Sneeky Pete

WA|HH Quantum Sensations Spray är en ny munspray med sponken som tar dig från spiknykter till tokfull på några sekunder (!). Sedan nyktrar du till lika snabbt. Innovationen är framtagen av den fransk-amerikanske forskaren David Edwards och varje alkoholdos innehåller 0.075 milliliter sprit. Priset är förstås inte billigt, 26 dollar per munspray, men vem har sagt att det är billigt att färdas snabbt?

Jag tycker att det låter som den perfekta berusningen för oss som gillar dragracing. Full patte, från 0-100 km i timmen på 0.2 sekunder och en utgångshastighet på 540 km/h. Tvärstopp efter dryga fyra sekunder. Vilken kick!

Dessutom ger varken alkosprayen eller dragracing något bakfylla. Bra där.

En Cadillac 60 Special från 1958 och en Scream-mask har en del gemensamt… Vill man även blanda in Edvard Munchs tavla “Skriet” går det givetvis bra det också!

Det finns för övrigt en hel fotogenre som går ut på att hitta ansiktet i olika ting, allt från termostater via elkontakter till vanliga väggar. Rätt spännande. Sök på “inanimate objects with faces” på Google och du ska finna.

Jag är glad över att jag numera har ett lås på tanklocket. Inte bara för att ungjävlarna ska hållas borta från att slanga soppa ur Novan (i tre sekunder, längre tid tar det nog inte för dem att bryta upp låset), utan också beträffande den senaste innovationen från Manhattan Oil.

En innovation som fritt översatt kallas för bränsleparfym…

Ja, du läste rätt. Det är en vätska som den hugade kan köpa och hålla ner i bensintanken. Sedan är det bara att vrida om startnyckeln och andas in dofter med fräna namn som “Burnout Blueberry”, “Victory Vanilla” och “Radical Racing Raspberry”.

Helt jävla ärligt så tokdiggar jag gamla hederliga doften av avgaser och bensin. Dessutom finns det en vits med att det efter ett tag blir outhärdligt att vistas i samma utrymme som en bil på tomgång (det är som bekant rätt ohälsosamt).

Dock funderar jag på att köpa den sliskigaste doften och hälla den i tanken på någon av mekarpolarnas åk. Passar bra med tanke på att de senaste årets stående skämt i mekgaraget varit “Gömma doftgranen på möjliga och omöjliga platser”. Tänk va förvånade personen i fråga ska bli när den brutala muskelbilen helt plötsligt luktar “Super Sonic Cinnamon”, “Cherry Bomb” eller “Banana Blast”… Hihihi!

Den som är skämtsamt lagd surfar hit: http://bit.ly/GTZxCI

Ni vet hur det är. Då och då kommer man på något “smart” sätt att lösa ett problem.

En av mina “smarta” universallösningar på problem brukar vara att slipa. Ja, istället för att köpa nya prylar.

Faktum är att jag älskar att slipa (och polera). Det har tagit sig helt sjuka proportioner!

Hittills har jag slipat (och i vissa fall målat/lackat):

• Hela Novans bagageutrymme.
• 8 stycken stålfälgar (gjorde om jobbet då jag inte var nöjd med första slipningen/målningen…).
• 2 ventilkåpor (2 till blir innan motorn är färdigbyggd…).
• 1 oljetråg.
• 1 kamkedjeskydd.
• 1 fläkt.

Dessutom funderar jag allvarligt på att slipa/polera så väl vattenpumpen som insuget…

Om jag hade förvärvsarbetat under all den tid jag lagt på att slipa alla grejer i listan ovan hade jag vid det här laget kunnat köpa så väl en fet kompressor som ett rejält blästerskåp för de pengar jag tjänat in.

