Sneeky Pete

Svenska, danska och norska vädertjänster lovade uppehåll under större delen av dagen. Pyttsan! Först runt 21:00 hade det slutat regna och torkat upp tillräckligt för att majoriteten av mekpolarna skulle våga sig ut på stan och ner mot Sveavägen för lite fredagscruising. Själv var jag en riktig våghals och drog en hel timme tidigare.

Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/3csw7p3

De bilar som ingår i fotoserien är:

1. Buick Electra 225 1969
2. Buick Lesabre 1959
3. Cadillac Coupe De Ville 1956
4. Cadillac Series 62 1951
5. Chevrolet C20 Pickup 1961
6. Chevrolet Camaro 1994
7. Chevrolet Chevelle 1966
8. Chevrolet Chevelle 1970
9. Chevrolet Impala 1964
10. Chevrolet Impala 1966
11. Chevrolet Chevelle Malibu 1967
12. Chevrolet Nova 1970
13. DeSoto Fireflite 1956
14. Ford Fairlane Victoria 1956
15. Ford Galaxie 500 1964
16. Ford Mustang 1973
17. Ford Ranchero 1968
18. Oldsmobile 442 1969
19. Oldsmobile Cutlass 1973
20. Oldsmobile Super 88 1954
21. Plymouth Fury 1970
22. Plymouth Satellite 1968
23. Plymouth Satellite 1972
24. Pontiac GTO 1967

Tänka sig. Novans build sheet fanns kvar i bilen, instucket bakom baksätet. Stort! Tyvärr tenderar 40 år gammalt papper att falla isär i atomer så fort man tittar på det. Men iaf. Resterna ska detaljstuderas vid tillfälle.

Mekpolaren B har äntligen fått tummen ur och fixat sig sin första tatuering. About time, tycker vi andra, vi som fixade våra första gaddningar strax före vi fyllde 18.

Resultatet? Se nedan! Extra roligt att B plockat med en av sina Pontiac Trans Am-däck, det vill säga den klassiska snowflake-fälgen. Metallica-citatet “Gimme fuel, gimme fire” är förstås också fräckt.

Ulrika Burling besvarade frågan “Hur länge kan turbulensen kring SAAB fortsätta innan varumärket raseras?” i tidningen Metro för några veckor sedan. Det gick åt skogen. Det är onekligen en viss skillnad på bilmärke och bilmodell. Det borde en varumärkesexpert veta, eller hur.

Stadsjeepar och SUV:ar brukar lyftas fram som riktiga miljömonster. En ny studie utförd av forskare vid Victoria University i Wellington, Nya Zeeland, visar dock att en stor hund lämnar ett större ekologiskt fotavtryck än en fläskig stadsjepp.

Toyota Land Cruiser med en V8 om 318 hästkrafter och 4,6 liter förbrukar en energimängd som motsvarar ett ekologiskt fotavtryck om 0,41 hektar. Under förutsättning att ägaren kör 1 000 mil per år vill säga. En schäfer landar på ett ekologiskt fotavtryck om 1,1 hektar under samma tidsperiod, det är den markyta som krävs för att producera den föda som jycken behöver.

Ger perspektiv på miljöfrågan, eller hur.

Sugen på Tommy guns, Ford 32:or och bra musik? Tänkte väl det.

Social Distortion - hot rod-fansen favoritband - är tillbaka med en ny skön musikvideo till låten “Machine Gun Blues”.

Trevlig låt, bra video, se den här

Detroit. Industrialismens högborg, bilismens Mecka. Numera en skugga av sitt forna jag. Förmodligen mycket vackrare nu, än igår. I alla fall om vi får tro de unga talangerna Yves Marchand och Romain Meffre, som via fotografier och utställningen “The Ruins of Detroit” visar upp en stad som ändrat karaktär. Finns numera även som bok. Bara att köpa!

Här hittar du mer information och vackra fotografier: http://www.marchandmeffre.com

Min passion för Chevrolet Caprice har faktiskt inte svalnat ännu. Kanske handlar det om en livslång kärlek?

Här är i alla fall ett makalöst fotografi på en Caprice Coupe från 1984 (bestyckad med fronten från en 87:a). Snygg eller hur!

Metoden att ta fram kundunderlaget billigt via olika register och sedan sälja väldigt riktat är väl listigt. Det är precis det som World Classic Car pysslar med. De gör upplag mot Transportstyrelsens fordonsregister och tar därmed reda på vilka svenskar som äger entusiastfordon, typ gamla jänkebilar.

