Imorgon är det dags för Depalma Hot Rod & Chopper Mayhem 2012 i Sätra (ny plats för i år!), söder om Stockholm. Vi ses väl!
Jag är i alla fall på plats, med både kamera och anteckningsblock. Så ta med din muskelbil så kanske du hittar din bil i Gasoline Magazine om några nummer! 
Eller så ses vi på Sveavägen redan ikväll…
Titta, en bil som precis kommit ut ur vinteridet! Dammig, redo för asfalten, sommarkvällar, skrattande människor i baksätet och rivstarter.
För övrigt är det sällan jag tycker att Cadillac Eldorado från 1970 har så mycket gemensamt med muskelbilar. Men den här rackaren känns mer gjord för race än för att glida fram!
Tidigare sportade jag en kombomätare från Summit Racing. Den innehöll voltmätare, varvräknare och mätare för vattentemperatur och oljetryck.
Jag har väl i sanningens namn haft lite svårt att lita på Summitmätaren. Dessutom var skalan, särskilt den för vattentemperatur, väldigt grovkornig. Endast tre pinnar erbjöds - 175, 200 och 250 grader fahrenheit - det är 80, 93 och 121 grader celsius det. Och då motorn vid ett hett tillfälle förra sommaren nådde 121 grader utan att ens koka så litar jag som sagt inte på mätaren. För med 50/50 glykol och vatten förflyttas kokpunkten till endast 108 grader celsius…
Alltså. In med hyfsat nyinköpta mätare från Autometer och vi får se vad som händer. Jag är förstås särskilt spänd på hur den nya vattentempmätaren kommer att sköta sig, och hur mycket mera exakt och tydlig den kommer vara med en finare upplösning.
Nedan finner du några fotografier från ”mockup:en”. Det är förstås lite mer mek med mätarinstallationen än vad jag hade tänkt mig från början (dra nya kablar, dra kabel och givare för oljetemperatur, pröva sig fram till bästa läget för mätarpanelen och fysiskt installera den, med mera). Precis som det brukar vara när man börjar meka och med andra ord helt i sin ordning.
Jag tror inte att jag har berättat det. Varför jag började meka. Men orden “äkta”, “unik” och “värdighet” spelar en stor roll.
Eller ja. Den enkla anledningen till varför jag mekar är väl rätt uppenbar. Jag gillar att skruva, och jag älskar bilar.
Men det fanns en tid då domänen www.metica.se huserade en musiktidning med samma namn, och jag lade lika mycket tid på musik på olika sätt och vis - genom recensioner, artistintervjuer, konsertplåtande etc - som jag idag lägger på ungefär samma sak fast om bilar.
Det existerade emellertid två problem med mitt djupa intresse för musiken (ett intresse som till viss del fortfarande finns där). Intresset var inte komplett. Jag har aldrig komponerat eller framfört musik, och det är svårt för att inte säga omöjligt att åldras med värdighet i musikbranschen. I alla fall inte som musikjournalist.
I bilhobbyn däremot är situationen en helt annan. Jag påstår inte att jag har någon talang för mekandet, men jag gör det med en frenesi och en glädje som förmodligen är rätt synlig och förhoppningsvis smittar av sig. Och alla kan lära sig meka! Det är inte lika lätt att skapa musik, i alla fall inte musik som någon vill lyssna på. Och jag hävdar att belöningen för den kreativa insatsen ser ungefär lika ut oavsett om du skriver musik eller svetsar igen ett rosthåll, trimmar en V8 eller syr upp en ny inredning.
Dessutom… Både i bilhobbyn och i den professionella delen av bilbranschen finns det gott om fräcka och duktiga förebilder i alla åldrar. Det blir liksom aldrig försent att trycka plattan i mattan eller bygga sig en frän hot rod.
