Bildrömmar och drömbilar

För skojs skull provade jag ett tag sedan att efterfråga offerter från företagen Hansen Racing, Speed Pro, Dalhems och Norrlands Custom. Detta för att se hur mycket jag sparat på att själv åka över till USA och köpa hem prylar, samt beställa bildelar över internet. Lite fult kanske, men likväl och icke desto mindre ett test på dessa företags intresse av att sälja sina produkter.

Nu har det gått över en månad utan ett endaste litet livstecken. Detta trots att det handlar om bildelar för en summa en bra bit över 40 000 kronor. Knappast småpotatis ens för Hansen Racing, en jätte i sammanhanget.

Endera suger företagens it-stöd svårt, eller så vill de helt enkelt inte sälja några bildelar. Det är den enda förklaringen jag kan hitta.

Jag menar, hur svårt kan det vara att formulera ett standardmejl som förkunnat att de inte kan ge en offert över mejl på grund av att det tar för mycket tid. Eller var skon nu klämmer (ovan nämnda bristande it-stöd där de helt enkelt inte effektivt nog klarar av att skicka offerter?). Ett mejl som också berättar att de gärna servar mig över telefon, något som borde sortera bort de värsta och jobbigaste priskollarna och därmed också de mest osannolika affärerna.

Jag börjar förstå varför det finns företag som lever på direktimport, till exempel Retroparts. Näringsidkare som faktiskt kan ge ett exakt pris på vad bildelarna kommer att kosta inklusive frakt. Just frakten verkar folk för övrigt noja över, men t.ex. Summit Racing ger numera svar direkt på detta innan du lägger din order. Dessutom står ju dessa Retroparts et al för eventuellt tjafs och returer mot Classic Industries eller Summit Racing, som nog upplevs som lite jobbigt för många. Det är dock inte särskilt jobbigt, kan jag meddela.

Som ett tillägg så här på slutet av blogginlägget kanske du liksom jag undrar övre hur direktimportföretagen kan överleva på så små marginaler. En mycket kvalificerad gissning är att de helt enkelt har rabatter som du och jag inte har, och som ger bättre priser. Det är den rabatten de gör förtjänst på. Små marginaler som till exempel Hansen Racing, Dalhems eller de andra inte vill befatta sig med. Alltså då stämmer min analys: Bildelsföretagen vill inte sälja sina bildelar.

Garagepolaren N - den enda som kör franskt i mekgaraget - blev “klar” med renoveringen av sin Citroën DS för cirka två månader sedan. När bilen var tvättat och polerad var det dags för N att fundera ut vad bilen skulle användas till (N har trots allt ytterligare åtta paddor).

Pang! N kom på vad han skulle göra. Sedan gick det snabbt. Bilen utrustades med taxameter, taxiskylt och tariff på bakrutorna (likadana priser som Taxi Stockholm). Nu äger N Stockholms mest udda taxi!

Kunderna har inte låtit vänta på sig. Varhelst han rullar inne i city blir han stoppad, och han redan hunnit samla på sig ett antal fasta kunder som plockat honom på hans mobilnummer. Det är inte så dumt att få betalt för att göra det man älskar mest: köra runt i sin älskade entusiastbil!

Noomi gasar redan runt! Förvisso bara med gåstolen, men nog gillar hon snabba starter och acceleration, liksom fart och fläkt. Hoppas bara att hon blir mindre benägen att krascha in i saker i framtiden…

Det var städdag i garaget för några veckor sedan. Då kavlade vi upp ärmarna (eller snarare rev av dem…) och gjorde rent hus (eller snarare mekgarage). Därefter vankades det öl (eller snarare Pripps Blå 2.8) och gruppfoto. Ja, vi ser ut som raggare (eller snarare ett gäng inavlade rödnackar).

Svågern kom precis förbi. Lycklig som en liten skolpojke visade han upp sitt nyförvärv, en elak Ninemeistertrimmad Porsche. Han började prata om den redan under försommaren. Först nu har han fått sina råa fullblodsgroda som han kommer piska bana med. Vilket motorljud. Vilken oborstad racer!

Det lär för övrigt bli ett litet äventur att regbesiktiga det här råskinnet. Porschen luktade inte katalysator direkt, om jag säger så. Buren saknade därtill vadering, och trepunktsbälten (bilen har även sexpunktare) fanns i och för sig installerade, men inte i b-stolpen utan i buren.

