Äntligen börjar jag bli klar med fälgrenoveringen. Och efter en stunds eftertanke måste jag få lov att säga att jag är grymt nöjd. Inte minst med de små döskallarna (syns inte på detta fotografi) som är placerade i mitten av centrumkåporna. Tuff liten detalj!
Mer information om projekt fälgrenovering hittar du bakom nedanstående länk:
http://www.metica.se/blogg/2009/03/02/projekt-falgrenovering/
Nu händer det grejer! Simon - kompis med en av garagekamraterna - är på besök. Han rullade faktiskt in sin nyinköpta Harley-Davidson i vårt garage redan under förra veckan, och trimsatsen åkte på i all hast (Simon är inte klok någonstans, men väldigt trevlig). Det låter mäktigt som f-n när han startar upp tvåhjulingen, som en brunstig tjur på grönbete.
Simon är inte säker på om allt rullar som det ska efter trimmandet - det knackar lite märkligt om cylindrarna - men det verkar inte bekymra honom så mycket.
Garagekompisen som äger en Smokey and the Bandit-Trans Am har också börjat känna att vårluften sipprar in genom den dammiga ventilen uppe vid taket. Han har precis brevid klar med sin bilgolvsrenovering, och berättar förnöjt att ”snart är det dags att åka och tvätta eldfågeln och dra en repa på stan”.
Själv inser jag att jag inte är klar med ens hälften av de grejer jag tänkt göra under vintern. Men det är väl bara att gilla läget, smälta att jag kommer att konstatera ungefär samma sak vid den här tidpunkten nästa år… ;-)
Wunder Baum i all ära, parfymfirman Givaudan har tagit det hela ett steg längre. För atomkryssaren snedstreck lyxbilen Maybach Zeppelin har företaget tagit fram två väldoftande vätskor. En lätt uppfriskande, en lite tyngre med trädoft.
Kostnad? 4 000 pund, motsvarande 49 800 kronor med dagens kurs.
Då en klassisk doftgran kostar sisådär 10 kronor styck kan du själv se att du får 4 980 pappbitar raggarparfym för det priset.
Jepp, valet är tämligen enkelt.
Sitter och bläddrar lite förstrött på Blocket. Plötsligt tittar en trevlig Chevrolet Caprice från 1977 fram. 30 loppor, och då ingår snygga fälgar. Besiktigad till 2010. Skattebefriad, förstås.
Småfix finnes också.
Ja, jobb finns, det vill jag lova. A-stolpen har rostat av!
Det utgör i sig ingen fara på taket då Capricen har en bärande ram. Men att kalla en bil som nära nog håller på att göra om sig själv till cabriolet av fartvinden alena för en bil med småfix, är en klar underdrift. 
293 fler exemplar. Det är segersiffran i tvekampen mellan Ford Mustang och Dodge Challenger under februari 2008.
Det är den första gången på länge som Mustangen får på tafsen. Och det är en välbehövlig tillrättavisning med tanke på hur nästa version av bilen ser ut (förlåt Lars Oscarsson!).
Ford Mustang börjar nämligen lägga på sig alldeles för många kilon. Och vi pratar inte trivselvikt här - Mustang 2010 ser ut som ett riktigt fetto. Röven är till exempel ett par decimeter för hög, minst.
Dessutom har framlyktorna börjat krypa otäckt långt upp i ögonvrårna. Det ser inte så bra ut.
Jaja. Chrysler och Ford kommer naturligtvis få se sig själva j-vligt omkörda lagom till sommaren när Chevrolet Camaro äntrar motorvägarna på allvar.
Grrr! Jag har precis gått på världens äldsta försäljningsknep. Eller nästan, i alla fall.
Så här gick det till:
Hittar en trevlig Esab-svets på Blocket. Säljare är någon skojare vid namn Leif Janbrant (Helenelunds Elmontage AB) från Sollentuna. Priset verkar ok: 2 000 kronor för en svets om 135 ampere.
Men priset är bull. Några timmar efter vår överenskommelse börjar Leif plötsligt hetsa med budgivning. Tänka sig, “någon” har ringt och bjudit över.
- Vad säger du, ska du höja?, säger skojarleffe.