Sist - men inte minst - så är bilmekandet något som gör att jag får lov att känna mig unik. En känsla av att jag ägnar mig åt något som är äkta, inte tillgjort. Att kunna odla ett intresse på många olika fronter som inte alla vare sig vill eller är intresserade av, alternativt går att bli duktig inom på några månader. Det går om man vill, men man måste vilja. Mycket, hårt och länge. Och det kostar, framför allt i tid.
Det gillar jag stenhårt.
Ja, bilmekandet är garanterat hipsterfritt, och det känns j-vligt bra. Ja, den där bekymmerslösa förhållningen till historien är något jag avskyr…
Den som siktar på att vara en äkta muskelbilstaliban bör glutta närmare på hur man uppnår det rätta stuket med hjälp av Goodyears Polyglas GT-däck.
Goodyear släppte däckmodellen 1967 och många ponny-/muskelbilar - däribland Chevrolet Camaro Z-28, Pontiac GTO, Ford Mustang Mach I och Dodge Charger R/T - hade däcken som tillval i katalogen eller standard direkt från farbrik under åren 1969 till 1974.
Goodyears Polyglas GT-däck är inga vanliga radialer där bältet (även kallad gördel) är tillverkat av vävt stål. Istället är förstärkningen gjord av en blandning av glasfiber/polyester och textil, även kallad textilradial. Däcken var också en av de första som hade upphöjd vit däcktext på däcksidorna. När BFGoodrich släppte sina Radial T/A några år senare (1972) anammade man den vita däcktexten, men gjorde den betydligt fetare.
Ungefär i samma veva - det vill säga 1969 - gjorde den dåvarande amerikanska däckfarbrikören Firestone slag i saken och släppte sina Wide Oval-däck, som är uppbyggda enligt samma princip som Goodyears Polyglas GT-däck.
Goodyear tillverkar fortfarande sina Polyglas GT-däck om du är sugen på den korrekta muskelbilslooken. Men observera vad Goodyear en gång själva påstod i sin reklam: “It’s not a racing tire - it just looks like one!”…
Jag känner till ett hus i norra Stockholm där det baske mig alltid står “nya” jänkebilar utanför garageporten varenda gång jag åker förbi. Därför ser jag till att ta mig en liten omväg ibland, bara för att få njuta lite extra.
Jag gissar jag beter mig som vilken svampplockare som helst, som har sina guldställen som hon eller han alltid återvänder till… :-)
Den här gången bjöd extraturen på en Cadillac De Ville från 1971, undrar var det blir nästa gång?!
Titta vad jag hittade på Strandvägen mitt i centrala Stockholm för någon vecka sedan. En himla fet Bizzarrini GT 5300 Strada från 1968, en riktigt läcker och tämligen unik italienare.
Det här är ingen j-vla blogg för spaghettibilar, men ibland måste jag göra ett undantag. Och det gör jag gärna för en såpass udda bil som Bizzarrini ändå är. Om inte annat för att det är en V8 som mullrar under motorläppen!
Att byta bakre stötdämpare på en bil måste tillhöra en av de absolut enklaste reparationerna eller servicarna man kan göra. Upp med bilen på pallbockar, av med däcken, montera bort de gamla stötdämparna, sätt på de nya, på med däcken och så ner med bilen på backen igen. Klart.
Den som bara är lite effektiv kan göra jobbet på en halvtimme. Max.
Skönt att det finns ingrepp som faktiskt är enkla och ger “instant gratification”!
Jerker fastnade precis som så många andra barn för Ford Mustang när han som liten grabb såg Steve McQueen rejsa runt på San Franciscos gator med en stenhård “Musse”. Jerker växte upp, fixade sig jobb, och så slutligen… Drömmen om en egen Mustang kunde infrias. Nå, nu får han själv berätta mer om sin kärleksaffär!
Vad heter du?
- Jerker Ivarsson.
Varför valde du just en Ford Mustang från 1967?
