På Coops parkering i Rotebro hittades denna fina Chevrolet Camaro Iroc Z28. En inte alltför vild gissning är att det handlar om 1989 års modell.
Vill du ha en snygg och billig V8 till sommaren är för övrigt denna bil fortfarande ett möjligt val. Riktigt fina exemplar reas ut på Blocket för strax under 100 000 kronor, acceptabel kondition går för 70 000 kronor.
Skynda fynda! 
Det har jobbats på rejält i garaget. K har kört sin motor i bromsbänk med fina siffror (uppåt 290 hästar om jag minns rätt) och utan problem.
Motorn är nu monterad i Cudan, och det mesta ska enligt uppgift fungera väl.
Själv var jag i garaget i går, för första gången på tre veckor. Bettie såg övergiven och dammig ut, och hon gav mig en elak blick och extra mycket ångest. I synnerhet som Cudan stod i sitt hörn och blänkte, med ett retfullt leende på grillen.
Dags att dra på rejält med mekandet, för runt kröken ligger målrakan mot sommaren.
När mitt kritiserande läge ändå är inkopplat…
Designhuset Pininfarina borde hålla sig till tåg- och bildesign - Maserati GranTurismo, Ferrari F40 och Testarossa samt Cadillac Allanté är bara fyra lyckade exempel från företaget.
Cyklar kan de inte rita, något den tokgröna ramen nedan bevisar.
Extra olyckligt blir det när cykelramarna utrustats med skitdäck och usla dämpade framgafflar som inte tål väder och vind.
Då blir kaos i stället ren katastrof. Brr.
Men ärligt, ett luftintag på huven på en Fiat Brava?
Som dessutom rent designmässigt ser ut att höra ihop med bilen som en keps på påven.
Jag har svårt att tänka mig att det sitter en monstermotor och kippar efter andan under huven på den där bilen.
Mats, min journalistkamrat på tidningen jag jobbar på, är en biltokig rackare med fina uppslag. Så fina att jag tänkte halvplanka en av hans fenomenala idéer.
Här är jordklotets kvickaste åk, fordon som lätt platsar på sådana där bil-, båt- och flygplanskort vi jämförde när vi var små. Där det alltid gällde att minnas vilken parameter som var tuffast och bäst för respektive maskin, hästkrafter, toppfart eller accelerationsförmåga?!
Shelby Supercars Ultimate Aero
McLaren F1
Koenigsegg CCX
Ferrari Enzo Ferrari
Bugatti Veyron 16.4
Saleen S7 Twin Turbo
På väggen utanför dörren till Hansen Racing hänger det några akvareller. Jag noterar att de som hastar in i butiken i jakten på det svarta guldet, nya ventillyftare eller en kromad luftburk, missar dem.
Tråkigt. Tavlorna är signerade John Eyre, och föreställer väderbitna jänkejärn. Det handlar om riktigt fina målningar, som väcker minnen och känslor till liv.
Är du en av turbotyperna som har eld i baken under dina besök på Hansen? Klicka på länken nedan för lite fin konst!
Så. Då har jag kastat pengar på Hansen Racing. Igen.
5 liter 10W/30-olja från 76 till 350:n, och 7 liter Dexron-olja till växellådan.
Hoppas det räcker!
Dessutom har nytt bränsle- och oljefilter införskaffats, och så slog jag till på en oljefilteravdragare för 84 kronor. Så jag slipper dra skruvmejseln rakt i genom skiten och skruva, med olja överallt som resultat.
Till midsommaren ska Bettie ut på vägarna. Jepp, inget slår en deadline för att få saker och ting gjorda.
På parkeringen utanför Hansen Racing i Stockholm går det att hitta en hel del sköna bilar då bildelsnasaren som bekant har amerikanska reservdelar som specialitet. Som den här, en Oldsmobile Cutlass från 1976 med spindelväv av svetsad ståltråd i bakrutan och mer spackel än plåt i karossen.
Den har gått hårt på raggen - 31 ägare hittills, vilket nästan motsvarar en ny per säsong - men livsgnistan finns kvar, liksom charmen.
Jaja, att plåta utanför Hansen är lite fusk, jag vet. Men va sjutton, är man ändå där så… Dessutom siktades en finfin orange Camaro från mitten av 70-talet. Men den hann jag inte fotografera - garaget hägrade!
