Sneeky Pete

Jag tror inte att jag har berättat det. Varför jag började meka. Men orden “äkta”, “unik” och “värdighet” spelar en stor roll.

Eller ja. Den enkla anledningen till varför jag mekar är väl rätt uppenbar. Jag gillar att skruva, och jag älskar bilar.

Men det fanns en tid då domänen www.metica.se huserade en musiktidning med samma namn, och jag lade lika mycket tid på musik på olika sätt och vis - genom recensioner, artistintervjuer, konsertplåtande etc - som jag idag lägger på ungefär samma sak fast om bilar.

Det existerade emellertid två problem med mitt djupa intresse för musiken (ett intresse som till viss del fortfarande finns där). Intresset var inte komplett. Jag har aldrig komponerat eller framfört musik, och det är svårt för att inte säga omöjligt att åldras med värdighet i musikbranschen. I alla fall inte som musikjournalist.

I bilhobbyn däremot är situationen en helt annan. Jag påstår inte att jag har någon talang för mekandet, men jag gör det med en frenesi och en glädje som förmodligen är rätt synlig och förhoppningsvis smittar av sig. Och alla kan lära sig meka! Det är inte lika lätt att skapa musik, i alla fall inte musik som någon vill lyssna på. Och jag hävdar att belöningen för den kreativa insatsen ser ungefär lika ut oavsett om du skriver musik eller svetsar igen ett rosthåll, trimmar en V8 eller syr upp en ny inredning.

Dessutom… Både i bilhobbyn och i den professionella delen av bilbranschen finns det gott om fräcka och duktiga förebilder i alla åldrar. Det blir liksom aldrig försent att trycka plattan i mattan eller bygga sig en frän hot rod.

Sist - men inte minst - så är bilmekandet något som gör att jag får lov att känna mig unik. En känsla av att jag ägnar mig åt något som är äkta, inte tillgjort. Att kunna odla ett intresse på många olika fronter som inte alla vare sig vill eller är intresserade av, alternativt går att bli duktig inom på några månader. Det går om man vill, men man måste vilja. Mycket, hårt och länge. Och det kostar, framför allt i tid.

Det gillar jag stenhårt.

Ja, bilmekandet är garanterat hipsterfritt, och det känns j-vligt bra. Ja, den där bekymmerslösa förhållningen till historien är något jag avskyr…

Dottern har levlat. Från instrumentbräda med ratt till fyrhjuling med 1 apostlahäst. Härnäst stundar nog fyrhjuling med 2 trevande benkrafter, som något senare blir tvåhjuling med 2 något starkare benresurser. Sedan följer trampbil, fyrhjuling med några hästkrafter, moped, trimmar moped, lätt motorcykel, bil, tung motorcykel, hot rod, super stock, top fuel… Om pappa får bestämma. Och det får han väl. Eller?

Här var det en fin och välpolerad Chevrolet Nova serverad! Varsågod.

Det som imponerar mest är dock garageporten bakom Novan. Scheiße! Det går att trycka in Chevan på bredden i det där garaget. Mumma!

Jaja. Bara att drömma vidare, om så väl puts som ett eget G-I-G-A-N-T-I-S-K-T garage. En dag, då j-vlar! Pepp!

Sugen på att jämföra en Chevrolet Camaro från 1969 med en Chevelle från samma år? Eller en Plymouth ‘Cuda 1970 med en Ford Mustang från 1971? Webbplatsen Muscle Car Facts erbjuder denna möjlighet och mycket mer information. Som detaljer om en rad muskelbilar, till exempel vilka tider bilarna klarar av kvartsmilen på, motorstorlekar och antal hästkrafter samt hur snabbt de prestererar 0-60 mph. Fakta är bland anant inhämtat från en rad olika hyfsat tillförlitliga källor, exempelvis Car Craft och Motor Trend, men bygger tyvärr också på uppskattningar i vissa fall. En annan nackdel är att alla muskelbilar inte ännu finns representerade, men det jobbar man på att fixa!

Här hittar du Muscle Car Facts: http://musclecarfacts.net

Noomi fyllde ett år för ett tag sedan. Klart tjejen ska ha bilrelaterade presenter resonerade vi!

