Bildrömmar och drömbilar

Ingen bil och inget garage är komplett utan den rätta utsmyckningen. Get your hot stuff at House o’ Speed!

http://www.houseospeed.com

Ja, Busqvarna kanske hon ska få heta, Rödqvarnan som nästan är dubbelt så gammal som jag. Född 1951 och med ett ursprung i Jämtland har hon färdats upp och ner genom Sverige ett antal gånger. Det är en resa som nu - efter alldeles för många års stillstående i ett garaget i södra Stockholm - kan återupptas.

Snabba fakta och några anekdoter:

1. 5 000 spänn kostade hon. Det är löjligt lite pengar.
2. Det stod mellan Rödqvarnan och en H-D Sportster för närmare 40 000 kronor. Valet kändes naturligt. H-D är för gubbar med liten snopp.
3. Sist Rödqvarnan besiktigades var… 1982! Wow.
4. Vad du än säger kommer jag inte att originalrenovrade den här bågen - jag kommer att smeka henne med vinkelkap och 80-papper på väl valda ställen. Jepp, vi pratar bobber. Enligt TS Trading i Göteborg tillverkades det 75 000 Rödqvarnor i Sverige, och 10 000 av dem finns fortfarande kvar. Inget att spara på med andra.
5. Men du, ta det lugnt. Jag kommer att köpa dubletter av de grejer jag modifierar. Så att det går att återställa henne i originalskick så när som på lacken (som är så patinerad att den inte längre ens skyddar mot rost).
6. Måste tilläggsisolera mekförrådet till sommaren. Så att man kan meka där året runt! Snacka om att jag längar till att det blir plusgrader ute - och inne i förrådet.
7. Du kommer att få se mer av Rödqvarnan, va så säker. Till dess får du hålla till godo med ett fotografi som den förre ägaren tog.

Jag har något att erkänna för dig, kära läsare. En hemlighet jag har burit på i några veckor.

Bettie kommer att få dela min uppmärksamhet med ett annat åk framöver!

Låt oss utveckla det hela till en liten gissningslek. Fordonet ifråga har producerats i cirka 75 000 exemplar, allt som allt. Idag finns det cirka 10 000 exemplar kvar, så någon snäll originalrenovering har fordonet knappast att se fram emot. Fordonet finns också i ett antal olika nyanser av samma originalfärg eftersom delarna på den tiden doppades i stora färgbad istället för att sprutlackeras med exakt samma nyans. Ska man köpa helt nya kolvar kostar de cirka 1 200 kronor styck. Inköpspriset var futtiga 5 000 kronor.

Så. Mer säger jag inte. Nu får du gissa!

Min systerdotter har precis fyllt 20 år. Hon gillar att skriva romaner och noveller, så varför inte ge henne några böcker i ämnet i present. “Så skriver du romaner” och ”Nya författarskolan” placeras i varukorgen på Amazon.

Men vänta. De har ”Speedseekers” till ett vettigt pris. Den boken har jag letat efter länge. Och titta, “The Greatest Movie Car Chases of All Time”. Med en återfunnet intresse för tvåhjulingar lockar även “How To Build a Bobber On a Budget”.

Hoppsan. Det blir en dyr faktura. Ganska exakt 730 kronor dyrare än vad jag har tänkt mig.

Men det är det värt. Jag kan verkligen, verkligen rekommendera “Speedseekers”. Stämningen - kulturen - bilderna - bilarna. Makalös bok som skänker många timmar glädje. Köp!

Förra veckans besök i San Diego och mexikanska Tijuana resulterade i en hel del spännande bilspotting.

Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/yeoyt9f

Bland de bilar som ingår i fotoserien återfinns:

1. Chevrolet Caprice 1980
2. Chevrolet Camaro SS 2009
3. Chevrolet Camaro 1985
4. Chevrolet El Camino 1967
5. Chevrolet Impala 1963
6. Dodge Super Bee 1969
7. Ford Falcon Futura Sprint 1965
8. Ford Mustang 1965
9. Oldsmobile 442 1970
10. Pontiac Grand Prix 1979

Det var den första actionfilmen jag såg. Mamma hade blivit med VHS och jag lånade rullen Code of Silence av en kompis. Tror året var 1987, eller så. Givetvis mörkade jag de våldsammare partierna i filmen och slätade över det med en kommentar i stil med “… som Rosa Pantern, men med någon biljakt…”. Mamma var skeptiskt, men lät mig i alla fall se filmen.

Kommer ihåg att jag häpnade över att skurkarna hotade filmens huvudrollsinnehavare med en Colombian Necktie. Minns mycket väl att jag diggade alla sköna jänkebilar. Filmen kändes väldigt USA, väldigt New York (trots att den är inspelad i Chicago). Ruffiga t-banemiljöer och rostiga amerikanare hjälpte till att förstärka den bilden.

Chuck Norris gjorde förstås sitt till. Den hårda hjälten, som aldrig avvek från sina ideal trots ett massivt grupptryck. Stort för en 13-åring.

Tyvärr kan jag meddela att Code of Silence inte åldrats särskilt väl. Den enda riktig behållning så här 23 år senare är bilarna. Chuck Norris väderbitna Pontiac Firebird från 1974 sida vid sida med en tung 1981 Plymouth Grand Fury i polisbilstappning. En dominant Chevrolet Monte Carlo Landau av 1977 års modell gungar fram och snor uppmärksammheten från en luggsliten Cadillac Coupé de Ville från 1977.

Som sagt. Mycket trevlig film när det kommer till bilarna.

Bilbetyg: 7/10

Filmbetyg: 3/10

Indirekt men väldigt bra reklam för Chevrolet Caprice - från Pennzoil! Tack för det.

Nitroz har börjat med webbtv. Tänk va gött att tekniken numera är så billig att vem som helst kan börja pyssla med tv-journalistik.

Ärligt talat har Nitroz några repor kvar att köra innan det är kvalitet från start till mål. Reportagen är extremt pratiga och oredigerade. Allt som sägs ska tryckas in.

Men, men. Charmiga är de, tv-sändningarna. Och intressanta som fan. Och välbehövliga för bilhobbyn! I synnerhet de program som tar upp fordonsteknik. Så börja med avsnitten om turbon och kolfiber. Bra skit!

http://www.nitroz.se

Bilar, livsstil och rock’n'roll. Med de orden försöker Bilsport Classic att värva mig som prenumerant.

Inget konstigt med det. Det roliga ligger i att förlaget bakom tidningen utgått från Transportstyrelsens fordonsregister när de letat upp min adress (reklamen anländer på ett härligt gammaldags sätt i brevlådan).

För det måste ju betyda att fyrkantiga Chevrolet Caprice numera räknas som klassiker. Kul!

Bloggvännen Mårten (a.k.a. Svammelsurium) tror att Capricen i föregående blogginlägg inte är en gammal polisbil, utan helt enkelt en brandchefs gamla avyttrade kärra.

Det köper jag. Särskilt efter en sökning på internet som presenterar den här skönheten, en Dodge Monaco från 1976. Förvillande lik Capricen, i färg- och fälgval.

Det är lätt att vara stolt över sin arbetsplats när man jobbar på det universitet där Sveriges första kärnreaktor togs i bruk, och från vilken landets första tv-sändningar skickades ut.

Extra mallig blir jag varje gång jag upptäcker att det finns eller har funnits genier på KTH som uppfunnit saker inom ett av de ämnesområden jag själv är tokförtjust i. Jepp, bilar och motorer.

En sådan upptäckt gjorde jag häromdagen när Bilsport skrev om Lysholms kompressor. Alf Lysholm var nämligen en professor verksam vid just KTH och som under sin levnadstid uppfann en idag mycket uppskattad skruvkompressor för bland annat förbränningsmotorer.

Så fin att tillverkare och förädlare bakom storheter som Ford Mustang Shelby GT500, Ford Mustang Saleen, Dodge Viper, Mercedes SLR McLaren och Koenigsegg använder Lysholms uppfinning för att plocka extrakusar ur sina motorer.

