Dumma Hansen. Pengarna hinner knappt studsa på kontot innan de landar i herr Racings hand.
Tur att man får lite grejer i utbyte. Som rotor, fördelarlock, tändspole, tändkabelsats, oljefilter, fjäder till växelväljaren (den ska bli rolig att byta, INTE) samt två burkar startgas.
Imorgon blir det idel skojmekande i garaget.
Fiat. Som godis. Varför inte. Fiat 500 är onekligen en riktig godsak. Finns på ett italienskt fik nära dig.
Strålande väder. Snön är på väg bort. Varför inte använda jobblunchen till att strosa runt på stan.
Pang! Skyltfönstret är till brädden fyllt med böcker om bilar. Tur att ägaren till antikvariat Erato på Karlavägen (två kvarter från jobbet) har bestämt sig att ha öppet sex timmar per vecka; onsdag till fredag mellan 16:00 och 18:00. Annars hade en redan lång lunch blivit någon timme längre… Och dyrare!
Och jag gillar Danko Jones. Men till saken:
Du har slitit hela vintern. Sista bulten är åtdragen. Motorn är fylld med ny fräsch olja. Stiften är bytta. Bilen är tvättat. Du tar en sista runda runt älsklingen, allt ser bra ut. Du vrider om startnyckeln.
Vrååål!
Nu fattas bara lite skön rock som kan ackompanjera din färd ut ur garaget och in sommaren.
Det ordnar jag. Danko Jones släpper nya rockröckare på sin platta “Below The Belt” den tionde maj. Har vi lite tur lyckas även Volbeat fläska ut sin kommande “Beyond Hell/Above Heaven” innan semestern. Men det lutar mer åt ett sensommarsläpp.
När GM-folket tittar in i sina kristallkulor är det dessa gigantiska dammsugare de ser. Inplastade Segways med plats för två.
Det må vara ett koncept, men nej tack. Gärna en elbil, men först ett rejält designat fordon som man kan titta på utan att ögonen börjar blöda. Tack vet jag designstölden Smite. Där har det i alla funnits vett att inse sina egna begränsningar.
Dags att sätta sprätt på lönen. Hittade en komplett Rödqvarna i delar på Blocket. För 3 000 kronor. Ingick gjorde ett gäng nya lager, ny kolv, lameller, packningar, packboxar (bara dessa delar värda närmare 3 000), nästan två kompletta motorer, ram, bensintank, stänkskärmar, fälgar, fram- och baklykta… You name it!
Nu kan jag sätta vinkelkapen i Rödqvarnan och har ändå möjlighet att återställa den i originalskick. Gött!
Bara det kunde bli sisådär 10 plusgrader ute så att man kan börja vistas och meka i mekrummet. Grrr. Måste tilläggsisolera i sommar.
När B i garaget (han som alltid, alltid glänser med nya sköna verktyg) kommer springandes med Powerbuilts Digital Torque Adaptor, då kommer jag att bli avundsjuk.
Har nämligen aldrig blivit kompis med momentnyckeln. Den ligger mest i sin låda och kastar ledsna blickar på mig. När den inte är gömd under ett berg av reservdelar, skräp och verktyg, vill säga. Att momentnyckeln ofta är för stor och klumpig, för grovkorning, för trög och jobbig att ställa in på rätt moment på, för bökig att plocka fram, är några dåliga argument varför den nästan aldrig används. Det är så mycket lättare att förlita sig på den inbyggda momentnyckeln i handen och armen.
Med Digital Torque Adaptor försvinner alla dessa argument. Adaptern passar de flesta spärrskaft, lätt att använda samt liten och behändig.
Är den bara tillräckligt tillförlitlig (har ännu inte läst några recensioner) är de 49 dollar den kostar rena rama kapet!
Finns att köpa på Toolsmith Direct. Slå till!
http://www.toolsmithdirect.com
Funkar säkert bra på det mesta, utom förpackningen då. Hehe. Men visst kan rost vara vacker konst.
Jag har i och för sig redan en hel del Kalifornienplåt - i form av en cirka två ton tung Caprice. Men vem kan få för mycket av solvarm metal? Inte jag i alla fall. Så jag köpte lite till - att sätta på bobbern.