- En klassisk Mustang och den rätta årgången. Visserligen körde Steve McQueen en Ford Mustang från 1968, men de är nästan identiska. Små skillnader, men 67:an har enligt mig det bästa utseendet. Jag såg filmen Bullitt när jag var 10 år gammal och har sedan dess drömt om en Fastback GTA från 1967 eller 1968.
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Jag strävar efter att behålla detta skick och tänker inte bygga om denna bil. Bevara skicket så långt det går.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Jag har låtit renovera motor och delar av drivlinan med de bästa delar och kunskapen. Har spenderat cirka 90 000 kronor.
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Jag har lämnat ifrån mig motorrenovering till proffs…
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Helhetsintrycket. Denna Mustang har en grym utstrålning och är vacker. Kanske är den mest speciell därför att den har en 390 kubiktum stor GT-motor.
Vad återstår att göra?
- Tanken är att sparsamt renovera bilen allt eftersom. Det närmaste projektet är att ta isär och renovera bakaxeln. Förövrigt är bilen i ett utmärkt skick och inte i behov av renovering.
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Oj! Det finns många fina bilar i detta land. Men om jag måste välja kanske valet faller på en Jaguar E-type cab från tidigt 60-tal.
Jag gillar Allan Hill. Han bor i en gammal nedlagt bilfabrik i Detroit, där Packard en gång i tiden tillverkade sina bilar (produktionen upphörde 1958). Allan kan verka lite sorgsen, men han är faktiskt - för den som lyssnar - full av tillförsikt och framtidstro.
För ett tag sedan besökte jag och några vänner en retromässa i Stockholm. Mässan som sådan var på det stora hela rätt lam, men några höjdpunkter fanns förstås, även om dessa var rätt dyra.
Bland de sköna grejerna till salu kunde några redigt snygga trälådor från Shell (för leverans av stadsgas, men ändå) skådas, men också en filmaffisch (“Den vilda jakten på Cadillacen”), några slitna bowlingkäglor (sååå coola, men saftigt dyra) samt skönt punkjunk från Biribakkens, vilket inkluderade en kylarmaskering från okänt fordon.
Å så tavlan då, från Don Eddy. Den som heter “Bumper Section XIII 1970”. Så himla trevlig och mullig, och egentligen inom räckhåll rent prismässigt. Mycket dumt att jag inte slog till. 
Om du inte vet vem Don Eddy är så kan jag berätta att han är en konstnär från Californien som pysslar med fotorealism och som började måla i mitten av 60-talet. Hans trevligaste period är den mellan 1967 och 1972 då han målade av många trevliga bilar, som Mercury Cougar, Buick Le Sabre, Chevrolet Impala och olika VW-modeller.
Don Eddy gjorde även andra tavlor under denna period, som “Angels of Destruction” och “Rat”. Konstverk som berör.
Kolla hans verk här (under menyvalet Archives): http://www.doneddyart.com
För drygt en månad sedan, när jag körde hem från Färnsjörepan i Filipstad i Värmland, hittade jag dessa frostnupna och nyimporterade jänkebilar utanför Bergius Bil i Karlskoga. Sweet. Bröderna Fredrik och Peo Bergius kan man alltid räkna med! Men jag undviker gärna Cock Grease Pomada…
Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/7yvz6or
De bilar som ingår i fotoserien är:
Tycker du liksom jag att det ibland är lite klurigt att komma underfund hur vissa bildelar, verktyg och andra fackrelaterade ord ska översättas från svenska till engelska? Tänkte väl det.
För eget bruk gjorde jag för ett tag sedan en ordlista för att råda bot på problemet. Ett litet mekanikerlexikon där de svenska orden kommer först, och sedan de engelska (bland de ordlistor som finns brukar det omvända gälla). Varför inte publicera denna ordlista här på bloggen?! Det vore ju dumt att inte låta fler människor dra nytta av det arbete jag ändå har gjort.
Och du… Har du något ord som platsar i lexikonet, hör av dig! Samma sak gäller eventuella felöversättningar, stavfel eller andra missar.
