Sneeky Pete

Den som siktar på att vara en äkta muskelbilstaliban bör glutta närmare på hur man uppnår det rätta stuket med hjälp av Goodyears Polyglas GT-däck.

Goodyear släppte däckmodellen 1967 och många ponny-/muskelbilar - däribland Chevrolet Camaro Z-28, Pontiac GTO, Ford Mustang Mach I och Dodge Charger R/T - hade däcken som tillval i katalogen eller standard direkt från farbrik under åren 1969 till 1974.

Goodyears Polyglas GT-däck är inga vanliga radialer där bältet (även kallad gördel) är tillverkat av vävt stål. Istället är förstärkningen gjord av en blandning av glasfiber/polyester och textil, även kallad textilradial. Däcken var också en av de första som hade upphöjd vit däcktext på däcksidorna. När BFGoodrich släppte sina Radial T/A några år senare (1972) anammade man den vita däcktexten, men gjorde den betydligt fetare. 

Ungefär i samma veva - det vill säga 1969 - gjorde den dåvarande amerikanska däckfarbrikören Firestone slag i saken och släppte sina Wide Oval-däck, som är uppbyggda enligt samma princip som Goodyears Polyglas GT-däck.

Goodyear tillverkar fortfarande sina Polyglas GT-däck om du är sugen på den korrekta muskelbilslooken. Men observera vad Goodyear en gång själva påstod i sin reklam: “It’s not a racing tire - it just looks like one!”…

I början av veckan hörde en gitarrnörd och tillika gammal medarbetare av sig för att fresta med ett reportage han skrivit från den tyska mässan Musikmesse i Frankfurt som gick av stapeln under förra helgen. Hans artikel berörde bland annat den åldrande men samtidigt ständigt aktuella “konflikten” mellan de två stora gitarrtillverkarna Fender och Gibson.

Det där sparkade igång min nyfikhet och jag började surfa runt bland fakta, termer, begrepp och modeller som “Single coil pickups”, “Les Paul“, “Stratocaster”, “materialval”, “Double humbuckers” och annat viktigt.

Snart var jag fångad på nördkroken.

Efter ytterligare någon timmes gitarrsurfande kom jag in på Gibsons olika gitarrermärken. Hårdrocksguran Flying V i alla ära, men namnet Gibson Firebird lät (och låter) rätt fräckt det med.

Firebird, som i Pontiac Firebird? Näe, snarare Firebird som i Dodge Coupe från 1939!

Jo, Gibson Firebird designades av Raymond H. Dietrich, samme man som gav oss en av de där svintuffa kuporna, som vid sidan av Willys, Ford, Chevrolet och Plymouth fungerar både som gangsterglidare, gasser och dragsterdräpare.

Firebird har för övrigt drag av femtiotalets stolta bilfenor och blev tillsammans med syskonet Gibson Thunderbird med tiden mycket uppskattade gitarrer av världens musiker. Särskilt av Johnny Winter och Lynyrd Skynyrd, vilket passar med tanke på vad dagens och gårdagens raggare lyssnar på. Cirkeln är sluten, liksom.

Det är inte utan att jag undrar hur det omvända skulle fungera idag. Hur skulle den bil se ut som blev formgiven av den eller de designer som står bakom till exempel Ipad eller Xbox 360?! Förmodligen skulle den inte vara så vacker. Samtidigt gillar jag tanken på hur helt olika genrer korsbefruktas. Det är där, i skärningen mellan två vetenskaper, ämnesomåden och så vidare, som någonting nytt och spännande föds.

Ett hårddiskras förra helgen tvingade mig att göra om alla flygare. Så här i efterhand inser jag att det nog bara var bra eftersom motiven på åtminstone en av dem blev rätt tråkigt (den som många uppfattade som lätt nazistisk) i längden.

Väl printade (på papper med guldflake!) och skurna måste jag få lov att säga att jag är nöjd! Den totala kostnaden för 250 stycken blev dessutom 65 kronor. Får väl ses som godkänt i alla fall.

Nästa gång tror jag dock att jag ska gå mer på Anders “GP63″ Hjelms linje. Ja, hans mustiga Novaförslag. Den var fin!

Min gode bloggvän Anders Hjelm (http://grandprix63.blogspot.com) fick förhandstitta på flygarna i förra blogginlägget. Han var minst sagt svalt inställd till dem, och lät meddela att örnar och dödskallar inte skulle locka honom till min blogg.

