Arkiv för januari, 2010

Kapad a-stolpe

torsdag 28 januari, 2010 kl. 05:43

Ett av hyfsat få ställen där rosten fått fäste på Capricen är vänster a-stolpe. Då GM ansåg att skumgummi är en bra ljudisolerare och därför fyllt diverse hålrum med detta, har fukten (när den väl kommit in) varit i princip konstant i a-stolpen. Inte bra.

Med det i åtanke är det ändå fascinerande att rosten inte ätit mera järn än vad som är fallet. På övre foto ser vi att rosten ätit sig inifrån och ut, och på undre foto är majoriteten av gravrosten bortkapad.

Återstår att göra är att fixa till jämna plåtkanter, att bocka till en plåtbit som passar samt svetsa dit den. Sedan ska hålrummet givetvis fyllas med något linoljebaserat roskskydd. Blir nog bra det där, för en snajdig sommarbil som Bettie.

Het bil allt hetare

onsdag 27 januari, 2010 kl. 06:32

Min nyfikenhet inför hot rods har alltid funnits, men intresset har historiskt sett inte varit superduperstarkt. På senare år har det dock liksom smygit sig på, och vuxit sig allt starkare. Kanske för att utbudet av intressanta bilar - det vill säga nyproducerade fordon - stadigt krypit ner mot nollan.

Jag tror emellertid att det mest handlar om att allt fler varianter av customiserade roddar dyker upp på våra vägar och i biltidningar. Acceptansen inom rodkulturen för olika intressen och smaker har blivit så mycket större jämfört med 20-25 år sedan, vilken inte minst syns genom att antalet rat rods blivit väldigt många (ingen ny företeelse, men numera tämligen stor sådan).

Härliga fotoreportage som det bakom länken nedan spär på intresset ytterligare!

http://www.fuelzine.com/issues/

Bosch lilla blåa

tisdag 26 januari, 2010 kl. 06:02

Vid mitt besök på Kungliga Maskinsektion på KTH i fredags fick jag en bok av min bekant tillika kollega G. Automotive Handbook heter den, och är utgiven av inte helt okända bildelsföretaget Bosch.

Vilken makalös bok! Ett uppslagsverk på över 1200 sidor, i behändig pocketform. Med allt du behöver veta, och lite till.

Här hittar du grafer, formler, staplar, tabeller, sprängskisser och utförliga förklaringar över och till bilen samtliga delar. Här är några exempel.

  • Hur fungerar bilen kylsystem, vilka delar ingår och hur går flödet? Automotive Handbook har svaret.
  • Hur ser stötdämparen ut inuti? Automotive Handbook har svaret.
  • Vilka smörjmedel finns, var ska de appliceras och vad har de för egenskaper? Automotive Handbook har svaret.
  • Vad gäller när man drar åt en skruv eller bult? Automotive Handbook har svaret.
  • Vad gäller när man ska ställa in kamaxeln? Automotive Handbook har svaret.
  • Turbo är bra grejer, men hur var det nu igen med tryck och densitet? Automotive Handbook har svaret.

Och så där fortsätter det, i all evighet. Automotive Handbook innehåller så otroligt mycket värdefull information, på alla nivår. För nybörjare, hobbymekaniker och proffs.

Dessutom finner du allt från formler för hur man räknar ut hur en säker omkörningen ska utföras (!) till all data du behöver för att svarva till egna kolvar (oavsett bränsle- och motortyp) i Automotive Handbook.

Det som skiljer boken från annan litteratur i ämnet är att den är extremt pedagogisk. Så om du måste välja en endaste bilbok att ha i garaget och på hyllan så är det Automotive Handbook som gäller. Jag lovar!

Bland bromsbänkar och beräkningsmodeller

måndag 25 januari, 2010 kl. 06:31

Jag sitter på jobbet när DN ringer. Reportern söker ett gäng blivande civilingenjörer att prata med beträffande deras utbildningsval. Det visar sig nämligen att ingenjör enligt en purfärsk och stor studie för första gången på mycket länge betraktas som ett hett yrke. Eller rättare sagt: det hetaste yrket av dem alla.

Jag guidar ner reporter och bifogad fotograf till KTH:s Kungliga Maskinsektion (som för övrigt fyller 100 år i  år, grattis!). Väl där får de sina ingenjörsstudenter att intervjua, och blir nöjda.

Jag dröjer kvar en stund. Träffar en bekant, G, som jobbar på Maskinsektionen som universitetsadjunkt. Han bjuder på en trevlig rundvandring på sitt jobb, vilket passar ypperligt eftersom jag söker inspiration till framtida forskningsreportage för jobbets räkning.

