Sneeky Pete

Första riktiga sistafredagen i månaden under sommarhalvåret. Solen skiner. Nästan tomt på Sveavägens obligatoriska cruising. I alla fall fram till klockan 19:00, då familjemiddagen hägrar och jag beger mig hemåt. Töligt, som vi säger hemma i Värmland.

Verkar som om de flesta använt den bistra vintern till att montera isär sina jänkebilar i molekyler och inte riktigt hunnit med att skruva ihop dem igen. Å nästa sistafredag, den 28 juni, är det midsommarafton. Då lär folka hänga på annat håll. Men, men. Misstänker att den 30 juli kommer att bli något i hästväg, när det gäller Sveavägscruising! Regn, eller solsken, sak samma. Alla kommer att vara på plats (hoppas jag).

För övrigt har jag en roligt anekdot till dig, kära läsare: En Chevrolet Chevelle inspekterades ytterst noga av ett gäng stadsgrabbar i 18-års åldern. De lyfte inte blicken en centimeter från Chevan när en grå Lamborghini vrålade förbi.

Det finns hopp för återväxt!

Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/3ymooyd

De bilar som ingår i fotoserien är:

1. Cadillac De Ville 1967
2. Chevrolet Apache Pickup 1960
3. Chevrolet C20 Pickup 1970
4. Chevrolet Camaro Z28 1973
5. Chevrolet Chevelle SS 1970
6. Chevrolet Impala SS 1996
7. Chevrolet Yeoman 1958
8. Dodge Custom Royal Lancer 1957
9. Ford 63C Galaxie 500 XL 1964
10. Ford Fairlane Sport Coupé 1964

Stefan Ernryd är hyfsat känd i jänkarkretsar för att kränga finfina bilar. Dyrt. Ett av hans egna åk (får man anta eftersom bilen står på reggad på hans företag sedan fyra år), är det här flagskeppet. En rejält fin, lyxig och vräkig Cadillac Eldorado från 1978.

För övrigt har Stefan Ernryd haft vad han kallar för “Sveriges finaste Chevrolet Caprice Brougham” till salu i säkert ett år nu. Bilen har gått ynka 2 400 mil, och han ska ha 115 000 kronor (!) för den. Inte utan att jag är sugen på att gå och klämma lite på Capricen. Bara för att, liksom.

Om du någonsin står där och trampar med några avklippta kablar till bakljusen på din Chevrolet. Undrar hur f-n det gick till, och vilken färg som går till vilken baklampa. Då kan jag upplysa dig…

Här är färgerna till bakljusen på GM från Hedenhös (50-tal) till början på bilens förfall (00-tal). Gäller också en del andra US-bilar genom tiderna:

1. Brun = Bakljus
2. Ljusgrön = Backljus
3. Gul = Broms/blinkers vänster
4. Mörkgrön = Broms/blinkers höger
5. Mörkare gul = Mittmonterat bromsljus
6. Svart eller vit = jord

Som vanligt är det grabbarna på Caprice.se (närmare bestämt Oskar!) som varit sjukt hjälpsamma. Grymma killar.

För någon vecka sedan pratade jag med en kollega på KTH. Det visade sig att han varit involverad på ett hörn i Åke Hörnells tokfina superexport, svetsvisiret Speedglas 9000. 

Vilken braksuccé Åkes uppfinning blivit med tiden. Över 1 500 000 sålda exemplar och 11 erövrade designpriser.

Därtill har något snille räknat ut att en svetsare slipper headbanga sisådär 1500 gånger per arbetsdag för att fälla skärmen upp och ner, vilket givit en produktivitetsökning om minst 10 procent. Detta genom Åke Hörnells smarta svetsglas med automatiskt avbländning.

Men… professor Jörgen Eklunds bidrag är inte dåligt det heller. Det består av avsevärt mycket bättre syretillförsel i svetsvisiret som gör att svetsaren slipper andas in 4 gånger så mycket koldioxid mot vad han eller hon egentligen borde (på grund av kass ventilation i svetsvisiret). Ökad puls, andningsfrekvens, belastning och därmed ökad trötthet är nämligen priset en vanligt hobbysvetsare som du eller jag får betala för våra budgetvisir, som endast är bestyckade med automatiskt avbländning.

