Bildrömmar och drömbilar

Efter en första runda med svetsen ser a-stolpen ut så här. Även om det inte handlar om något proffsresultat så är i alla fall jag nöjd. Ska slipa ner punkterna, och gå över skarven med svetsen en gång till. Blir nog bra till slut, hoppas jag.

Bifogar även en bild på bakskärmen. Allt såg verkligen jättefint ut under själva reparationsprocessen, både när svetsjobbet slipats, och fem tunna lager spackel hade applicerats och slipats för att jämna ut det hela. Men som vanligt så ljuger fingertopparna, för när lacken väl lagts på, dyker de upp. Ojämnheterna. Grr. “Gör om, gör rätt” heter lösningen på detta problem.

Jag funderade en bra stund över hur jag skulle skydda dörr och bilinredning från det gnistrande regn av svetsloppor som skulle uppstå när a-stolpen skulle svetsas.

En tunn plexiglasskiva mellan dörrkarm och instrumentbräda var en temporär men för dyr och jobbig idé. Ihoptejpade pappskivor billigt nog, men en riktig idiotlösning som snarast hade blivit en katalysator för bilbranden.

Till slut kom jag på det. Brandfiltar!

Funkar skitbra. Svetslopporna fastnar i filtarna, som sedan kan borstas av. Och återanvändas för sitt riktiga syfte, om så önskas.

Så var rosten i a-stolpen bortkapad. Dags att bocka till en stålprofil. Inte det enklaste, trots att Capricen är en bil ritad med endast en linjal. Men så är jag en riktigt plåtslagarnovis också (första gången jag bankar stål!).

Det gamla tricket med en uppmjukad kartonbit som mall fungerar dock riktigt bra. Och garagegrannens plåtverktyg får stå för en första rak bockningskant, en kant som sedan jämnas till och rätas ut i ändarna med polygrip, gummiklubba och skaftet på en vanligt hammare. Till att vara uppfinningsrik och utrustad med stort tålamod om man inte har tillgång till dyra verktyg!

Hur lågt kan man sjunka?

Ägaren till denna Chevrolet Capricen testade. Resultatet är… toklågt.

Bilar, livsstil och rock’n'roll. Med de orden försöker Bilsport Classic att värva mig som prenumerant.

Inget konstigt med det. Det roliga ligger i att förlaget bakom tidningen utgått från Transportstyrelsens fordonsregister när de letat upp min adress (reklamen anländer på ett härligt gammaldags sätt i brevlådan).

För det måste ju betyda att fyrkantiga Chevrolet Caprice numera räknas som klassiker. Kul!

I mellandagarna såg jag till att lägga vantarna på de 13 första säsongerna av BBC-produktionen Top Gear, världens kanske bästa bilprogram någonsin. En stor källa till kunskap, glädje och eufori.

Men också en gnutta sorg.

Som den nestämdhet som uppstår när programledaren Jeremy Clarkson intervjuar Ian Callum, designern som ritade Aston Martins enastående och vackra bilmodell DB7.

Ian Callum bekräftar nämligen att det numera finns ett gäng lagar som reglerar hur bilar får se ut. Att det finns en uppenbar risk att skönheter som likt Aston Martins DB7 blir allt färre. Avståndet mellan motor och motorhuv måste till exempel vara minst drygt 7,5 cm på nytillverkade bilar. Så att det finns en tillräckligt stor deformationszon om en påkörd människas skalle träffar motorhuven. Du kan säkert lista ut att ett sådan lag ställer till det rejält för möjligheten att ge en bil en slank form.

Tyvärr finns det fler lagar att rätta sig efter för världens bildesigner. Bland annat en som påverkar rutans lutning, och som gör att denna måste vara tämligen brant.

Hoppas inte dessa tråklagar gör att framtidens bilar ser ut som en Hyundai Atos från senare delen av 90-talet.

Personligen skallar jag gärna motorblocket direkt istället för att dö en långsam tristessdöd stirrandes på Toyota Priusar, Daewooer och andra fula designhaverier.