Det blir en extremt fascinerande tur för en bil- och motorintresserad novis som jag.

Först får jag titta på de sex bromsbänkar med tillhörande kontrollrum där G laborerar. Miljön är förvillande lik den i en musikstudio, med skillnaden att här kryllar det av turboaggregat, motorer och kraftfulla datorer istället för musikintstrument och mixebord.

I en bromsbänk sitter en superhemlig pjäs som G kallar för spegelmotorn. Den får jag inte plåta, men G berättar att den är ypperlig för att visuellt kunna studera hur förbränningsprocessen går till. I rummet intill hörs en gigantisk Scaniamotor frusta och stånka, när den piskas i bromsbänken. Den väger ett ton, upplyser G.

Själv laborerar G med en Opelmotor, som sitter i en annan av de sex bromsbänkarna. På motorn sitter en rackarns massa sensorer och givare kopplade till en kraftfull styrdator. Tanken är att vid varje givet motorvarv, exempelvis 2103 varv per minut, dynamiskt med datorns hjälp kunna ställa in den optimala tändningen och därmed förbränningen. Ungefär som dagens styrenheter, men med betydligt bättre precision. Det innebär si sådär 1 000-tals beräkningar och simuleringar per sekund, enligt G. Imponerande.

Jag noterar för övrigt att det i vart och ett av bromsbänksrummen finns en gigantiskt nyckelsats från Kamasa Tools. Det visar sig att Kamasa sponsrar Maskinsektionen med just verktyg. Jag tänker tanken att G borde övertala företaget att även sponsra mitt privata garagemekande, men inser att det skämtet inte passar sig och håller därför käften.

Jag leder in diskussionen på skillnaden mellan och smidda och gjutna kolvar, som sedan mynnar ut i prat om vevstakar. G berättar att vevstakstillverkarna numera fryser ner och slår av vevstakarnas nedre fäste mot vevaxel - det vill säga frigör överfallet - för perfekt brottytor och därmed passform. Cool produktionsmetod.

Vi stannar en stund i en sal med några lustiga bilar. Bland annat visar G det fordon som han och hans studiekamrater byggde och tävlade med 2004 i det årligt återkommande projektet KTH Racing. Bilen hänger i en ställning på vägen, vilket inte är ett dugg konstigt eftersom den bara väger drygt 100 kilo. Låg vikt är som bekant den viktigaste nyckeln till låg bensinförbrukning och höga farter.

Sedan blir det ett besök i källaren. Jag får en snabb lektion i hur diverse motordelar fungerar och jobbar tillsammans (skrotlådorna är smitfulla med gamla kluvna katalysatorer, lika kluvna motorblock, brända kolvar och skeva kamaxlar). Får även svar på varför vissa kolvtoppar har urfrästa fickor. Det är för att undvika kontakt mellan kolv och ventiler på högkompressionsmotorer.

Väl inne på lagret visar G stolt upp de tre sprillans nya SAAB-motorer som precis anlänt och som Maskinsektion i praktiken fått till skänks (typ betalat 7 000 kronor styck för).

Sedan blir det ett besök på motorkyrkogården, som bland annat innehåller en maskin för att testa oktantal samt en jävligt mäktig Rolls-Royce Merlin. V12-motorer om 27 liter och 2100 hästar imponerar…

G avslutar rundvandringen med att peka på två portabla och extremt smidiga bromsbänkar som en av hans kollegor konstruerat (fett med fotoförbud på dem!). “Ta hit din Cheva så kan vi bromsa den”, säger G.

Lite sugen blir jag. Inser dock snabbt det olämpliga i att piska skiten ur den sletna gamla 350:n. Det får vänta till efter motorrenoveringen som förhoppningsvis ska påbörjas i höst och beräknas vara klar vilket årtionde som helst…

Sveriges snyggaste bil (del 28)

fredag 22 januari, 2010 kl. 06:33

Den som gillar sin bil så mycket att vederbörande låter tatuera in bilens symbol på den egna ryggen är verkligen en sann entusiast. Ergo: Niklas Wikander älskar sina eldfåglar, i synnerhet sin Pontiac Firebird från 1968.

Namn?
 - Niklas Wikander

Varför valde du just en Pontiac Firebird från 1968?
 - Min första bil var en Pontiac Firebird Convertible från 1968. Sedan dess har jag haft många Firebirds av olika årsmodeller. Men jag har alltid tyckt att årsmodell 1968 är den snyggaste. Jag har till och med tatuerat in ”Eldfågeln” från Firebird 1968 på min rygg.

Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Jag har haft många inriktningar på bilarna jag byggt. Mest Dragracing/Streetracing men även banracing. Just nu försöker jag lugna ner mig med bilbyggandet och använda bilarna mer. Att helt enkelt inte göra bilen för extrem för att kunna/våga köra bilen till vardags.

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Jag har inte hunnit lägga så mycket tid på min nuvarande bil då jag bara ägt den 1 år. Men en vinter har gått åt att renovera det mest på bilen…

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Har inte haft några svåra problem med denna bilen…

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Mycket svår fråga. Designen på bilen är helt otrolig. För mig så är detta (Firebird 1968) den snyggaste bilen som finns!

Vad återstår att göra?
- Mycket och inget. Jag kan ha bilen precis som den är, men eftersom jag känner mig själv vet jag att jag kommer bygga vidare på den varje år…

Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Min drömbil är en Firebird 1968, så det vore konstigt om jag svarade något annat.

Jeeptechno

onsdag 20 januari, 2010 kl. 06:13

Man kan använda ett jänkejärn till mycket, till exempel att komponera techno på.

Mmm-Makita

måndag 18 januari, 2010 kl. 05:47

Från att ha varit tämligen modest när det gäller investeringar ger sig plötsligt garagepolaren B ut på en $hopping $pree. Inte heller är han särskilt diskret, utan placerar gärna sina nya fynd på ett strategiskt sätt på arbetsbänken så att alla kan se dem.

Kan ha att göra med att vi andra retat honom en hel del för att han är den enda killen i garaget som inte äger en svets… :-)

Makita 6271 DWDE. Borrmaskin och skruvdragare. Kvalitetsverktyg. Mmm. Jag är inte det minsta avundsjuk.

Jaja. Jag får väl nöja mig med Boschs gröna konsumentserie så länge. Till dess att den stenrike, avlägsne och framlidne släktingens advokat hör av sig.

Akuthinken från Seskarö

fredag 15 januari, 2010 kl. 05:53

Vår vän i norr - ∞, oändlighetssymbolen, liggande åttan, kringlan, krånglan, möbiusbandet, Seskarös starke son eller rätt och slätt Izac som han kallar sig - är en listig herre med idéer.

Jag har länge funderat över vilka, men framför allt hur uppsättningen verktyg ska förvaras i Capricen när den rullar på Sveriges somriga landsvägar. Det har Izac löst. Han kallar sin uppfinning för akuthinken. Fiffigt, eller hur.

Fler smarta tankar och idéer hittar du här: http://blog.seskaro.nu

Impala versus Caprice

torsdag 14 januari, 2010 kl. 05:39

Det är rätt ofta jag får frågan vad som skiljer en fyrkantscaprice från en fyrkantsimpala. Inte särskilt mycket, och fram till för några månader sedan blandade jag själv tämligen ofta ihop de två modellerna.

Men tack vare Roger Larsson (titta gärna in på hans fina blogg: http://larsson-larssons.blogspot.com) som skickade ett förklarande fotografi (Impalan är den infällda bilen), så blir det betydligt tydligare. Kolla till exempel vad som skiljer dem åt beträffande parkeringsljus, grill samt emblem.

Bifogar även två egna fotografier. Den övre föreställer en Chevrolet Impala, den undre en Caprice.

Bara det bästa till brandchefen

onsdag 13 januari, 2010 kl. 21:54

Bloggvännen Mårten (a.k.a. Svammelsurium) tror att Capricen i föregående blogginlägg inte är en gammal polisbil, utan helt enkelt en brandchefs gamla avyttrade kärra.

Det köper jag. Särskilt efter en sökning på internet som presenterar den här skönheten, en Dodge Monaco från 1976. Förvillande lik Capricen, i färg- och fälgval.

Den dagliga dosen Chevrolet Caprice (del 25)

onsdag 13 januari, 2010 kl. 06:37

Dog dish-fälgar, tokfin röd kulör och ett ihopplock av delar från både Chevrolet Impala och Caprice gör den här före detta brandchefsbilen (tack Mårten!) till en självklar vinnare. Får jag lov att presentera Cherry Caprice?!

Sveriges snyggaste bil (del 27)

måndag 11 januari, 2010 kl. 05:54

Jesper Svensson, ägare till den här sköna rivieran, är mest nöjd med motorljudet. Känns som en ganska vanlig åsikt bland V8-ägare, om jag säger så! Om jag vore han skulle jag dock även vara nöjd med de snygga Rally II-fälgarna. Å Buicens sköna höftparti.