Sedan kan man ju undra vad SBP säger om motoreffekten, som inte riktigt matchar originalspecifikationen…

Efter att ha jagat toppar till förbannelse - med krav på att de ska ha stora förbränningsrum och samtidigt ingå i ett så kallat “Engine kit” med kamaxlar, lyftare och andra delar - insåg jag att det inte var hållbart med kolvar med dome och hög kompression. Topplocksutbudet var och är minst sagt magert under dessa förutsättningar (kräver runt 76 cc stora förbränningsrum och uppåt om man vill befinna sig på rätt sida spikningar och 95 oktan). Dessutom är forumen fyllda med folk som rekommenderar flata kolvar framför de med dome. En av orsakerna ska vara att dome stör/skymmer flamfronten och gör förbränningen ineffektiv. Därtill fick jag igår ett mejl från Trick Flow (topplock från denna tillverkare är det jag avser köpa) som berättar att de rekommenderar flata kolvar till vissa av sina toppar, och att det i dessa fall finns en risk att domen går för långt upp i förbränningsrummet och därmed ger toppen en dödskyss. Detta kan undvikas genom att fnula ut avstånd innan man köper och monterar motordelarna, men det kräver en del tid och viss kompetens.

Alltså kan det konstateras att kolvar med dome sakta med säkert börja höra dåtiden till. Det finns andra, mycket bättre sätt att höja kompressionen på. Ett exempel är förstås mindre förbränningsrum.

Stefan Nigell får således ta tillbaka sina dome-kolvar. Det gäller att stå på sig i diskussioner där motparten förmodligen vet mer i de flesta fall. Det är lätt att bli överkörd av andras åsikter, kunskaper och tankar om man själv inte har 100 procent koll. Ett av flera exempel från just kommunikationen med Stefan Nigell är när han hävdar att borrning kräver att man har tillgång till de faktiska kolvarna som ska köras i de borrade cylinderloppen (därav det snudd på påtvingade köpet av domekolvarna från första början). Ett samtal till konkurrenten Värmdö Motorteknik avslöjar att det kan vara aktuellt först när det är smidda kolvar som ska installeras (smidda kolvar beter sig inte som gjutna kolvar när de blir varma), och då i speciella racesammanhang. Man kan väl dock gott tycka att motorrenoveraren kan meddela detta. Att han kan vara tydlig i valet av tillvägagångssätt.

På det hela taget är dock Stefan Nigell en mycket kompetent herre. Det gäller bara att man som kund är duktigt påläst och kunnig när man står i begrepp att köpa hans tjänster eller produkter. Det gäller dock fler än bara Stefan Nigell, ska tilläggas.

I alla fall inte tillräckligt många män. I så fall skulle hyllgångarna på Biltema vara betydligt bredare. Idag är de så smala - i alla fall i butiken i Haninge utanför Stockholm - att en person plus ytterligare en person med barnvagn knappt kan mötas i gångarna.

Jag har faktiskt aldrig mekat runt så mycket med barnvagnen i en butik som hos Biltema. Skitjobbigt. Ingen kul verktygsshopping alls.

Tur då att jag trots allt fick med mig ett antal glädjeämnen hem, så man får skoj när man väl kommer till garaget. Hem i Biltemapåsarna följde en proffsig kabelsskaltång (en sådan som kräver ett tryck med handen och så är isoleringen väck!), en rackarns massa sortimentlådor med brickor, muttrar och skruvar i tum samt insexnycklar och gängsats (också i tum, förstås). Ett antal verktyg och grejer som jag suktat efter i flera år, men som jag av olika orsaker inte införskaffat.

Låt oss komma överens om en sak. Flera bilträffar, däribland American Car Show i Norrtälje, har infört avgifter för samtliga. Denna nya giv - att börja ta betalt av de som levererar själva sevärdheten, innehållet på bilträffen som folk kommer och betalar för att se - är inte ok.

När de nya avgifterna dessutom serveras med hjälp av dåliga amsagor om dyra tillstånd och att folk åker ut med sina bilar för att hämta in nya ”gratisgäster” (stämmer säkert i några enstaka fall, men det får man som arrangör ta höjd för) är urusla svepskäl.

