Bildrömmar och drömbilar

Ett vanligt problem på lite äldre Chevor är den sladdriga växelspaken. Den glappar rejält i sidled, det vill säga mot/från föraren. Det problemet hade jag också tidigare, och jag plågades av farhågan att hela rattstången var tvungen att rivas för att komma åt problemet.

Tack och lov visade det sig att den glappande växelspaken gick att fixa utan att behöva montera isär rattstången. Det räcker med att slå ur sprinten som håller fast växelspaken och sedan byta den fjäder som uppenbarar sig i hållet.

Själva bytet av fjädern är dock lite småtrixigt, både att få ut den gamla utan att tappa ner den i rattstångens inre men framför allt att få den nya (och 150 kronor dyra!) på plats. För att underlätta monteringen använde jag ett buntband av den mindre sorten (se bild nedan). Den gör att du inte tappar fjädern inuti rattstången, och används med fördel även vid demontering.

Först provade jag att knyta fast ett snöre i fjädern, men det funkade inte alls. Dels är det svårt att lossa snöret när fjädern är på plats, dels är det lätt att avlägsna buntbandet när det inte längre behövs och det hjälper också till att positionera fjädern mot hålet där fjädern ska tryckas ner.

För att få fjärden på plats använder du för övrigt också två vanliga skruvmejslar. En smalare för att sakta men säkert trycka ner fjädern i hålet, och en lite bredare för att applicera tryck på fjädern så att monteringsprocessen blir enklare.

Det är också en bra idé att använda till exempel vitt litiumfett för att minska friktionen mellan fjäder och hålets kanten där fjädern sitter.

Den övre bilden visar principen med bultbandet och fjärdern, och den nedre visar hur den riktiga fjädern ser ut.

Konstant Mustangvecka på Metica? Nästan så att man kan tro det. Men fina bilar är fina bilar. Så här är kommer en Mustang till, en Boss 429!

Namn?
 - Mitt namn är Marcus Åkesson.

Varför valde du just en Ford Mustang från 1969?
 - Ford Mustang Fastback har alltid varit en drömbil, helst 69:an.

Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
 - Att få skapa en bil med egen stil!

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
 - Att räkna på hur mycket man har lagt och kommer att lägga på bilen får man inte göra…

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
 - Allting går att lösa. Oftast är det bara tid och pengar som saknas. Så man får fixa lite i sänder.

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
 - Jag är mest nöjd med stuket på bilen som jag själv skapat. Sedan återstår mycket att göra och önska sig.

Vad återstår att göra?
 - Mycket! Jag har bara precis börjat.

Vilken bil är Sveriges snyggaste?
 - Det är svårt att säga! Det ligger ju i betraktarens ögon. Alla har ju olika smak. Men jag glädjer mig åt alla som lägger ned tid på sina bilar, oavsett bil och stil.

Stora Volvodagen?! Först ramlar jag över en toppenfin Volvo Duett, för att något senare springa på en ännu mer vacker och välbehållen Bertone-ritad Volvo 780.

Jag blir glad inombords när jag ser att den svenska bilhistorien tas om hand!

Undrar när Stefan ska inse sitt stavfel? Eller kan jag använda hans annons som underlag för inköp av fler jänkebilar (gentemot sambon), med förklaringen att det går att köpa en del av dem för 25 000 och sälja dem för det tiodubbla…

“En livslång kärlek till gamla amerikanska bilar och motorcyklar…

… och hela den amerikanska motorkulturen är drivkraften och inspirationen i mina målningar. Som ung var jag mest fascinerad av fordon som nya och blanka, storstilat designade i läckra färger och fyllda av framtidstro och förhoppningar.

De speglade verkligen den tidsanda jag växte upp i på 60-talet; allt var möjligt och vi levde i den bästa av världar. Men numera är det de utnötta, övergivna och bortglömda bilarna och hojarna som lockar mig. De bär på minnen av stolta ägare som färdats, drömt, älskat, grälat och gråtit i dem. En del rullar fortfarande, patinerade och slitna, andra håller naturen sakta på att ta tillbaka. Den processen skapar nya vackra färger, ytor och rostmönster som det är en utmaning att återge.

Jag försöker göra kärleksfulla och levande porträtt av dessa “personligheter”, jag vill att betraktaren ska se och höra deras berättelse och uppleva poesin som finns i den gamla bilen eller hojen. Det är bland annat därför jag valt akvarelltekniken; det finns en skirare och en mer flyktig poetisk känsla i en akvarellmålning.

