Bildrömmar och drömbilar

Min nyfikenhet inför hot rods har alltid funnits, men intresset har historiskt sett inte varit superduperstarkt. På senare år har det dock liksom smygit sig på, och vuxit sig allt starkare. Kanske för att utbudet av intressanta bilar - det vill säga nyproducerade fordon - stadigt krypit ner mot nollan.

Jag tror emellertid att det mest handlar om att allt fler varianter av customiserade roddar dyker upp på våra vägar och i biltidningar. Acceptansen inom rodkulturen för olika intressen och smaker har blivit så mycket större jämfört med 20-25 år sedan, vilken inte minst syns genom att antalet rat rods blivit väldigt många (ingen ny företeelse, men numera tämligen stor sådan).

Härliga fotoreportage som det bakom länken nedan spär på intresset ytterligare!

http://www.fuelzine.com/issues/

Nja. Inte riktigt. Men de är duktigt roströda vid det här laget. Jag applicerade stålborsten på ett av dem häromdagen. Det blev helt ok. Hösten 2010 lär de dock vara lika fnasigt röda igen, om jag inte klarlackar dem. Fast klarlackade slutrör sägs blir tokgula av värmen, och gula slutrör är inte så hett det heller.

Så. Varför inte satsa på Chevrolet 350 in, Chevrolet Bowtie ut?

Japansk custom, kan det verkligen vara hett? Jepp. Funkar finfint, i synnerhet när råmaterialet består av en Toyota Stout RK101.

Titta och njut. Vill du läsa mer, följ länken nedan som leder till ett reportage om Toyotan på Mini Truckin’ Magazine.

http://tinyurl.com/ybxuama

Det finns få saker som är så rogivande som att löda fast komponenter på ett kretskort. Tur det, för jag har ett gäng resistorer, kondensatorer och ic-kretsar (för att inte tala om kablar…) att koppla ihop i jakten på de snygga rinnande blinkers som jag avser installera i Capricen.

Så här långt har jag hittills hunnit. Är å ena sidan nöjd med det mesta, utom möjligtvis ström- och jordbana som är en rätt fattig lösning med alla kablar. Å andra sidan kommer de inte att synas när kretskortet väl sitter monterad i apparatlådan.

En av mina vänner skjuter en hel del. Ja, man skulle kunna säga att han är galen i vapen.

Så jag frågade frankt om han kunde avvara några tomhylsor. Det kunde han.

Men jag var inte intresserade av tomhylsor gjorda i mässing. Nej, nej, aluminium skulle det vara. Inga problem, sade min vän.

Numera är mina ventilhattar tillverkade av just dessa tomhylsor. Jag tycker det blev riktigt pangbra. Mycket roligare och mer innovativt än döskallar, biljardåttor och annat som säljs på diverse cumstombutiker på nätet.

Naturligtvis har du ägnat både en och två timmar åt att fundera över vilken behandling Bettie ska få under denna höst, och kommande vinter och vår.

Nu kan du slappna av, ty så här ser garagesäsongens åtgärdlista för Capricen ut:

1. Fixa rost på a-stolpen samt små rostfläckar som finns lite här och var, typ skärmkanter.
2. Byta ut bilens gamla tändsystem mot ett nytt.
3. Fixa ny grill.
4. Genomföra det vanliga underhållet, med nya oljor och så vidare.
5. Fixa en smart och permanent lösning för det customiserade bromsljuset i bakrutan.
6. Löda kretsar och installera rinnande blinkers.
7. I samband med första premiärturen till våren, tömma AC på eventuellt kylmedium hos någon AC-specialist så att kompressor, slangar och dito kan monteras ur hösten 2010.

Blir jag bara klar med dessa åtgärder är jag nöjd. Har för övrigt redan kommit i gång ordentligt med rostlagandet, rinnande blinkers och grillen!

Under min och flickans minnesvärda bilsemester i Norrland i augusti besökte vi Örnsköldsvik. Med stadens alla härliga backar mitt i centrum gled tankarna inte helt osökt till San Francisco, en av USA:s finaste städer.

Men Ö-viks bästa sida är inte dess skönhet. Det är shoppingen.

Och jag pratar inte om H&M, Dressmann, Stadium och Åhléns, utan affärer med begagnade grejer.

Allra bäst visade sig Pingstkyrkans second hand-butik vara.

Förutom att flickan hittade superfina restaurangknivar i fint skick för en struntsumma så ramlade jag över några riktiga fynd.

Det första var två allmäna reparationsböcker för lite äldre bilar. I “Bilens ABC” och “Din bil” finns svaren på alla de där enkla frågorna du aldrig vågar ställa. De som befinner sig i glappet mellan rena nybörjarfrågor och avancerade spörsmål. Som hur man servar och reparerar bilens tändsystem och hur ventiljustering går till.

Kunskapskostnad för båda böckerna: 20 kronor.

Det störst kapet visade sig dock bli apparatlådor, det vill säga små boxar man stoppar in färdiga kretskort i för att skydda dem mot framför allt fukt och stötar (både fysiska och elektriska).

Jag har varit på jakt efter sådana i några veckor nu, för mitt projekt rinnande blinkers. Apparatlådor har dock visat sig vara sjukt dyra.

Men inte på Pingstkyrkans second hand! Efter en tämligen lång diskussion med personalen, som inte hade en susning om vad lådorna ska används till, än mindre vad de är värda, fick jag mängdrabatt. Tre svartmålade aluminiumlådor för 10 spänn styck.

