Bildrömmar och drömbilar

Det prestigefyllda uppdraget att tillhandahålla årets pace car på motortävlingen Indianapolis 500 brukar vara de amerikanska bilföretagens dröm.

I år kan General Motors glädja sig åt att den 24 maj åter få se sin Chevrolet Camaro svänga vänster på racingbanan Indianpolis inför 400 000 jublande åskådare.

Det är femte gången i Indy 500s historia bilmodellen glider fram över den varma asfalten, (Camaro 1967, Camaro SS 1969, Camaro Z28 1982 och Camaro Z28 1993), och det är också ett välkommen avbrott i Corvettes totala dominans på Indianapolis de senaste åren.

Det är dessutom glädjande att se att pace car-jobbet tillfaller en riktig bil, efter katastrofår som 1997 och 2000 (Oldsmobile Aurora) och 2001 (Oldsmobile Bravada).

Toolmonger är en blogg så smitfull med verktyg av alla de slag att även härdade slagborrskramare och vinkelslipsmarodörer får kåtslag. En blogg som garanterat skrämmer bort alla som har tummen mitt i pannan.

Däremot finns det något för alla smaker, knypplare så väl som plåtslagare.

För att beskriva exakt hur nördig Toolmonger är kan jag berätta att bloggen tipsar om Ax Men säsong två, en tv-serie om skogshuggare på History Channel…

Endera har du stängt det här webbfönstret vid det här laget, eller så trycker du på länken nedan om ungefär en mikrosekund.

http://toolmonger.com

Jag pratade precis med min arbetskamrat Maria. Vi kom fram till att vi hade ganska olika jobbdrömmar som små barn. Min största önskan vara att utföra husdemolering medelst stålkula, Maria ville köra gaffeltruck.

Vilket direkt fick mig att tänka på Klaus. Staplerfahrer Klaus.

Ja, ni har väl sett instruktionsfilmen om bra eller anus i gaffeltrucksvärlden?! Hur tysk, kul och udda som helst!

Även om flera av er, kära bloggläsare, uttryckt er avsky inför kubismens återtåg i bilvärlden så är den här. Här för att stanna.

Jag tror att det finns något intressant att utvinna ur de raka hörnen, titta bara på nedanstående exempel där någon lekt lite i Photoshop. Inte världsklass, men fräsigt.

Visste du att Chevrolet Caprice finns med i över 1500 olika filmer och tv-serier?

Internet Movie Cars Database är alla film- och bilfantasters våta dröm. Här går det att ta reda på vilka bilmärken som finns med i favoritfilmen, och vilka filmer favoritbilen figurerar i.

Resultatlistan innehåller så väl stillbilder med olika bilar ur filmer, som kommentarsfunktion, bildata och annan kuriosa.

IMCDB - en ovärdelig och outtömlig källa till glädje för den biltokige, helt enkelt.

http://www.imcdb.org

Du tittar på en riktigt pärla från 70- och 80-talet, nästan lika klassisk som Chevrolet Caprice och en av de sista riktiga jänkebilarna. Grand National-utförandet är för övrigt en Buick Regal på steroider, och har fått sitt namn efter en av den amerikanska racingorganisationen NASCARs tävlingar. En äkta ulv i fårakläder, som ägaren beskriver sin skönhet!

Namn?
 - Mikael Hedman.

Varför valde du just en Buick Regal Grand National från 1986?
 - Jag drev en bilstereofirma förut som sålde multimedia för bilar, och sökte en bil som det var lite drag i. Efter mycket sökande och tittande på massor av stylade Oplar, Audi med mera, så kom jag fram till att jag måste ha tag i något som tilltalar alla åldrar. Jag ville komma åt hela målgruppen - alla från ungdomar till 50+ som har husvagn. Med andra ord en bil som går riktigt bra och inte är sönderstylad. Då tipsade en kompis mig om denna bil som var till salu. En äkta ulv i fårakläder - ser nästan ut som en Volvo 740 men gör bra ifrån sig även på strippen. Så tyckte att det passade perfekt till ändamålet, samt att det inte finns så många i Sverige.
 - Idag driver jag inte firman längre, men det är fortfarande en perfekt bil tycker jag. Billig i delar och i försäkring, enkel att besiktiga, bara köra in utan att göra ett dugg fast man har över 500 hästkrafter under huven. Helt enkelt en perfekt bil i mina ögon.

Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
 - Vill gärna göra något så folk som ser bilarna också minns dem! Kan vara detaljer eller bara utseendet, som hos denna Buick.

Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
 - Tid är väl inte så mycket, köpte den trimmad, men det har gått åt en del tid att lära sig bilen, felsöknig, hur allt fungerar. Jag har väl i dagsläget lagt ut en 20 000 kronor på bilen sedan jag köpte den.

Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
 - Fick problem med bilen strax efter att jag köpt den. Har en Scanmaster som läser felkoder ur bilen och hade 3 stycken felkoder om jag minns rätt. Efter många timmars letande på internet och i forum samt under motorhuven på bilen så visade det sig att det endast var en liten kabel som var av!

Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
 - Motorn, man kan lämna nycklarna till sambon och hon kan ta den att fara och handla. Otroligt lättkörd så länge man inte passerar 3000 varm per minut. Då börjar det vina otroligt skönt under huven - och då är det bara att hålla fast sig!

Vad återstår att göra?
 - En del. Snygga till under motorhuven, fixa skinninredningen, sänka bilen, bredda skärmarna, ta bort dörrhandtagen, nya fälgar, med mera…

Vilken bil är Sveriges snyggaste?
 - Älskar gamla Chevrolet Coupe från 30- och 40-talet. Så himla snygga linjer! Så det ska vara en sådan bil då.

Nyligen kastade grannen ett antal årgångar Kalle Anka i soprummet. Jag fiskade upp några tidningar, Kalle är ju perfekt toalettlektyr.

På insidan av nummer 8, 1972, finns en annons från bilmodelltillverkaren Corgi Toys. Det är en pippigul Wild Honey väcker mitt intresse. Vad är det för bil egentligen, var kommer den i från? Måste få lov att säga att den ser ganska märklig ut.

Efter en lång stunds letande på internet visar sig Wild Honey vara en engelsk dragracingbil byggd av karossen från en Austin och med en fet V12:a från Jaguar i motorrummet. Bilen lade gummi på Santa Pods asfalt under 70- och början av 80-talet (se länk nedan).

Coolt.

Corgi Toys pressade för övrigt ut 273 000 exemplar av Wild Honey mellan 1971 och 1973, sedan försvann bilmodellen från sortiment och butikshyllor. Det finns nog inte så många exemplar kvar i dag, för Wild Honey går för närmare 1 000 kronor på Ebay.

http://www.ukdrn.co.uk/forum/viewtopic.php?f=4&t=1141

Termen Heavy Chevy användes för första gången av General Motors när de skulle prångla ut en extra trimmad Chevrolet Chevelle till mindre bemedlade ungdomar i början av 70-talet.

Men det går lika bra att tilldela en Chevrolet Caprice det namnet. För en bil som väger 2 ton - garanterat mer i det här fallet med den motorn som gömmer sig under motorhuven - är ju knappast en flugviktare.

Och det här, det är en riktig tung Caprice.

Dags att kopiera Mårten, som driver den finfina bloggen Svammelsurium (se länk nedan), och slå ett slag för något som kan glädja ett brustet bilfantasthjärta. Det görs enklast med detta lika enkla som storslagna fotografi från Viperfabriken på Conner Avenue i Michigan. Förvisso från förra året, men snacka stolthet. Snacka om inspirerade anställda! Och det trots att bilan hänger löst ovanför deras nackar.

Näe, nu ska jag ägna en lördag åt inspirerande omvårdnad av en Chevrolet Caprice i garaget. På återhörande.

http://svammelsurium.blogg.se

Vi befinner oss i USA någon gång efter år 2012.

Här råder massarbetslöshet efter en kollapsad ekonomi. Fängelserna är privatiserade och befolkningen skriker efter reality-tv med inslag av brutalitet och död.

Resultatet är en gladiatorliknande tävling bland fängelsekunder där det bara finns en vinnare. Den som överlever Death Race.

Konceptet känns igen. Vi har bland sett det filmatiserat i The Running Man, där Arnold Schwarzenegger fick löpa gatlopp till publikens jubel.

Och precis som med filmatiseringen av Stephen Kings roman så finns det i Death Race inte mycket plats för eftertanke eller sensmoral. Regissören Paul W.S. Anderson har skalat bort det mesta - inklusive ironi - från förlagan Death Race 2000 (en kultfilm från 1975) och enbart fokuserat på bensin, napalm, vrålande motorer, maskingevär, lustgas, pansar, skrikande däck, ultravåld och stenhårda män utan empati.

Huvudrollen är alltså som klippt och skuren för Bruce Willis “lillebrorsa” Jason Statham, en skådespelare som gjort sig känd för att gestalta sargade människor med våld som den främsta lösningen på olika problem.

