En dator som ser ut som en Dodge Charger SRT-8. Kan det vara något?
Bakom främre kofångaren återfinns dvd-spelaren. Framljuset lyser när datorn är påslagen, och bakljusen flimrar när hårddisken jobbar. Huvkråkan utgör av- och påknapp. Coolt värre.
Säljs av PC Rides för en överkomlig slant och återfinns bakom länken nedan.
När det var dags att köpa hus i våras så förhandlade jag bort garaget. Det kan tyckas dumt.
Nu går det ingen nöd på mig, men kanske hade mitt liv blivit rikare på fler än ett sätt med garage. Om vi ser bortanför möjligheten att ha en mekplats för bilen på 20 sekunders gångpromenad från hemmet.
Garaget är nämligen nästan lika viktigt som oavslutade studier när det gäller att nå framgång i livet.
Förhör Bill Hewlett och Dave Packard (HP), Steve Jobs & Steve Steve Wozniak (Apple) eller Larry Page och Sergey Brin (Google) om den saken. Alla startade de nämligen sina verksamheter i garaget.
Själv har jag numera ett hobbyrum, det var vad jag fick i förhandlingen. Det är ungefär hälften så stort som ett ordinärt garage. Betyder det att jag kommer att bli hälften så framgångsrik som Apple-, Google- och HP-grundarna?
Patric Carlsson har en fin Dodge Charger. Men det räckte naturligtvis inte, så han köpte ytterligare en kalasfin jänkare, en Buick Roadmaster från 1957. Helt rätt!
Namn?
- Jag heter Patric Carlsson.
Varför valde du just en Buick Roadmaster från 1957?
- Jag valde bilen för att den dels är mycket ovanlig - det finns 3 stycken besiktigade cabbar i Sverige, och dels för att jag för familjens skull behöver en mer stillsam bil. Ja, i stället för min Dodge Charger 1970.
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Mina ambitioner… Att bilen syns och att den har något som ger andra personer en wow-upplevelse. Till exempel otroligt snygga och ovanliga fälgar.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Jag har i skrivande stund inte lagt ut så mycket tid och pengar utöver bilköpet, detta på grund av att familjen tar en del av tiden och pengarna. Men det är en dyr bil.
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Det svåraste med en så här ovanlig och gammal bil är att hitta reservdelar. Detta löser man lättast genom att åka över till USA för att leta efter den.
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Jag tycker att bakdelen är snyggast, den är så låg och bred.
Vad återstår att göra?
- Mitt mål är att tids nog göra i ordning bilen till näst intill originalskick.
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Den snyggaste bilen i Sverige oavsett skick är ju naturligtvis Buick Roadmaster från 1957!
Obamas Cash for Clunkers-program är ett av hans sämsta beslut så här långt. Här är några av de negativa sidorna med skrotningspremien som den amerikanske presidenten gärna talar tyst om.
Som tur är var det inte alla som gick på Obamas fultrick.
Låg som fasen, och utrustad med fina däck och fälgar. Jepp, jag kan till och med stå ut med färgen, för här har vi en Chevrolet Caprice som fått mycket kärlek och omsorg. Titta och njut.
Jag har alltid varit Nikonist, men på min arbetsplats körs det Canon. Bara att rätta in sig i ledet.
Vilket jag gärna gör. Nya jobbkameran - Canon 50D - är en dröm att jobba med. Fet lcd-skärm, automatisk ccd-rengöring, 15,5 megapixlar, snabb och exakt autofokus och möjlighet att trycka dit Tokinas trevliga glugg 11-16 mm (F 2.8 rakt igenom) gör Canonen till ett lustfyllt verktyg.
Ja, Tokinagluggen (lovprisad av Ken Rockwell) inställd på 11 milimeter är fantastisk. Inte 100 procent raktecknande, men nära nog. Och vilken breeed vy!
Gissa om jag i framtiden kommer att pressa feta, breeeda jänkare genom kombom Canon-Tokina.
Jag håller som bäst på att åtgärda smärre rostangrepp på Capricen. Då bilen inte är tillräckligt risig för en helt ny omgång billack har jag under en längre tid inför karossarbetet sökt efter en liten mängd färg med en nyans som motsvarar Chevans vita yttre. Det har med tiden utvecklats till att bli ett riktigt detektivarbete.
Exempelvis är Capricen omlackad då den började sin karriär som snuthäck. Den nya lacken - lagd i USA någon gång 1993-1994 då bilen gjordes om från Highway Patrol-kärra till civilpolisbil - har till precis nyligen varit en vit kulör med hemlig bakgrund.
