala hastighetsmätare som en fräsch design för samtiden. I alla fall om de ska ha samma typsnitt som det gamla digitala stoppuret (som kom 1971). Det ser bara daterat ut, menar Annyas. Jag kan enbart hålla med. Har ju trots allt gasat runt i en Open Kadett GSi från sent 80-tal…
Läs mer här: http://annyas.com/chevrolet-speedometer-design/
Jag tittade precis igenom en av mina mobiltelefoner och hittade ett plåtat gatufynd från i somras! Alltid trevligt. Särskilt när gatufyndet visar sig vara en tämligen välvårdad Chevrolet Caprice från 1977.
För övrigt har jag siktat en hel del jänkebilar ute på vägarna denna vintern på grund av den totala snöbristen (tack för det!). Och igår såg jag en mc ute och rejsa. Vem vet, kanske blir det fler fynd än vanligt vintern 2011/2012?!
Titta vad jag hittade i ett garage på Södermalm i Stockholm för ett tag sedan. En av Sveriges tuffaste firmabilar. Ja, Retro Måleri AB gör helt rätt som kör runt i (bland annat) en Chevrolet 3800 Deluxe Panel Truck från 1948.
Vis av erfarenhet skickade jag en hyfsat detaljerad önskelista till min bättre hälft, och det gav utdelning. Följande bilböcker gömde sig under lagren av tejp, julklappspapper och snören. Gissa om jag var (och är!) världens gladaste biltok för några dagar sedan.
De närmaste månadernas toalettsittningar är räddade!
Då behöver vi något att se fram emot. Ja, även om meksäsongen är som intensivast under de kommande vintermånaderna så behöver vi alla ett litet tillskott av energi. Och det hämtar vi från bilsommaren som var.
Här är ett urval bland de fotografier jag plåtade på bilträffar under sommaren 2011. Håll till godo, och hoppas du känner dig inspirerad att ta tag i mekandet i garaget!
Året är 1965, och det är Halloween. Den lokala hamburgerrestaurangen Tubby’s Drive-In, mötesplatsen för traktens ungdomar, ska bommas igen. Detta på grund av att stadens politiker och andra högdjur vill tjäna pengar på marken och bygga ett kontorskomplex. Stadens maktelit har också tröttnat på allt bus som omgärdar stället.
Ungdomarna blir rejält sura, och gänget The Hollywood Knights som hänger vid hamburgerhaket (och bilverkstaden brevid) hämnas förstås. Det blir många nakna rövar, det vill säga moona genom bilfönster i sann raggaranda, och en del urinerande i högdjurens bål. Att jävlas med rättsväsendet - bestånde av Kling och Klang-poliser - ingår också i humorrepertoaren. Detta göres enklast genom okokta potatisar i avgasröret samt avskruvande handtag på polisbilsdörrarna.
The Hollywood Knights är lite utav en lättviktsversion av Sista natten med gänget (American Graffiti). En rörig men livfull berättelse om vad som händer en kväll i ungdomarnas liv. Man rejsar, hånglar, knullar och hyperventilerar över kvinnobröst. Man oroar sig för framtiden (Vietnamkriget och den livslånga kärleken).
Ungdomarnas liv tycks sakna mening och funktion, men där finns också själva poängen! De befinner sig i limbo mellan tonårs- och vuxenliv. En tid i livet som är lika fylld med drömmar, glädje som ångest. Den tiden lyckas The Hollywood Knights gestalta riktigt bra.
Filmen är också ett måste för den som vill uppleva stämningen och detaljerna; B&M-tröjor, emaljskyltar med bilrelaterade logotyper, mekoveraller och bowlingskjortor med broderade namnskyltar samt Olympia-öl (figurerar även i American Graffiti).
