Sneeky Pete

På tal om den nya mekplatsen. Det finns två saker som jag saknar i garaget, men som jag förmodligen aldrig kommer att lägga pengar på. För att alltid finns andra grejer som jag ännu hellre vill ha.

1. En riktig verktygstavla. Hittade faktiskt en sådan i plåt på Jula, för 199 kronor. Det priset lär väl dock matcha kvaliteten.
2. Ett rejält verktygsskåp eller verktygsvagn på hjul. Helst Snap-on, men givetvis går även Ampro bra. Detta lär dock dröja med tanke på vad de kostar.

Vem vet, om jag uppfostrar kommande lilltösen med mycket kärlek och omtanke så kanske hon en vacker dag ger mig något trevligt i farsdagspresent.

Hoppsan. Har ju glömt att visa hur den nya mekplatsen ser ut. Klart mycket ljusare och trevligare än den gamla, eller hur. Dessutom använder jag mig numera av lysrör över arbetsbänken, ett lysrör vars ljus har skärmats av för att inte vara allt för tröttsamt för ögonen.

Rattenkeller Jugend, är det verkligen ett listigt namn. En känsla av att allt för många kommer att tänka “nazister?!” är ständigt närvarande, i synnerhet beträffande Jugend-delen. Så kan vi inte ha det.

Testar ett namnbyte. Å så lägger jag till en slogan - ”Better sorry than safe” - för att anspela att vi inte är några supermekproffs och att vi anser att hastighet är viktigare än… ja, allt det andra. Vad tycks?

Vi grabbar i mekgaraget vill också vara tuffa. Precis som killarna i Salinas Boys, Wrenchmonkees och Sucker Punch Sallys.

För det krävs givetvis ett ballt klubbnamn, och några sköna bowlingskjortor med klubbmärken på.

Problemet är bara att komma på det där tuffa klubbnamnet, och rita en passande logotyp. Som INTE är ostigt eller alldeles för krystat. Inte alldeles enkelt, vill jag lova.

Mitt första utkast känns således så där lyckat. Det är väldigt mycket Tyskland över det. Det är OK. Kanske känns det också lite väl nazi-inspirerat, en ideologi jag INTE sympatiserar med på något sätt. Mindre OK. Dock gillar jag “I don’t give a flying fuck”-attityden som kommer med paketet, en anledning till att storheter som Ed Roth och valda delar av mc, surf- och rock’n'roll-kulturen begagnat sig av järnkors så väl som lätt provocerande namn. Den som känner till rockbandet Turbonegro vet vad jag menar.

Rattenkeller betyder för övrigt råttkällare på tyska om jag inte är helt felinformerad. Kraniet är följdaktligen en råttskalle. Anledningen är enkel, det finns en del sköna bamseråttor i vårt mekgarage (K brukar pipa som en hel tjej när de springer över hans fötter).

Kom gärna med kommentarer!

… men du vet samtidigt att det är dags att byta oljetrasan i garaget när…

1. … den luktar värre än oljan i din bakaxeln.
2. … du blir skitigare än du var innan när du torkar av dig på den.
3. … du hittar trasan vid dörren till garaget. Den har krypit dit av sig själv.
4. … svärmor förser dig med en sopsäck gamla slitna men nytvättade sänglinnen. Whoppi, aldrig har tyg varit så roligt.
5. … den innehåller järnspån, och när du torkar bort det där pyttelilla oljespillet från den nya lacken så…
6. … mekpolaren kidnappar den eftersom dasspappret på toaletten är slut och industripapper river värre än sandpapper i röven.
7. … samma polare är svart runt näsan.
8. … du hittar den tillsammans med de andra 112 oljetrasorna som “bara försvann” i ett råttbo under arbetsbänken.

Två snabba, en solig och kall oktoberdag som denna!

1. Igår var det dags för Franz Jaeger att flytta ut från garaget för gott. Han är på tok för stor, grön och bråkig tycker vi. Men han flyttade inte ut frivilligt, så vi var tvungna att hjälpa till. Och enkelt var det knappast, för ett 500 kilo tungt vapenskåp är rätt otympligt. Som synes på bilden nedan blev det en vådlig balansakt att få upp Franz Jaeger på släppvagnen, en balansakt som involverade både motorlyft och garagedomkraft. Kanske inte de bästa verktygen för skåplyft, men likväl fungerande sådana. Och bra gick det, till slut. Puh!
2. Missa inte Rallybrudar på TV4 ikväll. Kanske inte världens bästa bilfilm, men gissningvis en redig trevlig och rolig söndagsrulle att käka chips till.

