Gott Nytt År!
Och du, ta fram både spriten och bilen, för i dag är det så väl lagligt och roligt att köra onykter!
Ja, så länge du använder Booze Cruze alltså. Alla andra idéer ska du begrava tillsammans med det gamla året.
Så ladda bilen med en rejäl grogg och kör över den till festpolaren. Har han knutit slipsen runt pannan är han (eller för all del hon) mogen att ratta den tillbaka till dig.
Skål taikonauter!
Tändstiftsbytena och undersökningen av V8:ans allmänna kondition har blivit en trist och seg historia.
Efter några timmars kämpande med ledbruten rygg och kramp i benen som det mest märkbara resultatet ger jag upp och åker till Clas Ohlson för att köpa företagets specialverktyg för just tändstiftsbyte. Det går liksom inte att komma åt stifthelvetena där de sitter och gömmer sig bakom åtta jävligt bråkiga headers som gör allt för att vara i vägen.
Hoppas Classes zündkerzenschlüssel fungerar bättre än 16-hylsa och 22:ans nyckel i en kombination som kräver en akrobats vighet.
Jaja. Jag kan i alla fall trösta mig med att de två tändstift jag hittills lyckats få ut ur motorblocket ser fina ut så när som på pyttelite sot. Ett tecken på att i alla fall två cylindrar av åtta förmodligen är i acceptabelt skick.
Alltid något. 
Den tuffa och stiliga lösningen att avlägsna all lack och bilens underbara grunddesign gör denna Buick Special till en av Sveriges snyggaste bilar.
Namn?
- Jonas Faleij.
Varför valde du just en Buick Special från 1957?
- Jag tycker att det är historiens mest väldesignade bil. Det har varit min drömbil länge.
Vad har du för ambitioner med ditt bilbyggande?
- Försöka stilla mitt sprudlande huvud som är fullt med idéer. Och framhäva fordonets själ.
Hur mycket tid och pengar har du lagt på din bil hittills?
- Går ej att räkna ihop. Och skulle jag göra det så kommer nog skattmasen.
Vad har varit svårast att lösa, och hur bar du dig åt?
- Pengar och tid. Det behövs fler söndagar.
Vilken del av bilen är du mest nöjd med? Varför?
- Designen, typ bakrutan, hjulhusen bak och fälgarna. Och så vidare…
Vad återstår att göra?
- Ta bort dörrhandtagen och bygga om luftfjädringen.
Vilken bil är Sveriges snyggaste?
- Det finns för många för att kunna besvara den frågan.
Nästan exakt så här såg min Caprice ut när hon gick som Highway Patrol i Los Angeles i slutet av 80-talet. En riktigt fin pärla, och fartdårarnas stora skräck.
Nu börjar projektet med garageinredningen att ta form. Gött. Kvar att göra är att skruva upp en bra lösning för hylsor och fasta nycklar, men det är borde vara löst på ett litet kick. Sedan kan jag börja meka på allvar.
Massor av elaka maskiner och ett soundtrack signerat AC/DC. Vad kan gå fel?
En hel del, visar det sig. Stephen Kings kalkon Maximum Overdrive har en rakbladstunn historia, och logiken är obefintlig. Varför påverkas exempelvis inte vanliga bilar av kometsvansen? När sedan hade en Walkman tillräckligt mycket ström för att ge någon en dödlig elchock? När blir hundar så dumma att de låter sig kvävas en radiostyrd bil?
Dessutom förpestas filmen av några jolmiga romantiska scener. De borde ha utelämnats helt.
Vidare borde det blodiga våldet fått leva upp till filmtiteln i stället för att vara snudd på barntillåtet. Men det kanske vi ska gnälla på censuren för. Vissa smaskiga scener är nämligen bortklippta.
Men de som gillar domedagsfilmer har samtidigt 90 minuter filmfrossa framför sig. Och är temat b-rulle ska det också serveras en riktig skräpfilm med allt vad det innebär.
I fallet Maximum Overdrive är det ett helt lands lastbilar av märket Mack och Peterbilt som går bärsärkargång. Knappast vardagsmat i filmhistorien.
Elakast är den massiva Scaniamotor som driver klaffbron i filmens början, och som löper amok. Både en Camaro, en Ford F-600 och en folkabuss, passande nog med AC-/DC-logotyp, rullar runt och krossar både folk och fä.
Dessutom får vi lära oss att girig likplundring ovillkorligen leder till döden genom överkörning av brutal lastbil med Green Goblins trut i grillen. Bra där!
Bilbetyg: 7/10
Filmbetyg: 6/10
Lagerhaus kränger sugrör med tillhörande döskalle (som kan separeras från sugröret) för 5 kronor. Mer än så behöver en tuff liten detalj kosta.
