Sneeky Pete

Stefan - ägaren till denna Ford Coupe - är en vidsynt man. Dessutom är han till skillnad från oss andra i princip färdig med sin bil! Men så är den toksnygg också.

Vad heter du?
- Stefan Bohlin.

Varför valde du just en Ford Coupe från 1931?
- jag har alltid älskat gamla fordon med historia. Gamla hot rods bär på en racinghistoria som jag tycker
om, plus att jag tycker det är vackra bilar.

Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande och din bil?
- Min tanke är att skaffa ett stort garage, och i så fall är jag inne på att choppa taket 2 tum. Jag är nöjd med resten.

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Det vete gudarna, troligtvis för mycket.

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt för att lösa det?
- De här bilarna är enkla mekaniskt. Dock är det desto svårare att få fram de delar som passar.

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Motorn är otroligt vacker!

Vad återstår att göra?
- En tillsnyggning rent allmänt om något ska göras.

Vilken bil anser du vara Sveriges snyggaste?
- Alla bilar. Nästa alla bilar har något som jag gillar. Från turbomatade japaner via gamla muskelbilar till en Ford Anglia. Alla är de vackra på sitt sätt.

Andra firar antalet besök eller besökare totalt, eller högsta antalet läsare någonsin per tidsenhet. Eller att de hållt igång sitt bloggande i x antal år.

Själv är jag tämligen nöjd med siffran 1 000. Det är nämligen antalet blogginlägg jag skrivit hittills. Inte så pjåkigt! Nu fortsätter vi: du som läsare, jag som bloggägare och skribent. Lita på att det blir långt många fler blogginlägg framöver. Och bilder och filmer förstås!

Magasinet Life fyller 75 år och passar samtidigt på att lista de 75 bästa framsidorna någonsin. För mig är valet av det coolaste enkelt. Omslaget ser utan tvekan ut så här.

Glöm inte att titta in på magasinets webbplats. Life kan verkligen stoltsera med världens bästa fotografer.

Här hittar du Life: http://www.life.com/

Så här ser delar av startfältet ut (fordon med fyra hjul, stencoola tvåhjulingar tillkommer) så här långt till Färnsjörepan 2012 (förare inom parentes). Snacka om maxad lineup till arrangemanget som bäst beskriv som isracing för fullvuxna och som går av stapeln i Filipstad den 3 mars.

• A-Ford Roadster 1931 (Johan Renck)
• Ford  V8 Customline (Christer Öhman)
• A-Ford Hotrod (Nicklas Henriksson)
• Ford Mustang Mach 1- 1969 (Göran Norwall)
• Chevrolet Impala 1967 (Bo Gustavsson)
• Ford Roadster 1930 (”Trazan Pettersson”)
• Ford T-23 Hot Rod med V8 (Uno Perlström)
• Pontiac GTO 1966 (Gunnar Widå)
• A-Ford 1931 ur-Hot Rod (Rolf Bäckelid)
• Ford Galaxie 1963 (Per Wallin)
• Ford 32:a Hot Rod Roadster (Robert Jansson)
• Altered draracing-bil med Camaro-motor och eventuellt funny car-kaross (Per Bäckman)
• Ford 32 Tudor (Daniel Thor)
• Ford 32:a kompressorladdad Hot Rod (Stefan Jansson)
• A-Ford 1931 Roadster Pickup (Magnus Pettersson)
• Ford Tubor 1932 (Tommy Borg)
• Dodge Dart GTS 1969 (Tony Blomström)
• Chevrolet El Camino 1964 (Nicklas Nilsson)
• Chevrolet 210 1957 (Roger Nilsson)
• Ford 32:a med big block om 600 hästar (Jimmy Engstedt)
• Cadillac Coupe 1941 (Leif Magnil)
• Plymouth Satellite 1968 kombi med V8 om 440 kubiktum (Kari Martikainen)
• Ford Custom Coupe 1949 (Rune Bygjordet)
• Ford Tudor 29 Rat Rod med 468 chevrolet big block-motor (Johnny Rahbek)
• Cadillac Sedanette 1947 (Ulf Axelsson)
• Chrysler Windsor 1948 (Torbjörn Jansson)
• Oldsmobile 1953 Gasser (Simo Kiviniemi)
• Chevrolet Chevelle 1966 (Roger Kristiansen)
• Ford Customline 1953 (Erik Jacobsson)
• Chevrolet Custom 1954 (Christoffer Bergqvist)
• Ford Mainline 1955 (Christer Winblad)
• Chevrolet Pickup 1957 (Lars Johansson)
• Chevrolet 1956 Gasser (Mats Liljemark)
• Ford 1934 (Bert Lehnberg)
• Chevy Apache Pickup 1959 (Daniel Rodriguez)
• Ford 32 Roadster med V8 och turbo (Per Haglund)
• Ford T23:a med plåtkaross i Rat Rod-stil (Johan Rehnström)
• Ford T23 med 318-motor (Kim Schmidt)
  Ford T-23 Hotrod (Magnus Pettersson)

Tillkommer gör ett antal andra skojiga fordon som en 5 ton tung lastbil, en etanoldriven gammel-SAAB, några tokvässade hundkojor, en Triumph Spitfire från 1966 med mera. Var där eller var fyrkantig!

