“Han måste ha knullat en massa kvinnor i sin enorma bil. Den är som en säng på hjul.”
En av huvudpersonerna - Catherine Ballard - kommenterar den Lincoln Continental från 1963 som rollfiguren Vaughan kör runt med i filmen Crash från 1996.
Dessa två meningar kapslar på något sätt in hela handlingen. För vad gör man när den knotiga, gråa vardagen smyger sig på. Skaffar en hobby; samlar frimärken eller mekar med bilar?
Kanske inser att man är lätt rubbad och knullar runt bland bilplåt och fordonsvrak?
Crash är en tämligen skev och vrickad film om mentalt krockskadade människor, oförmögna att vara intima på något annat sätt än genom att titta på kollisioner mellan fordon för att sedan ligga med varandra. Gärna i det aktuella bilvraket. Det känns så där friskt.
Visst, det finns en laddad stämning. Om åskådaren nu ser bilresan som själv sexakten, och bilkraschen som orgasmen. Den trasiga kylaren väser djupa andetag, den buckliga och varma plåten tickar likt ömmande muskler. Alla är betagna, utmatade.
Den ultimata blandningen av nörderi och sex. Som förmodligen har sitt ursprung i att Crashförfattaren J. G. Ballard knarkat en hel del skräckpropaganda och våldsfrosserier i 50- till 70-talets trafiksäkerhetsfilmer.
Samtidigt är det en samling förvridna människor som blottläggs, lika repiga som bilvraken. Desperation och och en inre tomhet fylls med sex, sex, sex. Ja, sällan har jag sett en icke-pornografisk rulle där det jökas så mycket. Alla ligger med alla, och då menar jag verkligen ALLA. Män med kvinnor, kvinnor med kvinnor, män med män.
En längtan efter trygghet och närhet. Ett rop på hjälp.
Bortser vi från allt som gått sönder så finns det gott om kultiga ögonblick i Crash. Som iscensättandet av James Deans dödliga bilkrasch mellan hans Porsche 550 Spyder (även kallad Little Bastard) och en Ford Tudor från 1950.
Det skadar inte att det är gott om både fyrkants- som tvålkoppscapricer. Eller att en rostig Pontiac Parisenne från 1963 gästspelar i slutet av filmen.
Slutligen kan man undra hur David Cronenberg kom på idén att låta filmens huvudpersoner smeka sig själva och varandra till en svensk dokumentär om krocktester. En skapligt oväntad scen även för en luttrad halvcineast som jag.
Bilbetyg: 7/10
Filmbetyg: 8/10