Hm. Hittade precis ett kit i Street Trends katalog som heter Sequential tail lamp turn signals. Undrar vad de ska ha för det, om det passar till min Caprice eller om det är utformat främst för Caprice och Impala från 1991 till 1996. Bäst att mejla dem - kan ju vara en quick & dirty-lösning, om än tråkigare än att tillverka kretsen själv.
Hur som helt verkar den fungera genom att lägga en kortare och en längre fördröjning på strömsignalen på de två yttersta lamporna i ljusrampen bak på Capricen.
Damn it! Testade precis min egentillverkade krets för rinnande bakljus, och resultatet är väl inte direkt lysande. Eller jo, visst lyser alla tre lamporna, men de tänds samtidigt och inte sekventiellt som de är tänkta att göra.
Efter diverse skruvande på trimpottarna, som ska styra hur snabbt eller långsamt lamporna ska tändas efter varandra, tändes två samtidigt. Den tredje bestämdes sig för att glöda väldigt svagt. IC-kretsen började efter några sekunders strömpåsläpp dessutom att kännas väldigt varm. Kortslutning någonstans?
Dags att vända sig till proffsen på Svenska elektronikforumet och se vad de har att säga om saken.
http://www.elektronikforumet.com
… men Dodge Charger i polisbilsutförande är fortfarande tuffast på den här sidan millennieskiftet.
När Chevrolet Caprice 9C1 lanserades i oktober förra året var jag måttligt imponerad, men GM hade i alla fall vett att stoppa i en redig motor i sin polisbil (samt addera bakhjulsdrift). Det är mer än vad man kan säga om Ford Police Interceptor 2012, som precis lanserats.
Ersättaren till USA:s kanske sista riktiga jänkebil - Ford Crown Victoria - baseras nämligen på civila Ford Taurus. Bestyckad med V6 som det häftigaste i motorväg och den amerikanska poliskåren lär göra allt annat än att sprida viss trygghet genom att lojt glida runt med nervevade rutor och kromade armbågar.
Over and out.
Det har väl knappast undgått någon bloggläsare att jag var på andra sidan pölen i väst för några veckor sedan. Tro det eller ej, men helt plötsligt ligger Capricen där, bakom disken i kassan i en allt-i-allo-butik i Mexiko. Förvisso i hemsk pimp-färg, men bilen kan (och ska) lackas om.
Så nu har jag en blå Caprice i skala 1:64, en guldfärgad i skala 1:26 och en vit i skala 1:1. Gött.
Hur stärker man familjebanden bäst? Med hjälp av en fin jänkebil, förstås. Men inte vilket vrak som helst går bra. Det ska vara en AMC Javelin. En AMC Javelin SST.
Namn?
- Per & Emma Egemar (far och dotter).
Varför valde ni just en AMC Javelin SST från 1969?
- Det är en ovanlig bil som inte tillverkats i många exemplar (cirka 17 000). Det är även en väldigt snygg high performance-bil.
Vad har du eller rättare sagt ni för ambitioner med ert bilbyggande?
- Mer o värre! Att ha roligt med bilen tillsammans med andra likasinnade. Bilen ska kunna användas på gatan och inte bara på strippen. Och även kunna spöa frugans Chevrolet Caprice Custom Cupé 1966 med 396 big block. Hoppas hon inte läser det här!
Hur mycket tid och pengar har ni lagt på er bil hittills?
- Ännu har vi inte lagt ner så mycket pengar på bilen, det har varit mer åkande efter bildelarna som behövts… Tid har det lagts ner en hel del eftersom bilen saknade många viktiga delar vid köpet som var nödvändiga för att få igenom den i besiktningen.
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar ni er åt?
- Inga större problem har stöts på hittills.
Vilken del av bilen är ni mest nöjda med? Varför?
- Att den är ombyggt till den grymmare 70:ans modell. Att den är Go Package-utrustad som till exempel Power Blister-huv med fungerande ram air och 360 Typhoon-motorn, Edelbrock R4B-insug med AMC-logga och Mark Donohue-spoiler som skapar karaktär till bilen.
Vad återstår att göra?
- Ganska mycket småpyssel, en bil blir nästan aldrig perfekt. Till exempel bälten vore bra att ha i bilen.
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Mark Donohue Javelin SST från 1970, som byggdes i 2501 exemplar.
Ingen bil och inget garage är komplett utan den rätta utsmyckningen. Get your hot stuff at House o’ Speed!
