Bildrömmar och drömbilar

Besökte Sifvert skruv på Lindhagensgatan 53 i tokholm i går. Det är himmelriket för alla som diggar gängade stålbitar.

Hur som helst, väl inne i butiken är kön närmare en kilometer lång och består av idel män. Efter ett tag utbrister en bastant dam i kassan att det är självplock på skruvar som gäller, varpå absolut ingenting händer. Alla står kvar och ser ut som skäggiga och lite närsynta fågelholkar, undertecknad inkluderad.

Då utbrister damen lite halvirriterat “Jaha, det verkar som inga gubbar klarar av att plocka skruv i dag, då får ni vackert vänta på er tur”.

Efter några sekunder spricker håriga ansikten upp i leenden, och det går upp för mig på vilken nivå humorn ligger inne på Sifverts skruv.

Sedan går allt som på räls, och jag inser än en gång vilken skillnad det är på att beställa prylar online mot att gå till en verklig butik, få förstklassisk hjälp, inspiration och mer därtill. Internet kan ta sig i röven. I alla fall i bland.

Nu, 40 kronor fattigare, är jag samtidigt 15 förzinkade och gängpressande skruvar samt en roliga anekdot rikare.

Kan för övrigt meddela att den som behöver exceptionellt smala låsmuttrar inte behöver gå till Sifverts skruv. Där hittar den skruvsugne inga sådana. Då är det bättre att kontakta Hansen Racing, som enligt uppgift från Sifverts personal ska ha sådana.

PS Jag struntade i att ge inlägget den nördiga rubriken “Skrufvat värre”… DS

Jag bytte tändstift för ett tag sedan. Sju av åtta vill säga. Det sista kom jag inte åt, hur mycket jag än ville, trixade och vred min egen kropp till möjliga och omöjliga ställningar grund grenrören.

Vad jag behövde - och fortfarande behöver - är den fasta nyckel med stor offset som du ser på bild nedan. Den införskaffades på Bauhaus i går, för 40 riksdaler.

Den ska förmodligen lösa det sista trilskade tändstiftet på torsdag. Om inte annat efter att jag kapat den fasta nyckeln i två delar  - om den inte får plats mellan grenrören.

Jag avslutar det här inlägget med några väl valda ord som jag hittat på nätet och som beskriver mitt problem tämligen väl!

Offset Wrenches: When You Need One, You Need One - Bad

If you haven’t seen a set of these before, we’re not surprised; Offset wrenches aren’t a common find. They’ve been around for a long time, but you can go a long time in the shop without having a burning need for one.

But when you do finally come across that need it will indeed burn, and the virtues of the offset wrench can make your project go from nightmare to possible.

Jag är lite osäker på bilval när det gäller färd mellan bårhus och kyrkogård. Men jag är helt övertygad om att frågan om vilket fordon som ska frakta mig till den sista vilan är hundra gånger viktigare än alla andra spörsmål som kan tänkas röra min begravning. 

I nödfall får det bli 800 grader och urna i bakluckan på den egna Capricen. Bara den sista färden blir i en riktig bil!

För ytterligare en sak är spiksäker - ingen begravningsbil som gömmer bakom nedanstånde länk duger (de tre som förekommer på nedanståene fotografier är dock fina). Jag vill glida med stil, även efter det att döden slutit sina kalla klorna runt mitt hjärta.

http://www.begravningsbilar.com

En knallorange Chevrolet Camaro med två svarta fartränder. Hur tufft vore det inte att ha den bilen som datorråtta.

Grattis. Det är möjligt.

Men med så mycket annat så anländer även dessa muskelmöss i fler än en smak, elva olika för att vara mer exakt.

Den intresserade kan välja bland bilar och modeller som Dodge Charger SRT-8, Dodge Charger i polisbilsutförande, Chevrolet Corvette Z06, Ford Mustang GT, Chevrolet Camaro, Dodge Viper SRT-10, Chevrolet Camaro i polisbilsutförande, Dodge Challenger, Chrysler 300 HEMI C, Chrysler PT Cruiser och Ford GT.

Det enda som saknas är muskelbilar i originalutförande från 60- och 70-talet. 

Priserna varierar mellan 270 till 400 spänn, och du hittar mer information genom att klicka på länken nedan.

http://www.roadmice.com

Ägaren till denna Chevrolet Caprice herrgårdsvagn kunde nog dra en del på smilbanden efter några dagar, med bilolyckan på bekvämt avstånd i backspegeln.

Fronten på den gröna plastbilen ser inte vacker ut. Capriceägaren kan å sin sida kan bocka till kromet, dra ut kofångardämparen och rulla vidare.

Eller lasta in delarna i bilen för att utföra den smärre reparationen hemma.

Inte ens ägare av pansarkryssare i stil med Chevrolet Caprice kan slappna av i trafiken… Så ta det lugnt va!

Amerikanska Forbes, en tidningen som älskar listor (vem gör inte det!), har precis kompilerat en ny sådan över den amerikanska trafiken. Här är några lika intressanta och skrämmande punkter:

1. I snitt dör 110 amerikaner varje dag i trafikrelaterade olyckor.
2. Eftermiddagens rusningstrafik mellan 17:00 och 19:00 är farligast att köra i, då stryker närmare 7 personer per timme med.
3. 36 procent av olyckorna med dödlig utgång om natten involverar sprit, på dagen är procentsiffran “bara” 9 procent.
4. Flest personer dör i bilolyckor när veckodagen är en lördag, och den månad då flest går åt i trafiken är augusti.
5. USAs nationaldag - 4 juli - är den dag på året då flest avlider i bilolyckor.