Sugen på att jämföra en Chevrolet Camaro från 1969 med en Chevelle från samma år? Eller en Plymouth ‘Cuda 1970 med en Ford Mustang från 1971? Webbplatsen Muscle Car Facts erbjuder denna möjlighet och mycket mer information. Som detaljer om en rad muskelbilar, till exempel vilka tider bilarna klarar av kvartsmilen på, motorstorlekar och antal hästkrafter samt hur snabbt de prestererar 0-60 mph. Fakta är bland anant inhämtat från en rad olika hyfsat tillförlitliga källor, exempelvis Car Craft och Motor Trend, men bygger tyvärr också på uppskattningar i vissa fall. En annan nackdel är att alla muskelbilar inte ännu finns representerade, men det jobbar man på att fixa!

Här hittar du Muscle Car Facts: http://musclecarfacts.net

Den minnesgode kommer ihåg den kortlivade och ambivalente garagehyresgästen T som sålde sin Pontiac Firebird i höstas, för att istället köpa en Pontiac Tempest från 1966. För att sedan sälja även denna bil och lämna garaget för gott.

In flyttade istället P, en bekant till mig och K2. Med sig hade han Råttan, en stencool Chevrolet C10 Pickup från 1966. Tanken är att P ska uppgradera hela drivlinan med förstärkt automatlåda och Chevrolets hyfsat nya LS-motor som vanligtvis sitter i Corvette. Slutmålet är en sleeper som kör om det mesta på gatan.

Vi får se vad P hinner och har råd med! Högst välkommen till vårt mekgarage är han i alla fall.

Har din bil tappat några av sina emblem, eller är du liksom jag bara förtjust i de typsnitt och logotyper som jänkare använde för sina bilmärken mellan 1940 och 1980?! I så fall ska du bege dig till Chromeography, och det bums!

Här finns alla tänkbara bilmärken, bilmodeller och tillhörande emblem samlade. Eller vad sägs som namn som Cougar, Corvette, Apache, Fairlane, Falcon, Fury, Bel Air, Camaro, Charger, Galaxie, Continental, Dart…

Dessutom växer databasen nästan varje dag eftersom besökarna kan bidra genom att ladda upp egna fotografier. Något jag givetvis gjort i och med att jag för ett tag sedan laddade upp fotografier föreställandes emblemen från en Ford F-100 från 1958 och en Hudson Hornet från 1952.

Här hittar du Chromeography: http://chromeography.com/

Det är alltid spännande att se hur andra människor har det i sina mekgarage. För ett tag sedan följde jag av den anledningen med en polare till hans vattenhål. Då han äger betydligt fler bilar än bara sin Mercury Cougar, bland annat två Jaguarer, så innebar det ett besök i Stockholms kanske största - trumvirvel - Jaugargarage.

Trots mottot “Jaguar Only!” hade några personer fått dispens för andra bilmärken, bland annat en fräck Alfa Romeo Montreal. Mekgaraget var dock mest fyllt med britter. Cirka 30 - 35 Jaguarer för att vara mer exakt. Några E-type förstås, men också en Jaguar XJ plus ett antal Jaguar Mark II varav en fet rackare med en sexa bestyckad med trippla förgasare.

Anor har garaget också. En av gubbarna berättade att han hängt här i 30 år. Kanske för den höga trivselfaktorn, kanske för den låga garagehyran: 600 spänn per månad. Då ingår bandsåg, tryckluft framdragen till ett antal åtkomstpunkter runt om i garaget, hydraulpress, saxlyft, svarv med mera. Dock är varje mekplats inte särskilt stor, en bil får plats och så finns det utrymme för en arbetsbänk. That’s pretty much it. Några hade löst detta genom att slå till på två mekplatser brevid varandra för att på det sättet även få plats med alla nya och begagnade Jaguardelar.

I övrigt är mekgaraget tämligen väldisponerat med en bred körgång i mitten där i princip två bilar kan mötas, och så mekplatser på båda sidorna av körgången.