Här hittar du ordlistan: http://www.metica.se/blogg/ordlistan/
Nu är det bråda dagar i landets mekgarage, något som inte minst märks utanför Hansen Racing i Spånga, Stockholm. Jag var där för några dagar sedan för att köpa nya bakre stötdämpare till Novan, samt införskaffa ett par hjälpfjädrar till mina saggiga bakre bladfjädrar (mer om dem i ett senare blogginlägg). Parkeringen utanför fylldes hela tiden på med nya jänkebilar. Tyvärr hann jag bara fånga två, lite nyare varianter på bild.
För övrigt gillar jag Hummer H1 (till skillnad från H2/H3). Däremot blir det väldigt lökigt att försöka stöpa om den till en pimpad bil hämtad från Snoop Doggs senaste musikvideo (en H1:a ska vara fet, burdus, grön och ruffig, inte snobbvit…). Samtidigt svarar ett sådant där pimpande väldigt bra mot en viktig poäng med jänkebilar och hobbyn som sådan: Varför har du gjort så där? För att jag kan!
Här har du en Camaro som tamigfan fått både enorma mängder tid och kärlek. Anders har inte snålat någonstans, och resultatet är ju därefter: En snorfin Chevrolet från 1967 som vunnit både priser och stulit många blickar utefter Sveriges vägar. Här är några ord från en stolt ägare.
Vad heter du?
- Anders Tångklev.
Varför valde du just en Chervolet Camaro från 1967?
- Jag hade en Dodge Charger från 1969 innan Camaron, så jag har prövat även det “hårdaste”. Jag föll för Camaron därför att jag tycker den är mer “praktisk” än Chargern på de flesta sätt. Första årgången Chevrolet Camaro RS/SS från 1967 har dessutom de rätta dragen. Jag fick denna bil som ett byteförslag till en början, men affären rann ut i sanden. Men efter att ha tjötat (och betalt) till mig den blev den min till slut…
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Att åka runt på olika träffar/utställningar med familjen och träffa likasinnade människor! Sedan blir den aldrig klar till 100 procent, det är väl det som är lite av själva grejen?! Att förbättra det man inte är nöjd med, allt efter vad plånboken säger.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Cirka 150 000 kronor bara för motor och lack. Sedan var inköpspriset bara det dryga 200 000 kronor då var den ändå var “rätt så ok skick”. Timmar ja… många!
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Med billackeringen (tog 6 månader) var det bara en massa strul med olika “snögubbar” som velade hit och dit, och aldrig blev klara. Då vart jag riktigt “Pissed off”. Sedan, när den väl var hemma igen, så tyckte jag det tog lite väl lång tid att montera ihop den igen.
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Drivlinan - sexväxlad manuell låda - Det är faaan-i-mig rock’n'roll! när det finns lite mos under huven. 2200 rpm i 130km! Då är det skoj att åka lite.
Vad återstår att göra?
- Eldragningen i motorrummet. Och eventuellt uppgradera 383:an med nytt insug och kamaxel, och ett par Air Flow Research-toppar… Men pengar, pengar…
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Jag kan inte säga vilken som är just den snyggaste. Det finns allt för många att välja bland. Men det ska vara en bil som används, som någon kör med. Till och från träffar på en trailer, det tycker jag INTE är OK! En bil skall användas!
Här var det en fin och välpolerad Chevrolet Nova serverad! Varsågod.
Det som imponerar mest är dock garageporten bakom Novan. Scheiße! Det går att trycka in Chevan på bredden i det där garaget. Mumma!
Jaja. Bara att drömma vidare, om så väl puts som ett eget G-I-G-A-N-T-I-S-K-T garage. En dag, då j-vlar! Pepp!
Äger man en av Sveriges snyggaste bilar - en Dodge Charger lika mörk som synden själv - behöver man inte förklara sig. Man bara äger, liksom. Här är en kort, koncis och kärnfull intervju med den helnöjde Dodgeägaren Dennis.
Vad heter du?