Istället för fågelfän och delar av benrangel skickade han sin egen tolkning, och vilken tolkning sedan! Klart snygg flygare (se nedan) som verkligen sätter fingret på den ömma punkten, vad min blogg faktiskt handlar om. Inte så många örnar, men desto mer muskelbilar, motorer men framför allt: Människorna bakom bilarna.

Ibland blir man lite hemmablind, minst sagt.

Här är Anders toksnygga flygare. Notera de skönt murriga färgerna och att rastret lyser igenom. Stiligt och coolt. Det finns bara ett problem: Jag är tillbaka på ruta ett med många detaljer och ett foto.

Det börjar dra ihop sig till Wheels Nat’s Winter 2012. Dags att sparka igång marknadsföringen av bloggen.

De med minnet i behåll minns att jag tog hjälp av min gamla polare Lasse förra året med just layout av flygare i marknadsföringssyfte. Blev nöjd med resultatet, men insåg efter en stunds eftertanke att jag inte vill ha några fotografier på flygarna. Dels för att det skulle kosta betydligt mer att printa/tryck dem, dels för att jag vill att flygarna ska vara rena och enkla med så få detaljer som möjligt.

Så jag satte mig ned med internet, ett gäng gratistypsnitt och Photoshop. Se, det blev ju några utkast i alla fall.

Tycker att de alla är snygga på sitt sätt om än inte superinformativa, och har fått höra att de både är bra och att de liknar allt från nazistpropaganda till reklam för Hells Angels. Vet inte hur det ska tolkas, men de verkar i alla fall väcka känslor. Det är bra. Om man sedan tror att de är just reklam för nazister och motorcykelklubbar är det naturligtvis mindre bra. Men jag tror och hoppas att det mest är folks livliga fantasi som spökar.

Eller vad säger du?

Har din bil tappat några av sina emblem, eller är du liksom jag bara förtjust i de typsnitt och logotyper som jänkare använde för sina bilmärken mellan 1940 och 1980?! I så fall ska du bege dig till Chromeography, och det bums!

Här finns alla tänkbara bilmärken, bilmodeller och tillhörande emblem samlade. Eller vad sägs som namn som Cougar, Corvette, Apache, Fairlane, Falcon, Fury, Bel Air, Camaro, Charger, Galaxie, Continental, Dart…

Dessutom växer databasen nästan varje dag eftersom besökarna kan bidra genom att ladda upp egna fotografier. Något jag givetvis gjort i och med att jag för ett tag sedan laddade upp fotografier föreställandes emblemen från en Ford F-100 från 1958 och en Hudson Hornet från 1952.

Här hittar du Chromeography: http://chromeography.com/

Många äro de som är imponerade av ett häftig dollargrin, men en bils bakdel kan vara minst sagt lika vacker, ball och tuff.

Här är tio bakdelar som jag - om än inte förevigt så i alla fall idag - tycker är de absolut fränaste i bilvärlden.

1. Oldsmobile Super 88 1961: GM hade tröttnat på fenkriget, eller vände de bara upp-och-ner på fenorna? Klart är att Oldsens bakparti är en av de ballaste rumporna under 1900-talet.
2. Chevrolet Impala 1965: Lite förutsägbart val kanske. Och just 65:an är ganska plain Jane. Men jag är samtidigt otroligt svag för Impala-rumpor från 50- och 60-talet, och 65:an är rak och stöddig på ett kaxigt tilltalande sätt.
3. Dodge Charger 1965: Extremt imponerande och vacker ljusramp! Full pott!
4. Ford Thunderbird 1961: Nästan alla Thundbird-rumpor imponerar, men 61:ans raketmotorinspirerade lyktor är helt klart bland de snyggaste.
5. Buick Riviera 1971: Boattail någon? Cool!
6. Pontiac Star Chief 1959: V-formade fenor uppåt plus lika maxade fenor nedåt på skärmkanterna imponerar stort. Star Chief var namnet!
7. Dodge Polara 1961: En av de mer udda bakpartierna som verkligen växer med tiden. Från “Vaf-n?!” till “Jösses va fräck!”.
8. Cadillac Coupe De Ville 1968: Påminner inte så lite om en Tie Fighter från Star Wars. Lika snygg när det är ljust ute som om natten. Harmoniserar också otroligt bra med front och grill.
9. Edsel Villager 1960: Vilket linjespel. Edsel spelar som vanligt i sin egen division, långt ifrån vad som kan kallas modest och sansat.
10. Buick Lesabre 1963: Fin övergång över bakljusen där kofångaren gifter sig med fenan. En smula blygsam, men samtidigt delikat bakdel.