Själv kör jag 1965 Harley Davidson, 1970 AMC Javelin SST och 2001 Harly Davidson.”

Så beskriver John Eyre sin konst och den utställning på Galleri Aniara (Sollentuna bibliotek, utanför Stockholm) som rullar fram till och med 16 maj. Se den!

250 000. 400 000. En miljon. 30 miljoner dollar? Din egen familj. Vad är värt att äventyra för att få svinga etikens svärd i syfte att få rätt?

Enligt Robert Kearns, intervalltorkarens uppfinnare, fanns det ingen övre gräns. Han var den lilla människans företrädare till sista blodsdroppen.

Flash of Genius bygger på en sann histora, men den ter sig rätt märklig. Åtminstone i filmen säger Robert Kearns “Jag vill bara göra någonting viktigt”. Det betyder att företräda några överkörda uppfinnare - inklusive sig själv - istället för att fortsätta att undervisa blivande ingenjörer.

Robert Kearns slogs för principen. Rätt ska vara rätt.

Vi andra - de av oss som är uppfinnare - skulle ha släppt eländet vid våra fötter. Gå och uppfinna något annat. Komma tillbaka, stärkta och pålästa om vad som gäller rent juridiskt.

I filmen Flash of Genius ställer Robert Kearns sig frågan “Vad definierar framgång? Hjärna och talan? Tur och tajming?”.

De flesta svarar nog tur och tajming.

Inte rättshaveristen Robert Kearns. Men han struntar samtidigt i att söka svar på några högst väsentliga frågor. “Är jag på rätt spår?”. “Stöttar familjen mig?”.

När Robert Kearns till slut får rätt, infinner sig några sekunders glädje. Och en inre tomhet. Var det allt?

Mmm. Fast en bra film och en intressant och tankeväckande historia är det.

För att inte tala om alla trevliga bilar som det i Flash of Genius kryllar av. Ford Mustang från 1972, Chevrolet Camaro från 1969. En mäktigt fet Lincoln Continental Mark III från samma år. Ford Galaxie 500, Chrysler Newport, Mercury Montclair. Många mullrande V8 som helt normalt väller fram längst gatorna.

För övrigt är steglös variabel intervalltorkare en av de bästa uppfinningarna till min Chevrolet Caprice. Men det är förstås en helt annan histora.

Bilbetyg: 10/10

Filmbetyg: 7/10

Det är så här vi är vana att se Capricerna (minus snorfula navkapslar). Som taxibilar. Här är en som smitit från New York och hamnat i Mexiko.

Julien Temples makalöst intressanta men också skrämmande dokumentär Requiem for Detroit om den döende motorstaden får avsluta den här veckan. Ett stycke evig bilhistoria, med allt vad det innebär av trevligheter och mördande tråkiga skitjobb. Vad du än gör, se den.

Resterande sju delar hittar du här: http://www.youtube.com/user/RobFinlay

Ni har säkert sett Blendtecs provocerande men listiga reklamkampanjer. De som går under namnet “Will it blend?” och som går ut på att mala ner Ipads, golfbollar, videokameror i en Blendtec-mixer.

SSI har tagit det där ett steg längre med sina avfallskvarnar från helvetet. Där är det snarast kylskåp, folkvagnsbubblor och traktordäck som får sätta livet till.

De borde toppa det genom att slänga ner några Blendtecs i en av sina kvarnar.

Will it blend? It will blend.

Den senaste veckan har präglats av en hel del magproblem. För att peppa och belöna mig själv för att jag stått ut med skiten (bokstavligen talat) tog jag Volvon och brände över till Swedol för en liten investeringsrunda. Förutom ett gäng bultar och brickor av varierande storlek och på lösvikt blev det en uppsättning drivdorn, ett sedan länge saknat verktyg i garaget.

Herr Bentsen är en riktig Mopar-fanatiker. Född, uppväxt och matad med Chrysler sedan barnsben blev valet inte så svårt. En kanonfin… Chrysler 300!

Namn?
 - Thimmy Bentsen
 
Varför valde du just en Chrysler 300 från 1966?
 - Jag är uppväxt med Chrysler just från 1966, bland annat New Yorker, Newport och 300:an. 300:an är mest  min smak, så min styvfar hjälpte mig med att importera en från Californien då han har gjort det ett par gånger själv.
 
