Sneeky Pete

Klassisk 80-talare, lika klassisk barndomsdröm. När jag hjäper en arbetskamrat att baxa hem hennes nyinköpta skrivare hittar jag denna Chevrolet Corvette C4 cabriolet parkerad utanför Råsundastadion i Solna.

F-n, till och med fälgarna är tidstypiska. Precis så här såg Corvetterna ut, både på Sveriges gator som i filmer som Karate Kid, Täcknamn Coq Rouge och Lost Boys samt tv-serier som Miami Vice och pilotavsnittet av Beverly Hills 90120.

Stiligt!

Former med pondus och vassa pressveck. Dodge Nitro lämnar ingen oberörd.

På vägen hem från jobbet i torsdags hittade jag den här svarta pärlan på gatan där jag bor (i en vecka till!). Ägaren var inte överförtjust över att jag plåtade bilen, men det fick han ta. Efter några sekunders komplimangbombande angående hans goda smak var hans sura min som bortblåst.

Fin bil, det är det.

Läsare med fullgott minne kommer säkert i håg mitt lilla epos om begravningsbilar som jag postade på denna bilblogg för drygt två månader sedan. Det hade rubriken “Biltur med liemannen”, och jag listade några sköna fordon jag gärna färdades i på vägen mot den sista vilan.

Nu har jag hittat den perfekta begravningsbilen, den med stort B. Så glöm det förra inlägget.

Det handlar naturligtvis om en kolsvart Chevrolet Caprice, fullkomligt nedlusad med passande döskallar. Ingår gör även en grym stereo att spela ryslig rock’n'roll i, och bilen är naturligtvis från Kalifornien.

Följande säljargument är för övrigt lika slipat som dödens lie.

“Low miles – only driven to the cemetery and back”

Gissa vad säljaren ska ha för bilen. Jepp, 6,666.66 dollar. Hade ägaren bara döpt fordonet till Tomb Rider hade jag slängt allt jag hade för händerna och åkt över pölen och köpt kärran!

Grannen har plockat fram sin Chevrolet Impala från 1966 ur vinterdvalan. Det är en fröjd för ögat att se den stå och glittra i solen, i all sin överlägsenhet. 

Bilen stack för övrigt ut rejält bland alla riskokare på parkeringen nedanför vår hyreskasern när jag såg den första gången i mitten av förra sommaren. Riktigt fin är den, antilopen.

Ah. Ju mer jag tänker på saken, desto säkrare blir jag. Klart Bettie ska få sig en polisradio installerad. Hon är ju trots allt en gammal snuthäck.

Med hjälp av den kan man enkelt, tufft och kostnadsfritt hålla kontakten med folk på festivaler och bilträffar.

Vad för sort? En Cobra CB, naturligtvis!

Det verkar som Burt Reynolds är i behov av pengar. Nu auktionerar nämligen Mr Bandit himself ut sin Pontiac Firebird Trans Am från 1978 på The Houston Classic Auction.

Auktionen börjar den 2 maj, och bilen är precis som i filmen Smokey and the Bandit utrustad med en skön polisradio av märket Cobra CB.

Dessutom finns Bo “Bandit” Darvilles förevigad i stiliserad form på båda främre nackstöden. Iskallt som en Coors med blåa berg på etiketten (jag hoppas att du förstår vad jag menar med det).

Det är bara att sälja bruksbilen, familjen och hunden på Ebay, och börja buda.

http://www.wwgauctions.com

Pickisarnas pickis och ärkesuven från helvetet. Så kan jag sammanfatta veckans gatufynd i Stockholm. Två riktigt trevliga bekantskaper.

Dodge RAM SRT-10 nummerplåt bevisar för övrigt en tes jag haft ett bra tag. Det går ingen nöd på hantverkarna, de lever gott på rotavdraget.

Det är i stället kontorsråttorna det är synd om. Förlorare med studielån, halvkass lön, oinspirerande arbetsupggifter, ett ändlöst bibbande och en Hyundai Atos med boendeparkeringslapp i den solkiga rutan…

Pang! Ett vackert fotografi som föreställer en Dodge Charger R/T Pro Touring från 1969, knepigare än så behöver det inte vara för att få några minuters välbefinnande till livs. Lite som att avnjuta en god öl, en fin pipa tobak eller en whiskey.

Det ger mig också ett ypperligt tillfälle att reda ut begreppet Pro Touring, ett koncept som verkar ha många olika förklaringar men som egentligen är mycket enkelt att beskriva: Ta en gammal muskelbil och customisera den så att den fungerar som en ny sportbil när det gäller acceleration, bromsar och väghållning.

Kraftigt förenklat är alltså Pro Touring inget annat än en välbyggd, snygg och balancerad bil, konstruerad för att köras.

Vem, vid sina sinnes fulla bruk, kan motstå denna leriga GMC Sierra? Med feta sulor samt benrangel och mantuanska kors i bakrutan. Rock’n'roll!

Så knatar man Karlbergsvägen upp, glad i hågen efter en hård arbetsvecka (och tänker “Fan, här går man”). Vad hittar man då, om inte en Boss 302-strajpad Mustang.

Men vänta! Inte f-n sitter det en 390-hästars femlitrare i den där?! Näe, det är inte ett verk av Saleen / Parnelli Jones, även om någon uppenbarligen skulle vilja att Mussen var det.

Men gosse, de där fälgarna ist hur som helst große!

Min flickvän brukar inte besöka min bilblogg särskilt ofta. Jag förstår henne. Här finns inte mycket skojigt att se och läsa för normala människor.

Men så hittar jag dem. Seriöst heta högklackade skor. Med kolfiberklackar. Lamborghini Gallardo, Superleggera-design.