Skulle inte tro det.
Nästa gång skriver du “2 000 kronor eller bud“, ditt pucko. Så slipper jag ödsla tid och mobilpengar på skitsnack.
Vem, vid sina sinnes fulla bruk, kan motstå denna leriga GMC Sierra? Med feta sulor samt benrangel och mantuanska kors i bakrutan. Rock’n'roll!
Den här tysken går inte av för hackor. Feta sulor bak, fin lack och krom samt ett udda slutrör får Capricen från den senare delen av 70-talet att se busgrym och välvårdad ut. På samma gång!
Mer sådant, tack.
Eskalerande och blodigt allvar i Thelma & Louise eller pilsnerstinn buskis a la Smokey and the Bandit? En sak är lika säker som att alla filmer har det gemensamt: Förkommer det någon form av biljakt ingår även snygga bilar.
Thelma och Louise rattar en urläcker Ford Thunderbird från 1966 genom halva USA. Bandit, han bränner däck i tre delstater i en svart, krispig Pontiac Firebird Trans Am från 1977.
Och så fortsätter det.
För vad vore exempelvis filmer som Vanishing Point, Two-Lane Blacktop, Bullitt och Death Proof utan Dodge? Inte mycket.
Vidare är en biljakt väldigt sällan logisk. I verkligheten skulle en bil ganska ofta köra i från en annan. Endera på grund av att en av bilarna var snabbare och hade bättre väghållning, eller för att en förare vad duktigare än den andre. Eller en kombination av de två parametrarna.
Det här har en stark koppling till nästa, viktiga beståndsdel i biljakter. Det är alltid två typer av personligheter deltar, varken mer eller mindre. De goda och de onda. Här infinner sig en lustig fenomen: den gode hinner alltid fatt den onde. Och den onde klarar aldrig av att köra i från den gode.
Har du sett en biljakt utan skrikande däck? Tänkte väl det. Det spelar liksom ingen roll om underlaget består av is, grus eller gräs, däcken skriker i alla fall. De skriker till och med utan att bilen svänger, bromsar eller accelererar. Ett ganska märkligt fenomen som saknar all form av förankring i verkligheten.
En biljakt är ingen biljakt utan minst en totaldemolerad bil. Återigen är talar historien sitt tydliga språk, och allt dras till sin spets i The Blues Brothers 2000 med ett världsrekord i antal kraschade bilar, runt 60 för att vara något mer exakt. Allt för att mosa fler bilar än i originalfilmen från 1980, och en plats i Guinness Rekordbok.
Till sist, här är några filmer bortsett de som redan nämnts som du bör se om du diggar biljakter:
The French Connection, The Italian Job (originalet från 1969), Ronin, The Spy Who Loved Me och Terminator 2: Judgment Day.
Auktionssajten Ebay Motors har kastat in en nöjesapplikation på Facebook. Grejen med Speed Racing, som spelet heter, är att användarna ska rejsa mot sina polare med hjälp av olika bilar, som Ford Mustang, Cadillac Escalade, Chevrolet Viper och Corvette Z06.
Tillkommer gör möjligheten att trimma bilarna.
Det låter fånigt, och det är det också. Men det är även sjukt vanebildande.
Jag är glad över att möjligheten att pimpa bilarna är tämligen usel. Nu begränsar sig Speed Racing-missbruket till att tokklicka på knappen “Click to Race!”.
En klen tröst är att få personer slår min toktrimmade Koenigsegg. Ha!
Det fanns en tid då jag i egenskap av musikjournalist formligen drunknade i musik. När jag aktivt letade nya artister, och då artister aktivt letade upp mig.
Vilket gyllene tid det var. Då.
Numera är det alldeles för långt mellan upptäckerna, och hallmattan innehåller bara grus och ingen musik. Därför blir jag extra glad när jag väl snubblar något trevligt. Doftar det dessutom rock, bensin och olja skiner jag upp som en sol.
Amerikanska Gearhead Records är sådan upptäckt. Här återfinns redan kända Hellacopters, japanska Electric Eel Shock och norska Gluecifer, men också mindre spritt oväsen, dist, bröl och punk från all världens hörn.