Väldigt snabbt blir jag dock irriterad över att någon uppenbart snokat om vad jag äger och gör. När Wheels, Power, Klassiker och andra biltidningar ägnar sig åt liknande aktiviteter är snokandet inte lika tydligt, inte lika integritetskränkande.

World Classic Car däremot, de ringer upp mig på min privata mobil och poängterar att jag äger en Chevrolet Nova från 1970. Sedan undrar de om jag vill köpa en Chevrolet-jacka, producerad i ett begränsat antal där endast 1 000 av 2 000 exemplar kommit till Sverige.

Nej, jag vill inte köpa er jacka. Eller något jacka överhuvudtaget. Och om jag skulle vilja det skulle jag leta upp en dylik jacka själv. Och förresten, vad fan är “begränsad upplaga”?! Begränsad upplaga just nu? Det där är en högst imaginär företeelse. Skulle jackan sälja bra skulle upplagan nyproduceras i ett rasande tempo. Typ i Kina. För ett spottstyver.

World Classic Car har tydligen hållit på med detta skamliga nasande ett tag nu. Olika forum, däribland Zatzy, Raggarportalen, Sporthoj och Caprice-registret, rapporterar om deras fulsäljande så tidigt som 2007. Deras trix har varit många, och bland annat involverat handskrivna brev.

World Classic Car: Ge f-n i att ringa mig något mer, tack.

Clas Ohlson och deras eget varumärke Cotech… Suck(s)!

Ja, du vet vad som komma skall. En svavelosande ramsa över den undermåliga kvaliteten när det gäller Cotech-verktyg och ett stilla konstaterande att vi alla får vad vi betalar för.

När det gäller multiverktyget (på bild nedan) så handlar det dock om osedvanligt usel kvalite. Gissar att den sammanlagda tiden verktyget hann vara i drift innan skiten brann upp motsvarar en arbetstimme. Det är skandalöst dålig kvalite.

Det finns verktyg som du bara måste ha tillgång till när du mekar med din bil, som hylsnycklar, skruvstäd och svets. Så finns det de verktyg du väldigt gärna vill ha, men förmodligen aldrig kommer att ha råd att investera i. Eller prioritera framför prylar till bilen.

På min önskelista placerar sig följande verkyg från den senare kategorin:

• Hydraulisk verkstadspress: Tänk att enkelt exempelvis kunna pressa ur och i till lager utan att stå där med slägga och gasolbrännare.
• Pelarlyft: Är jag less på garagedomkraften, pallbockarna och garagehoran nu? Svar ja!
• Inspektionskamera: Oj så praktisk, i synnerhet i motorrum och under bilen. Alla tappade muttrar skulle hittas i ett litet nafs!
• Digital metallsvarv: Skulle helt klart underlätta tillverkningen av divers detaljer till bilen, eller bara en sådan trivial sak som att svarva till ett par bromsskivor.
• Engelskt hjul: Plus kunskaperna att hantera verktyget, förstås! Men sedan skulle jag kunna bygga en helt ny kaross helt själv. Eller nästan, i alla fall.
• Ett redigt blästerskåp: Med tillhörande monsterkompressor, och gärna med plats för stora saker typ fälgar. 

Bubblare (åtminstone relalistiska att ha råd med inom en inte alltför avlägsen framtid): Pelarborr, hjuldolly, och ultraljudstvätt.

Som sagt, morfar var en händig och orädd karl. Så när det var dags att se över mormors och morfars kvarlåtenskap och de andra stod och vände på tråkigt porslin var jag den förste att springa ut i garaget och titta.

Nå väl, efter sig lämnade de inte mängder av finfina Bacho-nycklar och Atlas Copco-kapar. Faktum var dessutom att samtliga elverktyg hade ett hölje av plåt. Känns så där när kablarna inuti samtidigt börjar bli till åren…

Samtidigt fanns det många verktyg med stort affektionsvärde att hämta. Samt mängder av skruvar, en nog så dyr utgift när det är dags att snickra.

Till slut kan jag väl konstatera att verktygssatsen (se bild nedan) var komplett. Varenda bit, hylsa och nyckel fanns kvar! Sådant händer bara inte. Dessutom ska det bli skönt att äntligen förfoga över ett rejält skruvstäd. Jag har ju blivit lite pikad av garagepolarna för smurfvarianten (också på bild nedan) jag hittills använt mig av… 

I torsdags var det för Novans säsongspremiär. Gud så trevligt och roligt!