De första trevande försöken att identifiera nyansen blir så klart inte framgångsrika. Corrostabils vita visar sig vara alldeles för kall, Mekonomens tvivelaktiga motsvarigheter alldeles för gula.
Efter ett tag drar jag mig till minnes att den förre ägaren vid något tillfälle sagt att bilen är lackad i Corvette-vit. Bilden klarnar en smula.
Vidare korrenspondens med den goe göteborgaren (numera ägare till en fin Buick Skylark från 1968) resulterar i att jag hittar ett lackstift i bilen. Bingo! Arctic White, WA 9567 heter lacken.
Nu ser läget verkligen ljust ut. Ett problem återstår dock, de otal lackfirmor jag kontaktar har inte denna färg i lager. Det blir till att vända sig till ett företag som blandar egen billack, vilket långtifrån alla gör.
Ett tips från forumet på Caprice.se (tack Matte!) pekar i riktning Autoexperten. Men det är inte heller alla verkstäder anslutna till denna kedja som blandar lack. I Stockholm är det bara Huddinge som pysslar med sådant.
Därtill upplyser de mig om att de inte får skicka lack med post. Miljöfarligt gods försöker de förklara det hela med. Det är ett stort problem eftersom verkstan bara har öppet på vardagar på tider när jag jobbar.
Tipro AB i Kil i Värmland vet bättre. Det är ok för dem att skicka lack som bussgods. Men för en ynka burk (till att börja med, för att testa) blir frakten dubbelt så dyr som själva lacken. Dessutom upplyser Tipro mig om att Arctic White WA 9567 finns i två varianter. En version som sålts från 1989 och framåt, och en som fanns mellan 1991 och 2006. Efter en lång diskussion kommer vi fram till att det måste vara den senare som min bil är lackad med.
Det slutar med att jag hamnar hos Johann-Willi Meier i Bålsta (efter tips från Tipro). Han driver Lubeca AB och har genom tiderna levererar till lack till de flesta. Från SAAB via den svenska Camaroklubben till enskilda mopedentusiaster.
Han löser utan att blinka mitt problem, och i garaget står nu en fin burk med rätt billack och korrekt nyans.
Står du inför samma dilemma? Så här löser du det:
Jag gillar detaljarbete. Är väldigt förtjust i att timme efter timme sitta och koncentrera mig på pyttesmå jobb. Perfektionism, du vet.
Därmed är jag måttligt intresserad av att sätta den otympliga vinkelkapen i Capricen. I synnerhet i trånga utrymmen kan det resultera i betydligt mer bortkapat järn än vad som från början var tanken.
Lösning: ett litet multiverktyg från Classe för 129 spänn. På med en kapskiva (Dremel, 3 cm i diameter), varva 32 000 rpm och det blir som att sätta en varm kniv i smör. Plus att det går att kapa milimeter för milimeter, med militär precision.
Igår var det åter dags för medlemmarna i KTHMTK att träffas. Kvällens ämne var transmissioner, och jag fick lära mig en del om växellådor i allmänhet, och dubbelkopplingsväxellådor (puh!) i synnerhet.
Rätt givande föreläsning. Kvällens ciceron, Porschefantasten och fartdåren Ulf Tolérus, visade prov på stor kunnighet. Förutom långa, intressanta utläggningar om olika växellådskonstruktioner kunde han avslöja att det allt sedan 60-talet pågått ett stort kunskapsutbyte mellan olika, konkurrerande bilfabrikanter. I all hemlighet, långt från styrelserummens dammiga konstymnissar.
Ulf Tolérus passade även på att berätta att dubbelkopplingsväxellådan kommer att vara den givna pusselbiten i morgondagens drivlinor, oavsett om de sitter i Porsche eller Skoda. I alla fall så länge förbränningsmotor finns kvar på marknaden, vilket den lär göra ett bra tag.
Dessutom upplyste han medlemmarna om vikten av att inte glömma bort att fylla på olja i växellådan. Som högst involverad i tågtillverkningsindustrin berättade Ulf att det inte är en särskilt bra idé att köra X2000 mellan Stockholm och Skövde utan smörjmedel i transmissionslådan. Även om det går, så luktar det nämligen väldigt konstigt vid ankomsten. Och det resultaterar alltid i ett haveri, även när det gäller tåg…
Annars är KTHMTK:s sammankomster rätt skojiga. Tänk dig en samling gubbar runt 45 år och uppåt som alla vet mest och bäst om fordon. Sätt dem i ett rum och servera ett påstående. Vänta en mikrosekund och notera det oerhört underhållande munhuggandet som uppstår.