Ja, Busqvarna kanske hon ska få heta, Rödqvarnan som nästan är dubbelt så gammal som jag. Född 1951 och med ett ursprung i Jämtland har hon färdats upp och ner genom Sverige ett antal gånger. Det är en resa som nu - efter alldeles för många års stillstående i ett garaget i södra Stockholm - kan återupptas.
Snabba fakta och några anekdoter:
Jag har något att erkänna för dig, kära läsare. En hemlighet jag har burit på i några veckor.
Bettie kommer att få dela min uppmärksamhet med ett annat åk framöver!
Låt oss utveckla det hela till en liten gissningslek. Fordonet ifråga har producerats i cirka 75 000 exemplar, allt som allt. Idag finns det cirka 10 000 exemplar kvar, så någon snäll originalrenovering har fordonet knappast att se fram emot. Fordonet finns också i ett antal olika nyanser av samma originalfärg eftersom delarna på den tiden doppades i stora färgbad istället för att sprutlackeras med exakt samma nyans. Ska man köpa helt nya kolvar kostar de cirka 1 200 kronor styck. Inköpspriset var futtiga 5 000 kronor.
Så. Mer säger jag inte. Nu får du gissa!
Min systerdotter har precis fyllt 20 år. Hon gillar att skriva romaner och noveller, så varför inte ge henne några böcker i ämnet i present. “Så skriver du romaner” och ”Nya författarskolan” placeras i varukorgen på Amazon.
Men vänta. De har ”Speedseekers” till ett vettigt pris. Den boken har jag letat efter länge. Och titta, “The Greatest Movie Car Chases of All Time”. Med en återfunnet intresse för tvåhjulingar lockar även “How To Build a Bobber On a Budget”.
Hoppsan. Det blir en dyr faktura. Ganska exakt 730 kronor dyrare än vad jag har tänkt mig.
Men det är det värt. Jag kan verkligen, verkligen rekommendera “Speedseekers”. Stämningen - kulturen - bilderna - bilarna. Makalös bok som skänker många timmar glädje. Köp!
Förra veckans besök i San Diego och mexikanska Tijuana resulterade i en hel del spännande bilspotting.
Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/yeoyt9f
Bland de bilar som ingår i fotoserien återfinns:
Dags för ett litet jubileum. Med 29 gjorda intervjuer med svenskar om deras snygga bilar tycker jag att det är dags att pytsa in ett litet samtal med mig själv som intervju nummer 30. Hoppas ingen misstycker…
Namn?
- Peter Larsson.
Varför valde du just en Chevrolet Caprice från 1987?
- Först och främst för att jag gillar fyrkantiga bilar med V8:or. Men Chevrolet Caprice från 1977 till 1990 är också hyfsat lätta att meka med, vilket är bra då jag avser lära mig bilmekande. Reservdelar till Capricer är därtill billiga och det finns mycket kunskap runt om i världen om hur man löser problem då det såldes väääldigt många nya Capricer under 80-talet.
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Att lära mig meka. Jag vill kunna laga, renovera och fixa i princip allt på bilar utom växellådor, som jag finner både tråkiga och komplexa. Målet är att skapa en snygg custombil, jag har inga ambitioner att originalrenovera Capricen. Det lämnar jag åt andra att göra. Det handlar för övrigt om en rullande renovering, vilket i mitt fall går ut på att cruisa på sommaren och meka om vintern.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Ingen aning, men en hel del pengar har det blivit. I synnerhet i början då det går åt en hel del slantar på att köpa verktyg så att man kan meka.
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Det mesta känns svårt innan man gjort det, och lätt efteråt…
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Just nu tycker jag däck och fälgar passar väl ihop med resten av bilen. Den nya grillen blev också bra. När det gäller Capricen som helhet gillar jag bilens storlek, och att den syns. Och så gillar jag som sagt att Capricen är väldigt kantig.
Vad återstår att göra?
- En hel del. Som till exempel att fixa en röd inredning, och att trimma motorn lite grand (den ska fortfarande klara besöket hos SBP). Att fräscha upp motorrummet känns också angeläget. Det vore dessutom roligt att montera sidepipes och push-bars, men jag har ingen genomtänkt plan för just dessa modifikationer.
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Förutom Capricer och Impalor är jag väldigt svag för Chevrolet Chevelle. 1969 är den snyggaste årsmodellen. Typ det mesta i bilväg som det står Buick på diggar jag också. Tänk GM.