För övrigt undrar jag vad jag har fått slipintresset ifrån. Kanske föddes det för cirka 20 år sedan då jag jobbade på St Jude Medical med pacemakers. Vanligtvis testade jag makapärerna innan de skickades ut till kund, men det hände också att jag jobbade i produktionen med detaljpolering av epoxihöljen samt glasblästring av titankapslarna som elektroniken fanns i. Vill minnas att jag tyckte att det var otroligt avkopplande, snudd på kul, att göra detta. Kanske har jag någon diagnos, trots allt…

Känner du igen dig?! Är ovanstående de två ord som allt oftare far genom skallen när du tittar ut genom fönstret i SL-bussen på väg till jobbet, när du åker förbi korvkiosken eller kanske handlar mjölk till kaffet på ICA Kvantum i Östersund?

Det gör i alla fall jag. Men istället för att känna mig som en dinosaurie jag brukar lika snabbt sopa bort orden och istället koncentrera mig på att hitta en förklaring.

Betydligt mer specifikt och för den här bloggen handlar det alltså om “Dagens biltrender: Vad är det för fel på ungjävlarna egentligen”?

Du känner igen begreppen: hi-riser, tyskstuk och nu senast stance (den oinvige hittar en snabbgenomgång längst ner i blogginlägget).

Vi gubbar och gummor är snabba med att oja oss när vi ser vad ungarna hittar på med sina bilar.

Men hallå! Själva poängen är ju att vi inte ska förstå. Att vi ska förfasa oss. Tror du inte gammelmorfar ojade sig utav bara fan när vår pappa vägrade hatt och tog på sig en - håll i dig - vit t-shirt. Vilken revolt! Eller när mamma visade knäna under en väääldigt ekivok kjol som slutade vid knäna.

Eller… när päronen kapade upp en snorbillig t-ford och gjorde en hot rod av den. Tror du de förstod, russinen? Våra föräldrar är för övrigt lika oförstående inför de rat rods som vi skapar. Se rost som en customgrej? Fejkad rost, WTF??!

Så nu är det vår tur att inte fatta något. Eller efter vi funderat lite, förhoppningvis åtminstone fattat även om vi inte gillar vad vi sett.

En sak vill jag emellertid framföra: Jag är förbannat glad över att det finns ett stort bilintresse därute, hur det än ser ut.

Det här är hi-riser, tyskstuk, stance et al:

• Hi-riser: Chevrolet Caprice är helt klart den vanligaste bilen som utsätts för detta, men Ford Crown Victoria, Mercury Grand Marquis och Lincoln Town Car får allt oftare sin släng av sleven. Det handlar om grym puts men framför allt JÄÄÄTTESTORA FÄLGAR OCH DÄCK. Minst 20”. Ju större desto bättre. Klart vanligast bland hiphopdiggande afroamerikaner, t.ex. i Florida. Däck och fälgar kostar flera årslöner. Beroende av vilken tidsålder bilarna kommer från kan hi-risers delas in i tre grupper: donk, box eller bubble. Donk är pre 1980, box är 1980 till 1990, och bubble är 1990 och framåt, grovt indelat. Det är inte ovanligt alls att hi-riserägarna även slänger på en uppsättning måsvingedörrar på sina skapelser.
• Tyskstuk: Toksänkt tysk bil (Merca, BMW och VW är klart vanligast) med pyttesmå fälgar, typ 9-10 tum. Dessa fälgar sportar i sin tur åt skogen för smala däck vilket bidrar till att däcksidan får ett lutande utseende. Tänk \_/ istället för |_|. Fälgarna är oftast av åttiotalssnitt, tänk guldiga eller silvriga BBS-diton som var superpoppis för 20 år sedan. Skärmbreddare är vanligt. Ska du vara extrem är det lika extrem negativ camber som gäller (hellaflush), gärna med takräcke plus packning. Ska du vara superextrem så slipar du av lacken på diverse karossdelar och låter det rosta. Det är helt ok att tyskstuka en 20-30 år gammal bil. Det är också vanligt att man sätter vinklade ögonlock på framlyktorna, eller monterar en specialtillverkad motorhuv som går ner över lyktorna, så bilen ser elak ut (böserblick). Den här customiseringen  - tyskstuk alltså - är väl annars den customisering som jag har minst svårt för, och i vissa fall till och med kan gilla om den inte är extrem och snyggt gjord. För övigt kan tyskstuk nästan sägas vara motsvarigheten till hi-riser.
• Stance: Stance står för hur en bil “sitter”, alltså bilkarossens förhållande mot marken (typ lååågt), vilket inkluderar ingrepp på däck, fjädring och övriga chassidelar. Stance är också ett samlingsbregrepp. Tysktuk kan betraktas som en version eller variant av stance, men med många detaljer. Och heltyskt förstås. Hellaflush, VIP och JDM är mer eller mindre tre andra varianter. Hellaflush är extremt negativ chamber, vilket används både av tyskstukfanatiker och andra. VIP är en stance:ad, låg lyxbil. JDM är som tyskstuk fast japanska bilar och bildelar. Står för Japanese Domestic Market, det vill säga det blir JDM först utanför Japan. Du kan customisera en jänkare stance, hellaflush eller VIP, men inte tyskstuk eller JDM.