Bubblare: Cadillac Fleetwood 1959, Buick Le Sabre 1959, Buick Roadmaster 1958, Chrysler 300 F 1960 och Mercury Monterey 1959.

Det är många som ondgör sig över Chevrolets två nya konceptbilar som de precis lanserat i samband med DEN STORA BILMÄSSAN. Ja, Detroit Auto Show 2012 alltså.

Delvis förstår jag kritikerna. Den ena konceptbilen - Code 130R - har utrustats med bakhjulsdrift och är ful och ointressant som ett gammalt bergstroll. Den andra vid namn Tru 140S är den som är intressant. Men den har framhjulsdrift?! Hallå!

Som vanligt när det gäller konceptbilar är det ju svårt att veta hur mycket - om något - som klarar sig hela vägen fram till produktion. Men en sak är säker: Chevrolet Tru 140S är snygg av en enda orsak: Den liknar VW Scirocco. Den liknar VW Scirocco förbannat mycket.

För övrigt vill Chevrolet att dessa två bilar ska attrahera de under 30 som har råd och lust att köpa en egen bil. Frågan är dock om dessa tjugofemplussare inte redan köpt sig en Europé.

Designern Christian Annyas har i samband med att Chevrolet fyller ett sekel i år samlat en rad av bilmärkets mätartavlor på sin blogg. Det handlar främst om hastighetsmätare från 1941 till 2011, och en rad bilmodeller som Bel Air (1956), Impala (1959), Camaro (1969), Nova (1970), Silverado (1985) och Corvette (2003) avhandlas.

Christian Annyas passar samtidigt på att skjuta ner idén med digitala hastighetsmätare som en fräsch design för samtiden. I alla fall om de ska ha samma typsnitt som det gamla digitala stoppuret (som kom 1971). Det ser bara daterat ut, menar Annyas. Jag kan enbart hålla med. Har ju trots allt gasat runt i en Open Kadett GSi från sent 80-tal…

Läs mer här: http://annyas.com/chevrolet-speedometer-design/

Connie-kit, eller continental-kit; vart tog dessa vägen? Visst, på äldre bilar där de suttit i några årtionden och i lowrider-kulturen syns de ibland, men annars?

Du kanske minns dem, connie-kiten. De där förlängningarna av redan lååånga amerikanska bilar som innebär att den bakre kofångaren blir längre och bestyckas med ett reservhjul. Jag vet inte exakt när de kom - förmodligen redan på 50-talet som ett val i tillbehörslistan - men jag vet att svenska biltidningar från 80-talet är fulla av reklam från eftermarknadsföretag som sålde connie-kit. Man kan anta att 60- till just 80-talet var denna customiserings stora årtionden.

Idag verkar emellertid intresset ha ebbat ut. Eller står vi månne inför en revival för connie-kiten? Allt går som bekant i vågor.

Tanken har nog inte slagit dig ännu. Idéen är lika skön som den är galen. Konstnären Severija Incirauskaite-Kriauneviciene omsätter den i praktiken. Jag pratar om bilbroderier.

Varför inte. Det är fler än en mc- och billackerare som använder till exempel tårtpapper som schablon när biltak eller motorcyklars bensintankar ska utsmyckas. Då är inte steget superlångt till broderier i plåt. Att som Severija brodera motiv av korsstygn för att sedan fästa dessa på gamla motorhuvar och bildörrar. Detta genom att borra en #¤%& massa hål i bilplåten.

Se själv. Du hittar hennes broderier här: http://www.severija.lt

De allra flesta känner till Chevrolet Nova, men inte fullt lika många vet att Novan under 70-talet har tre syskon som är förvillande lika.

Jag talar förstås om Oldsmobile Omega (1973-1979), Pontiac Ventura (1971-1977) och Buick Apollo (1973-1975), som alla baseras på GM:s kompakta X-plattform, precis som Chevrolet Nova (1968-1979).

Av dessa fyra bilar var Chevrolet Nova den snikigaste, och Oldsmobile Omega förmodligen den lyxigaste. Buick Apollo var den som tillverkades i minst antal exemplar, och Novan den som det tillverkades flest exemplar av (inte helt otippat kanske).

Den som söker en riktigt trevligt X-body, och vill ha något lite mer speciellt än en helskön Nova då förstås, ska satsa på en Buick Apollo GSX från 1974 med en V8 om 455 kubiktum. Skapligt snygg och unik idag, år 2011!

Förresten… Har du lagt märke till initialerna? Nova Omega Ventura Apollo?