Innan jag lämnade mekgaraget blev jag för övrigt påmind om att jänkarna (Mopar) var långt ifrån ensamna om att tillverka motorer med hemisfäriska förbränningsrum när det begav sig. Den som är sugen på att ta reda på mer kan ju alltid skriva in Harry Westlake i valfri sökmotor och inse att Jaguar lanserade hemi ett par år tidigare än Chrysler.

Jag ber för övrigt om ursäkt för den redigt sopiga kvaliteten på fotografierna. Men vad gör man när man bara har tillgång till en mobilkamera.

Paus i diskussionen om skillnaden mellan olika kamaxlar och deras respektive användningsområde.

Precis som i alla andra mekgarage uppstår det ibland dispyter. Det här är ett (väldigt svenskt) sätt att hantera det på: En lapp med ett ilsket meddelande.

Två av många Jaguar Mark II i Jaggagaraget.

Frans äger också en Jaguar Mark II. Till den har han renoverat en Jaguarbakaxel och håller för närvarade på med en motorrenovering.

Kan upplysa dig om att en Jaguar E-type inte är ett bra köp för långa människor som mäter över 1850 mm i strumplästen. Väldigt snålt med utrymme.

Jaguarsgaragets fikahörna. Där serveras det thé och scones…

Efter en intensiv inspektion visade det sig att motorblocket inte har några trasiga skruvgängor. Skönt. Dock har skruvhålen för vattenpumpen på sidan för utgående kylarvatten både blivit lagade med gängstång, borrning, gängning plus insatsgänga till rätt dimension (det ena hålet) och uppborrad till överdimension med metrisk gänga M12 (det andra hålet).

Då bara tre av fyra skruvar till vattenpumpen således passar uppstod ett problem med två lösningar: Endera fixa blocket med allt var det innebär (dyrare och krångligare) eller borra upp skruvhålet i vattenpumpen några milimeter i diameter (billigare och enklare).

Det fick bli det billiga och enkla alternativet. Jag begav mig till den lokala mekaniska verkstan. 10 minuters vinterpromenad med nöjd Noomi, lika många minuters arbete för verkstaden plus 40 kronor senare: En vattenpump som numera kan skruvas fast på blocket utan problem.

Förmodligen är detta en lösning som vilken rättrogen mekanikertaliban som helst skulle både rata och spy galla över. Men det struntar jag i, för lösningen fungerar finfint.

Så här snygg blir en Chevrolet Nova om man byter ut bakljusen mot nya LED-ljus från Pontiac Firebird 1968. Vet inte ännu om det är en bolt on-lösning, men i så fall är chansen stor att jag gör likadant. Klart tuff custom!

Roger Hansson letade efter en skön amerikanare och föll pladask för en Chevrolet Chevelle. Jag förstår honom. Röd är alltid en trevlig bilfärg, och näst efter 1969 är nog 1966 den snyggaste Chevelle-årgången.

Vad heter du?
- Roger Hansson.

Varför valde du just en Chevrolet Chevelle från 1966?
- Jag letade efter en snygg jänkare och föll totalt för Chevellen när jag såg den. Hade tur som hann först.

Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande och din bil?
- Att förbättra, byta ut och fräscha upp allt vart efter jag har råd.

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Svårt att såga exakt hur mycket tid, men vist har det blivit många sena nätter och långa helger. Pengar? Cirka 60 000 kronor.

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt för att lösa det?
- Har inte direkt stött på något som har varit ett jätteproblem ännu, eller som varit svårt att lösa.

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Vet inte om jag kan säga någon speciell del. De måste var hela bilen i sig. Älskar formerna!

Vad återstår att göra?
- Byta framruta, ny lack, byta utväxlingen, montera en diffbroms, byta en golvplåt i bagageutrymmet, byta stötfångare, byta turbin, montera rullkam samt borra och byta kolvar.

Vilken bil anser du vara Sveriges snyggaste?
- Det är ju självklart min bil som är det… Hahaha!

Det finns en uppsjö tv-serier med fokus på bilar numera. För att hålla koll på dem alla och vad de handlar om har jag gjort en lista. Mycket nöje!

