Gårdagens lilla blogginlägg om hjulhus får mig att vilja testa dina kunskaper. Ja, den här bloggen läses ju av några riktiga bilsälskare som härmed får chansen att demonstrera vad årtioenden av kalenderbiteri har resulterat i för kunskaper! Jag söker bilmärke och tillverkningsår. Bonus och guldstjärna för modell!
Bilars hjulhus diskuteras sällan bortanför rostens betydelse för deras färg men framför allt form. Det är både synd och lite tråkigt. För de har en väldigt stor betydelse för bilens helhet.
Givetvis skiftar smaken likt en jordbävning när det gäller hjulhusens utseende. Vissa gillar fender skirts, andra är av åsikten att främre och bakre hjulshus måste vara identiska för ett harmoniskt utseende. Det finns också de som går igång på snudd på kvadratiska hjulshus.
Så… Vad gillar du bäst och varför?
SAAB har precis visat sin nya konceptbil SAAB Phoenix på Genèvesalongen.
Herregud…
Visst, jag har noterat att senaste SAAB 9-5 är riktigt läcker, men ändå. Trodde på sin höjd att det SAAB kunde skita ur sig år 2011 skulle resultera i en stilla axelryckning.
ICKE! Jason Castriota, du är min idol! SAAB Phoenix må vara det snyggaste och mest spännande som lämnat bilföretagets ritbord på mycket, mycket länge. Används bara 10 procent av designen i en kommande bil så kan ni räkna med kraftigt ökad bilförsäljning.
Och vilken genial design. Vilket perfekt blandning av det nya och det gamla. Det blir inte roligare än så här, och SAAB Phoenix lämnar inte ett hjärta oberört! Mars månads snackis i bilvärlden, om du frågar mig.
Sverige har Bo Zolland, Nya Zeeland har Aaron Beck. Förutom att det hade varit roligt om det omvända hade gällt (Zolland från Zeeland!) så återstår frågan vilken av dessa två designers som är bäst? Jämt skägg, skulle jag vilja säga. För Aaron Beck är grym på att rita bilar (han älskar jänkejärn) och gör det gärna. Ja, när han inte skapar rymdvarelser och vapen till filmer och spel som Avatar och Halo. Se några exempel på Aaron Becks snygga bilar nedan.
Men vänta… Se på fasen! Aaron Beck har agerat chefsdesigner för kommande actionrullen Mad Max 4, som enligt interwebs ska släppas 2012. Det lovar gott, i synnerhet som han älskar Plymouth Cuda.
På årets önskelista stod förstås billitteratur, och för att vara på den säkra sidan minimerades antalet andra icke-bilrelaterade önskeklappar till ett minimum. Man får inte vara dum!
Således låg det otroligt tunga och häftiga uppslagsverket American Car Spotter’s Bible 1940-1980 under julgranen i år. Kan rekommenderas. Eller vad sägs om 8 000 illustrationer, upplagesiffror, prisuppgifter när bilarna såldes, tillgängliga karossfärger, detaljbilder över instrumentbrädor, grillar, operaljus och så vidare.
Dock finns det några riktigt otäcka svarta hål i boken. Exempelvis finns ingen som helst information om Chevrolet Nova mellan åren 1961-1972. Dessutom är inte boken särskilt logiskt komponerad, Ford Torino, Comet, Maverick, Fairmont och så vidare är placerade under Ford, men inte Mustang som har ett eget kapitel.
Så jakten på den kompletta guiden över amerikanska bilar mellan 1940 och 1980 går vidare. American Car Spotter’s Bible 1940-1980 är dock en ruggigt bra start.
B, en av mekpolarna i garaget, håller på att inreda sin nya lägenhet. Gissa om jag blir lite avis när han öser på fräcka tapeter likt den här, en skön De Soto Coupe från senare delen av 40-talet. Finns hos tapetfabrikanten Mr Perswall om du är sugen!
Bo Zolland skickar då och då ett glatt mejl med snygga designalster. Eftersom karln är rysligt begåvad blir jag alltid lika glad när de elektroniska breven dunsar ner i epostlådan.
Så här skriver Bo om den senaste bildserien:
Hello,
Take a look at the new Hot-Rod design from Vizualtech. This is a bomber style rod with long wheelbase, and superior handling (for a vintage style hotrod). Unique wheel design but with old style. Panoramic style front window. Engine will be a modern caddy from a CTS-V. All specs not ready yet.