Jag anser att det ska till ett större mervärde till en bilträff än enbart möjligheten att parkera brevid andra jänkebilar för att arrangörerna ska börja ta betalt. Som till exempel Power Hot Rod Reunion där camping, toa, vatten och möjligheten att köra på strippen ingår i entréavgiften. I annat fall åker jag till Norrtälje även nästa år, men jag rullar inte en meter in på utställningsområdet utan njuter av bilarna som cirkulerar in och ut på området samt på stan.

Vad tycker du?

Fix it Pro, den där pennan som hårdpluggats på TV-shop i några månader nu och som ska fixa repor och lackskador, är förstås bara humbug. Det rapporterar många proffs- och hobbymekare på ett antal olika bilforum.

Som vanligt gäller “Verkar det för bra för att vara sant är det också det”. Fix it Pro är ingen mirakellösning utan bara skitsnack.

Numera är jag ute och går tämligen mycket. Min dotter Noomi blir galet rastlös framåt eftermiddagarna, och behöver nya intryck.

Häromdagen knatade vi runt i grannskapet och upptäckte att någon bov beslutat sig för att dumpa två tämligen nya, amerikanska lyxbilar några kilometer hemifrån. Det handlade dels om en V8:a bestyckad krom- och lyxutrustad Cadillac De Ville från 2005 (sista tillverkningsåret) och dels en Lincoln Town Car Signature från 2008. Båda utan regplåtar.

Mycket skumt. Någon bloggläsare som fattar vitsen med att parkera två bilar utan regplåtar i ett lugnt villaområde? Var de på väg ut ur landet (förmodligen österut) innan någon ringde polisen?

Det är alltid trevligt med finbesök i mekgaraget. Som häromdagen, då J:s jobbarpolare kom över på en kaffe. Med sig hade han sin råa suzuki-bobber om 1100 kubik.

Ja, rå är bästa ordet för att beskriva Suzukin. Bågen är bland annat utrustad med kolsyretank som via en gasmask på framgaffeln kan fejka en purge-ventil, stans billigaste plastblinkers sitter på bobbern, bakdäck och varvräknare kommer från en bil, cykeldator används för att hålla kol på hastigheten och en vassare kamaxel har applicerats för att göra bågen yvigare vid låga varv.

Behöver jag ens nämna att hojjen inte har varit hos Svensk Bilprovning på ett decennium. Eller att bågen låter som fan, en riktig herrejösses-vrål helt enkelt. Men det är det förstås värt om man vill synas och höras. Å det vill man ju.

Varför inte slå två flugor i en smäll och fotografera både min Nova och kåken på en och samma gång?!

OK. Jag avser inte sälja Novan och köpa en tysk istället. Men visst är jag kär. Så in i helvete förälskad. Här följer en sällsynt hyllning av en europeisk bil här på bilbloggen Bildrömmar och drömbilar.

Porsche 997 GT3 RS. Det är en heeelt annan värld än Novan det. Vilket monster Porsches snabbaste bankörningsvapen är. Herregud.

Det är en bil de flesta aldrig får chansen att köra. Det är sååå synd. Det är en helt sjuk upplevelse att klämma ner sig i den skålade rejsstolen, som trycker över höfterna, och sedan vrida om startnyckeln. Koppling är hård som fan, och växellådan är lika exakt och tajt som den i början är tuff och lite klurigt att växla. Den måste verkligen tuktas med en bestämd hand och en lika bestämd som vältajmad kopplings- som gasfot. Bromsverkan har Porschen som en reguljär personbil bara man tittat på bromspedalen. Väljer man att pressa ner pedalen gräver sig däcken ner i asfalten och brutala G-krafter uppstår.

Accelerationen - på alla sex växlarna - är inget annat än heeelt jävla magisk. Att höra den 3.8 liter feta motorn ryta bakom ryggen får mig att rysa av välbehag.

Väghållningen ska vi inte ens tala om. Den är galen. Svågern demonstrerar genom väldigt tvära svängar fram och tillbaka i 60-70 kilometer i timmen. Bilen rör inte en min, den ligger som ett jävla strykjärn på vägen medan vi åker som små vantar inuti. Ja, om det inte hade varit för säkerhetsbältena, vill säga. Men mitt huvud och mina armar och ben fladdrar på bra i passagerarsätet.