Snacka fyndpris. Normalt kan en enda apparatlåda gå på flera hundra kronor…

Att inreda sin amerikanare med en Zarape, eller mexfilt som svenskar bekanta med tygstycket kallar det, är en trend som växer sig allt starkare bland jänkebilsägare.

Själv är jag förtjust i den extremt färgstarka filten, men inte så förälskad att jag skulle placera den i bilens kupé. Där passar en- eller tvåfärgade lösningar bäst.

Däremot duger mexfilten alldeles utmärkt som prydnad i bagageluckan. Speciellt som det i dag ligger en gammal ful trasmatta av plast där.

Lyckats man som jag dessutom komma över en mexfilt helt gratis, finns det ingen anledning till tvivel.

Jepp, du läst rätt. För ett tag sedan hittade jag en mexfilt vid den lokala återvinningsstationen. Helt fläck- och felfri förutom att den luktade avdankad 740, men det är inget inte en tvättmaskin inte rår på. Snart ska den få bo i Capricens baklucka!

För någon månad sedan ramlade jag av en ren händelse över en urtufft customgrej: Vandrande blinkers. Sådana monterades redan i fabrik på Ford Thunderbird (från 1965 till 1975), men är numera ett populärt stajlingtillbehör till exempelvis Ford Mustang. Eller typ vilken bil som helst som har en skön ljusramp där bak, exempelvis Chevrolet Caprice och Impala.

Efter en stund hittade jag några färdiga lösningar som bara är att plugga in, men de kostar åt skogen för mycket.

Efter ytterligare någon timmes idoget letande på internet stötte jag på en komplett ritning med de elektronikkomponenter som behövs, samt pedagogisk monteringsansvisning. Heja!

Det återstår att fundera ut hur lösningen säkras mot vresiga besiktningsmänniskor samt väder och vint.

Eftersom internet är till för kunskapsdelning: varsågod. Här kan du tanka ner informationen jag hittade. Hör av dig när du byggt något coolt. Själv har jag ytterligare ett projekt under vintern 2009/2010 att se fram emot. Gött!

http://www.metica.se/rinnande_blinkers.zip

Sequential tail lights, eller vandrande blinkers på ren svenska, är en tuff custompryl. Vill ha!

Tydligen ska vandrande blinker finnas som färdiga kit, så de som är sugna på denna lösning själv slipper löda kretskort. Frågorna som återstår är alltså:

1. Var hittar jag dessa kit?
2. Vad säger Svensk Bilprovning om installationen?

Vad får vi om vi sätter en Dodge Ram B250 från 1988, ett bastuaggregat, massor av isolering och träplank i händerna på två galningar från Norrköping?

En rullande bastu med smeknamnet Sauna Killer.

Än finns det hopp för gamla Svedala.

Jag har alltid varit svag för motivlackade motorhuvar, och nu när jag äger en bil med en närmare fyra kvadratmeter stor sådan vore det ju dumt att inte ta tillfället i akt och se till att pryda den med något fint.

Frågan är vad.

Eldsflammor och feta örnar i i alla ära, de skulle kosta alldeles för mycket om en duktig artist skulle spreja dem på Bettie. Dessutom kommer Capricen förmodligen att målad om helt och hålet om några år.

Det får nog bli en klassiker: döskallen. Fast i stiliserad form då, så att kitschmätaren inte brinner upp.

Har plitat lite på en variant som jag själv skulle kunna placera på plåten, och som passar bra rent stilmässigt. Vad tycks?

Vi avslutar med den råaste döskallen!

Så, där har du hela 13 olika kylarprydnader i form av olika döskallar att låta dig inspireras av. Ut i garaget och svarva, smid och svetsa!

Dags för de kyligaste döskallarna i samlingen. Mina två favoriter, helt klart!

Letar du efter en klassisk kylarprydnad med vinge, eller rent av en glad huvkråka? Bingo!

Vissa vill ha stora kylarprydnader, andra önskar sig glitter. Här är båda varianter.

Dags för några inte fullt lika konventionella döskallehuvkråkor. Hatt någon? Eller ett par rejäla vingar, kanske?

Huvkråka, eller kylarprydnad som utsmyckningen oftast kallas, är en fin tradition som gått ur tiden.

Men…

Det är aldrig för sent att ändra på den saken. Därför fyller jag hela din fredag med mängder av sköna döskallar som gör din bil - Lada eller Rolls-Royce - till ett tuffare fordon.

Varsågod - här börjar mitt galjonsfigursepos.

Jag ska snart komplettera mina 6*9-högtalare i hatthyllan med ett par mindre frontar. Det lutar helt klart åt ett par egenkonstruerade Munnyhögtalare!

En instruktion till hur man tillverkar sådana finns på aptuffa sajten Instructables.

Här finns också information om hur du bygger det mesta, från usb-minnen i legobitar via soldrivna bilar till atombomber. Perfekt påskläsning för gördetsjälvaren.

Glad sådan på dig!

www.instructables.com

Ah. Ju mer jag tänker på saken, desto säkrare blir jag. Klart Bettie ska få sig en polisradio installerad. Hon är ju trots allt en gammal snuthäck.

Med hjälp av den kan man enkelt, tufft och kostnadsfritt hålla kontakten med folk på festivaler och bilträffar.

Vad för sort? En Cobra CB, naturligtvis!