Det mesta fungerade enligt plan, men det finns diverse småproblem kvar att fixa. Några bör lösas direkt, några skjuts nog på framtiden.

1. Verkar som om växellådan behöver lite mer olja. Novan driver framåt, men oljestickan till växellådan visar att oljan knappt når upp till det undre strecket. De flesta, inklusive Hansen Racing säger att originaltråget tar cirka fyra liter. Trots det rann det ut åtminstone närmare sex liter när jag rev tråget. Ska fylla på lite mer än de fyra liter jag hittills hällt i…
2. Det ryker lite grand ur ena ventilhusventilationen, där den så kallade breathern sitter. Dags att se över vevhusventilationen, för jag vill inte fylla motorrummet med oljedimma.
3. Ena bakljuset verkar ha lagt av. Bör onekligen fixas.
4. Ska fixa en så kallad “akuthink” med verktyg att ha i bilen, plus startkablar, två flaskor olja för motor och låda samt reservdunk med bensin.
5. Det droppar fortfarande lite växellådsolja från bilen. Ska kolla var den kommer från, förmodligen packboxen mellan växellåda och turbin. Bra att veta vad som läcker, men lär nog inte åtgärdas innan jag byggt min kommande V8 och står i begrepp att byta motor.
6. Diverse annat småfix, som att fylla på luft i däcken, koppla in slutsteg samt se över B&M-shiftern.  Shiftern verkar bland annat sakna en fjäder vilket gör det lite trixigt att växla.

Igår tog jag upp boken Motormän i Svealand som hastigast. Det finns lite mer att säga om den, faktiskt.

Det är ett förtjusande litet verk från 1952, med ett vackert band. Innehållet är rart, läsaren får bland annat veta att det fanns 306 065 personbilar och 255 382 motorcyklar registerade i Sverige 1 oktober 1951. Hon eller han får också ta del av en rad personliga bilhistorier från dåtidens motormän i Svealand. Siffrorna som redogör för världsdelarnas bilbestånd 1951 fascinerar också: Amerika har 52 miljoner bilar medan Asien stoltserar med fjuttiga 1 miljon…

Dessutom öppnar boken med fina fotografier, bland annat på en Ford från 1951, en brutalskön Cisitalia och en kurvig Chevrolet Styleline De Luxe, också från 1951.

Jag avslutar blogginlägget med en spännande lista från boken! Antalet registerade bilar i Sverige fördelade efter fabrikat 1 januari 1951, i urval och sorterade:

1. Ford, 46 657
2. Chevrolet, 27 260
3. Opel, 23 730
4. Volvo, 23 544
5. Renault, 9 232
6. Dodge, 9017
7. Citroën, 8 764
8. D.K.W, 8 478
9. Plymouth, 8 266
10. Volkswagen, 7 783

Intressant att antalet Chevrolet var fler än Volvo, och spännande att gatorna verkligen dominerades av jänkebilar 1951. Intressant också att SAAB bara hade fjuttiga 879 reggade bilar i trafik. Men så började företaget också tillverka bilar 20 år senare än Volvo.

Morfar gick bort redan 1989, när jag var 15 år ung. Jag hann dock som barn med att spendera ett antal spännande och roliga sommarlov med honom och mormor. Han blev särskilt betydelsefull som fadersgestalt efter det att pappa gick bort, och jag minns honom (han hette för övrigt Erik Olofsson) som en ganska tyst man, med ett ständigt leende i mungipan. En tämligen orädd och händig karl, som byggde sitt hus för egna händer.

För någon månad sedan förenades mormor med sin man. Så, plötsligt poppade mysmorfar upp i mina tankar. Vid bouppteckningen passade jag på att fråga min morbror om inte han kunde hjälpa mitt minnet på traven. Det har i sanning tyvärr bleknat en smula med tiden.

Som morbror lyckades.

Morfar var inte bara händig när det gällde att snickra och mura, han mekade minsann med bilar också, enligt morbror! Bland annat mindes morbror att hans far - min morfar - svetsade golvet på sin SAAB 92 med gassvets. Så mycket eldade morfar på att så väl underedsmassan som overallen fattade eld.

Morfar nöjde sig dock inte med att pyssla med SAAB:ar (och Ford - mormor och morfar ägde massor av Fordar). Han renoverade tydligen också en VW-motor. Tyvärr gick det väl så där, utan tillgång till internet och verkstadsmanual. Morfar vände helt enkelt fördelaren ett halvt varv fel. Det blev ett jävla oväsen innan morfar insåg sitt misstag, mindes mobror.