Om filmen fortfarande låter tilltalande - lägg till tuffa och snygga bilar. Vad sägs om en Mustang med självmordsdörrar, en bepansrad Dodge Ram 1500, en ultratuff Buick Riviera från 1966, Buick Riviera “Boat tail” årgång 1972, Pontiac Trans Am anno 1979 eller en toksnygg Chevrolet Chevelle SS från 1970?

Eller en sval fängelsechefen, som lustigt nog har samma efternamn som den kände biltrimmaren Hennessey.

Bilbetyg: 6/10

Filmbetyg: 5/10

Smart drag, det där. Nu blev bilen verkligen helt osynlig.

Biltillverkarna har sedan en tid tillbaka anammat en nytt sätt att maskera kommande bilmodeller när dessa ska testas. I stället för att hänga på svart skinn och/eller plast ovanpå karossen utsmyckar företagen bilarna med diverse abstrakta mönster.

För all del, det där mönstren är rätt störande. Men det biltillverkare vinner på att det blir svårare att se bilformerna förlorar de på all uppmärksamhet maskeringen väcker. Bilarna nedan passerar inte direkt obemärkt.

Nu tänker jag sticka ut hakan lite…

Om inte General Motors, en av världens största och äldsta bilföretag, klarar av att driva SAAB med lönsamhet, ska svenska staten då ta över och försöka?  Om SAAB inte gått med vinst att prata om på tjugo år, ska mina skattepengar hålla skeppet och dess perforerade skrov ovanför havets yta?

Svaret är glasklart. N E J !

Skönt att moderaterna insett att SAAB inte ska fungera som en gigantisk arbetsmarknadsåtgärd för 4 000 personer.

Det bör dock klargöras att de pengar som inte pumpas in i det döende bilföretaget definitivt bör gå till att ta hand om de utmärkta idéer och duktiga människor som finns inom SAAB.

Ralph Savelsberg är skogstokig. I Lego. Så knäpp att han modellerar allt med hjälp av de danska plastbitarna. Från ryska attackhelikoptrar till lastbilar som Kenworth och Peterbilt.

Och bilar. I massor.

Hittills har bland andra både nya och gamla Dodge Charger, Ford Crown Victoria i olika tappningar, Chevrolet Belair från 1957, Edsel Bermuda från 1958, Pontiac Bonneville Coupe från 1965 och olika varianter av Dodge Viper fått stå modell.

Kolla in Ralphs imponerande samling skapelser via nedanstående länk!

http://www.brickshelf.com/cgi-bin/gallery.cgi?m=RalphS

Jag hittade precis några av de vackraste bilfotografier jag någonsin sett. Fotografen är okänd, så det enda jag egentligen vet är att de kommer från Ryssland och föreställer gamla ryska bilar från slutet av 40-talet.

Eller ryska och ryska. Moskvitch 400, som är den bil som i huvudsak förekommer på fotografierna så vitt jag kan se, är mer eller mindre en kopia av Opel Kadett från ett årtionde tidigare.

Men erkänn att de utgör fint rat rod-material.

Och fotografierna är som sagt helt fantastiska fina. Man ser hur maskin och natur sakta men säkert omsluter varandra, att de likt ett strävsamt gammalt par kämpar för att förenas igen efter en tid som särbos.

Tesen att allt går mot entropi har aldrig varit vackrare.

När ryssarna döper sina fordon måste det finnas ett z med i bilnamnet. Så är det bara.

Det går att tolka som zzznark, vilka tråkiga bilar och fantasilösa människor. Vilket stämmer i 97,2 procent av fallen, åtminstone när det gäller bilarna.

Men för den sakens skull ska vi inte dömma ut alla ryska bilar. För det finns några jävligt snygga custombyggen som är baserade på just ryssbilar. Dessutom är grannen i öst expert på att sno en jävla massa olika bildelar och idéer från biltillverkare i andra länder och bygga snygga - harkel - originalfordon.

Här är några grymma ryska bilar du inte trodde existerade, eller vars existens du glömt bort.

1. GAZ-M20 Pobeda (custom)
2. GAZ-M20 Pobeda (custom)
3. E-Go Revolt
4. Kombat T-98
5. Volga GAZ-21 (custom)
6. Volga GAZ-51 (custom)

Det är stora ord, men frågan är om inte Harley J. Earl på General Motors kan tilldelas den titeln.

Listan över Harley Earls bedrifter när det kommer till bildesign kan göras lång. Tillsammans med resten av sin designstudio (den första i sitt slag i bilvärlden) ligger han bakom uppfinningar och fenomen som den välvda bakrutan, elhissar, krocktestdockor, konceptbilar, sätesvärme, fenor på bilens bakskärmar och strömlinjeformade kofångare. För att nämna några få exempel.