- Dennis Berno Larsson
Varför valde du just en Dodge Charger från 1970?
- För Dodge Charger har alltid varit min drömbil.
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Förbättra allt från grunden till fräschare och bättre grejer.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Är varje dag i garaget och håller på med bilen. Just nu har jag lagt ut cirka 50 000 kronor och det är mycket kvar att lägga på den.
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Det har inte varit något problem än så länge med den 
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Hela bilen är underbar. Jag ser inget negativt alls med en Dodge Charger!
Vad återstår att göra?
- Har precis blivit färdig med underredet, så nu återstår lack, inredning och att fräscha upp allt så bilen blir tipptopp.
Vilken bil anser du vara Sveriges snyggaste?
- Tycker självklart att min är snyggast. Annars skulle jag inte köpt den
Se där. Den eminenta bloggen Jalopnik (som förvisso ska ha en känga för att de nyligen blandade ihop Skottland och Sverige) rapporterade i ett blogginlägg för ett tag sedan att Lyndon B. Johnson var en stor bilälskare.
Informationen har de hämtat från U.S. National Park Services webbplats.
En av de bästa historierna där (att INTE repetera själv…) är förstås när Johnson gled runt sin Texasranch i en av sina Lincoln Continentals drickandes Cutty Sark:
In the early afternoon, the President, with me next to him in the front seat, took his white Lincoln convertible, top down, for a drive around the ranch. It was incredibly hot; the dust clouds made it hard to breathe. But there was relief. As we drove around we were followed by a car and a station wagon with Secret Service agents. The President drank Cutty Sark scotch and soda out of a large white plastic foam cup. Periodically, Johnson would slow down and hold his left arm outside the car, shaking the cup and ice. A Secret Service agent would run up to the car, take the cup and go back to the station wagon. There another agent would refill it with ice, scotch, and soda as the first agent trotted behind the wagon. Then the first agent would run the refilled cup up to LBJ’s outstretched and waiting hand, as the President’s car moved slowly along.
För din information var Lyndon B. Johnson inte alltid en sådan här diva. Han tillhör en av mina absoluta favoriter bland de amerikanska presidenterna. Varför? Jo, vem diggar inte en Texasbo (Texas var en gång i tiden ett starkt demokratnäste) som såg till att aktivt jobba för att stärka den amerikanska medborgarrättsrörelsen, borga för bättre och mer kvalitativ journalistik, alla människors lika rätt till sjukvård genom ett offentligt finansierat sjukförsäkringssystem och ett bättre fungerande utbildningssystem. Bland annat.
Att han dessutom var en stor bilälskare gör ju inte saken sämre, om jag säger så.
Herrejösses! Färnsjörepan är utan utrymme för diskussion Sveriges roligaste biltillställning vid sidan av Power Hot Rod Reunion i Strängnäs!
Den extremt soliga senvinterdag bjöd på stor underhållning. Från kanelknäckedoft (från Wasabrödfabriken intill) blandat med avgaser till en turbomatad hotrod, några asråa gasserstukade klenoder, en Chevapickis med dubbelmontage och några riktigt tuffa mopeder trimmade att göra en bra bit över hundra kilometer i timmen. För att nämna några fordon och upplevelser…
Det var helt klart länge sedan jag hade så här roligt, och det är inget snack. Färnsjörepan 2013, here I come! Med eller utan en Svartqvarna eller Rödqvarna (sugen som fan att köpa en ny, trimma den och göra om den till bobber).
Det var inte bara flygplanen som utsmyckades när det vankades flygstrider. Även piloternas skinnjackor målades, inte sällan med pinuppor men också andra motiv. Detta är något som D. Sheley har uppmärksammat på sitt Flickr-konto där han lagt upp ett galleri med inte mindre än 77 olika fotografier föreställandes fräcka bomberjackor. Styr din webbläsare till nedanstående webbadress och bli inspirerad.
Här hittar du bomberjackorna: http://tinyurl.com/88noool