Så låt mig läska med några bilder av hur det skulle kunna se ut om vi skulle hosta upp runt 4 000 spänn för ett svetsvisir istället för en dito på Jula för 800 kronor. Snacka om stil och bredbild!

När Ford Thunderbird förs på tal är det många som tänker på de klassiska årgångar runt mitten av 60-talet. Faktum är dock att Thunderbirds var riktiga godbitar ända fram till 80-talet. Som Andreas fina muskelpaket från 1979!

Namn?
- Andreas Norrgård.

Varför valde du just en Ford Thunderbird från 1979?
- Det skedde av en ren slump. Ett tillfälle som ledde till att jag kunde rädda en bil från skroten. Har ägt den sedan vintern 2000. Min första V8-bil och den blev bra. Det är en ovanlig modell i Sverige, vilket är lite kul. Det är en 351 Winsor med toppar ifrån en 67:a och en C4-automat.

Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Det är väl att ha en bil som man kan använda och att man kan förfina och sedan åka med under sommaren. Sedan har jag flera bilar och kommer nog alltid att fixa med bilar. Skulle vilja ha det som Jay Leno, många favvo-bilar att välja bland.

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Inte för mycket i taget, utan man lägger ner så mycket som man kan vara bekväm med. Det blir ju många timmar, men har inte räknat vad det blivit. Jag har ett stort bilintresse och tiden blir väl mer än pengarna.

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Ja, det var väl renovering av automatlådan och bakaxeln, som jag fick lite assistans med av mina snälla garagekompisar. Allt har gått bra. Sedan har jag lackat själv med lite hjälp och gått igenom det mesta.
Byggt ett eget avgassystem, 2½ tum ifrån grenrören och bakåt.

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Valet av lack tror jag, många gillar den, även jag. Sedan så är det ju stuket på bilen. Det är kul att ha en bil som folk vänder sig om efter och frågar och undrar över.

Vad återstår att göra?
- Att fortsätta att småfixa, inredning, skuffen, lite andra hjul kanske och luftfjädring vore fränt. 

Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Ja, jag har så många favvisar, men Cheva -55:a, eller en Impala -65:a. Buick Riviera… Ja, det finns massor av fina bilar.

… tycker jag. Istället för att ge sin fina leksaksmotorcykeln (Arnold Mac 700) till blivande svärson så säljer han den på auktion. Tssk!

Kommer att dröja extra många år innan mister Skalman (det är jag det, enligt sambon) friar. Ha!

Nu har grillsäsongen kommit igång på allvar. Det har min bloggkamrat Summerwheels uppmärksammat. Han tipsade nyligen om det underbara amerikanska fenomenet Tailgate Parties, som går ut på att jänkarna samlas på parkeringsplatser i samband med olika sportevent, där de grillar och dricker bärs. Det har i sin tur givit upphov till bilgrillsbranschen, det vill säga grillar som kan fästas bak på bilen. En av de större företagen - Freedom Grill - har givetvis gått “all in”, med egen tidning (Tailgating Times), skönhetstävling (Miss Freedom Grill (2008 års vinnare heter för övrigt Holly Weber…)) och så vidare.

Vi svenskar har givetvis anammat konceptet på vårt eget spartanska lagomsätt: Engångsgrillar.

Ja, det är sant.

Som de flesta vet finns det tre saker en enstånkare - eller vilken förgasarmotor som helst för den delen - behöver för att fungera. Gnista, soppa och kompression.

När så väl gnista som soppa finns så kan man alltså anta att kompression saknas.

I mitt fall var är det åtminstone en delsanning till varför Rödqvarnan vägrat starta. Efter att jag köpt nytt tändstift, ny tändhatt och tändkabel (det sistnämnda passande nog röd) så fick jag med hjälp av startgas faktiskt igång Rödqvarnan. Förmodligen för att det nya stiftet var bestyckad med en bricka som försluter bättre i toppen av cylindern, något det gamla stiftet saknade.