Inget ont som inte har något gott med sig. Börje, en anonym figur i garaget som jag aldrig har stött på trots mina 1½ år som hyresgäst och som hyrt fem mekplatser i mitt garage, gick tragiskt nog i personlig konkurs tidigare i år. Det gjorde att han blev tvungen att flytta ut, och ta med sig alla femtioelva AMC Javelin-exemplar han hade samlat på sig stoppat in i sin del av garaget.

Inte bra.

Inte blev situationen bättre av att hyresvärdet samtidigt fick för sig att höja kallhyran med några hundra per månad och person.

Inte alls bra.

Men! Allt detta fick som resultat att det helt plötsligt blev tre nya mekplatser över, varav jag kunde lägga beslag på en köra-in-och-ut-som-jag-vill-plats.

BRA!

Bakom mig hamnar J och T.

Det innebär att mekgaraget numera har en väldigt skön och varierad laguppställning:

1. Pontiac Firebird (T)
2. Ford Mustang (J och T)
3. Pontiac Trans Am (B)
4. Pontiac Le Mans (K1)
5. Plymouth ’Cuda (K1)
6. Chevrolet Camaro (K2)
7. Chevrolet Caprice (P)
8. Citröen DS (N)

Till saken hör väl också att jag precis påbörjat jakten på en ny jänkare av något mer krallig modell än Caprice. Jag är återfallsförbrytare, så Chevrolet blir det igen, men mer om det i blogginlägg framöver…

Jag brukar få en del gliringar för att jag ställer av Capricen så tidigt på säsongen. Det har främst att göra med att jag för närvarande (men inte länge till - mer om det senare!) har mekgaraget absolut sämsta plats. Det vill säga längst in bakom två andra jänkebilar. En av dem är därtill nedplockad i molekyler vilket gör in- och utkörning till ett mindre företag. Dessutom vill jag inte att Capricen ska stå utomhus i höstrusket i onödan.

Så nu är Bettie alltså avställd. Oljan är urtappad, och ersatt med ny. Nytt filter har hon också fått, i vanlig ordning. Så ska framvagnen få sig en omgång smörj. Rena frosseriet för en hungrig Cheva.

Det pågår en högst outtalad tävling i mitt mekgarage. Tävlingen om vem som har tuffast omklädningsskåp. Här är det alltså det “rätta” utseendet a.k.a. klistermärkena som gäller…

Hjälp mig att kora vinnaren. Vem har snyggast/coolast skåp?

Bonusfråga: Para ihop rätt omklädningsskåp med rätt fordonsägare: A kör Plymouth ‘Cuda, Pontiac Le Mans och Harley-Davidson, B kör Chevrolet Camaro och Chevrolet Caprice, C kör Chevrolet Caprice och Rödqvarna och D kör Pontiac Trans Am.

Garaget har fått finbesök. K har nämligen investerat i en ny jänkebil, en cabbad Pontiac Le Mans från 1968.

Gissar att Pontiacen kommer att gästspela hos oss lite då och då (alla mekplatser upptagna). Trevligt. Bland annat ska bilen utrustas med nya lyktor samt sulor och fälgar. Det senare bytet förstår jag inte riktigt, men så är jag också ensam om att tokdigga de där fälgarna från 80-talet…

Jesus hänger inte bara med när jag tar en tur med Capricen, han hänger även på väggen i garaget, mellan skjutmått och kapskivor. Jesus håller ett vakande öga över det som händer där. Kan behövas!

När det var dags att köpa hus i våras så förhandlade jag bort garaget. Det kan tyckas dumt.

Nu går det ingen nöd på mig, men kanske hade mitt liv blivit rikare på fler än ett sätt med garage. Om vi ser bortanför möjligheten att ha en mekplats för bilen på 20 sekunders gångpromenad från hemmet.

Garaget är nämligen nästan lika viktigt som oavslutade studier när det gäller att nå framgång i livet.

Förhör Bill Hewlett och Dave Packard (HP), Steve Jobs & Steve Steve Wozniak (Apple) eller Larry Page och Sergey Brin (Google) om den saken. Alla startade de nämligen sina verksamheter i garaget.

Själv har jag numera ett hobbyrum, det var vad jag fick i förhandlingen. Det är ungefär hälften så stort som ett ordinärt garage. Betyder det att jag kommer att bli hälften så framgångsrik som Apple-, Google- och HP-grundarna?

Nu kan det regna, hagla eller till och med snöa om väderguden så önskar. Bettie är avställd och har förpassats till sitt vinteride, det vill säga mekgaraget. Där ska hon ska få extra mycket kärlek och omsorg. Men mer om det i ett framtida blogginlägg.

Men jag har inte bara ställt av bilen, jag har också precis besiktigat den. 

Glädjande nog kan jag nästa vår ställa på Capricen rakt av för att sedan vrida om tändningsnyckeln och börja glida. För även denna gång gick Bettie i genom besiktningen utan att några fel hittades.