1. Wrecks To Riches: Vad: Custombyggaren Barry White köper fordon för en struntsumma och bygger om dem till tokfeta muskelbilar under en tidsperiod om max fyra veckor. Sedan säljs de på auktion. Kritik: Väl värd att se med stort fokus på detaljer samt bilmekande. Jänkebilar: Ja, bara amerikanska järn i den här tv-serien. Camaro, GTO, Mustang, Nova, Chevelle…
2. Wheeler Dealers: Vad: Radarparet Mike Brewer och Edd China köper nergångna bilar, renoverar dem, och säljer dem vidare med en viss förtjänst (förhoppningsvis). TV-serien är inne på sin nionde säsong och behöver ingen närmare introduktion. Är du bilfantast ska du se alla avsnitt. Kritik: Precis som med Wrecks To Riches är denna tv-serie väl värd att se med sitt stora fokus på detaljer samt bilmekande. Jänkebilar: Många europeiska bilar, men den sista säsongen är en USA-special med en hel del sköna jänkare, bland annat en Dodge Charger (1970) och en Chevrolet Bel Air från 1957.
3. Desert Car Kings: Vad: Familjen McClure driver en bilskrot och renoverar bilar från denna skrot för att sedan sälja dem för så mycket pengar som möjligt på olika auktioner. Kritik: På tok för mycket fokus på familjegnäll och pengar, och för lite på själva mekandet. Värd att se, men inte mer. Jänkebilar: Enbart! Vad sägs om Ford Thunderbird från 1965, en Oldsmobile 442 från 1970 eller en Chevrolet Chevelle SS från 1966.
4. Overhaulin: Vad: Den kände designern och custombyggaren Chip Foose och hans mekarpolare kidnappar halvrisiga bilar och gör om dem till coola och snygga customåk. Ägarna luras på olika kluriga sätt, men får i slutet av varje program tillbaka sin bil i det nya skicket. Oftast med en känslostorm och en ocean av glädjetårar som resultat. Kritik: Går på tomgång efter ett tag eftersom dramaturgin alltid är den samma och det ALLTID är en #¤%&£$€ tidsbrist, något som påtalas i parti och minut. Det vore också önskvärt med lite mer fokus på mekande och problemlösande. På det hela taget är dock Overhaulin riktigt angenäm underhållning värd att se varenda avsnitt av. Jänkebilar: MAAASSOR! Chip Foose och hans kompanjoner designar och renoverar bara amerikanare och bland dem återfinns sköna fordon som Chevrolet Chevelle (1971), Ford Falcon (1963), Ford Custom (1950) och Chevrolet El Camino (1970).
5. American Hot Rod: Vad: Kontroversiella men inflytelserika custombyggaren Boyd Coddingtons (Jesses James och Chip Foose ska ha varit hans lärlingar en gång i tiden) stilbildande tv-serie. Här byggdes det så väl sköna customs som hot rods. Kritik: Extremt mycket gnäll, hade varit roligare med mer problemlösande och färre sparkade personer. Jänkebilar: Bara amerikanska bilar. Och vilka bilar sedan: Chevrolet Impala från 1961, Chevrolet Corvette från 1954 och en Dodge Polara från 1963 är bara några få som finns med i serien.
6. Rides: Vad: Tittarna får besöka olika customiseringsföretag och se bilbyggen ta form. Kritik: Presentationen är väl så där, och jag tycker att det är för lite mekande i sedvanlig ordning. Men vilka bilar! Jänkebilar: En hel del, bland annat en helskön Plymouth Road Runner från 1970 (The Hammer!).
7. Pimp My Ride: Vad: Tittarna får skicka in bilder på sina skrothögar, och har de tur så blir deras bilar pimpade i programmet. Stort fokus på kaross eroch installationer av knäppa tillbehör, inte så stort fokus på drivlinor. Kritik: För många idiotstora fälgar, hysteriska bilägare och stereosystem med femtioelva högtalare. Jänkebilar: Förekommer frekvent, men också massor av ointressanta europeiska, nyare bilar. Välj episoder med omsorg, typ den med en Ford Mustang från 1967 eller det avsnittet när en 1968 års Chevrolet Chevelle restaureras.
8. South Beach Classics: Vad: Bilhandlaren och superegot Ted Vernon tar chansen att visa upp sin 20 yngre hustru. Ibland får vi även se en och annan skön jänkebil när Ted Vernon köper och säljer amerikanska bilar. Det händer att det mekas med bilar också, men det är mera sällsynt. Kritik: För mycket tjafs med och exponering av Robin Vernon. För lite bilar. Dock roligt att få lite känsla för vad amerikanska klassiker kan vara värda. Jänkebilar: Så gott som enbart jänkebilar, bland annat en Chevrolet Impala från 1963 och en Chevrolet Corvette från 1966.