Anledningen är enligt experterna bland annat att Lysholmskompressorn mer eller mindre levererar fullt tryck från de lägsta varven hela vägen till toppen. Den tål dessutom rejält med pisk utan att lägga av, samt innehåller väldigt lite delar som kan gå sönder. En stabil konstruktion, helt enkelt.

Jag har lite att bidra med inom mitt eget skrå på KTH innan jag matchar Lysholm, om vi säger så.

På tal om utlästa julklappar kan jag nöjt konstatera att Kuba Oldtimers låg under årets julgran. Trevligare bok får den bilintresserade till synes leta efter.

Vad har du fyllt din önskelista med?

Inställsamma coilovers? En stooor bytta flakelack? Ett inkört motorblock med 10 000 felfria mil? En Holley att trolla fram ett stall pigga kusar med? 

På min lista står det kort och gott: Bilböcker. Filmbilar av Sten Berglind eller Kuba Oldtimers av Dieter Kunz är två förslag.

Vad som än ligger och väntar under granen önskar jag dig en väldans god jul!

Musiken. Kläderna. Skäggen. Stämningen. Men framför allt: Bilarna.

Originalversionen av Gone in 60 Seconds har allt, utom möjligtvis nyanserade skåderspelarinsatser. Den enda karaktären som lämnar ett bestående intryck är Billy, som tillsammans med sina fem majjarökande och spritkrökande polare glider runt i en tung Cadillac Coupe De Ville från 1965.

Men vem bryr sig om skådespelarna. Filmen är en äkta stilstudie i det sorglösa 70-talets mer vräkiga och glamorösa sida, och det är det som är intressant. Det är också lätt att förstå varför Beastie Boys genom stil- och bilval hyllade rullen i sin musikvideo till låten “Sabotage”.

De två enda men ack så ledsamma ögonblicken är när en Dodge Challenger mals ner, och när en Cadillac Fleetwood Eldorado eldas upp. Men samtidigt fanns det ju tämligen gott om sådana bilar när filmen spelades in.

Sugen på en total överdos på bilar från 60- och 70-talet? Då är Gone in 60 Seconds ditt bästa filmval. Allra trevligast är den vandring i ett parkeringshus som huvudpersonen Maindrian Pace gör i jakten på Mustangen Eleanor. Inom loppet av några minuter får tittaren en rad exotiska bilar serverade på ett silverfat, som Jensen Interceptor MK III, Maserati Ghibli Coupé, Lotus Europa S1, Chevrolet Vega och Lamborghini Miura P400. Och då har jag bara nämnt en jänkare - parkeringshuset innehåller många fler, liksom filmen i övrigt.

Ja, tittaren bjuds på mängder av Corvetter, Cheveller, Camaros och Challengers, men också Porsche 911 Targa, Karmann Ghia, Volvo 1800 E, Volvo PV 544… Listan över sköna bilar är kilometerlång.

Toppa sedan det hela med en 35 minuter lång biljakt och du förstår att vi pratar om en av filmhistoriens allra främsta bilfilmer.

En rolig anekdot är att Gone in 60 Seconds är en liten revolution i produktplaceringens ädla konst.  Goodyear, Datsun, Mazda, Cadillac med flera lyckas nämligen peta in sina logotyper på strategiskt valda positioner. Subtilt, men ändå synligt.

Bilbetyg: 10/10

Filmbetyg: 8/10

Utan att ta snudda vid diskussionen om objektifiering - är det bara jag som missat poängen med halvnakna kvinnor som poserar vid snygga bilar?

De båda stör ut varandra. Var ska betraktaren titta? På tjejen? På bilen? På tjejen-bilen-tjejen-bilen-tjejen-bilen-tjejen-bilen? Oavsett vilken åsikt du eller jag har om hela grejen blir det ett väldigt splittrad motiv. 

Det är som att älska hallontårta och hamburgare, inte fan äter du dem båda på samma gång.