Det tar Sofia 3 sekunder att syna bluffen. “De där kan man inte gå i, det ser du väl på hälen?!”.

Då har jag i säkert en minut förtjust klappat händer över vilka foxy dojor jag hittat.

Upphovsmannen, Photoshopmagikern och grafikern Tim Cooper lurar män, inte kvinnor.

Jag är lite osäker på bilval när det gäller färd mellan bårhus och kyrkogård. Men jag är helt övertygad om att frågan om vilket fordon som ska frakta mig till den sista vilan är hundra gånger viktigare än alla andra spörsmål som kan tänkas röra min begravning. 

I nödfall får det bli 800 grader och urna i bakluckan på den egna Capricen. Bara den sista färden blir i en riktig bil!

För ytterligare en sak är spiksäker - ingen begravningsbil som gömmer bakom nedanstånde länk duger (de tre som förekommer på nedanståene fotografier är dock fina). Jag vill glida med stil, även efter det att döden slutit sina kalla klorna runt mitt hjärta.

http://www.begravningsbilar.com

Där hängde den, en blå Chevrolet Caprice i skala 1:64. Modellbilen jag letar efter i sju månader. Till och med årsmodellen var korrekt!

Ynka 5 dollar ville butikskedjan Target ha för den lille. Inga problem tänkte jag. För motsvarande 50 kronor blev du min, bra min.

När min längtan efter sol och värme är som starkast är det bara att drömma sig tillbaka till sommaren som gick. Och sommaren som kommer. Det görs enklast med ett fotografi från en dragracingtävling på flygplatsen utanför Västerås i juli förra året.

Här är en galning som gillar att köra på ett hjul. Det är onekligen en tunn linje mellan haveri och succé…

Vad får vi om vi parar extrem skönhet med brutal råstyrka? Jo, Hennessey HPE700, en Chevrolet Camaro SS modell 2010 med en stygg kompressormatad 6,2 liters V8 från en Chevrolet Corvette ZR1.

Det innebär dryga 700 otyglade vildhästar med ett vridmoment på respektingivande 912 newtonmeter. Ett monster!

Hennessey följer för övrigt den fina gamla traditionen som bland andra racestjärnan, återförsäljaren och biltrimmaren Donald Yenko (och för all del George Hurst och hans Hurst Performance!) en gång var med och sparkade i gång. Då handlade det om att kringå GMs egen fåniga regel om att Chevrolet Camaro inte fick ha V8-motorer större än 6,6 liter, något som naturligtvis ställde till besvär för försäljarna eftersom konkurrenterna Ford eller Chrysler hade någon sådan begränsning.

I dag handlar det om att ta fram den ultimata muskelbilen. Kapplöpningen om hästkrafterna kan fortsätta!

Så här ser vår framtid ut, om stilpolisen får bestämma (och det får vederbörande gärna göra!):

1. Tråkiga svenssonbilar ska totalförbjudas. Det gäller i synnerhet fordon med asiatiskt ursprung.
2. Motorer under 200 hästkrafter ska bannlysas. Endast arbetsfordon får dispens från kravet - om de har åtta eller fler cylindrar.
3. Givetvis ska alla rödljus ersättas med startgranar.
4. Sträckan mellan två rödljus, förlåt startgranar, ska alltid vara 402 meter.
5. Rondeller ska vara minst 200 meter i diameter, eller avlägsnas.
6. Alla småvägar ska omgående asfalteras.
7. Bensin- och vägskatt avskaffas retroaktivt från och med 1960 (snacka om skatteåterbäring).
8. Alla parkeringsrutor ska vara minst 4 x 7 meter.
9. Högsta markfrigång för personbilar är 30 millimeter, lägsta markfrigång för terrängfordon är 800 millimeter.
10. Orginalplåtfälgar får endast användas rödlackerade (blanksvart kan fungera i vissa fall) i kombination med vit däcksida eller snobbringar och med kromade centrumkåpor och blanka bultar.
11. All annan musik än rock’n'roll och motown är trafikfarlig under bilfärd, och mycket höga böter väntar den som bryter mot detta. Reklamradioskval betyder avrättning på plats medelst nackskott, och räkning för kula och pistolslitage får de anhöriga stå för.
12. Backspeglar får endast monteras i överkant på framdörren, dörrhandtag kräver dispens.
13. Kraftig bilskattsreduktion blir det för mattsvarta fordon med doftgran.

PS Ovanstående inlägg är delvis en förvanskning av ett brilliant inlägg av signaturen bikerwade på tidningen Wheels forum. DS

När jag sömndrucken går Karlbergsvägen fram om morgnarna, på min väg till jobbet, är det en fasanfullt tråkig syn som möter mig. Förutom en tokpimpad Hummer, några Mercedes och en Porsche kantas vägen av sömniga hybridbilar som Toyota Prius och olika kombibilar fullproppade med bilbarnstolar.

Men i bland vaknar jag till liv. Som häromdagen, när någon hade parkerat en rejsig Ford Mustang GT i närheten av jobbet. Tänk vad enkelt det kan vara att bli pigg.

Hoppas tomten besöker dig, med julklappssäcken full av verktyg, fenderskirts, fälgspinners, vässade V8:or, fälgar, bakspeglar i form av kromade malterkors och annat godis!

Så det är så här himlen ser ut! En hel parkeringsplats full med Capricer. En syn för gudar.

Importera genast konceptet. Alla Sveriges festival- och marknadsbesökare kräver tacos i stället för flottdrypande langos, tråkiga älgburgare och wokmat från helvetet.

Det är dags att slå ett slag för ambulerande mexikäk, helt klart.

Och för att det blir solsken på söndag, så att jag kan ta en åktur med Capricen efter att ha monterat ihop det sista av bakaxeln.