Dessutom är det en unik prydnad, i alla fall fram till i dag…
En given present till dig själv under mellandagsrean är Rev-Olution Alarm Clock, en väckarklocka som låter som en V8.
Den har hängt med ett tag, och byt form några gånger. Men coolhetsfaktorn är intakt. Vrooom!
Mattsvart lack, en växelspaksknopp som föreställer en handgranat och chippad motor för bättre prestanda.
Jag har länge öst galla över Hummer. I synnerhet H3, men även H2. Nu blir det ändring på det.
Den amerikanska design- och customföretaget Strut har nämligen satt tänderna i en H2:a, och gjort en bil av eländet.
Det bilföretag som köper Hummer från General Motors kan alltså lägga parfym- och cykeltillverkningen på hyllan, och i stället satsa på göra riktiga fordon från start. Så Struts slipper göra jobbet åt dem.
Här om dagen stod jag och stirrade på växelspaksknoppen
Sedan drog jag lite i den.
Sedan funderade jag en stund, drog lite till, och kom fram till att absolut ingenting hade hänt. Växelspaksknoppen hade inte rört sig en mikromilimeter.
Började skruva knoppen motsols. Den löpte runt, men det var ungefär all action jag fick.
Stirrade på den igen, men den här gången med det onda ögat inkopplat. Det blev inte bättre för det. Växelspaksknoppen satt där den satt.
Sedan kom Karlis förbi och tipsade mig om att man måste ta i. Som f-n. Så jag tog i. Som f-n. Då lossnade knoppen. Plopp!
Nu är originalknoppen ersatt med en snajdig tärning. Fint va!
Jag har ingen aning om varför, men Classic Mustang Club Sweden skickade mig en julhälsning tidigare i veckan. Fyndig var den också: God (H)jul skrev de, lustigkurrarna.
Jaja. Jag skickar den vidare till dig, kära läsare. För julkortet var riktigt läckert.
Hoppas tomten besöker dig, med julklappssäcken full av verktyg, fenderskirts, fälgspinners, vässade V8:or, fälgar, bakspeglar i form av kromade malterkors och annat godis!
Hm. Undrar om det är strömproblem - endera bilbatteri och/eller generator - som spökar och som gör bilen svårstartad i bland (se länk nedan).
Har laddat bilbatteriet under någon vecka och kom upp i maxspänningen 13,2 volt (från 12,3 volt). Det gjorde startmotorn pigg och brunstig som en ungtjur.
Det kan vara så att kortare bilresor om någon kvart inte räcker för att ladda upp bilbatteriet. Det plus närmare fyra månader stillastående i garage gör inte batteriet pepp, direkt.
V8 verkar för övrigt kräva en hel del kräm för att dras runt av startmotorn. 0,2 volt käkades upp av tre drag med startnyckeln.
Det blir till att varmköra och testa om problemen återstår. Hur som helst ska jag nog ta och installera en värmesköld, för det är rejält tajt mellan headers och startmotor.
http://www.metica.se/blogg/2008/11/29/sur-v8-aven-kant-som-startproblem/
Så det är så här himlen ser ut! En hel parkeringsplats full med Capricer. En syn för gudar.
Det blir garagekväll i kväll! Jippi! Det firar vi med den internetlånade bilden som du hittar några meningar längre ner. Den är helt fräckt infångad från Farbror Sids utmärkta blogg, som är länkad i högerspalten.
Jag måste nämligen få visa hur reklam faktiskt kan vara både skarp, smart och slå i två riktningar samtidigt.
Spritreklam med inbyggd, mycket finurligt varningsbudskap för de risker som finns. Så otroligt mycket mer begåvat än tråkförnuftiga “7 av 10 som drunknar - eller för all del kör ihjäl sig - har druckit alkohol”.
I går passerade vi Karlskoga, på väg hem från för tidigt julfirande hos min syster. Inne på Immetorps föreningshus hölls det loppmarknad, och vi tittade naturligtvis in.
Det går verkligen att fynda på landsbygden. 20 spänn för en meter prima kofot är ju inte ett överpris, direkt!
Då ingick dessutom en antik men väldigt välvårdad huggmejsel av den mer bastanta sorten.
På Blocket kostar ett bräckjärn av svenskt stål i samma storlek runt 250 spänn, hos välsorterad järnhandlare lätt det dubbla.
Dessutom fyndade jag fyra gamla svenska biltidningar från slutet av 70-talet.
Snacka om guldläsning. Den lätt naiva tonen är helt underbar. Vad sägs om artiklar med rubriker som “Bilsport:s stora Dragracingskola” (med versalt D och kolon före genetiv-s!), “Än lever den gamla PV:n” eller ”Är street racers ligister eller ungdomar med ett seriöst motorsportintresse? (vilken knäckfråga!).