Sammanfattningvis så kan det konstateras att inget av ovanstående egentligen är särskilt nytt och att alla dessa bilar ser ut som hämtade från en tecknad serie. Men det gör ju även en snygg jänkebil från 50- till 70-talet. Så du kan sluta förfasa dig nu…

För skojs skull provade jag ett tag sedan att efterfråga offerter från företagen Hansen Racing, Speed Pro, Dalhems och Norrlands Custom. Detta för att se hur mycket jag sparat på att själv åka över till USA och köpa hem prylar, samt beställa bildelar över internet. Lite fult kanske, men likväl och icke desto mindre ett test på dessa företags intresse av att sälja sina produkter.

Nu har det gått över en månad utan ett endaste litet livstecken. Detta trots att det handlar om bildelar för en summa en bra bit över 40 000 kronor. Knappast småpotatis ens för Hansen Racing, en jätte i sammanhanget.

Endera suger företagens it-stöd svårt, eller så vill de helt enkelt inte sälja några bildelar. Det är den enda förklaringen jag kan hitta.

Jag menar, hur svårt kan det vara att formulera ett standardmejl som förkunnat att de inte kan ge en offert över mejl på grund av att det tar för mycket tid. Eller var skon nu klämmer (ovan nämnda bristande it-stöd där de helt enkelt inte effektivt nog klarar av att skicka offerter?). Ett mejl som också berättar att de gärna servar mig över telefon, något som borde sortera bort de värsta och jobbigaste priskollarna och därmed också de mest osannolika affärerna.

Jag börjar förstå varför det finns företag som lever på direktimport, till exempel Retroparts. Näringsidkare som faktiskt kan ge ett exakt pris på vad bildelarna kommer att kosta inklusive frakt. Just frakten verkar folk för övrigt noja över, men t.ex. Summit Racing ger numera svar direkt på detta innan du lägger din order. Dessutom står ju dessa Retroparts et al för eventuellt tjafs och returer mot Classic Industries eller Summit Racing, som nog upplevs som lite jobbigt för många. Det är dock inte särskilt jobbigt, kan jag meddela.

Som ett tillägg så här på slutet av blogginlägget kanske du liksom jag undrar övre hur direktimportföretagen kan överleva på så små marginaler. En mycket kvalificerad gissning är att de helt enkelt har rabatter som du och jag inte har, och som ger bättre priser. Det är den rabatten de gör förtjänst på. Små marginaler som till exempel Hansen Racing, Dalhems eller de andra inte vill befatta sig med. Alltså då stämmer min analys: Bildelsföretagen vill inte sälja sina bildelar.

Garagepolaren N - den enda som kör franskt i mekgaraget - blev “klar” med renoveringen av sin Citroën DS för cirka två månader sedan. När bilen var tvättat och polerad var det dags för N att fundera ut vad bilen skulle användas till (N har trots allt ytterligare åtta paddor).