Jag kan lätt tänka mig att dessa herrar blir alldeles fruktansvärt odrägliga i ett oinsatt sällskap. Och fantastiskt inspirerande, om än i ett begränsat antal par timmar, när omgiviningen är intresserad.
Naturligtvis har du ägnat både en och två timmar åt att fundera över vilken behandling Bettie ska få under denna höst, och kommande vinter och vår.
Nu kan du slappna av, ty så här ser garagesäsongens åtgärdlista för Capricen ut:
Blir jag bara klar med dessa åtgärder är jag nöjd. Har för övrigt redan kommit i gång ordentligt med rostlagandet, rinnande blinkers och grillen!
1977 var året då värstingversionen av Audi 100 C2 hade bilföretagets nya femcylindriga motor, på 2,2 liter och 136 friska hästar.
1977 var året då Ronnie Peterson körde för Tyrrell i deras spektakulära sexhjuling P34.
1977 var året då den första fyrkantsversionen av Chevrolet Caprice släpptes.
1977 var året då en tidning fortfarande kunde komma undan med en särskrivning på ettan…
Det här är förmodligen det första och sista blogginlägget om tvättmaskiner. Så läs och njut…
En polare sålde precis sin bostadsrättsförenings 40 år gamla grovtvättmaskin. Han lade ut en annons på Tradera. Först var det ingen som nappade, men till sist hörde en spekulant av sig.
Spekulanten var dock inte en enskild person. Det var Dramaten som ringde. Ja, Kungliga Dramatiska Teatern, Sveriges flådigaste skådeplats.
De vill helst ha maskiner av äldre typ, som man kan styra mera manuellt. De gillar inte moderna maskiner, de är för digitala, sade de.
Electrolux Wascator, dessa gillar de inte alls.
Podab-Revecent av äldre snitt däremot, gillar de.
Det var en sådan som polaren sålde åt sin förening.
Han insåg också snabbt att det är Podab som gäller. Så han har beställt en splitterny tvättmaskin, också från Podab. Förmodligen väldigt digital, och inte alls av samma kvalite som de äldre maskinerna, men i alla fall.
Jag förstår helt och fullt vad Dramaten var ute efter. Något lättmekat. Enkelt. Driftsäkert.
För jag menar… En maskin som rullar i 40 år för att sedan övergå i Dramatens tjänst, det är fan en imponerande historia för en tvättmaskin.
Här är en liten godbit jag suttit och ruvat på. Fotografier från Flyg- och motorshowen på Vallentuna flygfält.
För övrigt går det att ställa sig frågande till om rubriken verkligen motiveras av innehållet. Men så länge jänkarna är i majoritet så tycker jag nog det!
Här hittar du mina bilder: http://tinyurl.com/ljo8wf
De bilar som ingår i fotoserien är:
Under min och flickans minnesvärda bilsemester i Norrland i augusti besökte vi Örnsköldsvik. Med stadens alla härliga backar mitt i centrum gled tankarna inte helt osökt till San Francisco, en av USA:s finaste städer.
Men Ö-viks bästa sida är inte dess skönhet. Det är shoppingen.
Och jag pratar inte om H&M, Dressmann, Stadium och Åhléns, utan affärer med begagnade grejer.
Allra bäst visade sig Pingstkyrkans second hand-butik vara.
Förutom att flickan hittade superfina restaurangknivar i fint skick för en struntsumma så ramlade jag över några riktiga fynd.
Det första var två allmäna reparationsböcker för lite äldre bilar. I “Bilens ABC” och “Din bil” finns svaren på alla de där enkla frågorna du aldrig vågar ställa. De som befinner sig i glappet mellan rena nybörjarfrågor och avancerade spörsmål. Som hur man servar och reparerar bilens tändsystem och hur ventiljustering går till.
Kunskapskostnad för båda böckerna: 20 kronor.
Det störst kapet visade sig dock bli apparatlådor, det vill säga små boxar man stoppar in färdiga kretskort i för att skydda dem mot framför allt fukt och stötar (både fysiska och elektriska).
Jag har varit på jakt efter sådana i några veckor nu, för mitt projekt rinnande blinkers. Apparatlådor har dock visat sig vara sjukt dyra.