Harvey Earl var också en av de högst ansvariga för att bilarna blev snudd på idiotstora under 50-talet (härlig idé!), kanske för att han själv var allt annat än liten till växten. “Längre, lägre, bredare” var Harvey Earls motto. 

Slutligen är Buick LeSabre, Buick Wildcat, Chevrolet Biscayne, Oldsmobile Starfire, Cadillac Le Mans, Pontiac La Parisienne och sist men knappast minst - Chevrolet Corvette - alla Harley Earls bebisar.

Det är mycket imponerande.

Allt och lite till om Harvey Earls finns att läsa på webbplatsen som gömmer sig bakom nedanstående länk. 

http://www.carofthecentury.com

Alla har en relation till Trabant, en bil som på sin tid var en symbol för järnridån och det förtryckta och fattiga östeuropa. Med tiden blev Trabant också ett slagträ mot allt som var fel med planekonomi och kommunism, därtill ett väldigt använt sådant. Att bilen var något av en revolution mot just planekonomi är det inte lika många som vet. Eller att Trabanten blev galjonsfigur för Berlinmurens fall och Tysklands återförening.

Ja, tvåtaktaren har rätt många charmiga och tuffa sidor, trots att vissa modeller (de sista) är fula som stryk. Dessa sidor har bland annat uppmärksammats i dokumentären a Car for a Dollar som kablas ut över internet på SVTs nya tjänst SVT Play. Tryck på länken nedan för att se den.

http://svtplay.se/v/1424608/dokumentar/trabanten_-_kultbilen

Och du. I nästa vecka kommer jag att servera betydligt fräckare bilar från öst. För er som inte står ut med Trabi, asfaltkvissla eller plastbombare, som bilen också kommit att kallas.

Så kastar General Motors åter en lång, eftertänksam blick i backspegeln. Det gick ju så bra för Ford med deras nylansering av Mustangen. Och Dodge Charger har ju sålt bra på sistone, trots vikande bilförsäljning i övrigt.  Produktionen av Chevrolet Camaro har inte kommit i gång ännu, men beställningarna haglar in.

Vad sägs om en Chevrolet Corvette till, klart inspirerad av 1959 års Stingray. Döpt till Centennial. Bara en konceptbil så länge, men liksom för att kasta ut en trevare för att se vad folk tycker.

KÖR så det ryker!

Ja, det är där General Motors och andra krisande amerikanska biltillverkare har en framtid. I premiumsegmentet. Släpp det ni inte längre förstår, låt andra länder ta hand om massproduktion av effektiva, miljövänliga och smarta (men opersonliga) fordon.

För några dagar sedan röstade ett antal respekterade bildesigners (20 stycken, bland annat ansvariga för bilar som Lamborghini Countach, McLaren F1 med flera) om vilken bil som är världens vackraste. 

Vinnaren blev… en padda.

Jag har stor förståelse för ett av de tyngre argumenten till varför Citroën DS från 1955 är världens vackraste bil: det är helt omöjligt att imitera bilens design.

Det är också helt ok att paddan går och vinner.

Vad som däremot är rätt konstigt är att det nästan uteslutande var europeiska bilar som fick röster. Fantastiskt vackra Chevrolet Corvette C1 blev utan, precis som klassikern Chevrolet Bel Air från 50-talet och sensuella Plymouth GTX från 1971.

En klen tröst är att Buick Riviera (”Cadzilla”, inte Boattail), Ford GT40
och Lincoln Continental (1961)
fick några röster och därmed ett erkännande.

Det står för övrigt två stycken Citroën DS från 50-talet i mitt garage. De är udda fåglar, omringade av idel v8:or. Dessa paddor kommer att få ömsom elaka ömsom beundrande blickar de närmaste dagarna.

Min flickvän brukar inte besöka min bilblogg särskilt ofta. Jag förstår henne. Här finns inte mycket skojigt att se och läsa för normala människor.

Men så hittar jag dem. Seriöst heta högklackade skor. Med kolfiberklackar. Lamborghini Gallardo, Superleggera-design.

Det tar Sofia 3 sekunder att syna bluffen. “De där kan man inte gå i, det ser du väl på hälen?!”.

Då har jag i säkert en minut förtjust klappat händer över vilka foxy dojor jag hittat.

Upphovsmannen, Photoshopmagikern och grafikern Tim Cooper lurar män, inte kvinnor.