Namn?
 - Jesper “Hevvan” Svensson
 
Varför valde du just en Buick Riviera från 1969?
 - Det är min farbrors Riviera som jag har lånat under de senaste 5-6 åren. Ska köpa loss den så fort jag har råd.
 
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
 - Det blir en originalrenovering eller mild custom på Rivieran. Någon gång i framtiden vill jag ha en 40- eller 50-tals custom.

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
 - Förutom den årliga servicen så blir det inte så mycket. Några hundringar per år - alltid något som går sönder.

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
 - Grenrörspackningarna. De håller bara 1-2 år. Har fortfarande inte hittat en bra lösning på det problemet.

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
 - När grenrören väl är täta så är motorljudet det jag är mest nöjd med. Förra ägaren svetsade ett eget dubbelt, rostfritt avgassystem i 2,5 tumm.

Vad återstår att göra?
 - När jag väl köpt den ska jag rostlaga, lacka och byta vinyltaket. Sedan blir det en rejäl uppfräschning av motorrummet.

Vilken bil är Sveriges snyggaste?
 - Kan inte nämna en speciell bil, men några av mina favoritbilar är Buick Limited från 1958 och Cheva Bel Air från 1955. Gärna lite smått ombyggda.

Rediga rockrökare för garaget

torsdag 7 januari, 2010 kl. 05:31

Jag tröttnade. Ledsnade på att inflödet av för mig ny musik sinat fullständigt sedan jag lade ned musiktidningen Metica. Kan inte berget komma till mig så får jag komma till berget, resonerade jag.

Jag gav mig ut på jakt. På jakt efter bra garagerock och rock’n'roll. Gammal eller ny var ointressant, det enda som räknades var att musiken skulle mappa mot rak rock i still med det som Ministry, Hellacopters, Motörhead, Airbourne, AC/DC, Kyuss, Mötley Crüe och Monster Magnet presterar. Gärna med några inslag av vita farbröder som våldförde sig på sextiotalssoulen. Eller andra lite lugnare låtar, som kunde utgöra en brygga mellan de hårdare rockinslagen.

Här är musiken jag hittade:

  1. The Answer - “Everyday Demons”. Börja med “Demon Eyes” och “Evil Man”.
  2. Chrome Division - “Doomsday Rock ‘n Roll”. Börja med “Serial Killer” och “Hate”.
  3. Sparzanza - “In Voodoo Veritas”. Börja med “Robota” och “Red Dead Revolver”.
  4. Brand New Sin - “Distilled”. Börja med “The Death of One Thing or Another”
  5. Nickelback - “Dark Horse”. Börja med “Burn it to the Ground” och “Something in Your Mouth”.

Tillkommer gör ett gäng strölåtar: Rammstein - “Waidmanns Heil”, Audra Mae - “Forever Young”, Curtis Stigers & The Forest Rangers - “John the Revelator”, Anvil & Franky Perez - “Slip Kid”, Lions - “Girl from the North Country”, Cavalera Conspiracy - “Inflikted”, Paloma Faith - “Stone Cold Sober”, Brand New Sin - “Motormeth” och The Solution - “Get on Back”.

Fet fransos > jättestor jänkare

onsdag 6 januari, 2010 kl. 05:58

Hej älskling!

Jag har köpt ett nytt fordon. Eller kanske kan vi kalla det transportmedel. Typ. Äsch, skit samma. En skön 70-talare är det i alla fall.

Ja, det blir ju förstås lite rostlagande, så jag kommer att hänga en del i dockan, eh, garaget menar jag. Fast motorn är skapligt stark, typ 64 800 hästar. Resten av drivlinan är rätt fet, den också.

Vad den kostade? Äh, vi kommer i alla fall inte att ha några problem med utrymmet om vi ska flytta. Till USA. Ehum. Om den drar mycket soppa? Inga problem, tanken är jääättestor!

Slutrören nästan slut

måndag 4 januari, 2010 kl. 06:21

Nja. Inte riktigt. Men de är duktigt roströda vid det här laget. Jag applicerade stålborsten på ett av dem häromdagen. Det blev helt ok. Hösten 2010 lär de dock vara lika fnasigt röda igen, om jag inte klarlackar dem. Fast klarlackade slutrör sägs blir tokgula av värmen, och gula slutrör är inte så hett det heller.

Så. Varför inte satsa på Chevrolet 350 in, Chevrolet Bowtie ut? :-)