Ta dig lite tid och lyssna på The White Barons, Bottles and Skulls och Bob Burns and the Breakups. Gearhead bjussar dig naturligtvis på en provlysning eller två innan köp.
http://www.gearheadrecords.com
TT kablade för några veckor sedan ut en nyhet om den österrikiska antropologen Elizabeth Oberzauchers forskningsstudie som handlar om hur människor uppfattar bilars utseende.
Detta baseras på Pareidolia, en fenomen som går ut på att människor ser ansikten mest överallt. I moln, månen, stenar och inte minst, i bilens grill (mun) och framlyktor (ögon).
TTs nyhetsnotis erbjöd rätt såsig läsning, den enda egentliga poängen var att testpersonerna som deltog i studien föredrog bilar med ett arrogant, dominant, maskulint och argt ansiktsuttryck. Det gällde för kvinnor så väl som män.
Enligt undersökningen motsvarar dessa ansiktsuttryck i bilvärlden av bred, låg grill och markerade, vinklade strålkastare (se fotografier nedan).
Några sökningar i Google senare och jag blir en smula klokare. Studien heter “Face to Face: The Perception of Automotive Designs”, och är utförd av fem personer där Elizabeth Oberzaucher bara är en av forskarna. Den är dessutom från 2008: så mycket för TT som nyhetsbyrå.
Ytterligare en intressant sak med studien är att den visar att så många som 33 procent av deltagarna - 40 män och kvinnor - såg ansikten i 90 procent av bilarna.
Ford Gran Torino Fastback från 1972 är inte bara en trevlig bil. Det är också delvis titeln på en ny samt tänkvärd och bra film av och med det gamla västernrussinet Clint Eastwood.
Du har säkert hört talas om rullen. Filmkritiker har snackat om rasism och intolerans, och visst är det två närvarande beståndsdelar. Samt fördomar, i massor.
Men Gran Torino är också en varm berättelse om förståelse, hårt arbete och en förlorad relation mellan far och son. Samt en nyvunnen sådan.
Filmen handlar också om en eskalerande och nedåtgående våldsspiral, samt en Ford Gran Torino som alla vill lägga vantarna på.
Om vi avslutar med att återgå ovan omskrivna trångsynthet och intolerans är det faktiskt underhållande att huvudpersonen Walt heter Kowalski i efternamn. Det är nämligen även det andra vanligaste efternamnet i Polen.
Men det är också skrämmande. Hur kan någon som heter just Kowalski spy enorma mängder skit över andra nationaliteter i USA - vars främsta motto är “möjligheternas land” oavsett ursprung? Det är en gåta, i synnerhet som Walt samtidigt hyllar sin forna arbetsgivare Ford, ett företag som grundats av sonen till en irländare och en tyska.
Så knatar man Karlbergsvägen upp, glad i hågen efter en hård arbetsvecka (och tänker “Fan, här går man”). Vad hittar man då, om inte en Boss 302-strajpad Mustang.
Men vänta! Inte f-n sitter det en 390-hästars femlitrare i den där?! Näe, det är inte ett verk av Saleen / Parnelli Jones, även om någon uppenbarligen skulle vilja att Mussen var det.
Men gosse, de där fälgarna ist hur som helst große!
Är det en Yenko Camaro vi skådar? Näe, inte riktigt. Färgsättningen, förvisso inverterad mot Don Yenkos praktmonster, skvallrar dock om god smak. Precis som ägarens förtjusning över Camarons hungriga gap, något jag delar med honom veckans alla dagar!
Namn?
- Micael Holmgren.
Varför valde du just en Chevrolet Camaro SS från 1970?
- Såg några Camaro generation 2 i min barndom och fastnade helt för modellen. Gillar det hungriga gapet till grill!
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Ambitioner… Att våga prova. Den här bilen har byggts i många olika stilar innan det här “gammelracingstuket” anammades.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Köpte bilen 1989 och har byggt sedan dess. Pengar? Över 100 000 kronor. Eller mycket över det. Fan…
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Breddning av hjulhusen samt montering av stegar och coilovers tog allt ett tag.