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
 - Jag har alltid haft intresset för V8:or och kulturen runt detta, så att köpa en själv och lägga min egen prägel på bilen är väl det som gör det hela roligt! 

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
 - Jag har haft bilen i snart 4 år. Den har nog blivit ett rullande projekt, men kvällar och helger brukar tiden försvinna på bilen och i garaget.

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
 - Jag har inte haft några större problem med bilen, men fick beställa ett nytt innertak från USA. Var lite småirriterande att byta!

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
 - Eftersom 300:an är den lite “sportigare” modellen jämfört med New Yorker och Newport så var det rätt val för mig. Den ser lite mer aggressiv ut.

Vad återstår att göra?
  - Snygga till under huven och i bagagluckan är väl bland annat två saker som är prio ett.

Vilken bil är Sveriges snyggaste?
 - Har ingen direkt favorit, men custombilar från 50- och 60-talet faller mig i smaken.

En begagnad men fräsch Dodge Charger med den stryktålig Dana 60-bakaxeln kostade ynka 40 000 spänn. Targaluckor, inredning täckt med krossad plysch och neonfärger var högsta mode. Alla Amazoner och Volvos skulle ha amerikalyktor, eller åtminstone fyrkantiga framljus.

När jag besöker Värmland och min syrra brukar jag alltid stanna till vid loppisen i Karlskoga. Där säljer de gamla Bilsport från 80-talet för en femma styck. Ja, resten är historia, men en sådan som jag kan leva på länge!

Jesus hänger inte bara med när jag tar en tur med Capricen, han hänger även på väggen i garaget, mellan skjutmått och kapskivor. Jesus håller ett vakande öga över det som händer där. Kan behövas!

Placera honom på instrumentbrädan i bilen!

För så är det ju, när fan blir gammal blir han religiös. Och kanske även han Chevroletägare? >;-)

Nu har Victor Muller gått ut i amerikansk press och sagt att han anser att en retro-SAAB á la Fiat 500, Mini och Folkvagnsbubblan är företagets nya topprioritering.

Intressant! Kan bli ett kommersiellt självmord… eller en riktigt, riktigt lyckad satsning. Hur som helst så jublar jag av glädje. Inte en dag för tidigt att fler än en handfull biltillverkare inser att 2000-talet bildesign rent utseendemässigt motsvarar fettspäckade flodhästar.

Tydligen har Victor Muller redan skisser på hur en kommande SAAB 92 skulle kunna se ut. Undrar om de har likheter med Bo Zollands fräsiga designlek rörande en retrospektiv SAAB 96 som kom häromåret.

… eller i alla fall Svensk bilprovning. Det passar extra bra att garagegrannen B har en Pontiac Trans Am av samma årsmodell som Burt Reynolds i Smokey and the Bandit.

Undrar hur många gånger tidigare besiktningsgubbarna stött på den här kreativa och uppenbart temporära lösningen.

På begäran: Min vän i väst - Grandprix 63 - skickar en hälsning. Ett löfte om ett liv efter denna hemska vinter.

Du, jag kan inte få för många Capricer skickade till mig…

OK. Jag erkänner. Denna följetong haltar rejält. Det har varit riktigt uselt med uppdateringar. Anledningen är enkel - jag springer inte runt på stan särskilt ofta. Därtill har vintersäsongen varit ovanligt tuff mot entusiastbilarna, och deras ägare. Nu börjar dock vårens väna ansikte åter värma den kalla bilplåten, och våra vindpinade kunder. Till att börja med, en skönt fet Buick Roadmaster.

Har rotorn suttit fastmonterad på fördelaraxeln i sisådär 10-15 år kan den vara lite småsvår att få bort.

Det löste jag genom att använda ett litet brytjärn (se fotografiet) med en lite tjockare masonitskiva som stöd. Funkade finfint.

OK. Det är hög tid att byta fördelarlocket. Stiftet i mitten, där strömmen går ner till rotorn från spolen, är borta! Det har fullständigt smällt ner. Det betyder att strömpulserna, sisådär ett par tusen stycken per minut, får hoppa fritt genom luften flera centimeter, för att nå rotorn.

Inte så konstigt att bilen varit småjobbig att starta vid fuktigt väder, och ibland spontant misstänt.

Ska bli kul att starta upp Capricen med helt fräscha tänddelar.