Förutom en del verktyg (mer om dem i ett senare blogginlägg!) så hittade jag en spännande bok bland mormors billiga deckare och tantsnusk. Den heter “Motormän i Svealand” (tryckt 1952, mer om den i ett senare blogginlägg!) och innehåller förutom fina bilbilder och spännande statistik även lite information om morfar! Läs nedan. Gissa om jag blev glad!

Ansvaret vilar nu tungt på mina axlar. Helt plötsligt blev det viktigare än någonsin att föra bilintresset i arv vidare. Från morfar via mor och mig till Noomi!

Så, då var slutsteget på plats också. Blev ju riktigt bra, och framför allt hundra resor snyggare än föregående ägares lösning där slutsteget limmats fast med apskit direkt på golvet i bagageutrymmet. Jösses…

Så var äntligen bagageutrymmet i Novan både slipat, svetsat och åter målat. Känns skönt!

Slutresultatet är jag riktigt nöjd med (i synnerhet med tanke på hur det såg ut innan), så jag lägger nog bara på någon mexikansk filt under sommaren. Jag funderar dock över om jag till hösten ska köpa en för Novan anpassad matta till bagageutrymmet, eller om jag ska tillverka en själv. För utrymmet är trots allt penselmålat, vilket innebär att ytfinishen är inte superproffsig ur ett estetiskt perspektiv.

Här har du några fotografier som visar hur arbetet fortskridigt.

1. Så här såg bagageutrymmet ut när jag köpte bilen. Ytrost blandat med smuts, olja, tallbar och någon äcklig gummiliknande färg. Blä!

2. Renslipat och svetsat. En fröjd för ögat!

3. Har använt Pansarols grundfärg då bilen inte kommer att utsättas för några större mängder väta. Hade kunnat använda en primer, typ tvåkomponents epoxyfärg från Hagmans. Struntade dock i det då eventuella nya rostangrepp i framtiden innebär att jag byter hela golvet. Ett sådant nytt Nova-anpassat golv kostar under tusenlappen!

4. Färdigmålat. Riktigt snyggt, åtminstone i artificiellt ljus. Får ser vad dagsljus säger. Är det för risigt är det bara att lägga på en snygg matta.

Jag sitter för närvarande och assisterar studentjippot Quarnevalen (quarnevalen.se) med lite pressarbete. Det är helt klart en av de roligare uppdragen jag haft på KTH så här långt. I synnerhet när det inbegriper att titta in på studenternas byggplats där karnevalsekipagen skapas, och där flitens lampa lyser ikapp med både solen och den guldfärgade vätskan i de yra studenternas plastglas.

I år har för övrigt Scania varit extra generösa och skänkt bort inte mindre än två lastbilar till studenterna att sätta så väl mig-svets som vinkelkap i. Tro det eller ej, men på ett av av lastbilsflaken ska det byggas en bergochdalbana (!). Blir till att kämpa lite för att lösa det på en vecka.

Här är några fotografier från kaoset som råder där just nu! Ledsen för den vidriga bildkvaliteten, men min mobilkamera suger svårt.

Undrar vad det ska bli av det här… En kupol-Audi 2.3?

Här sätter en pigg student vinkelkapen i en av Scania-lastbilarna!

Provstart av den andra Scania-lastbilen. Stor motor låter mycket…

Buhu! Här har en stackars Volvo 745 fått sätta livet till.

Att kapa taket och skapa sig en Kirunacab är poppis!

Legobil?!

Jag lär väl knappast vinna några priser i ”VM i plåtslageri” eller “SM i svetsning”. Men som den glada amatör jag är så måste jag väl ändå tillstå att jag är ganska nöjd med mitt plåtarbete. Nu är det rostanfrätta lilla området runt ena golvbrunnen i bagageutrymmet utbytt mot frisk plåt. Det krävdes en del plåtknackande för att få ett acceptabelt resultat, men mitt tålamod är det inget fel på. Inom kort kommer det fotografier som visar slutresultatet efter färgläggning!

Att demontera framvagnsdelar som styrspindel och bärarmar är ingen promenad i parken. Kulledsavdragare och en rejäl hammare kan fungera, men har delarna suttit monterade i 40 år är risken stor att du behöver ta till andra medel och verktyg.

Jag tänker givetvis på en hydraulpress, men dessa ingår sällan i mekgaragets verktygsuppsättning. Således krävs det lite listighet och en stor portion jävlaranamma för att separera delarna. Men det går också att göra stora framsteg med enkla medel som ett skruvstäd, en hylsa och en gasbrännare.