För resten, för ett tag sedan gjorde Forbes även en lista över städerna med de jobbigaste trafiksituationerna. Ett litet tips till dig som avser köra bil i USA.

1. Los Angeles (Kalifornien)
2. San Francisco (Kalifornien)
3. Washington (Tillhör ej något delstat)
4. Atlanta (Georgia)
5. Houston (Texas)
6. Dallas (Texas)
7. Chicago (Illinois)
8. Detroit (Michigan)
9. Riverside (Kalifornien)
10. Orlando (Florida)
11. San Jose (Kalifornien)
12. San Diego (Kalifornien)

Känns som Kalifornien är en j-vligt bråkig delstat, vilket i och för sig inte kommer som en överraskning med tanke på hur många vägar de har där.

Mattlackerad, avskalad och rå Chevrolet Caprice coupe med stor pondus och självsäkerhet. En buse som inte backar. Det räcker för att kvala in på min bilblogg.

Det skulle inte förvåna mig om det är en sleeper vi ser framför oss, med en rejäl pjäs med många kusar under motorhuven. Det enda som talar emot det är de väl klena bakdäcken.

Kommer ni ihåg Darth Vaders bil häromdagen, en spejsig Chevrolet Impala SS?

Det finns fler bilföretag som villigt låter sig inspireras av rymddesign.

För även om du har nedsatt syn, kanske är synskadad eller rent av blind, så ser du likheterna. Du SER varifrån Honda toksnott idén till sin konceptbil FC Sport som de visade upp på en bilmässa alldeles nyligen.

Jepp. Direktimporterad från Star Wars II, Attack of the Clones: en Clone Trooper på fyra hjul.

När vi ändå är inne på ämnet. Förutom pengar kan hudexponering i runkblaskan Playboy även resultera en snajdig bil. I alla fall om kvinnan i samma veva utnämns till “årets ruska tupp-objekt”.

I ett tappert men föga genomtänkt försök att kartlägga vilka fordon som delats ut genom året har jag lyckats leta upp 14 (15, med läsarhjälp!). Här är de:

2008: Cadillac CTS (Jayde Nicole)
2007: Mini Cooper S (Sara Jean Underwood)
2006: Dodge Charger SRT8 Super Bee (Kara Monaco)
2005: Chevrolet Corvette C6 (Tiffany Fallon)
2004: Mazda RX-8 (Carmella DeCesare)
2000: Chevrolet Corvette C5 (Jodi Ann Paterson)
1973: Volvo 1800 ES (Marilyn Cole)
1972: DeTomaso Pantera (Liv Lindeland)
1970: Mercury Capri (Claudia Jennings)
1969: Ford Shelby Cobra GT 500 (Connie Kreski)
1968: AMC AMX (Victoria Vetri a.k.a Angela Dorian)
1967: Plymouth Barracuda (Lisa Baker)
1966: Dodge Charger (Allison Parks)
1965: Shelby Sunbeam Tiger (Jo Collins)
1964: Ford Mustang (Donna Michelle)

Hjälp mig hitta fler kvinnor och bilar!

Jag kan mycket väl tänka mig att det finns de som skriver in Playboy i Googles sökfält för att snabbt och med ivriga fingar klicka på länken “Bilder”.

Vad förvånade de ska bli när det i stället för kurviga kvinnor dyker upp en bullig bil.

Så för att kopiera ett överjävligt vanligt bloggämne bland bilintresserade där ute, här är en antik bilannons:

Jag satt och slösurfade på internet för några dagar sedan, och hamnade på något bilforum som jag glömt bort namnet på. Där diskuterades det bildesign med kopplingar till Darth Vader (!). Bland de första exemplen - ett mycket självklart sådant - finns Chevrolet Impala SS. Detta tack vare 1994 års reklamkampanj från Chevrolet (se nedan).

Det finns mycket gott och tufft att säga om Impala SS - till exempel att den har grym prestanda (0-100 på 6,6 sekunder i original) och att den 1994 såldes i följande kulörer: svart, svart och svart.

Vissa förståsigpåare hävdar till och med Impala SS från 1996 är den sista riktiga jänkebilen, något jag inte håller med om då även Ford Crown Victoria aspirerar på den titeln (trots blek prestanda i jämförelse).

Men det finns också en mycket negativ sak med Impala SS från 1994 till 1996. Vad i ¤%#@& tänkte ingenjörerna med när de sket i att centrera bakhjulen i hjulhusen? Det ser rent ut sagt förjävligt ut.

På tal om att bli överkörd. Här möter Bambi den brutala verkligheten, det vill säga Googles Van som plockar fotografier till sökmotorföretagets tjänst gatuvy.

Lika lustigt och olustigt som bisarrt.

http://blog.pengxiao.net/2009/01/google-van-hits-deer/

Är det inte väldigt festligt att chefen för General Motors elbilsprojekt heter Frank Weber. Borde han inte heta Frank Batteri eller Frank Lithium?

Det är inte utan att jag undrar om killen är släkt med Eduardo Weber som uppfann Weberförgasaren.

För övrigt har General Motors valt att döpa Chevrolet Volt till något helt annat i Europa, nämligen Opel Ampera. Den introduceras här om drygt en månad, vilket gör att vi kommer att börja bli överkörda av eländet framåt sommaren.

Överkörda? Ja, vi har ju ännu inte riktigt vant oss vid att bilar kan vara i princip ljudlösa.