Att påstå att Lock Up är en renodlad bilfilm kanske är att överdriva lite.
Samtidigt är rullen fylld med flera trevliga bilar, som spelar både små och stora roller.
En liten insats görs av en Dodge Coronet från 1970, den sista årsmodellen då Coronet var riktigt intressant och fortfarande levererades som coupé.
Den betydligt större rollen fylls upp av en Ford Mustang från mitten av sextiotalet.
Renoveringen av denna bil, där motorblocket målas en härligt blå nyans, där nya Edelbrocktoppar monteras och där Mustang återuppväcks från de döda, tillhör en av Lock Ups höjdpunkter.
Men det finns också en mycket, mycket sorgligt scen i filmen, som är högst bilrelaterat.
Annars är Lock Up inte den bästa rullen världen fått sig till livs, men klart sevärd - tänk skön matinéfilm en
regnig sommardag.
Försöket att få Stallone att framstå som intelligent haltar dock värre än en björn som suttit fast i en björnsax
i ett dygn.
Då klarar sig Donald Sutherland betydligt bättre och är högst trovärdig i rollen som psykopatisk fängelsedirektör. John Amos är dessutom den klart tuffaste fängelsechefen med sitt stenansikte och bakom sina solglasögon med spegelglas. Hård, men jävligt rättvis.
Är man svag för fängelserullar (check), de stereotyper som så ofta förekommer i denna film (check) och dessutom redan sett och läst alla fängelsefilmers urmoder Greven av Monte Cristo, fenomenala Nyckeln till frihet och klassikerna Papillon och Flykten från Alcatraz (check, check, check, check!), ja, då är det läge att nostalgitrippa till Lock Up från 1989.
Bilbetyg: 4/10
Filmbetyg: 5/10