Det lackar mot jul. Vad passar bättre än att önska sig en så kallad startgran i julklapp. En julgran under julgranen liksom. Själv skulle jag definitivt inte ha något emot att få denna väcklarklocka den 24 december, men frågan är hur mycket min fästmö skulle uppskatta den…

Sök på “Drag Racing Alarm Clock” i Google och du kommer att få upp ett antal webbutiker som säljer väckarklockan.

Garagepolaren N - den enda som kör franskt i mekgaraget - blev “klar” med renoveringen av sin Citroën DS för cirka två månader sedan. När bilen var tvättat och polerad var det dags för N att fundera ut vad bilen skulle användas till (N har trots allt ytterligare åtta paddor).

Pang! N kom på vad han skulle göra. Sedan gick det snabbt. Bilen utrustades med taxameter, taxiskylt och tariff på bakrutorna (likadana priser som Taxi Stockholm). Nu äger N Stockholms mest udda taxi!

Kunderna har inte låtit vänta på sig. Varhelst han rullar inne i city blir han stoppad, och han redan hunnit samla på sig ett antal fasta kunder som plockat honom på hans mobilnummer. Det är inte så dumt att få betalt för att göra det man älskar mest: köra runt i sin älskade entusiastbil!

Noomi gasar redan runt! Förvisso bara med gåstolen, men nog gillar hon snabba starter och acceleration, liksom fart och fläkt. Hoppas bara att hon blir mindre benägen att krascha in i saker i framtiden…

Den första teoretiska bänkningen var ju lite av en besvikelse. Så jag plockade på en vassare kamaxel (COMP Cams CL12-214-4) istället, och toppar (Airflow Research 1054) med bättre flöde. Se, motorn toppar 350 hästar vid 5 500 rpm istället för 320 hästar vid 5 250 rpm. Nu är jag på rätt väg.

Nästa steg är att testa vad en hydralisk rullkam kan göra för hästar och vrid, samt om det trots allt är värt att stroka 350:n till en 383.

Desktop Dyno är ett mycket underhållande datorprogram där du kan testa din motor innan du köper delarna och bygger ihop den. Faktum är att Desktop Dyno är mer än bara underhållande, programmet är snudd på en nödvändighet för oss som inte har kunskaperna att räkna på kamaxellyft, topparnas flödeskurvor och alla andra parametrar som påverkar varandra och avgör en motors prestanda i form av hästkrafter och moment.

De som skapat Desktop Dyno hävdar att resultatet ska ligga inom 5 procent av det verkliga resultatet i en bromsbänk. Kanske har de rätt, kanske inte. Resultatet är i alla tillräckligt trovärdigt för att jag ska ha det som åtminstone en grund att stå på i val av motordelar som förgasare, toppar och kamaxel.

I mitt första test maxar jag för övrigt 320 hästar vid 5250 rpm. Det är väl inga lysande siffror för en 350 (borrad 0.040 till 357 kukiktum). Då ligger jag på ett komp på 10.29:1.

Här är några av de viktigaste delarna i sammanhanget som den fiktiva motorn innehåller just nu:

1. Block: CSB 350, fyrbultat ramlageröverfall, borrat 0.040
2. Förgasare: Edelbrock 1407 (750 cfm, 4b, square bore)
3. Insug: Edelbrock 7101 Performer RPM (dual plane)
4. Toppar: Edelbrock 6099 (förbränningsrum 64 cc, ventilstorlek 2.020/1.600, portstorlek 185/65, maxlyft 0.575)
5. Kamaxel: Comp Cams Xtreme Energy CL12-246-3 (kolla Jegs eller Summit, för många parametrar att räkna upp!).

Nu ska jag testa vad en lite vassare kamaxel och toppar med bättre flöde kan göra för motorn.

När siffrorna ser bra ut och jag är nöjd är det dags att kolla med polare, diverse bilforum samt motorrenoveraren och se vad de har att säga om motorkonfigurationen!