9. Unique Whips: Vad: Kändisar får sina bilar omgjorda av Will Castro. Kritik: Rätt trökigt i längden då de flesta bilar först och främst får nya idiotstora fälgar monterade, eller på annat sätt görs om rent utseendemässigt. 100 procent lackbox, 0 procent fräck drivlina liksom. Jänkebilar: Jovars, men de flesta på fel sida milleniumskiftet. Dock skymtar några få tuffa bilar förbi, som en Lincoln Continental från 1967 och en Cadillac modell Hearse från 1984.
10. Street Customs: Vad: Ryan Friedlinghaus, dryg ägare till West Coast Customs, lider av en svår oförmåga att kommunicera och gnäller därmed konstant på sin personal. Däremellan customiserar samma personal okända och kända personers bilar. Kritik: För mycket gnäll och för lite verkstad. Jänkebilar: Kanske hälften av de bilar som customiseras är sköna jänkebilar. Bland dessa 50 procent återfinns bland annat en Plymouth Barracuda (1967), en Chevrolet Nomad (1958) och en Ford F-100 Pickup (1955).
11. Top Gear: Vad: En tv-serie om och med bilar som till och med mormor kan ha glädje av eftersom den innehåller så mycket mer än bara fordonsnörderi. Som kändisar, färgstarka programledare, återkommande tokroliga inslag och en stor portion brittisk torr humor. Kritik: Riktigt roligt för det allra mesta! Jänkebilar: Förekommer, men främst i specialavsnitt. Till exempel när de tre programledarna drar till USA för en roadtrip och köper sig varsin lätt kantstött amerikanare; Chevrolet Camaro RS (1989), Dodge Ram 150 Pickup (1991) och en Cadillac Brougham (1989).
12. Fifth Gear: Vad: Bilnyheter, biltester, sportbilar, bla bla. You know the drill. Kanske mest känt för den karismatiske föredetta racingföraren och numera programledaren Tiff Needells välkryddade och exalterade testkörningar. Kritik: Inte den roligaste bilrelaterade tv-serien, men ett bra sätt att hålla sig uppdaterad med vad som händer. Jänkebilar: Ytterst sparsmakat med den varan, tyvärr.
13. Monsters Garage: Vad: Jesse James, känd för att ha varit otrogen mot föredetta frugan Sandra Bullock och för sitt MC-customföretag West Coast Choppers, är programledare. I varje avnitt får en ny grupp bestående av mekaniker etcetera en tajt budget och ett uppdrag att bygga ett monsterfordon, till exempel en polisbil som förvandlas till ett munkstånd (eh…), en Cadillac Coupe De Ville som görs om till en Demolition Derby-bil, eller en skolbuss byggs om till att bli en pontonbåt. Hinner de utföra uppdraget på sju dagar vinner de en massa sköna och dyra verktyg. Kritik: Spännande problemlösning och fräna bilar, och har därmed ett tämligen stort underhållningsvärde. Minus för att det är en hel del fina och tuffa bilar som förstörs… Jänkebilar: Ja, en hel del. Vad sägs om axplocket Ford Ranchero (1970), Ford Bronco (1968), Chevrolet Corvette (1973) eller en Ford Model a från (1929) för att nämna några få. Coolt också med den Ford Anglia från 1959 som i ett avsnitt ska förvandlas till en nitro dragster (dock misslyckas de tävlande med detta).
14. Ultimate Car Build-Off: Vad: Los Angeles-baserade bilbyggarföretag tävlar om 100 000 dollar. Detta genom olika galna tävlingar där fordon byggs om. Till exempel görs en Buick Regal och en Chevrolet Monte Carlo (båda sköna 80-talare) om till agentbilar komplett med missiler och möjlighet att lägga rökridåer. Två tama vanar görs om till superbilar med hjälp av elaka turboaggregat. Chip Foose är domare och programidén är inte helt olikt Monsters Garage dito. Kritik: Lite väl barnsligt ibland. Men det är ju det vi gillar, och därför vi tittar… Jänkebilar: Nästan uteslutande jänkebilar, som en Pontiac Firebird (1980) med högtflygande planer och en Cadillac Hearse (1984) som byggs om för att fixa lite hill climbing.

