Häromdagen ramlade jag över dessa leksaker på Coop i Häggvik, en verktygssats för barn. Det verkar som om marknadsförarna på Black & Decker har gjort sitt jobb. I alla fall delvis - för priset är i saftigaste laget.
Fast den äkta varan är knappat gratis, den heller.
Det finns jävligt många sätt att avliva sig själv på när man mekar med bilen. Det är väldigt lätt att få en två ton tungt fordon i skallen, orsaka en explosion med hjälp av svetsen, gasa i hjäl sig med kolmonoxid eller varför inte få halspulsådern avskuren av en sylvas bit från en sprängd kapskiva.
Orsakerna till olyckorna är många, några av dem stavas lättja, okunskap, trötthet eller ren och skär dumhet. Oftast i den ordningen.
Så här lagom till helgens garagepyssel är det alltså på sin plats med en varning, ett tråkigt men livsnödvändigt och förmodligen återkommande tema här på Bildrömmar och drömbilar. För vi behöver alla bli uppmärksammade på riskerna lite då och då.
Läs nedanstående artikel (klicka på bilden) från den amerikanska motorcykeltidning American Iron. Inse sedan att Bräkleen har en sjukt svart baksida.
Alla känner till bilkyrkogården på Kyrkö Mosse i småländska Ryd. Varit där, gjort det, som det heter.
Alla känner inte till bilkyrkogården i trakterna runt Uppsala. Faktum är att det är en ganska väl förborgad hemlighet.
Jag har ingen avsikt att ändra på det. Anledningen är enkel: vi får övertala en av grannarna till att avslöja var bilkyrkogården ligger i utbyte mot att vi inte för informationen vidare. För det är jävligt illa att si så där 100 traktorer, bilar, bussar och lastbilar läcker miljofarligt avfall rakt ner i grundvattnet, säger grannen, måttligt imponerad över markägarens ovilja att göra sig kvitt de rostiga skogsvraken.
Själv är jag överlycklig. Och det är det grannen är rädd för. Att tusentals svettiga bilvraksdiggare ska valfärda hit, och sedan börja gasta om att platsen ska k-märkas.
Det kan jag förstå.
Men om det eller min förtjusning säger jag inget till grannen. För bilkyrkogården är fantastisk. En uppsjö Fordtraktorer, som exempelvis en Fordson Major, står sida vid sida med mängder av folkvagnsbussar och bubblor.
Gamla anrika bilmärken som Borgward, Willys Aero och Austin gnider sina rostiga dörrsidor mot varandra. Lastbilar som Scania-Vabis, Ford Thames Trader och Bedford gör ett tappert försök att se värdiga ut; som om de kan bistå med en sista arbetsinsats.
Volvo PV, Duett och Amazon kryllar det av. Likaså Mercedes och Peugot.
Det är mestadels europeiska bilmärken som är på väg att förenas med Moder jord, men också en och annan Studebaker, Packard, Kaiser och Chevrolet kämpar förgäves mot det oundvikliga.
Det är förbannat synd att vi glömt bort punkt 1A i varje UE-fantast lilla bibel: Det finns inga farliga platser, bara kassa kläder och dålig utrustning.
Shorts, lågskor, t-shirt står sig slätt mot arga pissmyror, blodtörstiga myggor och en skog av brännässlor.
Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/nxkr9e
Det är en underhållande sport, dragracing. Till och med om saker och ting går åt skogen kan det vara roligt, så länge ingen skadar sig.
Här är ett bevis på det i form av en av de mer spektakulära dragracingkrascherna i modern tid.
Minns du de där invikningsbilderna som följde med skämtserietidningen MAD? Som föreställde en bild ihopvikt, och en helt annan utvikt.
Kreatören bakom reklamen på den här skåpbilen har uppenbarligen inte en aning om vad jag snackar om.
Lördag, 11 juli, 2009.
Lätt oroad över SMHIs genomruttna och blöta prognos styrde jag en nyutsläppt och väghungrig Bettie i nordlig riktning.
Det visade sig, turligt nog, att en apa hade kunnat förutspå vädret bättre än SMHI. Strålande solsken gjorde att American Car Show i Norrtälje blev en riktigt härlig tillställning.
Fotografier kommer snart - fram till dess får du njuta av Jonas Sundström och hans Volvo 740, som kom tvåa i den burnouttävling som anordnades på bilträffen. Undrar hur många placeringar han plockade med de dubbla punkteringarna?!
Mats på mitt jobb har en skojig teori som delvis bygger på en artikel om hundars raggningsfaktor på kvinnor som han skrev när han jobbade för For Him Magazine.
Här är teorin, urklippt ur en konversation över MSN:
(11:39:14 AM) Mats: Kvinnor funkar likadant på alla plan.
(11:39:21 AM) Mats: De vill ha sina hundar som de vill ha sina män.
(11:39:26 AM) Mats: Stora, tysta, starka och lydiga.
(11:39:31 AM) Mats: Samma med bilar.
(11:39:42 AM) Mats: Ferrari? Kukförlängare. Volvo XC90? Jawohl!
(11:39:50 AM) Peter Larsson: Chevrolet Caprice då?
(11:39:51 AM) Peter Larsson:
(11:39:58 AM) Mats: V8.
(11:40:01 AM) Peter Larsson: Jäää.
(11:40:03 AM) Mats: Stor, trygg sak.
(11:40:08 AM) Mats: Kan säkert funka.
(11:40:16 AM) Mats: Men kanske inte på östermalm.
Själv har Mats en liten vit luddboll till hund, som han lyckats peta in som Veckans husdjur på Expressen.se.
Det är en Bichon Frisé…
Funkar finfint om man har en fäbless för blåhåriga och 80-åriga tanter från just Östermalm, upplyser Mats.