Å så ska vi inte glömma alla astuffa bilar! Det kryllar av dem. Vad sägs om Shelby Cobra 427, en kompressormatad Chevrolet 210 från 1957, Pontiac GTO från 1965, en het Chevrolet El Camino från samma år, flertalet Porsche 356 A Speedster, Ford Coupe från 1940 (chopped, slammed & channelled!), Ford F-100 från 1953 med slot mags-fälgar…
Det här är ingen film det regnade Oscars över när den kom. Men om du har ett seriöst bilintresse är det en film du ska ha sett. Punkt slut.
Bilbetyg: 9/10
Filmbetyg: 6/10
I så fall hade min lista över favoritbilar från året då jag kom till världen sett klart häftigare ut. Inte som den mediokra förteckningen som jag publicerade i fredags.
1970 var nämligen det år då alla de fräckaste åken fanns att köpa hos bilnasaren. Ja, hade jag varit född 4 år tidigare hade alltså min lista sett ut som följer:
I måndags lyckades sambon med konststycket att gena i parkeringshuset av stål och betong på sitt jobb. Ni kan ju säkert gissa vad resultatet blev, förutom flera nanosekunders tidsvinst då. Jepp, fula skrapmärken i lacken på bruksbilen.
OK… Vem skulle inte bli sur… Men… Jag har blivit uppfostrad att ta god hand om de investeringar jag gör, så att de håller så länge som möjligt. Alltså blev jag allt annat än glad när nyheten nådde mina öron. Jag blev asförbannad. Min syn på persedelvård - det var inte särskilt många veckor sedan jag lade ner att ett antal timmar på tvätt och vaxning av bruksbilen - och att man ska vara rädd om sina grejer känner min sambo mycket väl till. Det var därför med viss ångest som hon framförde bilmisshandeln.
Istället för att få ett psykbryt och bjuda på en lååång utläggning och svavelosande predikning om vikten av att inte slarva höll jag i princip käft. Det enda jag gjorde var att beklaga eländet och upplysa henne om att hon själv fick stå för kostnaderna att reparera bilen.
Efter några timmar lättade trycket och jag bestämde mig för att “Slarv eller inte, sambon har knappast sabbat bilen på pin kiv”. Alltså började jag leta lackverkstad, ta in offerten och göra det som en god medmänniska ska göra: Försöka dra sitt strå till stacket. Jag kommer dock och fortfarande inte betala något. Får sambon själv pynta lackkostnaden törs jag svära på att hon för all framtid kommer lära sig att vara försiktigare när hon kör bil.
Sambon blev så överraskad och glad över det uteblivna vredesutbrottet att jag fick en bok som tack. En bilbok vid namn “Boken om bilen: bilens historia i bilder”. Riktig kul och massiv pjäs att ha på toa eller nattduksbordet med en lättsam introduktion till 1 200 bilar, motorer, epoker, biltyper, upphovsmän och annat bilrelaterat.
Tänka sig, veckan började dåligt och slutade mycket bättre. Det lönar sig att tygla humöret.
Vad sägs om en lista med favoritbilarna från det året jag föddes?! Å du, vilka bilar var och är balla det året då du kom till världen, kära läsare? Gör som jag vetja, och lista 10 bilar.
Själv föddes jag 1974. Det var typ det året då muskelbilarna dog. Ordentligt. Detta på grund av oljekrisen. Mustang II från detta år kunde köpas med en Pinto-motor om 4 cylindrar. 74:ans Camaro fanns till salu med en hundra hästar klen raksexa om 250 kubiktum. Chevrolet Corvette erbjöds med ett hästkraftsantal från 195 till ynkliga max 270 kusar. Ja, du ser ju illa ställt det var.
Ja, 1974 var ett fruktansvärt dåligt bilår. Volvos P1800 lades ner året innan, och den sista årgången är således den från 1973. DeLorean Motor Company bildades 1975. Jaja, här är i alla fall min lista. Trots bilmisären har jag lyckats skrapa ihop 10 riktigt balla fordon, men det tog sin modiga tid.