1977 var året då värstingversionen av Audi 100 C2 hade bilföretagets nya femcylindriga motor, på 2,2 liter och 136 friska hästar.

1977 var året då Ronnie Peterson körde för Tyrrell i deras spektakulära sexhjuling P34.

1977 var året då den första fyrkantsversionen av Chevrolet Caprice släpptes.

1977 var året då en tidning fortfarande kunde komma undan med en särskrivning på ettan…

Här är en liten godbit jag suttit och ruvat på. Fotografier från Flyg- och motorshowen på Vallentuna flygfält. 

För övrigt går det att ställa sig frågande till om rubriken verkligen motiveras av innehållet. Men så länge jänkarna är i majoritet så tycker jag nog det!

Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/ljo8wf

De bilar som ingår i fotoserien är:

1. Buick Riviera 1972
2. Buick Super 1947
3. Buick Super 1949
4. Chevrolet 3800 Pickup 1954
5. Chevrolet Caprice 1966
6. Chevrolet Caprice 1977
7. Chevrolet Caprice 1991
8. Chevrolet Chevelle SS 1970
9. Chevrolet Impala 1968
10. Chevrolet Impala 1970
11. Chevrolet Nova SS 1970
12. Chevrolet Nova 1973
13. Chevrolet Pickup 1937
14. De Lorean 1981
15. De Soto Firedome 1957
16. DKW AU 1000 S coupé 1962
17. Dodge Challenger R/T SE 1970
18. Dodge Challenger 1973
19. Ford Crown Victoria 1956
20. Ford Model A 1930
21. Ford Mustang LX 1989
22. Ford Mustang Shelby Cobra GT 500 KR
23. Ford Ranchero 1957
24. Ford Taunus 1951
25. Jaguar E-type 1966
26. Jaguar E-type 1968
27. Jaguar XJ 1975
28. Mercedes-Benz 220 SEB 1964
29. Mercury Cougar 1973
30. Mercury Montego 1968
31. Oldsmobile 88 Futuramic 1949
32. Oldsmobile Toronado 1966
33. Plymouth Coupé 1934
34. Plymouth Coupé 1941
35. Plymouth Fury 1973
36. Plymouth Road Runner 1968
37. Plymouth Valiant V-100 1965
38. Plymouth Volare 1977
39. Pontiac Grand Prix 1966
40. Scania-Vabis L71 1955
41. Studebaker Gran Turismo Hawk 1963
42. Tatra 603 1973
43. Vauxhall Velox Saloon 1950
44. Volkswagen 1300 1958
45. Volvo P 1800 1961
46. Volvo P 1800 S 1964

I går publicerade jag raggarprofilen Sten Berglinds två år gamla lista över de ballaste raggarbilarna. Eller näst ballaste, för här kommer min variant som innehåller både tuffare och coolare jänkebilar!