Men inte på Pingstkyrkans second hand! Efter en tämligen lång diskussion med personalen, som inte hade en susning om vad lådorna ska används till, än mindre vad de är värda, fick jag mängdrabatt. Tre svartmålade aluminiumlådor för 10 spänn styck.
Snacka fyndpris. Normalt kan en enda apparatlåda gå på flera hundra kronor…
Ahhaaa AB - förmodligen mest känt som varumärket 118100 - påstår att de är företaget som har svar på allt.
Fin slogan är det, men knappast sann,
När jag till exempel för någon månad sedan sms:ade frågeställning “Kommer jag att ha kul i kväll?” fick jag svaret “118100 tror att du kommer att ha enormt roligt ikväll. Vi tror att du kommer titta på en komedi som kommer lyckas att få alla du känner att skratta”.
Meep! Wrong answer.
För det första är jag inte förtjust i i filmer vars primära syfte är att få folk att skratta (det vill säga komedier), och för det andra var planen att gå ut och ta en pilsner med några vänner.
Roligt hade vi förvisso, men det blev baske mig inte ENORMT roligt.
Det roligaste och själva poängen med det här blogginlägget är dock att 118100 listar alla frågor och företagets egna svar på sin webbplats. Sjukt kul!
Till exempel kan besökaren ta del av alla frågor (och svar) som någonsin ställts rörande Chevrolet och/eller Caprice.
Som att en Chevrolet Silverado från 1981 väger runt 2 041 kilo, att 1970 års Chevrolet Nova har bultmönster 4 X 114,3 mm och att det finns 16 stycken Chevrolet Impala från 1962 i Sverige.
Mindre tydligt men desto mer underhållande svar får frågan “Vad är det för motor i Chevrolet Camaro SS?”.
“Chevrolet Camaro SS är utrustad med en kraftig V8-motor som slukar bensin och fart som en kamel slukar vatten under ett ökenrace”.
Men så är det ett väldigt ospecifik fråga också.
http://spa.118100.se/search/chevrolet+caprice
Jag förstår varför Magnus blev förtjust i Ford Crown Victoria. Så förtjust att han köpte två. De används nämligen som polisbilar i rätt många av USA:s delstater, precis samma uppdrag som min egen Caprice en gång hade. Dessutom har jag haft förmånen att få mig en åktur i en Crown Vic som tidigare tjänstgjort som snuthäck, och ja, de går rätt bra!
Namn?
- Magnus Sidén.
Varför valde du just en Ford Crown Victoria från 2005?
- Jag är Ford-fantast ut i fingerspetsarna, och Ford Crown Victoria i polisutförande har alltid varit en av mina favoritbilar. När denna kom ut på Ebay, nylackad, nyservad och med mindre än ett års lugn tjänstgöring hos California Highway Patrol, så kunde jag inte låta bli att slå till på den!
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Bygga en bil som jag tycker om, men som jag ändå inte skall behöva vara för rädd för att använda.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Har inte haft den speciellt länge, men har väl lagt ut ca 9 000 -10 000 hittills, på trimning och införskaffande av polisutrustning.
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Det enda större krångel jag haft har varit ombyggnaden av belysningen till svensk standard, men ändå ha möjligheten att enkelt medelst en knapptryckning, kunna skifta mellan amerikansk och svensk belysning.
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Svårt att välja någon favoritdel, jag gillar just det här utseendet, speciellt i svart utförande, samt att den har prestanda så det räcker. Pushbaren fram gillar jag också, och det är också en av de saker folk märker först när de ser bilen.
Vad återstår att göra?
- Införskaffa mer originalutrustning för återställande utvändigt (till att börja med) till tjänsteutförande hos California Highway Patrol.
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Ford Mustang 1964 1/2 cabriolet, men skulle även kunna tänka mig en Ford Falcon XB GT, eller en Ford Falcon XC Cobra.
Då och då måste vi byta remmar. Allt som som oftast ett skittråkig underhållsjobb, men ack så nödvändigt då vattenpumpar, generatorer, kamaxlar och andra livsnödvändiga funktioner är 100 procent beroende av dessa remmar.
Eller som allas vår Bosse säger: fuska med remmarna och invänta ögonblicket då ventiler och kolvar möts i en dödskyss.
Men det behöver inte vara trist. Om du äger en folkvagnsbubbla går det att byta generatorrem på fem sekunder med hjälp av endast en skuvmejsel.