Bonus

1. Monsters Garage: Det gjordes en svensk variant på Monsters Garage år 2005. Har du spelat in/digitaliserat dessa avsnitt får du hemskt gärna höra av dig!
2. Top Gear: Det har även gjorts en amerikansk variant, Top Gear USA. Fler jänkebilar, färre lustigheter.
3. Det ska finnas fler bilrelaterade tv-serier, bland andra Modern Hotrodz, Hot Rod Apprentice: Hard Shine, My Classic Car, Hot Rod Reality, Horsepower TV, Barry’s Speed Shop, Gran Turismo (svensk), Chop Shop, Carfellas, Motor City Motors, The Car Show, Chasing Classic Cars, My Ride Rules, Car Warriors och Chop Cut Rebuild. Dessa har jag dock inte lyckats få tag på och sett ännu, och kan därmed inte kommentera. Har jag missat några andra serier förutom de som redan nämnts? Plita i så fall gärna ner namnet på dessa i kommentarsfältet!

Många äro de som är imponerade av ett häftig dollargrin, men en bils bakdel kan vara minst sagt lika vacker, ball och tuff.

Här är tio bakdelar som jag - om än inte förevigt så i alla fall idag - tycker är de absolut fränaste i bilvärlden.

1. Oldsmobile Super 88 1961: GM hade tröttnat på fenkriget, eller vände de bara upp-och-ner på fenorna? Klart är att Oldsens bakparti är en av de ballaste rumporna under 1900-talet.
2. Chevrolet Impala 1965: Lite förutsägbart val kanske. Och just 65:an är ganska plain Jane. Men jag är samtidigt otroligt svag för Impala-rumpor från 50- och 60-talet, och 65:an är rak och stöddig på ett kaxigt tilltalande sätt.
3. Dodge Charger 1965: Extremt imponerande och vacker ljusramp! Full pott!
4. Ford Thunderbird 1961: Nästan alla Thundbird-rumpor imponerar, men 61:ans raketmotorinspirerade lyktor är helt klart bland de snyggaste.
5. Buick Riviera 1971: Boattail någon? Cool!
6. Pontiac Star Chief 1959: V-formade fenor uppåt plus lika maxade fenor nedåt på skärmkanterna imponerar stort. Star Chief var namnet!
7. Dodge Polara 1961: En av de mer udda bakpartierna som verkligen växer med tiden. Från “Vaf-n?!” till “Jösses va fräck!”.
8. Cadillac Coupe De Ville 1968: Påminner inte så lite om en Tie Fighter från Star Wars. Lika snygg när det är ljust ute som om natten. Harmoniserar också otroligt bra med front och grill.
9. Edsel Villager 1960: Vilket linjespel. Edsel spelar som vanligt i sin egen division, långt ifrån vad som kan kallas modest och sansat.
10. Buick Lesabre 1963: Fin övergång över bakljusen där kofångaren gifter sig med fenan. En smula blygsam, men samtidigt delikat bakdel.

Bubblare: Cadillac Fleetwood 1959, Buick Le Sabre 1959, Buick Roadmaster 1958, Chrysler 300 F 1960 och Mercury Monterey 1959.

Efter att jag fått tillbaka motorblocket från borrning och hening, slipat och målat det, rengjort alla gängor, kyl- och oljekanaler, knackat ur frostpluggar, fått nya kamaxellager monterade och satt i kampluggen var det så dags att mäta cylinderdäckets planhet (eller vad det nu kallas).

Denna mätning borde jag ha börjat med.

Cylinderdäcket visade förvisso inte upp en större skevhet än 0.003 tum, vilket ska fungera utmärkt med gjutjärnstoppar. Aluminiumtoppar å andra sidan, och som jag ska byta till, kräver att cylinderdäcket är mer plant än att en avvikelse på 0.002 tum kan uppmätas (enligt lite research bland vänner, på internet och enligt Andreas på Birka Motorrenoveringar AB). Annars finns det en risk att topplockspackning blåses.

Gör om, gör rätt, med andra ord.

Bara att svälja förtretet och åka tillbaka till motorrenoveraren med blocket för toppdeckning av blocket (plus ordentlig rengörning när  jag ändå var där).

Nu är cylinderdäcksytan i princip felfri. Enbart små, små lite tuffare rostangrepp om någon ynka milimeter  kan skönjas, men inte på några kritiska ställen. Ingen ljus sipprar igenom mellan stålskalan och cylinderdäcket. 0.002-bladet glider inte under stålskalan någonstans, hur mycket jag än försöker! Blocket och topparna kommer att smita åt tajtare än skinkorna på en honomfob som besöker Blue Oyster Bar.

Dessutom matchar ytfinishen aluminiumtopparna en aning bättre än tidigare. Den får ju varken vara för len och fin eller oborstad, så att säga. Å så fick jag nya styrpinnar monterade. Bra, för de gamla var allt annat än snygga.