Är man intresserad av att ragga på kvinnor under 50 år med hjälp av en hund är det i stället en Amstaff eller Rhodesian Ridgeback som gäller.
Och kanske en V8. Men inte på Östermalm.
Jonnie Wistrand, en förlagskollega tillika chefredaktör på Teknik 360, uppmärksammade i förra veckan den svenska uppfinningen Soundracer.
Det är en låda låtsasmuller du får för pengarna. Eller mer konkret en chipförsedd fm-sändare för bilens cigarettändaruttag som utifrån spänningen i uttaget analyserar motorns varvtal och via fm-sändaren skickar ett simulerat V8- eller V10-ljud till bilens ljudanläggning.
Herregud. Vad säger man? Grattis Sverige. Landets ingenjörer får nog ta och jobba liiite hårdare om vi ska kliva ur finanskrisen och roffa åt oss fördelar, kosing, stafettpinne och ledartröja från konkurrenterna.
Själv etanolkonverterar jag järnblocket i fören på min Caprice alla dagar i veckan framför att sätta in en Soundracer i min Renault Clio. Precis, “Fake it til you make it” funkar inte i denna situation.
Fast men det ska erkännas att som skämt (gärna runt den första april) så fungerar Soundracer alldeles utmärkt.
http://www.soundracer.se/files/SoundRacer_V8.mp3
Men ärligt, ett luftintag på huven på en Fiat Brava?
Som dessutom rent designmässigt ser ut att höra ihop med bilen som en keps på påven.
Jag har svårt att tänka mig att det sitter en monstermotor och kippar efter andan under huven på den där bilen.
På tal om bilklistermärken och den ekonomiska härdsmälta vi nu genomgår… Jag hittade precis en fin Oldsmobile Delta 88 på Blocket som förutom Capricebakspeglar (värd att köpa bara för dem!) även har ett skojigt klistermärke i framrutan. 
Vad får vi om vi sätter en Dodge Ram B250 från 1988, ett bastuaggregat, massor av isolering och träplank i händerna på två galningar från Norrköping?
En rullande bastu med smeknamnet Sauna Killer.
Än finns det hopp för gamla Svedala.
Hur kul är Dalarövägen? Det frågade sig en journalist på DN när innehållet under skojvinjetten Namn och Nytt skulle till att skapas för ett tag sedan.
Hur kul som helst när ordblinda på gatukontoret i Älvsjö och Rydebäck snålar med färg och metall i vägskyltarna.
Cyklar utan växlar men framför allt vettig broms (i vissa fall ingår handbroms på framhjulet) är en hyfsat ny trend - från staterna förstås. Fixed gear kallas den.
Det ger tillvaron en ny dimension, en speciell känsla, säger de inbitna.
Videoklipp på Youtube visar helgalna cyklister bomba San Franciscos backar, full speta nedför. Inte läge att trycka in handbromsen då.
Cykelhjälm ingår naturligtvis inte i konceptet. I bland undrar jag om vi alla lever i filmen Fight Club.
Undrar om någon kommer att ta den här trenden till bilvärlden tro? DET vore GALET.
Näe, för egen del får det räcka med en rat rod i framtiden. Lagom klurig att köra, och utan det mesta i säkerhetsväg för egen del. Men samtidigt utan att utgöra en fara för omgivningen. Coolt nog.
När vi ändå är inne och tafsar på ämnet humor. Jag skulle kunna betala en hel del för att få ta del av vad som sades under pratstunden mellan den långhårige mannen och poliserna.
Ja. Alltså… Som konstaplarna säkert förstår så tog jag ut henne för en liten åktur, nu när våren äntligen kommit. Och… äsch. Är ni med på vad jag menar?!
Dä finns fôlk te allt.
Så sade de gamle hemma i Värmland när jag var liten.
Att folk är galna/korkade brukar manifesteras rätt fint på internet. Naturligtvis får Blocket sin beskärda del, vilket inte minst syns på webbplatsen Best of Blocket som samlat de mest galna annonserna.
Själv har jag placerat de sjukaste bilannonsera i en liten zip-fil som du kan ladda ner här.
För alla övriga dumheter, klicka på länken nedan.
För några veckor sedan fick jag mig en rejäl lektion Citroën DS av Arne i garaget.
Visst, det är lätt att förstå av utseendet att paddorna inte är som andra fordon, men av Arne fick jag lära mig att innanmätet är minst lika märkligt.
Här är några lustiga detaljer:
Trött i benen efter allt mekande? Gör som några tomtar i öst, bygg om din gamla Suzuki Swift till en bilgunga.
Jag har knutit ett Google Analytics-konto till min blogg. Mest för att jag är så nyfiken på hur folk hamnar på Bildrömmar och drömbilar.
Bland de mer spektakulära sökfraserna läsarna - kanske du? - plitat in i Google för att slutligen hamna hos mig återfinns dessa 10:
Nej, fort går det inte. Tydligen drabbades föraren av ett diabetesanfall, därav den lätt förvirrade körstilen.
Den senaste flugan i sportbilssvängen är feta bromsar. Kolfiberkeramiska förstås. De går att få som tillval till Porsche 911 GT2, likaså Audi RS6. På Ferrari är de standard på alla bilar sedan förra året.
Tillval var det. Om det går att kalla bromsar för 100 000 kronor för just tillval. Låter som en hel jänkebil i mina öron, eller rena rånet.
Men så skiljer också de (ofta) pippigula bromsoken agnarna från vetet. De rika från de inte fullt så rika. De som håller på med banracing, från de som gärna vill.
Skulle vara kul att hänga på fetbromsarna på Capricen. Två ton jänkejärn från 100 till 0 på två
sekunder. Det är fan imponerande.