Om du inte tror mig, titta på filmen nedan!
I stället för att lacka bilen på det traditionella sättet med lackspruta, eller budgetalternativet enkomponentslack på sprayburk, går det faktiskt att rolla på färgen.
Ja, du läste rätt. Jag ramlade över metoden då jag letade efter lackeringstips.
Men att rolla betyder inte raggarlack á la mattsvart Volvo 240. Näe, jag pratar om blank billack som man kan spegla sig i, och som håller år efter år. Som kostar runt femhundringen i materialkostnad.
Enligt förespråkarna finns det bara en enda nackdel, och det är att det går åt tid att måla bilen på det här sättet.
Mycket tid.
Vi pratar om kanske tio lager lack som ska rollas på. Dessutom ska bilen slipas mellan varje lager.
Receptet för ett snyggt resultat stavas för övrigt mekanlack utblandad med lacknafta, så att den är så tunn att den liknar mellanmjölk i konsistensen. Till det behöver du addera tålamod, en skumgummiroller och en bil som tål att experimenteras med. Lägg även till åtskilliga timmars lusläsning av de guider på nätet som förklarar hur arbetet ska utföras.
Och om sanningen ska fram, gör det här på en bil där det passar. För med stor sannolikhet kommer slutresultat den allra första gången att hamna någonstans mellan ovan omskrivna mattsvarta raggarvolvo och proffslack.
Således gäller: En ny V70 eller Mercedes + mekanlack = big no no. En skön Dodge Charger med sportiga kromfälgar och rejsingdäck + orange mekanlack = yes!
Det är något speciellt med pickisar. Dessa trogna arbetshästar som ofta och gärna rostar, till ägarens stora förtret. Ett sätt att hantera förfallet är att göra som Mattias Wahlstrand. Han inställning till sin Chevrolet Blazer är att ha så roligt som möjligt, för så lite pengar som möjligt. Mer komplicerat än så behöver det inte bli. Dessutom blir det lättare att ha överseende med alla nya rostblommor som dyker upp.
Namn?
- Mattias Wahlstrand.
Varför valde du just en Chevrolet Blazer från 1978?
- Jag har ett bra tag varit sugen på en pickis. De har för min del dock legat lite högt i pris, så det fick bli en Chevrolet Blazer för en billig peng. Varför det blev Cheva är väl priset och den stora tillgången på delar.
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Att ha så roligt som möjligt - för så lite pengar som möjligt.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Inköp 16 500 kronor, TH700-låda 2 500 kronor, krimskrams och så vidare för kanske 2 000 kronor. Det är inte enda jänkaren jag äger, så jag har inte lagt så många timmar på den.
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Inget har varit speciellt svårt. Enkel bil, helt enkelt.
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Hmm. Sänkningen, samt avgasröken som går att få ur sidorören (sidepipes).
Vad återstår att göra?
- Ny grill. Gärna ny lack, men det har jag inte tid med. En del rost finns här och där.
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Mycket svårt att säga, men jag är svag för Dodge Charger från 1970.
I måndags kom bomben: Nästa år gör Chevrolet Caprice comeback som polisbil. Den magiska beteckningen 9C1 - Chevrolets produktkod för sina polisbilar - är tillbaka.
Bakhjulsdrift, specialkalibrerad sexväxlad automatlåda och en sexliters V8 som flåsar upp Capricen till 100 knyck på 6 sekunder till trots, kritiken från svenska bilfantaster har bitvis varit frän. Eller vad sägs om det giftigaste uttalandet jag hittills snubblat över: “En förväxt Daevrolet med ett namn som hädar en ikon…”.
Amerikanerna å sin sida är lyriska. Kommentarer som “Yet another police car I will have the pleasure of taking a backseat ride in.”, “Expect to see me at a police auction in a few years.” och “I would like to own one as well, much more stylish than the Crown Victorias.” talar sitt tydliga språk.
Själv är jag lite ambivalent och min åsikt landar någonstans mittemellan Sverige och USA. Bättre än ingenting är den första, spontana tanken. Bättre än mycket annat är tanke nummer 2. Och då i synnerhet vrålfula Carbon Motors E7
Det ryktas för övrigt om att en civil version av Capricen (som tyvärr baseras på australiensiska Holden Statesman) ska släppas till allmänheten redan 2012. Och att produktionen av Chevrolet Impala SS kommer att sparkas i gång några år senare. Ska bli spännande att se vad som händer framöver.
http://chevroletcapriceppv.com