Ett problem med toppdeckning av motorblocket efter att man målat det är dock att blocket ser ut som ett lass med skit och man får slipa ner och måla om det. I alla fall om man är en pedant. Vilket jag är…

Varför inte arrangera en liten quiz, eller frågesport som det heter på ren svenska, för kompisarna i mekgaraget eller bland dina jänkebilsintresserade polare. Det har jag gjort, och det var uppskattat. Om du inte orkar skriva en egen frågesport kan du låna min. Här är den (korrekta svar är markerade i kursiv text):

Vad för bil sportar raggaren Leffe i Sunes sommar?

1. Oldsmobile Cutlass 1970.
2. Chevrolet Chevelle 1971.
3. Buick Skylark 1969.

Vilket år började Chevrolet tillverka sin världsberömda smallblock?

1. 1953.
2. 1955.
3. 1957.

Att Mopar står för Motor Parts vet vi väl alla, men vilket årtioende började Chrysler använda denna term?

1. 1920-talet.
2. 1940-talet.
3. 1960-talet.

Gillar man jänkebilar diggar man Burt Reynolds, som bland annat var jävligt ball i filmen Smokey & The Bandit. Vilka av föjande tre stenhårda rullar, sprängfyllda med tuffa jänkebilar, har han också haft en huvudroll i?

1. White Lightning, Hooper och The Cannonball Run.
2. The Cannonball Run, Dazed and Confused och Thunderbolt and Lightfoot.
3. Thunderbolt and Lightfoot, Hooper och The Cannonball Run.

Vilket av följade tre svar innehåller de BÄSTA anledningarna till att du skulle vilja plana blockets cylinderdäck.

1. Höja kompressionen, se till att ventilerna inte krockar med blockdäcket samt undvika att blåsa topplockspackningen.
2. Undvika att blåsa topplockspackningen, se till att topparna leder bort värmen bättre samt minska motorns vikt.
3. Höja kompressionen, undvika att blåsa topplockspackningen samt se till att alla cylindrar har samma kompression.

Vem eller vilka var det som lovsjöng Chevrolets bigblockmotor 409?

1. Bruce Springsteen.
2. The Beach Boys.
3. Chuck Berry.

På tal om jänkebilar och musik. Vilket svarsalternativ innehåller fyra band som haft jänkebilsrelaterade motiv på sina singel- eller albumomslag?

1. ZZ Top, Ministry, Metallica och Fu Manchu.
2. ZZ top, Backyard Babies, Social Distortion och Fu Manchu.
3. ZZ top, Social Distortion, Ministry och Manowar.

Pontiac GTO introducerades 1964, men vilken motor var det GM krönte sitt verk med och som var starkskottet för muskelbilseran?

1. 378:an.
2. 389:an.
3. 397:an.

Chevrolet Nova hade faktiskt tre syskon under början av 70-talet som alla var väldigt lika Novan. Vad hette de?

1. Oldsmobile Omega, Pontiac Ventura och Buick Apollo.
2. Oldsmobile Calais, Pontiac Astre och Buick Century.
3. Oldsmobile Firenza, Pontiac Solstice och Buick Regal.

Vad har Rob Halford, Seasick Steve, James Hetfield, Eric Clapton, Roy Orbison, Mike Ness, Jon Bon Jovi, Eddie Van Halen, Jeff Beck, Sammy Hagar, Bruce Springsteen, Vince Neil och Alice Cooper gemensamt?

1. De äger eller har ägt en Ford.
2. De äger eller har ägt en Cadillac.
3. De äger eller har ägt en Chevrolet.

Det låter för bra för att vara sant. Därför har jag också svårt att tro på EC1, en ny kylarvätska som ska ersätta glykol och tillika en svensk innovation.

Faktum är att den enligt uppfinnarna inte bara ersätter glykolen, den är dessutom extremt mycket bättre. Titta bara på EC1:s påstådda prestanda:

1. Arbetstemperaturområde: Från -50 grader celsius till +240 grader celsius. För glykol/vatten i blandningen 50/50 är arbetstemperaturområdet -40 grader celcius till +120 grader celsius.
2. EC1 behöver inte heller späs med vatten. Bara att hälla direkt i kylaren. Detta innebär att rost inte uppstår i kylsystemet, till skillnad från glykol som förvisso saktar ner rostbildandet men inte helt eliminerar det.
3. EC1 är miljövänligt och luktar inte något.
4. EC1 underhållssmörjer vattenpumpen och ger den ett längre liv.
5. Skulle du blåsa topplockspackningen med EC1 i kylarsystemet skulle risken för ett haveri vara mindre eftersom EC1 inte påverkar oljesmörjningen på samma negativa sätt som glykol och vatten.
6. EC1 påverkar inte heller gummi eller plats på något negativt sätt.
7. Priset på kylarvätskan EC1 motsvarar glykolets prislapp.
8. Glykol ska bytas frekvent eftersom dess verkan avtar med tiden. Vatten och glykol avdunstar också. EC1 dunstar inte, och när du en gång hällt i EC1 i ditt kylsystem behöver du aldrig byta det.
9. EC1 är inte giftigt, till skillnad från glykol.