1. Buick Special från 1957. Har kallats bilhistoriens mest väldesignade fordon. Med all rätt. Det svepande V:et över bilens mittparti, som dessutom spelar tvåhändigt med c-stolpen, är kanon! Den tredelade bakrutan är fantastisk, och grill liksom bakparti är så makalöst vackra att betraktaren tappar andan. En av Buick och GM-koncernerns riktiga fullträffar. Vidare klarar bilen av både hårdhänt och mild customisering utan att tappa sin själ. Dessutom har jag sett så väl plåtrena, en- och tvåfärgade lackeringar som alla fungerar alldeles utmärkt.
2. Lincoln Continental från 1963. Presidenters val är också mitt. Bara dörrarna, där det bakre paret utgörs av självmordsvarianten, gör den här bilen till en designdröm. Dessutom andas fordonet en stadsmannamässig värdighet på ett sätt som få andra bilar mäktar med. Det var inte många som kunde slanta upp de pengar bilen kostade när den kom, men desto fler kan göra det 2009.
3. Cadillac Series 62 Coupé De Ville från 1956. Bilen går även under namnet Tuttfia, och anledningen är enkel. Bilen bystar upp sina krombehag på ett sätt som ger David Cronenburg kåtslag, och de är precis lika omtalade som Edsels ekivoka grill. I övrigt är bilen majestätiskt vacker, ett riktig bombnedslag helt enkelt.
4. Buick Riviera från 1964. Välmarkerat höftparti, en enorm kupé, en lika enorm entré in till kupén och en rakbladsvass och hungrig grill. Där har du Rivieran i ett nötskal. Fordonet är raka motsatsen till ordet diskret. Tack för det, GM.
5. Dodge Polara från 1960. Med sina extremt välvda vindrutor och avkapade fenor är bilen en något udda fågel i sammanhanget. Men det gör inget, för det bilen eventuellt tappar på att vara annorlunda tar den igenom på sina pråliga vräkighet. Titta på en nypolerad Dodge Polara som solar sig och du är blind resten av ditt liv.
6. Pontiac Bonneville från 1962. Om du ber någon, vem som helst, rita en fantombild av hur en raggarbil ser ut, så kommer en Pontiac Bonneville från tidigt 60-tal att utkristallisera sig. Jag är helt säker. Latinamerikas lowrider-favorit nummer ett är också raggarna och jänkebilsfantasternas älskling. Du behöver inte betrakta bilen särskilt länge innan du förstår varför.
7. Chevrolet Caprice från 1965. Well, jag hoppas att du såg den komma. Om du inte redan förstått att jag är kär i Capricer så gör du det nu. Deras skönhet är given, och behöver inte kläs i ord.
8. Chrysler 300G från 1961. Snurrbara säten och fenor som nästan går att flyga med är två fina designidéer som utmärker denna bil. Lyx och prestanda i ett fick varje svensk grabb, och säkerligen en och annan tjej, att under början av 60-talet längta hårt och länge efter en Chrysler 300G.
9. Plymouth Fury från 1961. Passande namn på en världens till utseendet mest arga bilar. Fordonet är en orgie i vacker formgivning.
10. Chrysler Imperial från 1959. Stor. Tung. Magnifik. En bil värdig den som bestämmer över ett stormaktsvälde, helt enkelt.

Bubblare som inte riktigt klarade sig in på listan är Buick Electra och Buick Le Sabre från 1959, Pontiac Star Chief från 1957, Lincoln Premiere från samma år och Buick Roadmaster 75 från 1958 (vilken j-vla häck den bilen har!).

Hur ser din lista ut?

För två år sedan listande Expressens förre medarbetare Sten Berglind de tio bästa raggaråken. Han hade naturligtvis en del poänger, men missade också en j-vla massa godis. I synnerhet som han en ynka gång var inne och nosade på 60-talet.

Gubben (grymt kunnig i ämnet med bland annat boken Raggare på sitt samvete) är förmodligen väldigt färgad av sin egen uppväxt, han är ju själv raggare sedan 50 år tillbaka. Men samtidigt gör det honom lite lätt oflexibel i sinnet.

Det ska det bli ändring på i morgon bitti, då jag listar tio vrålheta jänkebilar. Men först, Stens gamla dammiga lista från 2007.

1. Ford Fairlane Crown Victoria från 1955.
2. Cadillac 1959.
3. Chevrolet Bel Air 1958.
4. Oldsmobile 98 från 1958
5. Hudson från 1951.
6. Buick Limited från 1958.
7. Dodge Custom Royal från 1959.
8. Ford Thunderbird från 1960.
9. Mercury Eight från 1949.
10. Ford Fairlane Skyliner från 1959.

Som du vet så samlar jag på jänkare som modellbilar. Antalet växer sakta men säkert, och en av favoritbilarna jag gärna lägger till samlingen är naturligtvis Chevrolet Caprice i alla tänkbara former och färger.

Ramlar du över nedanstående Caprice i Nascarutförande och i bra skick, ihopplockad av den synnerligen kända modelltillverkaren Corgi, säg till!

Jag saknar för övrigt även Corgis vanliga Caprice…