På tal om bilklistermärken och den ekonomiska härdsmälta vi nu genomgår… Jag hittade precis en fin Oldsmobile Delta 88 på Blocket som förutom Capricebakspeglar (värd att köpa bara för dem!) även har ett skojigt klistermärke i framrutan. 
Klistermärken på kofångaren är ett fenomen som rönt framgångar i USA i många årtionden - det finns nog inte en enda amerikan som inte någon gång under sin livstid placerat en bumper sticker på sin bil.
Hemma i Sverige är det främst raggare som anammat konceptet. På 80-talet var det vanligt med budskap som “Skratta inte Svensson, din dotter kan ligga i baksätet”, “Det föds en Palme varje dag, använd kondom” och “Tjejer är som höns, stora rövar och små hjärnor”.
Ganska lätt att hålla för sig skratt när det begav sig, men samtidigt var klistermärkena tidstypiska noteringar som både speglade samhället och raggarkulturen.
Tokroliga klistermärken som håller än i dag finns det dock gott om. Som ”Blinka med blåljusen om du vill REJSA!”, “Jag e inte så tro som du full jag är”, “Följ inte efter mej, jag har kört vilse” och “Jag kör sakta men jag ligger före dig”.
Sensmoralen i “Jag puttrar hellre i egen bil än kör med bankens” är också fin, liksom “Risig men betald”.
Eller det betydligt mer slagkraftiga budskapet “No man with a good car needs to be justified”, hämtat från filmen Wise Blood, och sedermera samplat av Ministry i deras fenomenala bilåkarlåt “Jesus Built My Hot Rod” (även det material för ett klistermärke!).
Jag hyser en förkärlek till bilar och bilmodeller som börjar med C. Som Chevrolet Chevelle, Camaro, El Camino, Corvette och inte minst Caprice. Att det senare modellnamnet dessutom betyder ett plötslig begär gör inte saken sämre.
Men nu har det dykt upp en ny favorit. En katt bland hermelinerna. Som inte har ett endaste litet c i sig.
Plymouth Fury, gärna från 1961, och gärna lite ruffig. Vilken orgie i vacker formgivning bilen är. Mumma!
För någon vecka sedan står den bara där, hos grannföretaget Monteriva Maritime.
Att de anställda gillar jänkare är klart sedan tidigare, de äger både Chevrolet-pickisar och Cadillacs.
Så egentligen borde jag inte bli förvånad när en Pontiac Le Mans GTO från 1964 plötsligt dyker upp utanför entrén.
Men visst är den fin!
På Dagens Industris webbplats finns en intressant och skojig intervju med Peter Horbury publicerad. Jepp, den designchef på Volvo som såg till att fila ner bilens fina kanter.
Efter ett gästspel på Ford är han nu tillbaka på Volvo, därav artikeln på DI.
Framtiden får utvisa om den rekryteringen betalar sig. En sak är dock säker redan nu och det är att Peter Horbury är känd som mannen som inte håller igen med vad han tycker. Topplistan över de fulaste bilarna tacklar han med följande bitska uttalande.
“På första plats Alfa Romeo SZ. På andra plats Alfa Romeo SZ. På tredje… jag hade faktiskt besök av killarna som ritade den där bilen och bad dem förklara sig. De sade att det var det första försöket med datorstödd design. Jag föreslog att de skulle köpa en bildskärm också.”
Hela intervjuer gömmer sig bakom länken nedan.
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?stat=0&ArticleID=2009%5c05%5c16%5c337656
Vad får vi om vi sätter en Dodge Ram B250 från 1988, ett bastuaggregat, massor av isolering och träplank i händerna på två galningar från Norrköping?
En rullande bastu med smeknamnet Sauna Killer.
Än finns det hopp för gamla Svedala.
De mest rabiata fackanslutna brukar göra allt för att stänga till min trut när jag för ämnet på tal.
Men faktum kvarstår - jag är en av de där kolsvarta fåren som tycker att lönesänkning under kristider kan vara en bra idé, och att föredra framför att kasta ut kunnig personal ur företagen.
Men det finns en fet förutsättning, och det är lönesänkningen gäller för alla yrkesgrupper i företaget, och under en tidsbegränsad period.