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Lite olika, men hjulen - speciellt bak - är helt ok. 305 25/20″ är så där på gränsen till ful-snyggt. Det gillar jag.
Vad återstår att göra?
- Att montera nya bromsar bak (från Corvette C4) och bygga båge/bur. Ny lack också, och besiktiga bilen. Samt köra den, och köra om folk. Hm…
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Sveriges snyggaste bil… Beror helt på vilken stil man gillar. Mitt hjärta klappar lite fortare när en schysst Camaro dyker upp. Men japsar, BMW, Volvo med flera kan vara skitgrymma de också. Gillar mångfalden och framför allt de bilar som sticker ut. så… Hilmerssons Opel Manta är Sveriges finaste bil. I mitt tycke.
Ryktet om att den kinesiska kopieringsfabriken Geely (se bildbevis nedan) ska köpa Volvo böljar fram och tillbaka. Ena dagen är det nästan klart att ett bud kommer att läggas under mars, nästa dag avvisas allt som nys.
Affärstidningen Wall Street Journal tävlar med nyhetsbyrån Bloombergs om att vara först med nyheten, eller att skjuta ner den.
Allt är med andra ord precis som vanligt.
Precis som det där med att asiater gillar att kopiera saker. Fast det gör väl alla, skillnaden ligger i att asiater inte alltid bryr sig om att maskera idéstölderna särskilt väl.
Själv tycker jag någon bilfabrikant borde ta och kopiera amerikansk bildesign från 50- till 70-talet. Ju tydligare formstölderna är, dess bättre.
Första gången jag började titta på Death Proof blev jag rejält uttråkad av de extremt långa dialoger som återkommer flera gånger under filmen. Ett av regissören Quentin Tarantino främsta signum.
Jag var helt enkelt inte på humör för en massa snack.
Dumt.
För Death Proof är en bastant hyllning till slasherfilmer och högoktaniga bilrullar. Till Russ Meyer och hans slagkraftiga filmkvinnor.
Därtill en mycket, mycket bra sådan.
Det upptäckte jag i går när jag gav filmen ett nytt försök. Och blev rikligt belönad.
Duellen mellan Dodge Challenger från 1970 mot Dodge Charger 1969 i slutet av filmen är magnifik, Kurt Russel som psykopat håller hela vägen in i kaklet och Death Proof lyckas ge ordet hämnd en ny våldsam innebörd och ett nytt ansikte.
Dialogerna är dessutom mycket välskrivna.
Och förutom flera tuffa Dodge kryllar det av urtuffa bilar i filmen. Som Stuntman Mikes helråa Chevrolet Nova från 1971 (snacka om att den inspirerat till stordåd i garaget) och Kim Mathis Ford Mustang Grande av årgång 1972.
Ja, bilarna spelar en central roll i Death Proof. Referenser står som spön i baken: Vanishing Point, Gone in 60 Seconds, Dirty Mary, Crazy Larry och The White Line Fever. Och då har jag säkert missat hälften.
Se! Njut!
Bilbetyg: 8/10
Filmbetyg: 10/10
Ah. Fler njutbara filmklipp från Youtube.
Vad sägs om denna reklamfilm med Chevrolet Caprice från 1986. ”Accept no substitute. Drive todays Chevy, Live todays Chevy.”
Kärlek!
Det är med ett skönt ställ som den här Capricen kommer upp ur diket! Just den här scenen är för övrigt den enda behållningen med filmen Ha ett underbart liv. Så glutta på klippet och njut.
Volvokoncernen vill ge de 250 högsta cheferna inom de olika företagen en fetare bonus. Förslaget motiveras med att halvbossar på andra bilföretag tjänar mer.
Mitt tips: Sluta böla, för det råder inte någon brist på bilföretagschefer.
Dessutom rimmar det j-vligt illa med att Volvo under det senaste året varslat flera tusen anställda.
Eller för att citera Volvodelägaren Christer Gardell, som precis uttalat sig om saken i GP:
- Att man när man avskedar så många ska höja ersättningarna till de höga tjänstemännen tycker jag är stötande. Vi har valt att inte ställa oss bakom det här förslaget. [...] General Motors sänker ju lönerna med 30 eller 40 procent.