Ett steg närmare en habil hojmotor. Eller rättare sagt: Nu går hon i alla fall att starta. Ibland. Med startgas alltså. När hon är på det humöret. Hehe.

Tyvärr så är tomgången fortfarande obefintlig, och Rödqvarnan stannar omgående om den inte hela tiden matas med lite grundgas.

Jag antar att den slitna Bingförgasaren och/eller en rejält trött gasvajer är nästa problem att lösa. För det som jag förstått ska vara tomgångsskruven på fuggen kan jag skruva hur mycket som helst på. Ingen skillnad. Ett skönt gashäng med efterföljande elshock när tändhatten är tvungen att slitas av för att strypa tokgasandet, och jag har ledsnat lite på den bänga Bingen.

Dessutom verkar det som om förgasaren inte matar tillräckligt med soppa när Rödqvarnan ska startas, något startgasen bevisligen råder bot på.

Undrar om jag ska köpa en ny förknasare inklusive gasvajer eller om jag ska renovera den gamla. Lutar nog åt det förstnämnda. Den nya hemmagjorda packningen avhjälper bara till viss det läckande flottörhuslocket med gängpaj…

Tidningen Life: bildjournalistik när den är (men framför allt var) som allra bäst. Som reportaget med den fyndiga rubriken ”Life in the Fast Lane”, där fotografen Andrew Bush åkt runt i Californien och plåtat människor i farten.

Bildtekniskt tämligen usla fotografier, men vilket innehåll - vilka intressanta historier.

Du kan se fram emot att frossa i Mustanger, Corvetter och en och annan Buick. Och ett antal fantasieggande situationer.

http://www.life.com/image/first/in-gallery/25811/life-in-the-fast-lane

Att installera en varvräknare kan betraktas som lite töntigt, i alla fall på en tung glidarbil som min Caprice. Vi pratar inte toktrimmad V8 här, he he.

Samtidigt är det faktiskt praktiskt att kunna se exakt när lådan växlar, och att få ett mer tydligt kvitto på vilket tomgångsvarv bilen har.

Å så är det rätt gött att ha en mätare att vila ögonen på lite då och då.

Är det bara jag som drömmer om en städat, fräsch och vackert motorrum som ser ut som det nedan? Vi pratar bilporr här!

Garaget har fått finbesök. K har nämligen investerat i en ny jänkebil, en cabbad Pontiac Le Mans från 1968.

Gissar att Pontiacen kommer att gästspela hos oss lite då och då (alla mekplatser upptagna). Trevligt. Bland annat ska bilen utrustas med nya lyktor samt sulor och fälgar. Det senare bytet förstår jag inte riktigt, men så är jag också ensam om att tokdigga de där fälgarna från 80-talet…

Mustanger, Mustanger, överallt Mustanger.

Men årsgamla Ford Shelby Mustang GT 500 är vi inte så bortskämda med. Riktigt j-vla snygg.

Shit. Många cyklar blir det. Måste bara tipsa om Nirve Cannival, en rå Bobber-inspirerad båge. Rätt fräck, eller hur.

Verkar som om min gode vän i söder, Mårten, åtminstone har identifierad ramen på cykeln från igår. Kan det vara en Schwinn?!

Hur som helst gör Schwinn j-vligt sköna cyklar, som den här.

På väg till förra jobbet för en AW med gamla arbetarpolare hittade jag denna skönhet. Snacka om tuff, även motorn knappt ser ut att motsvara en råttkraft.

Någon som kan berätta något mer om denna fantastiska skapelse? Ram? Motor?

1. Är du trött, latt eller stressad är det upplagt för skador.
2. “Den hugger efter husse”…
3. 15 000 - 20 000 varv i minuten med en kapskiva kapar nog av den grövsta av tjurnackar.
4. “Den här lilla kapningen ska väl gå rätt snabbt att fixa”.
5. Skivan gick in som en het kniv i smör och lyckades nästan kapa av en sena på en millisekund.