Här är en Nova tämligen nära det resultat som jag hade tänkt mig för min egen bil när jag är “klar” med den. Ja, minus karosskulör då, som förvisso är snygg men eventuellt inte är mitt förstahandsval. I synnerhet gillar jag gälarna bakom främre hjulhus, och de diskreta luftintagen på motorhuven. Mumma för den kombinationen!

Det är sommar, det är sol, det är koskit i hagen.

Jag drömmer om en öppen bil utan tak som jag kan köra runt med. Kanske en tur på stranden, till sommarstugan eller bara till affären för en liter mjölk. Kommer tänka på sandloppor, eller Beach Buggys, som var så populära när jag var liten.

Sedan ramlar jag över Haük Designs webbplats. Och deras monsterkonverterade Jeep, som de döpt till Dune Raider. En sandloppa på steroider, där minsta motor en köpare kan välja är en 5.7 liter stor VVT-Hemi på 405 hästar.

Hoppla Kerstin. Bara att börja jobba om man ska ha råd med en skön bil som funkar fint så väl på strippen och stranden som vid rödljuset och i grusgropen.

http://www.haukdesigns.com

… kära Nova så får du åter spruta grus och riva av lite asfalt! Snart är det sommar!

Har jag berättat historien om mitt på många sätt avgörande vägval som jag stod inför 1988, blott 14 år gammal?! Det svåra valet. Moppe eller dator.

Det var strax före jul, det året. Min ömma moder undrade stilla vad jag önskade mig i julklapp.

- Jag ville ha en moped, och så en hemdator. En Commodore 64, eller allra helst en Amiga 500, svarade jag stensäkert.

- För dyrt, Det har jag inte råd med. Du får välja. Moped eller dator, svarade mor, väl medveten om att även en av dessa två prylar skulle svida duktigt i hennes plånbok.

Oj, vilket svårt val. Några polare, de tuffaste på högstadiet, hade både blåa Yamaha DT50 och röda Honda MT50. Jag hade givetvis tjatat till mig en provkörning av en hårt trimmad DT. Den sköna, klart ketchup- och turboliknande accelerationen fick mig att gasa, bromsa, gasa, bromsa.

Några andra vänner hade 64:or, Amiga och Atari. Inte helt otippad var de också lite mesigare, lite snällare, än moppekillarna.

Jag kunde för mitt liv inte välja. DT eller Amiga - tuff eller snäll?

Plötstligt kom jag på det. Morsan hade ju en gammal Cresentmoppe med Sachsmotor ståendes ute i förrådet. Den kunde man säkert låna vid behov!

- Mamma, jag vill ha en dator.

Min mor höjde något förundrat på ögonbrynen. Själv hade hon precis satt sprätt på majoriteten av sina surt förvärvade slantar från den lokala rörindustrin på ett annat fordon. En svart Porsche med ett stenhårt kjolpaket och guldfärgade ekerfälgar. Skulle inte sonen följa henne i fotspåren och satsa på ett fräckt åkdon?!

- OK, men det blir det enda du får till jul, sade mor.

En månad senare öppnade jag julklappen, en väl inslagen sådan som knappast kunde rymma något annat än… en härligt socialistgrå Amiga 500.

***

Tro det eller ej, men jag har inte ångrat mitt val en sekund. Ja, det var ju svårt att vara tuff med en Cresent i asfaltgropen när de andra körde DT, ja, till och med crossar om 80 kubik. Den första tiden sved ju lite förstås, men spel som Menace, Blood Money och de första staplande kodraderna gjorde sitt till. Gav inga tjejer förstås, men de fick jag iaf. Något senare.

Sedan fortsatte min personliga datorsuccé. Datorkörkort i högstadiets datasal med rätt att vara där själv, elektronikstudier på gymnasiet, universitetsstudier i ämnet data- och systemvetenskap och slutligen i vuxen ålder - jobb på Siemens i Stockholm, fjärran moppevrålen hemma i Värmland, gav mig valfrihet. Valfrihet i form av en helt acceptabel lön, pengar att köpa en trevlig Chevrolet Nova för.

