Sneeky Pete

Pang! Ett vackert fotografi som föreställer en Dodge Charger R/T Pro Touring från 1969, knepigare än så behöver det inte vara för att få några minuters välbefinnande till livs. Lite som att avnjuta en god öl, en fin pipa tobak eller en whiskey.

Det ger mig också ett ypperligt tillfälle att reda ut begreppet Pro Touring, ett koncept som verkar ha många olika förklaringar men som egentligen är mycket enkelt att beskriva: Ta en gammal muskelbil och customisera den så att den fungerar som en ny sportbil när det gäller acceleration, bromsar och väghållning.

Kraftigt förenklat är alltså Pro Touring inget annat än en välbyggd, snygg och balancerad bil, konstruerad för att köras.

Tänka sig. Varje Capricedörr är bestyckad med 22 väderbitna och därmed stenhårda clipsjävlar som håller dörrlisterna på plats.

Polygrip, flertalet plattänger och skruvmejsel fixar inte att avlägsna dem.

Avbitare och hovtång ställer bara till problem.

Efter en liten stund förstår jag att det handlar om att använda rätt form av tång. Vilket visar sig vara en rundtång med böjd spets.

Det som tidigare tog 3 minuter per dörrclip tar nu 3 sekunder. Voila!

Återstående arbete består av att ta bort limmrester med hjälp av varmluftspistol och slipa bort små rostangrepp och lacka med rostskydd och vit färg. Samt sätta fast nya dörrlister. Gånger fyra. I bland önskar jag att jag hade en Chevrolet Caprice coupé.

Hm. Undrar just vad för typ av lim jag bör använda för de nya dörrlisterna. Då de kostar 1 300 spänn paret känns det inte riktigt som om det finns ekonomiskt utrymme att chansa…