Fatta mig rätt här. Jag påstår inte att EC1 är rent humbug. Men det låter som sagt lite väl bra för att vara sant. Eller vad säger du? Har du rent av testat EC1? Har den en framtid i våra kylare?

Läs mer här: http://www.ec1.se

Det är många som ondgör sig över Chevrolets två nya konceptbilar som de precis lanserat i samband med DEN STORA BILMÄSSAN. Ja, Detroit Auto Show 2012 alltså.

Delvis förstår jag kritikerna. Den ena konceptbilen - Code 130R - har utrustats med bakhjulsdrift och är ful och ointressant som ett gammalt bergstroll. Den andra vid namn Tru 140S är den som är intressant. Men den har framhjulsdrift?! Hallå!

Som vanligt när det gäller konceptbilar är det ju svårt att veta hur mycket - om något - som klarar sig hela vägen fram till produktion. Men en sak är säker: Chevrolet Tru 140S är snygg av en enda orsak: Den liknar VW Scirocco. Den liknar VW Scirocco förbannat mycket.

För övrigt vill Chevrolet att dessa två bilar ska attrahera de under 30 som har råd och lust att köpa en egen bil. Frågan är dock om dessa tjugofemplussare inte redan köpt sig en Europé.

Det här mejlet damp ner i min mejlbox för några månader sedan:

Hej Peter,

Mitt namn är **** ***** och jag arbetar med att sprida information om [STOR biltillverkare] ******* *********.

Jag har just funnit din innehållsrika och väldigt snygga bilblogg och undrar om du vore intresserad av ett samarbete med mig? Jag är intresserad av att skriva en text till din blogg om ********** ********* med innehåll som passar med ditt nuvarande innehåll på bloggen. Du får gärna presentera texten som en sponsrad text för att skilja ut den från dina egna texter.

Jag betalar gärna 1000 sek för att ha texten, samt två länkar till ********** hemsida, på din blogg. Självklart får du godkänna texten innan du lägger upp den på sidan.

Jag hoppas att detta låter intressant för dig?

Med vänliga hälsningar,
**** *****

Jag tackade nej. Även om texten tydligt skulle vara utmärkt som sponsrad kände jag att min trovärdighet och bloggens integritet skulle få sig varsin törn. Dessutom är min tanke att varje blogginlägg att det ska tillföra något, vilket var en klar osäkerhetsfaktor här.

Vad säger du? Gjorde jag rätt? Är tankarna ovan sunda? Jag tycker det, men det är du som bestämmer.

Noomi fyllde ett år för ett tag sedan. Klart tjejen ska ha bilrelaterade presenter resonerade vi!

Nu har motorbygget kommit igång på allvar. Gött! Första steget är en ordentlig genomgång av motorblocket. Här ingår bland annat en mycket noggrann rengöring av alla vinklar och vrår (många och inkluderar blockets kylkanaler), inspektion och rengöring av en massa gängor, tillsyn av cylinderdäcken så att de är plana, lyftarlopp så att de är fin och släta, och så vidare. 

Inte kunde jag väl ana hur många detaljer som ska granskas. Puh! Samtidigt hade väl vissa delar, till exempel om cylinderdäcken behöver planas, kunnat kollas tidigare. Till exempel innan cylinderloppen skulle borras upp en överdimension, så att motorverkstaden kunnat göra detta jobb samtidigt. Det är emellertid lätt att vara efterklok. Hyfsat noggranna mätningar med stålskala och bladmått (0.003 tum) tyder också på att något planande av blockets cylinderdäck inte behövs. Förhoppningsvis. Eller?

Gissar att jag sammanlagt kommer att lägga ner flera arbetsdagar på inspektion och rengöring. Men det är garanterat värt!

Före: Den nedre delen av ett av cylinderloppen. Till synes en smula ojämn kant. Denna fasas av med en dremel så att det inte bildas sprickor som vandrar uppåt i loppet.

Efter: Kanten inklusive den ojämna gjutningen är nu nedslipad och risken för sprickor har minimerats.

Gissa om det finna många oljekanaler att tvätta rent. Här får motorborstarna jobba.

Ett motorblock har skapligt många skruvhål att kolla. Glädjande nog så är de till topparna helt ok på mitt block.