Jag gissar att min mor ler åtminstone lite grand från himlen. Sonen valde rätt och fick till slut både dator och ett coolt fordon.

Den så kallade Hollandsmöjligheten med tullfrihet och 6 procent moms för bilimport från USA till Europa och Sverige är ett avslutat kapitel. Från första Januari 2011 så har de holländska myndigheterna höjt momsen till 19 procent för jänkebilsimport. Grrr!

Eftersom jag är obotlig optimist och dessutom i botten journalist ska jag försöka vinkla de idiotiska bestämmelserna runt import av bilar till någonting positivt. Håll till godo!

1. Som jag tidigare skrivit här på bloggen: Högre avgifter innebär färre importer vilket i sin tur kan ge ett högre ekonomiskt värde på de bilar som redan finns i landet. Det förutsätter naturligtvis att de högre importavgifterna på sikt inte tar kål på jänkebilskulturen…
2. De argaste av arga miljövänner får inte tokspatt över det ständigt och högst synligt ökande antalet gamla jänkebilar på svenska vägar. Därmed börjar de inte driva igenom helt galna lagförslag för att stävja detta.

Så. Nu känns det lite, lite bätre. Men bara ytterst lite.

Nu när jag blivit pappa har jag också blivit tilldelat ett stort ansvar.

Ja, ett ansvar att se till att barnet åker ståndsmässigt både vad gäller bil och barnvagn!

Novan är ju fixad sedan tidigare, så då återstår ett lite mindre fordon till Noomi. Jag har scannat nätet och hittat rätt många fräna åk. Vad sägs om nedanstående pärlor.

För någon månad sedan var denna astuffa Nascar-Impala ute till försäljning på amerikanska Ebay. Den hittades i en lada tidigare i år, där den hade stått och samlat damm i - håll i dig - 42 år! Sedan renoverades den till original- och toppskick på rekordtiden 30 dagar.

Någon försäljning blev det dock inte, eftersom säljaren Shaun Colemans grundbud om 75 000 dollar aldrig uppnådes. Så… Känner du att du är “far too cool” för att äga en Mustang,  ’Cuda eller en helt vanlig Chevrolet Impala från 1965, hör av dig till Shaun och köp bilen. Du kommer att äga skiten ur alla på bilträffarna 2011!

Här hittar du allt om Impalan, och lite till: http://nascarimpala.com

När saknaden blir för stor, när minnena av ljumma sommarkvällar och mullrande V8:or bleknat allt för mycket brukar jag plocka fram fotografierna. Som det här, från en trevlig augustikväll på Sveavägen cruisandes i Grand Prix 63:s jänkebil.

Jag hittade en Chevrolet Chevelle från 1973 på Blocket häromveckan. Bilen såg helt ok ut på annonsbilden. Ägaren ville ha 35 000 kronor och berättade att det fanns “lacksläpp vid bakljusen”. Skulle jag åka och titta på den? Jag beställde in fotografier på kaross, motorrum, inredning och undersidan av bilen.

Fick bara bilder på karossen och motorrum. Oroväckande.

Det där med lite rost runt bakljusen var ju förstås en underdrift. Flertalet stora korrosionsangrepp på karossen såg ut att vara av typen gravrost.

Och så antalet tidigare ägare då. 44 stycken. Det innebär att 44 raggarrövar suttit och fisigt in förarsätet. 44 håriga arslen som struntat i att byta olja i V8:an, ignorerat att smörja framvagnen, enligt bilderna lagat luftburken med silvertejp. Kört bilen i botten. De har förstås haft väldigt roligt hela vägen till “nästan-haveri”, och nu vill den siste pajsaren sälja fort som fasen. Till ett överpris om minst 10 000 spänn.

Näe, jag har tidigare sett betydligt finare Chevrolet Chevelle Malibu från 1973 på Blocket till samma pris. Någon annan får pruta på (och prutta i) den här råttsoffan.

Förra veckans gatufynd var från 1987. Låt oss göra en resa 21 år framåt i tiden, till 2008. Ja, för två år sedan tillverkades denna helsköna Chevrolet Corvette. Superfina fälgar, trevlig lack. En stabil bil.