Fyndbörsen är naturligtvis placerad långt fram i tidningen - de privata bilannonserna var en viktig tidningskomponent pre-internet - och priserna är kanon. Mustang från 1967, cab med 390-motor för blygsamma 35 000 kronor. Pontiac GTO från 1965, massor av extrautrusting och rejsviktiga detaljer för skamligt billiga 23 500 kronor.
För en Chevrolet Caprice från 1978 får den hugande naturligtvis betala nästan det dubbla: 56 000 kronor.
Upprop mot onödiga bilavgifter (!) och höga garageförsäkringar (hitta en biltok som tycker att de är för låga) varvas med stavfel, svengelska, särskrivningar och en entusiasm av sällan skådat slag.
Precis som en bra tidning ska innehålla. 
Jag ångrar hårt att jag inte hade med mig mer än 35 kronor och är tvärusel på att pruta.
Se, nu tittar barnet inom mig fram igen.
Blogginlägg med den här typen av fotografier (jag har internetlånat dem, inte plåtat själv) brukar ha rubriker som “Vad är oddset?” eller “Vilket sammanträffande!”.
Faktum är att de luktar fejk lång väg. Något mattegeni har satt sig ner och räknat på sannolikheten. Enligt honom eller henne är chansen att det står två bilar med KNU först och LLA sedan lika med 0,000000008, det vill säga 8 på miljarden.
Jag har inte sifferkompetens att dubbelkolla det, med det gör inte fotografierna mindre roliga att någon placerat bilarna brevid varandra. Skrattmuskelkramp i ämnet kräver dock politiskt inkorrekt humor, och det har jag massor av.
Den med lite tid över kan säker hitta TUT och TAR i sin bekantskapskrets. Eller ROS + TIG. Kanske FUC + KAD, SUN + KIG, KNA + RKA, HIT + LER eller PAT + TAR finns nära dig?
Trafik-Nostalgiska Förlaget och jag har något gemensamt. Vi går i gång på fordon. Det är lite småperverst, jag vet, men ack så härligt.
Inför nästa år ger de ut Tunga almanackan 2009, med tolv fräscha fotografier på feta dumprar, grävmaskiner, väghyvlar, hjullastare och annat som får kugghjulen att snurra ett extra varv.
Jag ska nog investera i ett exemplar. Frågan är om min käraste är sugen på att byta sin ICA-almanacka med matporr mot den här skönheten?!
http://www.trafiknostalgiska.se/
Skickade ett mejl till Vägverket för ett tag sedan. Syftet var att ta reda på hur många Chevrolet Caprice i årskullen 1977 till 1990 (det vill säga boxymodellen) som finns i Sverige.
Resultatet stämmer ganska bra överens med vad jag förväntade mig:
1 315 stycken helkantiga Capricer i Sverige, med andra ord.
Själv äger jag en av 58 Capricer från 1987. Fast jag behöver inte trimma bilen, den är redan unik i Sverige. Detta eftersom ingen Caprice av alla registerade från det året har över 200 Kw, en effekt som min 350 enligt uppgift ska flåsa in på.
Vilket kanske ska tas med en nypa salt. Men 200 vårystra kusar galopperar i alla fall runt under motorhuven.
Det ska tilläggas att siffrorna inte är hundraprocentiga. När någon importerar en Caprice till Sverige så kan det hända att bilen inte registreras som just denna modell utan som en sifferkombination som baseras på bilens VIN-nummer, typ 1G1BL eller liknande.
I kväll är det dags för veckans garagesession. Eller rättare sagt, det hade varit det om jag inte hade drabbats av maginfluensa. Nu blir det i stället till att sprutlackera porslin. 
Hur som helst. Nästa steg i garageinredningen är en verktygstavla. Jag ringde runt och kollade priser på färdiga lösningar. Enbart för själva verktygstavlan utan tillbehör ska exempelvis Mekonomen ha 800 spänn. 800 spänn! Det är ohemult mycket pengar.
Måttet på Mekonomens tavla är en gånger en meter, och då behöver jag åtminstone två stycken för att få plats med mina grejer. Därmed landar prislappen på det dubbla, det vill säga 1 600 spänn bara för att kunna organisera verktygen på ett smidigt sätt. Det är inte acceptabelt.
Då är det bättre att tillverka sig en egen verktygstavla. Vilken ska göras, med några tunna spånplattor och lite skruv. Skulle gissa att den totala kostnaden hamnar på en tiondel av 1 600 kronor.
Frågan är från vilken av nedanstående tre verktygstavlor (garagegrannarnas) jag ska hämta mest inspiration när jag knåpar ihop tavlan?!