Och jag törs lova att hon ska få röra på sig mer under 2010 än i år. Körsträckan under 2009 landar nämligen på ynka 46 mil. Det är löjligt lite motion för en fet jänkare.

Jag undrar vem i garaget som läser skräplitteratur. “Överfall i bergen” av M. Marek låg på fikabordet häromdagen. Av baksidan att döma verkar boken tämligen lättläst (en längre toasittning räcker):

“Radiorösten fortsatte: -En amerikansk lastbil har överfallits på väg nummer 2 mellan Sonoyta och San Emeterio. En av de båda förarna är lätt skadad och fordonet blev stulet. Det rör sig om en ljusblå Kenworth. Meddelandet är speciellt riktat till Jim Stonewall i Red Baron, som också är på väg till Mexiko…”

Någon när helt klart drömmar om ett spännande liv som lastbilschaufför!

Jaja. Själv är jag knappast utan skuld. Författare som William Earl Johns, Ed Mcbain och Mickey Spillane stod högt på önskelistan en gång i tiden. Och stor har jag ju inte blivit, jag leker fortfarande med bilar!

Vad gör man när hungern river i magen och det står en varm färdigrätt i mikron i garaget, men besticken har glömts hemma?

Cajsa Warg hade naturligtvis rätt, på fler än ett sätt. Sexans nyckel är ett klart bättre alternativ än att äta med händerna.

Samtidigt går det åter att konstatera att rätt verktyg för rätt jobb är grejen. Pastan gled nämligen runt som en tvål i ett badkar…

Tänk att ha en billyft i garaget. Gosse, det hade varit något det. Att slippa släpa fram garagedomkraften och pallbockarna vareviga gång jag ska in under bilen och meka.

Undrar vad den där modellen kostar?

Hm. Förmodligen ingen idé att ens fundera vidare på saken - lär ju gå två Capricer på en sådan makalös pjäs.

Jag är en pragmatiker. Coola teknikprylar i all ära, jag går främst i gång på verktyg som uppenbart förenklar mitt liv.

Som Black & Deckers skruvdragare Smartdriver. Hur många skruvar har inte tappats rakt ner i svåråtkomliga hål, hur många fingertoppar har inte manglats sönder av vassa skruvgängor? En liten arm som håller skruven på plats löser enkelt dessa problem.

Varför har ingen kommit på det tidigare?

Ytterligare en smidig lösning är New Waves vågformade slipskivor. Förenklar sliparbete i trånga vinklar med ungefär 543,7 procent.

Nu händer det grejer! Simon - kompis med en av garagekamraterna - är på besök. Han rullade faktiskt in sin nyinköpta Harley-Davidson i vårt garage redan under förra veckan, och trimsatsen åkte på i all hast (Simon är inte klok någonstans, men väldigt trevlig). Det låter mäktigt som f-n när han startar upp tvåhjulingen, som en brunstig tjur på grönbete. 

Simon är inte säker på om allt rullar som det ska efter trimmandet - det knackar lite märkligt om cylindrarna - men det verkar inte bekymra honom så mycket.

Garagekompisen som äger en Smokey and the Bandit-Trans Am har också börjat känna att vårluften sipprar in genom den dammiga ventilen uppe vid taket. Han har precis brevid klar med sin bilgolvsrenovering, och berättar förnöjt att ”snart är det dags att åka och tvätta eldfågeln och dra en repa på stan”.

Själv inser jag att jag inte är klar med ens hälften av de grejer jag tänkt göra under vintern. Men det är väl bara att gilla läget, smälta att jag kommer att konstatera ungefär samma sak vid den här tidpunkten nästa år… ;-)

Det är helt galet billigt. När jag besökte Florida i förra veckan lyckades jag hitta en komplett verktygsats med hela skalan av tumbaserade fasta nycklar och hylsor (plus motsvarande uppsättning milimeterstorlekar och annat godis) för 160 kronor på butikskedjan Target.

Märket är Durabuilt, vilket förmodligen inte motsvarar Bachokvalité. Men tillverkarna lovar i alla fall livstidsgaranti på prylarna.

Nedanstående uppsättning fasta nycklar från 13/16″ till 1/4″ kostade - håll i dig - 50 spänn!

Det är svårt att nämna ärkepervot Coop utan att skriva lite mer om hans konst. Fast jag vet om det finns så mycket att tillägga. Hans bitvis eminenta teckningar handlar nästan uteslutande om två saker: bilar och brudar.

Döm själv på vilken sida av god smak hans arbete befinner sig (och passa samtidigt på att köpa en t-shirt med nedanstående tryck = tuffast i garaget).

http://www.coopstuff.com