I slutet av mars skrev jag ett blogginlägg om antikvariat Erato på Karlavägen i Stockholm. Ett trevlig ställe med en hel del fordonslitteratur.
Häromdagen lyckades jag pricka in de allt annat än generösa öppettiderna. Det var det värt. Jag köpte till exempel över Penny Sparkes trevliga “Bilen: en designhistoria 1900-2001″ för ynka hundralappen. I den boken hittar den nyfikne en hel del matnyttigt om alla stora bilformgivare och trendsättande bilmodeller, serverat på ett lättsamt och aptitligt sätt.
Nu har Victor Muller gått ut i amerikansk press och sagt att han anser att en retro-SAAB á la Fiat 500, Mini och Folkvagnsbubblan är företagets nya topprioritering.
Intressant! Kan bli ett kommersiellt självmord… eller en riktigt, riktigt lyckad satsning. Hur som helst så jublar jag av glädje. Inte en dag för tidigt att fler än en handfull biltillverkare inser att 2000-talet bildesign rent utseendemässigt motsvarar fettspäckade flodhästar.
Tydligen har Victor Muller redan skisser på hur en kommande SAAB 92 skulle kunna se ut. Undrar om de har likheter med Bo Zollands fräsiga designlek rörande en retrospektiv SAAB 96 som kom häromåret.
När GM-folket tittar in i sina kristallkulor är det dessa gigantiska dammsugare de ser. Inplastade Segways med plats för två.
Det må vara ett koncept, men nej tack. Gärna en elbil, men först ett rejält designat fordon som man kan titta på utan att ögonen börjar blöda. Tack vet jag designstölden Smite. Där har det i alla funnits vett att inse sina egna begränsningar.
Jag fick ett surt jobbmejl häromdagen. Det gällde stadsfordonet Smite, som delvis utvecklats av en forskare på KTH. Det var förvisso riktat till forskaren, men då jag var författare till artikeln om Smite fick även jag en kopia av mejlet.
“It’s nice to see, that the old Messerschmitt Kabinenroller from the 1950th is reborn as Smite. The design (I mean the industrial design) is nearly exactly the same. You should mention this, otherwise one could say, that you have stolen this design. There are still people alive like me, which owned such a vehicle.
Best regards,
H. Hassel”
Å han ska snacka om messerschmitt. Scheiße!
Hur som helst har han en poäng, den gode Hassel. Det går inte att komma ifrån att det finns vissa likheter. Samtidigt förstår jag nu varför fordonet kallas för Smite. Smite som i Messersmite.
Undrar om den här situationen var den som gjorde att det senare dök upp små sminkspeglar bakom bilarnas nedfällbara solskydd?
Skämt åsido. Bilden är en del i en större svit och beskriver hur kvinnan ska bete sig mot sin manliga date. Året är 1938. Det har hänt lite grand sedan dess. Lite grand.
När Giorgetto Giugiaro ändå är på tapeten… Är det bara jag som tycker att Mazda Luce - 1966 till 1972 - har en hel del gemensamt med BMW E3 som släpptes 1969?
Precis, tänkte väl det.
Giorgetto Giugiaro. Det är mannen som mer än någon annan påverkat din och min uppfattning om hur bilar ska se ut.
Förutom makalöst vackra Lotus Esprit och übertuffa DeLorean DMC-12 (båda filmstjärnor) har han också ritat vardagshjältar som den första generationen VW Golf, Renault 21 och SAAB 9000.
Det är något speciellt med personer som galant klarar av att sömlöst smidigt glida mellan tisdagkvällens tv-middag bestående av fiskbullar med äggsås och nyårsafton med finbubbel och cigarr. Respekt.
I mellandagarna såg jag till att lägga vantarna på de 13 första säsongerna av BBC-produktionen Top Gear, världens kanske bästa bilprogram någonsin. En stor källa till kunskap, glädje och eufori.
Men också en gnutta sorg.
Som den nestämdhet som uppstår när programledaren Jeremy Clarkson intervjuar Ian Callum, designern som ritade Aston Martins enastående och vackra bilmodell DB7.
Ian Callum bekräftar nämligen att det numera finns ett gäng lagar som reglerar hur bilar får se ut. Att det finns en uppenbar risk att skönheter som likt Aston Martins DB7 blir allt färre. Avståndet mellan motor och motorhuv måste till exempel vara minst drygt 7,5 cm på nytillverkade bilar. Så att det finns en tillräckligt stor deformationszon om en påkörd människas skalle träffar motorhuven. Du kan säkert lista ut att ett sådan lag ställer till det rejält för möjligheten att ge en bil en slank form.