Nu har lastbilstillverkaren Scania genomfört just det. För alla i företaget, från vd till montörer vid bandet. Detta genom en arbetstidsreducering - de anställda ska jobba 80 procent men får 90 procent av sin lön.
Rätt bra deal.
Fast knappast för mellanchefer och vd, de får nog fortsätta jobba fulltid och mer därtill. I synnerhet som de brottas med en nästintill raderad vinst; 164 miljoner kronor under första kvartalet i år ska jämföras med 3,5 miljader under samma tidsperiod under 2008.
Min åsikt om lönesänkning kommer för övrigt från min tid som egen företagare, en nyttig period i livet. Där fick jag lära mig basala saker som att färre uppdrag vara lika med mindre pengar in till företaget.
Jepp, svårt att sparka sig själv, och då återstår bara en sak.
Ända sedan klassresan i lågstadiet, den som gick till slalombacken i Hagfors, har jag suktat efter en DeLorean DMC-12.
Vi var väl 20 tjejer och pojkar som såg filmen, Tillbaka till framtiden, och lika många var vi som pratade oavbrutet om bilen i månader efteråt.
Fram till nu har jag trott att det varit en ganska dålig idé att köpa en DeLorean på grund av bristen på reservdelar, en liten men ack så viktig komponent när det gäller entusiastbilar. Gillar man inte att jaga land och rike runt efter dem är således Chevrolet Caprice ett ganska bra val, grym eftermarknad om jag säger så.
Men…
Det är faktiskt väldigt lätt att få tag i reservdelar då reservdelslagret är riktigt stort, upplyser en DeLoreanägare. Lagret är baserat på en årsproduktion av 20 000 bilar, fast det blev som bekant bara knappt 9 000 bilar på tre år.
Så det mesta finns.
Och…
De delar som är slut har börjat att nytillverkas.
Kanske dags att kränga i väg Bettie?
Nä!
Men sukta tänker jag fortsätta att göra.
När vi ändå provlyssnat på historiens vingslag efter gårdagens nedslag i bilismens USA, är det väl lika bra att frossa lite till. Eller hur?!
En liten bit bilhistoria monterades ner för drygt ett år sedan. Det handlar om konstverket Spindle på shoppingcentret Cermak Plazas parkeringsplats i delstaten Illinois, USA.
Skulpturen - som består av åtta bilar på en påle - är väldigt fin. Likt en fjärilsamlares vackra fångst tornar de spetsade bilarna upp sig mot skyn.
Men som sagt… ingen glädje varar förevigt. Spindle kostade motsvarande drygt 600 000 kronor att uppföra 1989. Att flytta den skulle gå på drygt det fyrdubbla, runt 2,8 miljoner kronor.
Ingen var intresserad av att bekosta den flytten. Det är faktiskt riktigt sorgligt, för när skapelsen bjöds ut på Ebay var ingen ens intresserad av att lägga ett bud. Detta trots att Dustin Shulers konstverk är världskänt, bland genom medverkan i flertalet filmer
Här är en förteckning över de fjärilar, förlåt, bilar som ingick (uppifrån och ner) i Spindle:
Ägarna till några av de trevliga bilbloggar jag följer (se meny till höger) brukar dränka sina läsare i bilnostalgi. Inte ska väl jag vara sämre, så här är en länk till 90 fotografier från 50-, 60- och 70-talets USA. En riktig orgie i amerikanska bilar, och amerikansk bilhistoria.
http://izismile.com/2009/04/16/good_old_times_90_pics.html
Hur kul är Dalarövägen? Det frågade sig en journalist på DN när innehållet under skojvinjetten Namn och Nytt skulle till att skapas för ett tag sedan.
Hur kul som helst när ordblinda på gatukontoret i Älvsjö och Rydebäck snålar med färg och metall i vägskyltarna.
Bloggläsare med bra minne kommer ihåg mitt inlägg om ryska vrålåk som jag publicerade för några månader sedan. Svar ja, jag är rätt förtjust i helgalna fordon från det gigantiska landet i öst.
Många av dem hittar man på den helt fenomenala bloggen English Russia. Satjen är ungefär som Expressen eller Aftonbladet: man har ingen aning om vad som är sant eller påhittat, men innehållet är märkligt och underhållande.
Här följer några smakprov, resten hittar du bakom nedanstående länkadress. Räkna med många timmars förströelse!