Känner du igen dig, känner du igen tankarna eller kommentarerna? Tänkte väl det.

Kalla mig gärna klen, men efter den här lilla kapskiveincidenten så hoppar åtminstone jag över budgetkapskivor, bristande koncentration och stress. Resterna av kapskivan bet rätt bra i kinderna kan jag lova.

Jag slösurfade nyligen runt på nätet efter lite information om min inkontinenta automatlåda. Det är inga allvarligt läckage - kanske tio droppar i veckan - men väldigt störande.

Att dra åt bultarna hårdare känns inte som ett alternativ. Dessutom sitter några av bultarna bakom balken som bär automatlådan vilket gör det både krångligt att dra åt, och stört omöjligt att dra åt med momentnyckeln.

Jobbigt läge.

Men inte lika jobbigt läge som för den här killen, vars historia jag hittade i en forumtråd om mekartabbar på sporthoj.com:

Var duktig och bytte olja och filter på en automatlåda (TH700) då den var lite trött och seg på att växla. Plockade av tråget och hällde ur all ATF-olja, bytte filtret, ny trågpackning och monterade ihop det igen och fyllde på med ATF.

Det läckte i skarven mellan tråg och låda, tabbe nr 1.

Åkte runt med läckande automatlåda nästa dag, och köpte en avtappningsplugg då det inte finns någon original på de trågen. Svårt att plocka av tråget utan att söla ATF-olja över hela garagegolvet.

Plockade av tråget igen, oljan gick ju inte direkt att rädda när det inte fanns avtappningsplugg, så 6 liter ny ATF åt helvete.

Monterade avtappningspluggen i tråget, tråget var skevt vid bulthålen, vanligt att det händer om någon dragit bultarna för hårt (tidigare ägare). Konstaterade att det är därför det läcker. Köpte packningssilikon och var noga och läste på att det tål ATF. Lade silikon på båda sidor av trågpackningen och monterade ihop, fyllde med ATF. Yay, tätt som en fiskröv!

Körde runt glad i några dagar - sedan blev det totalhaveri på lådan. Började undersöka varför och studerade reparationshandboken till 700R4-lådan och ser att det på kanten som ligger mot tråget, alltså där trågpackningen ligger, finns ett litet, kanske 2mm stort andningshål för servon till 2:ans band. Hålet matchas i packningen och tråget.

Har alltså silikonat igen det andningshålet, 2:and band har inte kunnat släppa helt utan har legat och slirat på övriga växlar. Friktionsvärme har kokat oljan och lådan blev totalt skrot…

Nu återstår två frågor:

1. Stämmer det där med andningshål på lådan? Finns i och för sig ingen anledning av tvivla, men jag minns inget sådant hål när jag bytte olja.
2. Det finns inget annat sätt att fixa läckaget än att skruva ner trågen igen va… Frågan är om man vågar sig på att silikona?

Robin, en trevlig prick som jag träffade i olika bilsammanhang runt om i Stockholm under förra sommaren, är inte bara trevligt. Han äger även en himla fin Caprice också. En bil han mycket föredömligt valt att skicka bilder på, till mig.

Här är den. Röd på utsidan, röd inuti. Kallas följaktligen Lilla Röd av Robin. Var nu ordet lilla har med Capricen att göra…

I slutet av mars skrev jag ett blogginlägg om antikvariat Erato på Karlavägen i Stockholm. Ett trevlig ställe med en hel del fordonslitteratur.

Häromdagen lyckades jag pricka in de allt annat än generösa öppettiderna. Det var det värt. Jag köpte till exempel över Penny Sparkes trevliga “Bilen: en designhistoria 1900-2001″ för ynka hundralappen. I den boken hittar den nyfikne en hel del matnyttigt om alla stora bilformgivare och trendsättande bilmodeller, serverat på ett lättsamt och aptitligt sätt.