Sneeky Pete

Tror jag mekat med det mesta på Rödqvarnan nu. Åtminstone känns det så. När bågen äntligen startar (och det på en enda kick - yay!) visar det sig att den blyga smygpunkan på framdäcket utvecklat sig till den elakaste och slappaste ringmuskeln i stan. All luft som pumpas in pyser ut nästan lika fort. Perkele!

Orkar inte lösa det och kränga på mitt ena, nya gummi (plus slang) med vit däcksida. Lämnar istället bort jobbet. Lika bra det, jag hade säkert pajat innerslangen i min iver att få köra premiärturen.

Men nu är det i alla fall ä n t l i g en genomfört! Premiäråket alltså. Helvete va fränt! Rödqvarnan svarar riktigt bra, i alla fall på ettan. Tvåan och treans växel är den tämligen orkeslös på. Nästa steg blir alltså att sota tvåtaktaren, och byta olja i växellådan. Samt se över bromsarna, som tämligen snabbt ersätts av sulorna på mina skor under premiärturen.

Seven Sins Choppers har snott mikrofontillverkaren Shures design av mickmodellen Shure Super 55 rakt av och gjort ett apsnyggt mc-bakljus av. Snacka om att jag blir sugen att lätta på lädret! 1 600 spänn gör dock att jag hejdar mig en smula. Jag lär besöka ett och annat swap meet under sommarens mc- och bilträffar, och det trots allt roligare att komma på en 100 procent egen designlösning.

Om du bara måste slå till exakt nu hittar du dock Seven Sins Choppers baklykta här: http://www.sevensinschoppers.com

Ja, det är sant.

Som de flesta vet finns det tre saker en enstånkare - eller vilken förgasarmotor som helst för den delen - behöver för att fungera. Gnista, soppa och kompression.

När så väl gnista som soppa finns så kan man alltså anta att kompression saknas.

I mitt fall var är det åtminstone en delsanning till varför Rödqvarnan vägrat starta. Efter att jag köpt nytt tändstift, ny tändhatt och tändkabel (det sistnämnda passande nog röd) så fick jag med hjälp av startgas faktiskt igång Rödqvarnan. Förmodligen för att det nya stiftet var bestyckad med en bricka som försluter bättre i toppen av cylindern, något det gamla stiftet saknade.

Ett steg närmare en habil hojmotor. Eller rättare sagt: Nu går hon i alla fall att starta. Ibland. Med startgas alltså. När hon är på det humöret. Hehe.

Tyvärr så är tomgången fortfarande obefintlig, och Rödqvarnan stannar omgående om den inte hela tiden matas med lite grundgas.

Jag antar att den slitna Bingförgasaren och/eller en rejält trött gasvajer är nästa problem att lösa. För det som jag förstått ska vara tomgångsskruven på fuggen kan jag skruva hur mycket som helst på. Ingen skillnad. Ett skönt gashäng med efterföljande elshock när tändhatten är tvungen att slitas av för att strypa tokgasandet, och jag har ledsnat lite på den bänga Bingen.

Dessutom verkar det som om förgasaren inte matar tillräckligt med soppa när Rödqvarnan ska startas, något startgasen bevisligen råder bot på.

Undrar om jag ska köpa en ny förknasare inklusive gasvajer eller om jag ska renovera den gamla. Lutar nog åt det förstnämnda. Den nya hemmagjorda packningen avhjälper bara till viss det läckande flottörhuslocket med gängpaj…

Shit. Många cyklar blir det. Måste bara tipsa om Nirve Cannival, en rå Bobber-inspirerad båge. Rätt fräck, eller hur.

Dags att sätta sprätt på lönen. Hittade en komplett Rödqvarna i delar på Blocket. För 3 000 kronor. Ingick gjorde ett gäng nya lager, ny kolv, lameller, packningar, packboxar (bara dessa delar värda närmare 3 000), nästan två kompletta motorer, ram, bensintank, stänkskärmar, fälgar, fram- och baklykta… You name it!

Nu kan jag sätta vinkelkapen i Rödqvarnan och har ändå möjlighet att återställa den i originalskick. Gött!

Bara det kunde bli sisådär 10 plusgrader ute så att man kan börja vistas och meka i mekrummet. Grrr. Måste tilläggsisolera i sommar.

Jag har i och för sig redan en hel del Kalifornienplåt - i form av en cirka två ton tung Caprice. Men vem kan få för mycket av solvarm metal? Inte jag i alla fall. Så jag köpte lite till - att sätta på bobbern.

Ja, Busqvarna kanske hon ska få heta, Rödqvarnan som nästan är dubbelt så gammal som jag. Född 1951 och med ett ursprung i Jämtland har hon färdats upp och ner genom Sverige ett antal gånger. Det är en resa som nu - efter alldeles för många års stillstående i ett garaget i södra Stockholm - kan återupptas.

Snabba fakta och några anekdoter:

1. 5 000 spänn kostade hon. Det är löjligt lite pengar.
2. Det stod mellan Rödqvarnan och en H-D Sportster för närmare 40 000 kronor. Valet kändes naturligt. H-D är för gubbar med liten snopp.
3. Sist Rödqvarnan besiktigades var… 1982! Wow.
4. Vad du än säger kommer jag inte att originalrenovrade den här bågen - jag kommer att smeka henne med vinkelkap och 80-papper på väl valda ställen. Jepp, vi pratar bobber. Enligt TS Trading i Göteborg tillverkades det 75 000 Rödqvarnor i Sverige, och 10 000 av dem finns fortfarande kvar. Inget att spara på med andra.
5. Men du, ta det lugnt. Jag kommer att köpa dubletter av de grejer jag modifierar. Så att det går att återställa henne i originalskick så när som på lacken (som är så patinerad att den inte längre ens skyddar mot rost).
6. Måste tilläggsisolera mekförrådet till sommaren. Så att man kan meka där året runt! Snacka om att jag längar till att det blir plusgrader ute - och inne i förrådet.
7. Du kommer att få se mer av Rödqvarnan, va så säker. Till dess får du hålla till godo med ett fotografi som den förre ägaren tog.