Pang! N kom på vad han skulle göra. Sedan gick det snabbt. Bilen utrustades med taxameter, taxiskylt och tariff på bakrutorna (likadana priser som Taxi Stockholm). Nu äger N Stockholms mest udda taxi!

Kunderna har inte låtit vänta på sig. Varhelst han rullar inne i city blir han stoppad, och han redan hunnit samla på sig ett antal fasta kunder som plockat honom på hans mobilnummer. Det är inte så dumt att få betalt för att göra det man älskar mest: köra runt i sin älskade entusiastbil!

Noomi gasar redan runt! Förvisso bara med gåstolen, men nog gillar hon snabba starter och acceleration, liksom fart och fläkt. Hoppas bara att hon blir mindre benägen att krascha in i saker i framtiden…

Det var städdag i garaget för några veckor sedan. Då kavlade vi upp ärmarna (eller snarare rev av dem…) och gjorde rent hus (eller snarare mekgarage). Därefter vankades det öl (eller snarare Pripps Blå 2.8) och gruppfoto. Ja, vi ser ut som raggare (eller snarare ett gäng inavlade rödnackar).

Svågern kom precis förbi. Lycklig som en liten skolpojke visade han upp sitt nyförvärv, en elak Ninemeistertrimmad Porsche. Han började prata om den redan under försommaren. Först nu har han fått sina råa fullblodsgroda som han kommer piska bana med. Vilket motorljud. Vilken oborstad racer!

Det lär för övrigt bli ett litet äventur att regbesiktiga det här råskinnet. Porschen luktade inte katalysator direkt, om jag säger så. Buren saknade därtill vadering, och trepunktsbälten (bilen har även sexpunktare) fanns i och för sig installerade, men inte i b-stolpen utan i buren.

Sedan kan man ju undra vad SBP säger om motoreffekten, som inte riktigt matchar originalspecifikationen…

Efter att ha jagat toppar till förbannelse - med krav på att de ska ha stora förbränningsrum och samtidigt ingå i ett så kallat “Engine kit” med kamaxlar, lyftare och andra delar - insåg jag att det inte var hållbart med kolvar med dome och hög kompression. Topplocksutbudet var och är minst sagt magert under dessa förutsättningar (kräver runt 76 cc stora förbränningsrum och uppåt om man vill befinna sig på rätt sida spikningar och 95 oktan). Dessutom är forumen fyllda med folk som rekommenderar flata kolvar framför de med dome. En av orsakerna ska vara att dome stör/skymmer flamfronten och gör förbränningen ineffektiv. Därtill fick jag igår ett mejl från Trick Flow (topplock från denna tillverkare är det jag avser köpa) som berättar att de rekommenderar flata kolvar till vissa av sina toppar, och att det i dessa fall finns en risk att domen går för långt upp i förbränningsrummet och därmed ger toppen en dödskyss. Detta kan undvikas genom att fnula ut avstånd innan man köper och monterar motordelarna, men det kräver en del tid och viss kompetens.

Alltså kan det konstateras att kolvar med dome sakta med säkert börja höra dåtiden till. Det finns andra, mycket bättre sätt att höja kompressionen på. Ett exempel är förstås mindre förbränningsrum.

Stefan Nigell får således ta tillbaka sina dome-kolvar. Det gäller att stå på sig i diskussioner där motparten förmodligen vet mer i de flesta fall. Det är lätt att bli överkörd av andras åsikter, kunskaper och tankar om man själv inte har 100 procent koll. Ett av flera exempel från just kommunikationen med Stefan Nigell är när han hävdar att borrning kräver att man har tillgång till de faktiska kolvarna som ska köras i de borrade cylinderloppen (därav det snudd på påtvingade köpet av domekolvarna från första början). Ett samtal till konkurrenten Värmdö Motorteknik avslöjar att det kan vara aktuellt först när det är smidda kolvar som ska installeras (smidda kolvar beter sig inte som gjutna kolvar när de blir varma), och då i speciella racesammanhang. Man kan väl dock gott tycka att motorrenoveraren kan meddela detta. Att han kan vara tydlig i valet av tillvägagångssätt.