´

Konst på toalettsitsen är i de flesta fall skitråkig, eller som bäst bara konstig. På årets upplaga av Power Big Meet siktade jag dock några riktigt sköna dasslock.

Vad sägs om toalettsitsar utsmyckade med Rat Fink, sköna Tiki-gubbar eller motiv inspirerade av amerikanska stridsplan från andra världskriget, så kallad Nose art.

Sådana här toalettsitsar är för övrigt ett säkert kort för att man ska fälla ner locket efter sig. Så sambon lär ju inte misstycka till ett inköp!

Toalettlock med sköna motiv finns utspridda över hela internet, Rat Fink-motiv finns här: http://www.ratfink.org

Lika glad som jag blev när SAAB premiärvisade sin konceptbil Phoenix i våras, lika lycklig blir jag när jag ser Ford Evos Concept.

Den ser på pricken ut som en muskelbil ska göra om den byggs på 2000-talet. Ett tydligt designarv, men med moderna linjer och ett formtänk som andas 2000-tal.

Synd på en så rar ärta att bilfan är bestyckad med en laddhybriddrivlina. Buäääh. Det kan iofs lösas genom att slänga ut de tunga batterierna och hinka i en bensinare. Jobbigare blir det att fixa problemet med att Ford Evos Concept ser ut som en Transformersrobot från yttre rymden så fort man öppnar de oerhört fula lambo-dörrarna (som är ett kapitel för sig…).

För ett tag sedan gav jag min vän Lasse - en kreativ rackare med känsla för form och färg - i uppdrag att provlayouta några flyers för min bilblogg. Tanken var att jag redan under denna sommar skulle hinna med att skriva ut eller trycka dem, för att sedan kunna göra reklam för Bildrömmar och drömbilar i samband med att jag plåtade folks jänkebilar på olika bilträffar.

Nu inser jag att jag inte hunnit med att varken skriva ut eller trycka dem. Ej heller bestämma mig för hur jag ska ha det, om det ska vara egna fotografier på flygarna enligt Lasses modell, eller om jag kanske ska välja ett något enklare motiv i gråskala.

Vad tycker du?

… går vägen till mitt hjärta via amerikanska bilar. Men det vet hon, min kära sambo. Jag å min sida vet att hon gärna vill att jag friar. Jo, efter en 10 år lång relation utan giftemål kallas jag allt oftare för Skalman…

Men då sambon samtidigt propsar på en jämställd relation ser inte jag några problem med att det är hon som friar. Å gärna med en ring som ser ut som den här nedan, från Hi Octane Jewelry!

Spana in deras snygga (om än inte perfekta) smycken som gömmer sig bakom denna länk: http://hioctanejewelry.com

Jag var inne på jobbet en kort stund häromdagen, och titta vad som gled förbi utanför då. En tokfin Chevrolet Impala från 1965. Härligt med små glädjestunder på arbetsplatsen!

En mattsvart Ford-pickis från 2010, är det verkligen ett gatufynd?! You bet! Ford F150 Raptor SVT är… rå som få!

Lika otidsenlig som en skön jänkebil med fet V8 kan tyckas vara år 2011, lika omodernt är det med armbandsklockor.

Äh, skit samma. Equipe Watches tillverkar några riktigt snygga och sköna klockor, med detaljer som armband som ser ut som bildäck, tuffa kamkedjekåpor på urtavlorna och knappar som liknar kolvar.

Kolla in hela sortimentet här: http://www.equipewatches.com

… är en välbalanserad tjockis rent designmässigt, precis som syskonet Chevrolet Volt.

Samtidigt pratar vi om de två bilar som har störst potential att förmå GM att sälja mer, och åter bli en spelare att räkna med.

Igår släppte GM hur som helst en komplett bild som visar hur kommande Chevrolet Malibu, årsmodell 2013, kommer att se ut. Därmed slipper vi nöja oss med den - förvisso rätt läckra “sneak peek” - som företaget släppte för några veckor sedan (se nedan).

Därmed kan tre saker konstateras:

1. Chevrolet Malibu har lite grand gemensamt rent utseendemässigt med syskomet Chevrolet Camaro. Främst bakljusen, men även andra detaljer.
2. Chevrolet Malibu bygger på GM:s plattform Epsilon II, det vill säga samma som Buick LaCrosse, Saab 9-5 och Opel Insignia. Lite tråkigt förstås, men nödvändigt rent ekonomiskt.
3. Kommande Chevrolet Malibu är överraskande snygg med harmoniska linjer, men det handlar fortfarande inte om en designfullträff.