Själv lyckas jag dock få ställ i en rondell, kanske för att det är blöt ute och jag väljer att gasa i en sväng… Baken åker ut som den berömda hammare Porschen kan bete sig som, med svansmotor och allt. Tur att det tydligen sitter i ryggmärgen hur situationen ska rätas ut. Fattas bara annat när bilen jag kör kostar 1,7 miljoner kronor att köpa i Sverige. Det är inte läge att lägga Porschen på taket i ett dike, liksom. Svågerns ord “Det farligaste kombinationen som finns är en orutinerad förare och en kraftfull bil” ringer i öronen. Jag rodnar nog, svågern bara skrattar.

Ja, detta är det mest vansinniga jag kört fram till dags datum. Chocken har inte lagt sig ännu, trots att det snart gått en vecka sedan jag provkörde Porschen. Kan för övrigt meddela att jag slog mitt egna personliga hastighetsrekord, mer säger jag inte. Den här bilen ska dock inte framföras på vanlig väg utan på bana!!!

Nu håller svågern på att sälja 997:an, han vill ha en mer opolerad Ninemeister-trimmad Porsche säger han. Jag är självklart inte säker på om jag får provköra den, och frågan är om jag i så fall vågar.

Eller vänta. Klart att jag vågar det! Det här vill jag uppleva igen om jag får!

… innan du har skaffat dig denna tatuering!

Å prater så rolit.

Å Värmlänninger, di kan en lite på!

Dessutom: du vet att du varit hos en bilmek i Värmland när kvittot ser ut som nedan…

Då jag har äkta vit däcktext på insidan av bakdäcken original tänkte jag - nu när tipp-ex visade sig vara en tvärkass lösning (förstås) - att jag kanske skulle ta och låta en däckfirma kränga av och vända på däcken.

Kan ju inte kosta så mycket…

Djursholms Däckservice AB i Danderyd skulle ha 2 100 kronor för besväret. 2 1 0 0  k r o n o r ! Det är att ta helt jävla otroligt bra betalt för ett jobb om max 15 minuter. Helt uppenbart är att ägarna av Djursholms Däckservice inte intresserade nya kunder.

Då var Däckia (i Täby) lite mer sugna på att göra affärer. Smart, särskilt när företaget befinner sig i en bransch där det sällan är högkonjunktur annat än det är dags för byte från sommar- till vinterdäck, eller tvärtom.

350 spänn tog de för arbetet. Då ingick även balansering samt nya ventiler. Bra där, Däckia! 

Jag slutar aldrig att förvånas över klåpares konstiga lösningar på olika problem (eller fulhack som de säger i programmerarkretsar där jag är från).

Som den trasiga gängan på en av Novans högra framdäcks hjultbultar. Där har någon av de föregående ägarna helt frankt tryckt på en kopparhylsa på den trasiga hjulbulten, satt på däcket och sedan tryckt in fälgmuttern i kopparhylsan och limmat fast den med Loctite.

Listigt. Eller inte. Problemet i sig är nämligen lättlöst (mer om det i ett separat blogginlägg), så det är lungt, men det är samtidigt inte utan att jag undrar vilka fler än ej upptäckta idiotlösningar som kan dyka upp framöver. Hoppas de inte ställer till med alltför stora problem…

Djävulen bär Prada och kör Skoda? Men vänta, det är ju Svenska Kyrkan som äger denna Skoda-pickis. Hm… Nu blev jag förvirrad.

Är det bara jag som tycker att Hanningebon Stefan Gustafsson - som hade sin Pontiac Lemans från 1977 ute på Blocket för några veckor sedan - är en skojfrisk rackare?!

Lasse N, gammal bekant och buksvåger (flåt Lasse!) från förr med stort intresse för skön konst, design och form i allmänhet, och gamla jänkebilar i synnerhet, skickade precis nedanstående bild till mig. Tydligen missade jag vrålåket från DePalma Hot Rod Mayhem 2011 under förra helgen.

Tur i oturen att Lasse då hade kameran med sig. För mer hot rod än så här blir det f-n inte!

PS1: Missa inte klubben Juke Joint på Tiki Room i Stockholm där Lasse spelar skivor.

PS2: Vill du veta mer om Der Panservagen? Sök på “Dingo Scout car” på Google!