På det hela taget är dock Stefan Nigell en mycket kompetent herre. Det gäller bara att man som kund är duktigt påläst och kunnig när man står i begrepp att köpa hans tjänster eller produkter. Det gäller dock fler än bara Stefan Nigell, ska tilläggas.

I alla fall inte tillräckligt många män. I så fall skulle hyllgångarna på Biltema vara betydligt bredare. Idag är de så smala - i alla fall i butiken i Haninge utanför Stockholm - att en person plus ytterligare en person med barnvagn knappt kan mötas i gångarna.

Jag har faktiskt aldrig mekat runt så mycket med barnvagnen i en butik som hos Biltema. Skitjobbigt. Ingen kul verktygsshopping alls.

Tur då att jag trots allt fick med mig ett antal glädjeämnen hem, så man får skoj när man väl kommer till garaget. Hem i Biltemapåsarna följde en proffsig kabelsskaltång (en sådan som kräver ett tryck med handen och så är isoleringen väck!), en rackarns massa sortimentlådor med brickor, muttrar och skruvar i tum samt insexnycklar och gängsats (också i tum, förstås). Ett antal verktyg och grejer som jag suktat efter i flera år, men som jag av olika orsaker inte införskaffat.

Låt oss komma överens om en sak. Flera bilträffar, däribland American Car Show i Norrtälje, har infört avgifter för samtliga. Denna nya giv - att börja ta betalt av de som levererar själva sevärdheten, innehållet på bilträffen som folk kommer och betalar för att se - är inte ok.

När de nya avgifterna dessutom serveras med hjälp av dåliga amsagor om dyra tillstånd och att folk åker ut med sina bilar för att hämta in nya ”gratisgäster” (stämmer säkert i några enstaka fall, men det får man som arrangör ta höjd för) är urusla svepskäl.

Jag anser att det ska till ett större mervärde till en bilträff än enbart möjligheten att parkera brevid andra jänkebilar för att arrangörerna ska börja ta betalt. Som till exempel Power Hot Rod Reunion där camping, toa, vatten och möjligheten att köra på strippen ingår i entréavgiften. I annat fall åker jag till Norrtälje även nästa år, men jag rullar inte en meter in på utställningsområdet utan njuter av bilarna som cirkulerar in och ut på området samt på stan.

Vad tycker du?

Fix it Pro, den där pennan som hårdpluggats på TV-shop i några månader nu och som ska fixa repor och lackskador, är förstås bara humbug. Det rapporterar många proffs- och hobbymekare på ett antal olika bilforum.

Som vanligt gäller “Verkar det för bra för att vara sant är det också det”. Fix it Pro är ingen mirakellösning utan bara skitsnack.

Numera är jag ute och går tämligen mycket. Min dotter Noomi blir galet rastlös framåt eftermiddagarna, och behöver nya intryck.

Häromdagen knatade vi runt i grannskapet och upptäckte att någon bov beslutat sig för att dumpa två tämligen nya, amerikanska lyxbilar några kilometer hemifrån. Det handlade dels om en V8:a bestyckad krom- och lyxutrustad Cadillac De Ville från 2005 (sista tillverkningsåret) och dels en Lincoln Town Car Signature från 2008. Båda utan regplåtar.

Mycket skumt. Någon bloggläsare som fattar vitsen med att parkera två bilar utan regplåtar i ett lugnt villaområde? Var de på väg ut ur landet (förmodligen österut) innan någon ringde polisen?

Det är alltid trevligt med finbesök i mekgaraget. Som häromdagen, då J:s jobbarpolare kom över på en kaffe. Med sig hade han sin råa suzuki-bobber om 1100 kubik.