Tyvärr finns det fler lagar att rätta sig efter för världens bildesigner. Bland annat en som påverkar rutans lutning, och som gör att denna måste vara tämligen brant.
Hoppas inte dessa tråklagar gör att framtidens bilar ser ut som en Hyundai Atos från senare delen av 90-talet.
Personligen skallar jag gärna motorblocket direkt istället för att dö en långsam tristessdöd stirrandes på Toyota Priusar, Daewooer och andra fula designhaverier.
Att sätta ihop en fräck lista med bilrelaterade skivomslag är lite klurigt. Jag vet att jag har sett mängder av solklara kandidater genom åren, men likväl poppar de knappast upp på beställning i medvetandet.
Det ska dessutom tilläggas att det blir än tuffare att hitta exempel om musiken på plattan också ska vara bra. Och ska skivomslagen inte föreställa vilken sketen Skoda som helst ökar kraven ytterligare.
Några är dock glasklara, och de är uppifrån och ner (vänster till höger): Ministry - “Jesus Built My Hotrod”, Mars Volta - “Frances the Mute”, Young Heart Attack - “Mouthfull of Love”, Backyard Babies - “Total 13″, ZZ Top - “Eliminator” och Fu Manchu - “In Search of…”.
Du kanske har några på tankelagret?
Plockar ett exemplar av Dagens Industri. Med följer en bilaga, som har begåvats med det spännande namnet Nya bilar 2010. Skojsigt, lite trevlig läsning på tunnelbanan hem tänker jag, en gnagande oro till trots. Bilagor är ju inget annat än uselt maskerade intäktskällor med skitrisigt journalistiskt innehåll.
Och visst är det så, bortsett från en puttrigt trevlig intervju med mannen bakom elbilen Tesla alias storhetsvansinnet själv, Elon Musk.
Men sedan då?
Fy fan. Vad som bjuds är en mycket stygg framtid. Det börjar med en illa omstöpt Fiat 500 (kommande Ford Ka), och fortsätter med en tjock Chevrolet Cruze (ett verk signerat GM:s designchef i Sydkorea…). Därefter följer Kia Soul (bilmodellsnamnet är ett hån, här finns inte tillstymmelse till själ) och Citroën C3 Picasso (konstnärens skeva linjer återkommer i bilens kaross, DET är inte positivt).
Inte ens tyskarna har lyckats med sin senaste version av pansarkryssaren E-klass. Till sist har Mercedes precis som så många andra fordon förlorar sitt ansikte då de omisskänliga lyktornas form nu är bilhistoria.
Precis när jag är på väg att fullständigt tappa hoppet om 2010 hittar jag en liten strimma ljus. Renault Mégane Coupé 2010 är trots allt lite halvfräck. Frän motorhuv. Spänstiga former. Kvicka linjer.
Men ändå. Är det en bil jag skulle vilja köpa? Lägga närmare 200 loppor på. Tveksamt.
Det var inte bara jänkarna som byggde trevliga bilar under 70-talet. Även japanerna drog sitt strå till den muskelstinna halvkombistacken, exempelvis genom Datsun Skyline GT-R, Nissan Laurel 2000 SGX, Mazda RX-4 och Toyota Celica GT. Detta i ett tappert försök att penetrera den amerikanska bilmarknaden.
Och japanerna lyckades, dock något senare. För vad jag har läst var det främst västra USA som till en början intresserade sig för de tuffa japanska bilarna.
Notera att samtliga japanska biltillverkade diggade idén med att placera något på c-stolpen.
Mer information om det japanska bilarvet hittar du här: http://japanesenostalgiccar.com
Julen närmar sig med stormsteg. Och när vi ändå pratar och tuffa och råa prylar, vad sägs om denna döskallering där benknotorna har ersatt av skruvnycklar. Perfekt julklapp till dig själv, eller att sätta upp på den egna önskelistan. Du hittar ringen bakom länken nedan.
Det är kul när reklambyråer och annat löst folk stjäl idéer från program och webbplatser som Mythbusters, Will it Blend?, Smash Lab och Bang goes the Theory. Det blir helt enkelt bra mycket roligare att se att svenskt stål håller jävligt hög kvalité om bevisföringen går ut på att piska skiten ur en stålcontainer med hjälp av hjullastare och bilvrak.
De “glömmer” dock att visa vad som händer om Hardox 450 möter Hardox 450…