Ja, rå är bästa ordet för att beskriva Suzukin. Bågen är bland annat utrustad med kolsyretank som via en gasmask på framgaffeln kan fejka en purge-ventil, stans billigaste plastblinkers sitter på bobbern, bakdäck och varvräknare kommer från en bil, cykeldator används för att hålla kol på hastigheten och en vassare kamaxel har applicerats för att göra bågen yvigare vid låga varv.

Behöver jag ens nämna att hojjen inte har varit hos Svensk Bilprovning på ett decennium. Eller att bågen låter som fan, en riktig herrejösses-vrål helt enkelt. Men det är det förstås värt om man vill synas och höras. Å det vill man ju.

Varför inte slå två flugor i en smäll och fotografera både min Nova och kåken på en och samma gång?!

OK. Jag avser inte sälja Novan och köpa en tysk istället. Men visst är jag kär. Så in i helvete förälskad. Här följer en sällsynt hyllning av en europeisk bil här på bilbloggen Bildrömmar och drömbilar.

Porsche 997 GT3 RS. Det är en heeelt annan värld än Novan det. Vilket monster Porsches snabbaste bankörningsvapen är. Herregud.

Det är en bil de flesta aldrig får chansen att köra. Det är sååå synd. Det är en helt sjuk upplevelse att klämma ner sig i den skålade rejsstolen, som trycker över höfterna, och sedan vrida om startnyckeln. Koppling är hård som fan, och växellådan är lika exakt och tajt som den i början är tuff och lite klurigt att växla. Den måste verkligen tuktas med en bestämd hand och en lika bestämd som vältajmad kopplings- som gasfot. Bromsverkan har Porschen som en reguljär personbil bara man tittat på bromspedalen. Väljer man att pressa ner pedalen gräver sig däcken ner i asfalten och brutala G-krafter uppstår.

Accelerationen - på alla sex växlarna - är inget annat än heeelt jävla magisk. Att höra den 3.8 liter feta motorn ryta bakom ryggen får mig att rysa av välbehag.

Väghållningen ska vi inte ens tala om. Den är galen. Svågern demonstrerar genom väldigt tvära svängar fram och tillbaka i 60-70 kilometer i timmen. Bilen rör inte en min, den ligger som ett jävla strykjärn på vägen medan vi åker som små vantar inuti. Ja, om det inte hade varit för säkerhetsbältena, vill säga. Men mitt huvud och mina armar och ben fladdrar på bra i passagerarsätet.

Själv lyckas jag dock få ställ i en rondell, kanske för att det är blöt ute och jag väljer att gasa i en sväng… Baken åker ut som den berömda hammare Porschen kan bete sig som, med svansmotor och allt. Tur att det tydligen sitter i ryggmärgen hur situationen ska rätas ut. Fattas bara annat när bilen jag kör kostar 1,7 miljoner kronor att köpa i Sverige. Det är inte läge att lägga Porschen på taket i ett dike, liksom. Svågerns ord “Det farligaste kombinationen som finns är en orutinerad förare och en kraftfull bil” ringer i öronen. Jag rodnar nog, svågern bara skrattar.

Ja, detta är det mest vansinniga jag kört fram till dags datum. Chocken har inte lagt sig ännu, trots att det snart gått en vecka sedan jag provkörde Porschen. Kan för övrigt meddela att jag slog mitt egna personliga hastighetsrekord, mer säger jag inte. Den här bilen ska dock inte framföras på vanlig väg utan på bana!!!

Nu håller svågern på att sälja 997:an, han vill ha en mer opolerad Ninemeister-trimmad Porsche säger han. Jag är självklart inte säker på om jag får provköra den, och frågan är om jag i så fall vågar.

Eller vänta. Klart att jag vågar det! Det här vill jag uppleva igen om jag får!

… innan du har skaffat dig denna tatuering!